Veterinärbesök och fartvind

I tisdags var vi på återbesök hos veterinären. Bästa Sara var chaufför idag igen. ❤
I det stora hela var det bra, ungefär som jag själv trodde/tyckte: hon går lite, lite knackigt emellanåt och efter böjprov bak blev det en etta. Men när hon tar i och skjuter på ordentligt, så syns inget alls av knackigheten utan då går hon jättebra!
På voltspåret är det lite sämre, men så rider jag ju inte henne på volter heller.
Ylva (veterinären) tyckte att jag ska fortsätta som jag gör, dvs rida efter hennes dagsform. De dagar när hon går lite småknackigt, är det antagligen artrosen (i höften) hon känner av. Då är det bara att ta det i hennes takt, men det är ju ändå bra att hon får komma ut och röra på sig.
Känns hon bra, så kan jag rida som vanligt. 😍
Vi passade även på att kolla igenom tänderna och där såg allt bra ut. 😊👍

Däremot är hon lite gallig på framsidan av högerkotan. Men i nuläget gissar vi att det hänger ihop med tappet av skon under galoppen, samt att hon fick gå en vecka utan, innan hovis kom.
Jag smörjer med heat lotion några dagar till att börja med och ser om det blir bättre.

Igår var det dags igen. 😂 När jag kom till hagen var Cola upptagen med att slicka (!) hela sidan på Diva, som släppte ur sig ett grymtande då och då.
Sedan skrek hon nästan sönder mina trumhinnor i stallgången.
När vi sedan red, så var hon så brunstpigg att så fort jag rörde mig själv eller tyglarna nån millimeter, trodde hon att det var galopp som gällde.
Så jag lät henne springa idag, eftersom det var det hon ville. 😍😄
En runda som för oss brukar ta ca en timma och en kvart med vår sedvanliga långa uppvärmning i skritt, den red vi idag på 45 minuter!
Sedan stod hon nästan på två ben av otålighet i hagen, innan jag fick av grimman och hon kunde kasta sig iväg till de andra. 😂

Idag är hon minst lika pigg! Vi är ute två timmar och jäklar vad det går undan i galopperna!!! Det var väldigt, väldigt längesedan hon drog på så här fort! 😁😍
Och även om hon helst vill galoppera hela tiden, och formligen kastar sig iväg direkt från skritt när hon får tillåtelse, så lyssnar hon ändå på mig, vilket känns tryggt. 😊

Vi rider vägen förbi Jarhults och sedan in till vänster mot ”Stupet” genom hagen. Strax innan vi ska ta av till vänster genom skogen/över ån mot Gläsbackavägen, så har vi den där låååånga backen framför oss… den som jag aldrig rider efter att de avverkade däruppe, eftersom den nu slutar i en vändplats.
Jag tänker precis detta. Att den ser himla lockande ut, men det är ju ingen idé… En sekund senare styr jag ändå Colahästen rakt fram och ger henne fritt fram! 😂 Tjohej vad det går!! 😄
Sedan får vi ju gå ner igen och över till Gläsbackavägen och därefter över till Tranabovägen och den långa serpentinbacken.
Inte den minsta lilla trötthet nånstans. När vi nästan ligger ner i den skarpa s-kurvan så tänker jag på när jag galopperade med Crut här. Jag minns faktiskt inte om Cola någonsin hållit detta tempo innan, hela vägen, ända upp.

Cola är glad, jag är lycklig och vi båda är svettiga i den 25-gradiga värmen och gassande solen. Just nu är allt bra. ❤😜😄

Jo, jag var ju förbi och tittade på Saras tre fölisar idag också. Två krullisar och så Z:s tre dagar gamla sötnos.

Det här inlägget postades i Blogg, Djur, foto och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att förhindra skräppost. Lär sig hur dina kommentardata behandlas.