Värmeslag

Hettan och torkan fortsätter och allting känns motigt. Efter en lång dag på jobbet när man haft svetten rinnandes runt kroppen så är det som om batterierna är helt slut. Det är t.o.m. jobbigt att tänka…

I onsdags tyckte jag det var lagom arbete att försöka ta mig upp på henne barbacka! 😂 Jag har haft en längtan efter att rida henne barbacka – den optimala känslan av frihet liksom – men efter att jag knäckte revbenen vid mitt försök att hoppa upp för ett par tre år sedan, har det liksom inte gått. Det har låst sig helt när det kommer till själva avstampet från pallen för att häva mig upp. Har liksom ingen känsla för hur mycket jag ska satsa.
Men nu kände jag att det måste ske. Jag tog på henne repgrimman och sedan gick vi runt stallet ett par varv och kollade efter uppsittningsställen.
Men så hämtade jag en pall och ställde mig på. Stod där och måttade ett tag men vågade liksom inte göra språnget.
Så ropade jag på Mattias och han fick komma och hålla Cola medan jag stod där och repade mod. Det tog sin tid. När jag väl vågade testa, så blev det för dåligt hopp och de två första försöken funkade inte alls.
Det tredje var mer lagom men när jag fick kravlat över högerbenet så gled jag av på andra sidan. 😆😂
Fjärde gången gillt!!
Men gud så halkigt det var! Jag som tycker jag har BRA balans i sadel, hade verkligen noll balans barbacka och kände mig som en total nybörjare.
Men vi tog en liten tur på säkert en hel kvart eller så, ha ha, och det kändes en liten aning bättre på slutet. Vi t.o.m. tog en kort stillsam trav (och nästan två galoppsprång pga ett litet missförstånd). 😃
Ett par barbackatimmar till, så hittar jag kanske balansen? För även om det funkade nu, så skulle jag flugit av direkt om hon hoppade åt sidan för nån dum fågel eller nåt.
Men skojigt var det! 😍

Igår var vi ute (med sadel) i över tre timmar, mellan 17.30 och 20.45! Vi red nog ca 1 1/2 mil och tog det väldigt lugnt första halvan av rundan och hon fick massor med matpauser.

Slutligen tog vi oss till Österbacken och hälsade på Petra och Daniel, mina grannar i skogen, och deras hästar.
Deras fina trädgård med växthus, stenar och krukor var vansinnigt otäck att passera av nån anledning, men sedan lät hon sig snällt klappas.

Vi stannade där och pratade nån halvtimme eller så. Eller JAG pratade. 😄 Cola ägnade sig åt att äta – och att huta åt hästarna på andra sidan tråden ett par gånger för att de tittade på henne på fel sätt eller nåt.
På vägen hem blev det lite mera tempo och galopperna skulle absolut ske i racerfart.
Idag kände jag mig totalt slut efter jobbet och bara åkte hem och satte mig och halvsov i en fåtölj. Hade tänkt att jag skulle bli piggare och kunna ta en tur fram i kvällningen, men nu är klockan 20.20 och jag är fortfarande helt utslagen. Satsar på i morgon istället, jag är ledig tre dagar nu.

Det här inlägget postades i Blogg, Djur, foto och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.