Bakefter igen

Min älskade Colahäst har fortsatt att få underliga tapp och konstiga snedsteg nu de senaste dagarna och det har skrämt upp mig och oroat mig. 😭 Jag hade ju hoppats sååå mycket att det skulle vara okej nu. Samtidigt är jag osäker på om det verkligen VAR sådana tapp? Kan det ha berott på nånting annat?? För bortsett från de där tillfällena är hon ju så postitiv och går så mjukt och fint… Jag griper varje halmstrå av hopp.
Och så tänker jag att ”kanske kan hon ha blivit bättre i alla fall? Alltså inte bra, men på bättringsvägen?” Och sen tänker jag att ”men om det är så att inflammationen inte är helt borta, då måste hon väl behandlas på nytt, för annars blir det väl sämre igen av ansträngning? Eller?”

Bytte därför ut det lilla ridpasset mot tömkörning idag. En timma med lite öppnor på banvallen och fyra, fem kortare travinslag. Halter och igångsättningar. Tittar oavbrutet på hennes bakben.
Kan inte låta bli att skratta när jag ser de där öronen och ena ögat, när hon vill försäkra sig om att vi verkligen har en kommunikation! 😍
”Vad sa du matte? Vad menar du? Ska jag trava? Säkert?”
”Ja nu travar jag, var det rätt uppfattat? Okej!!”

😄

Under denna timma kan jag då inte se några konstigheter i alla fall. När det gäller traven, så blir det ju inte precis något jättetempo – måste ju liksom hänga med själv också, och samtidigt kolla bakbenen. Så det är möjligt att stegen är lite korta, men jag vet inte. Men i såfall på bägge.
Suck, ja vi får se vad veterinären säger på tisdag.

Det här inlägget postades i Blogg, Djur och har märkts med etiketterna , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *