Ständig skymning

Det känns lite som ständig skymning med det här gråvädret. Att det klarnar upp till natten är ingen större tröst.
Igår blev det i alla fall backträning igen. Upp till Fällesåsen, runt Århult och upp den branta backen tillbaka mot Fällesåsen. Där blev det jobbigare än planerat, eftersom de förberett hela den vägsträckan för timmerbilar, genom att lägga på tjockt med sand blandat med lite stenbumlingar och små hålor. Colahästen kämpade tappert på och fick vila och beta en liten stund när vi kom på slät mark igen.

Men när det sedan blev dags för det långa nedförslutet på hemvägen, så tappade hon flera gånger!
Jag hoppas ju att det berodde på bristande styrka i musklerna – det var ju som sagt ganska kämpigt för en otränad konvalecent. Under förra veckans backträning tappade hon faktiskt mycket tidigare under rundan, så om man jämför var det ju en förbättring igår…

Idag blir det lite tömkörning istället, för att vila ryggen. Stackarn är ju brunstig nu med och är så trött så trött. Hon ligger i vindskyddet när jag kom och vill inte gå upp först. Hon bara tittar på mig och sedan lägger hon ner huvudet också och bara ligger där och ser halvdöd ut. Men efter en stund reser hon sig och sträcker på hela sig under högljutt stönande. 😆
När vi sedan ger oss iväg så är det stört omöjligt att ta sig förbi Cruts hage. Hur jag än styr, så går hon sakta närmare och närmare och stannar till slut och där står hon och blinkar med muttan och skvätter lite. Jag är tvungen att gå fram och leda henne förbi hela hagen (till Cruts besvikelse) och resten av vägen är det inga problem.

Och fullmånen lyser… 😊

Det här inlägget postades i Blogg, Djur, foto och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *