Långtur

Idag är vi ute hela två timmar. Jättelångt för att vara i nuläget. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga, men… hon är inte redo för backar! Jag hoppas verkligen att det bara är en träningssak! Det är också jobbigt att veta om det är ischiasnerven eller höftleden som spökat/spökar. Eller bägge delarna? Det gick ju bara att se att det var i höftområdet… Man blir ju rädd annars, att inflammationen ska komma tillbaka – innan hon ens blivit 100 % återställd!

I stort sett en tredjedel av vägen idag består av uppförsbacke och vi skrittar upp för alltihop (enligt ordination). Hon blir trött av detta. Hon tycker det är jättejobbigt. Tappar lite lite någon gång men är främst trött och seg – och tittig. Kastar sig runt och vill rusa hem vid ett tillfälle, inför något jag bara tycker ser ut som vissna ormbukar. Men det luktade kanske älg där?
Vi vilar lite när vi är halvvägs. Tittar på utsikten och tar kort.

När vi sedan kommer upp för alltihop och tar en trav på platt hård väg, så är det nåt som hugger till i vänster bak/höft på henne som att det gör ont. Hon svankar till häftigt och liksom flyger fram ett långt steg. Sedan vill hon bryta av och det får hon.

När vi lite senare svänger av in i skogen, får Colahästen plötsligt lite miljöträning: en bit in, så står det två husvagnar uppställda. Jättekonstig placering, det tycker jag med. Med några bor uppenbarligen där fast är inte hemma. (Jag undrar tyst för mig själv om de kanske sitter utanför Ica?)
I alla fall så är en veranda hopkopplad med den ena och utanför bägge och runtomkring, så ligger precis allt du kan tänka dig av bröte! Så jävla mycket skit!!
Mellan husvagnarna är bara en smal gång. Det är där vi måste gå för att komma vidare. 😱
Cola tycker det är lite läskigt men är jätteduktig där vi kryssar oss fram mellan spänner och trasor och krukor och brädor och hammare och jag vet inte vad.
Senare, när vi korsar landsvägen igen vid Torvbacken, så kommer en långtradare när vi precis tagit oss över och den låter väldigt högt och nära bakom oss när den passerar. Då blir hon lite rädd och lättar lite med framhovarna och tror antagligen att den kommer efter oss. Men hon är duktig och lyssnar på mig där också.

Sedan har vi banvallen hela vägen hem ända från Torvbacken och där jobbar vi i trav nästan hela vägen (och en liten galopp på slutet) och då går hon faktiskt felfritt hela tiden! Känns väldigt mjuk och rund och fin i steget och har bra framåtbjudning och sviktande rygg. ❤
Så känslan jag får med mig hem är ändå bra trots allt. Men jag noterar som sagt, även om jag hoppas att det är en träningssak. Skall nämna för veterinären om tre veckor.

Det här inlägget postades i Blogg, Djur, foto och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *