Cykellopp och mod i barm

Nu har gräset satt fart ordentligt ute, vilket innebär att det absolut inte går att rida på lång tygel längre. Då fastnar hon med en gång med nosen i gräset. Hon anser det över huvud taget vara en personlig förolämpning att hon inte får beta precis överallt. 😜
Vi var ute på en lite längre tur en dag, då vi först skrittade en timme, tills vi kommit halvvägs. Där fick hon en ordentlig gräsätarpaus, som blev nästan en halvtimme.
När vi sedan travade och galopperade hem, så gick det på en halvtimme. 😊

Sedan deltog vi i ett cykellopp en dag, jag och Cola. 😂😂 Vi hamnade bakom ett par cyklister och en löpare på banvallen, där jag tänkt rida intervallträning.
De höll bra tempo så det funkade fint att trava efter, men i galoppen kom vi ifatt så vi skrittade lite för att lämna en lucka. Cola tyckte det var skitskoj att ”jaga” cyklister och var väldigt taggad, men efter lite meningsskiljaktigheter så lyckades vi få till en SAMLAD galopp för att inte hinna ifatt igen. 😄
(Filmade INTE då, utan det är lite senare…)

I torsdags stötte vi på svårigheter redan innan vi lämnat stallområdet. Ett stort svart plastschabrak som täckte en grill på verandan till bortersta stugan fladdrade i vinden på ett hotfullt sätt. Detta var så farligt att hon höll på att ramla baklänges nerför en brant slänt. Men vi trotsade denna fara och tog oss vidare. Nästa hemskhet var en meterlång stor mörkbrun jordtorva som låg på det ljusa gruset. Inte ens jag såg vad det var på långt håll. Det såg nästan ut som ett kadaver eller nåt! Det måste kommit dit från en grävskopa. En liknande klump låg högst uppe på slänten.
Colahästen såg ju förstås inte vad detta var, utan blev jätte-jätterädd. Efter flertalet påtryckningar från mig så närmade vi oss sakta, steg för steg och belöningen när hon äntligen såg vad det var, var att det växte en massa gräs på ovansidan! Hon klev upp på den farliga jordhögen och lät sig väl smaka.

Lite senare på rundan blev hon plötsligt blockhalt! Jag satt av för kolla om hon fått in nån sten i skon. (Där fanns inget och hältan gick över, så stenen hade antagligen ramlat ut själv.)
När jag så skulle sitta upp igen, så ser jag en mikrodels sekund för sent, att sadeln börjar glida! Jag hänger vackert med sadeln ner igen, in under hennes mage. Där hamnar jag med huvudet i lätt nedförslut och ändan i uppförsbacke. Jag ligger där och sprattlar och skrattar en stund och Cola tittar på mig och tycker att ”Ja, ligg du där ett tag. Det gör inget, jag äter gräs under tiden!” 😂😂

Idag blev vi omköra av en cyklist igen. Han körde riktigt riktigt fort, och Cola blev otroligt glad när jag fattade galopp direkt efteråt. 😄 Cyklisten fungerade ungefär som en hare för en greyhound på en kapplöpningsbana och Cola ökade och ökade och skulle absolut ifatt! Tur att hon är så snäll att hon lyssnar på matte åtminstone med ena örat.

Det här inlägget postades i Blogg, Djur, foto och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *