Tio-årsdagen

I förrgår, den 24 juni, fyllde Colahästens tio år! Hon fick ett nytt pannband med äkta safirer (jodå, hihi… 😜) och flätor i manen. ❤

Först lite nostalgibilder från 2008. 😍💋💕❤

Sedan hade vi kalas i paddocken. Det var ballonger, en hink med en massa godsaker i, glass (till oss människor), samt fotografering. Viktoria fotade och det blev så många fina bilder att det var stört omöjligt att välja. 😍😄



För övrigt så har sol och värme kommit tillbaka efter nån vecka (?) med lite svalare väder och inte var det många mm regn som föll inte!! 😵 Jag har bara klippt gräsmattan tre gånger i år och då började jag ändå rekordtidigt.
I Apelhagen lyser det gulvitt. Dvs det blev övervuxet där, eftersom hästarna ju inte kunde gå överallt samtidigt från början. Nu ligger det långa vissna gräset ner och hästarna går och pillar för att komma åt det korta, nya gräset underst. Än så länge är det ingen fara alls med hullet på dem – men det är ju bara midsommartider ännu!! 😱

Hemma är vinbären redan mogna och hortensian trivs i halvskuggan.

Igår väntade jag till halv åtta på kvällen med att rida.

Det var ändå varmt, men det värsta var nog knotten och blinningarna. Det var ju värst inne i skogen och inte sååå farligt på banvallen – eller också berodde det på att vi travade och galopperade hela vägen där.
Jag övar nu på att få till nån form av samlad galopp…
Hittills har jag ju bara varit överlycklig över att hon rör sig bra igen, rakt fram i alla tempon och att hon även funkar upp och ned för backar nu. 😍 På volter i trav/galopp är det en katastrof, men hon ska ju hållas borta från paddocken och mest ägna sig åt att gå rakt fram. Någon enstaka gång har jag dock tagit två varv i paddocken med henne, bara för att känna. Det har jag gjort när vi är tillbaks efter en ridtur och hon är uppvärmd och mjuk. Men som sagt: i galoppen på stora mittvolten var hon som en lagårdsdörr! 🙈
Men nu känner jag att det är dags att få lite styrka i bakpartiet igen. Detta tycker Cola är väldigt jobbigt och hemskt onödigt och jag får jobba på rätt duktigt också…
Jag låter henne inte galoppera så långa sträckor varje gång, utan det blir många avbrott med trav emellan, eller varför inte halt. Hon har ju inga som helst svårigheter att fatta galopp från halt. Och så kör vi varannan gång vänstergalopp och varannan höger.
Hon far ju fram med jättesteg från start, så sedan är det upp till mig att försöka samla upp detta och minska tempot något och få in baken under henne. Svettigt värre. Men mycket beröm. ❤💕

Det här inlägget postades i Blogg, Djur, foto och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.