Hosta och kick-off

Igår låg jag i princip hela dagen. Jag hade så ont i halsen när jag vaknade att jag knappt kunde svälja min egen saliv och ont i huvudet och illamående av värmen och samtidigt frusen och jag vet inte allt. Blääää. Försökte spela wordfeud med mamma men jag bara somnade hela tiden.

Idag är det nååågot lite bättre. Snuva och täppt näsa har tillkommit. Samt hosta. Och heshet. Men halsen är inte lika svullen utan bara allmänt ond. Men klockan tolv börjar jag känna mig rastlös och jag testar lite försiktigt med att gå ut och plocka vinbär.
Inget ansträngande och inga mängder, bara ca 3 liter blandade svarta och röda. Det får bli saft. Sylt har jag massor redan!
När de är rensade och kokade tills de ”avgivit sin saft”, så silar jag ifrån bären och så får det stå medan jag åker till Cola.

När jag kommer till hagen börjar jag med att fylla på 80 liter vatten i deras kar och sedan hämtar jag Cola. Jag ställer henne i allt det långa och gröna på utsidan av hagen, medan jag springer fram och tillbaka med flugtäcke, sadel och träns. Ingen större risk att hon flyttar sig många centimeter där! 😆
De andra kommer på stört när de hör något, vad? De ställer sig på rad och bara stormglor på henne! Det är tydligt att de undrar om hon verkligen FÅR stå där och äta!!? Det är ju inte det minsta rättvist!

Sedan rider vi banvallen bort i sakta mak. Jag är inte riktigt i form att jobba hårt, känner jag. Vi går upp ännu en av sidospåren åt vänster från banvallen. I början verkar det bra, det går uppför hela tiden men är rätt tydliga spår efter det som tidigare varit traktorspår. Men sedan blir det stopp.

Vi tar oss ner på banvallen igen och rider runt på ”risvägen” tillbaka. Precis när vi ska till att fatta galopp när den lilla fina grässträckan börjar, så brakar det till i skogen precis till vänster om oss! Det var inget rådjur. 😱
Cola blir lite skärrad och vi kommer av oss, men efter lite trav så tar vi ändå den där galoppen sen. 😍

Jag hostar och Cola hostar. Cola får ju lite hosta ibland, men inte på långa vägar varje gång och det brukar räcka med en ordentlig hostattack. Men idag får hon flera återkommande. Först tror jag det är vägdammet, men sedan börjar jag tro att hon fått in nåt långt grässtrå som kommit fel och sitter halvvägs i luftstrupen eller nåt.
När vi passerat Ivarssons, vill hon gärna springa. (Dvs vi brukar det, men hon är extra otålig idag. 😊) fast så fort vi börjat trava några steg så får hon en hostattack igen och vi bryter av.
När det verkar som att hon är klar, så frågar jag om hon vill springa? För annars kan vi skritta…
Hon vill absolut springa!! Och jag blir lite överrumplad av farten hon kastar sig ut i med en gång! Dessutom lägger hon öronen lite bakåt, höjer upp nacken och blir stark och smäller av några ordentliga bakutsprång!
Hon får springa lite till men vid Fritzons bryter jag av och försöker sedan med en ny fattning: nya bakutsparkar och racerfart!

Väl ute på banvallen igen möter vi en husse med hund och vi bryter av tills vi passerat och så galopperar vi igen. Nu kan jag lättare hålla igen farten till ”enbart frisk” och inga mer bakutsprång.
Jag vet inte vad detta berodde på, för det var inga små bocksprång av glädje… Hon har inte sparkat bakut sedan oktober -16. Det var då hon fick sin ländkota manipulerad första gången.

(Jag HOPPAS att det kanske var nån broms eller nåt som bet henne denna gången.)

Det här inlägget postades i Blogg, Djur, foto och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.