Att leta efter en sten och hitta hudsprickor

Promenaderna fortsätter. I förrgår var det dock ett alldeles överjävligt väder med piskande ösregn och knallande åska, så då gjorde vi faktiskt ingenting.
Sedan är det ju så tråkigt att regnskållorna ovanför svansroten är tillbaka nu igen!! Varenda år vid den här tiden, och alltid på samma ställe! Varför??!! Känner mig helt uppgiven. Förra året slutade det ju med antibiotika innan det blev bra, men ska det verkligen behövas varje år?
Jag tvättade med klorhexidin igår och lät det sitta tjugo minuter innan jag sköljde ur det. Hade nån förhoppning om att jag skulle kväva det i sin linda, eftersom det bara precis hade börjat, igår.

Men idag så har det ju vuxit litegrann istället! 😡😖😭
Dessutom har hon två nya konstigheter på kroppen idag! Nederst på vänstra sidan av buken. Jag tvättar som besatt överallt, för att lösa upp allt det stela, respektive för att få rent så man kan se. De två på buken är annorlunda. Man kan se att huden spruckit lite och lite blod kan skönjas. Det ena består av en rund fläck, stor som en handflata utan fingrar. EVENTUELLT skulle det kunna vara ett bett? I såfall är det rätt åt henne, för hon är ju inte alls snäll mot Roy. Bara bossar runt med honom precis som hon vill.
Det andra är mer som en hård rund knuta. Den sitter närmare armbågen, i sadelgjordsläget med en omkrets av storleken tumnagel. Även där kommer det fram sprucken hud när man tvättat en stund. Konstigt!
I alla fall smörjer jag in alltihop med Aloevera idag, så får vi se i morgon hur jag gör.

Jag har ju egentligen tänkt tömköra idag, men med den där knutan precis där, så avstår jag. Det får bli promenad igen. Vi är ute en dryg timma och har det riktigt mysigt tillsammans. Emellanåt kommer hon upp bakom mig och buffar sådär vänskapligt på mig och vill bli omrufsad i pannan…
Vi går in sandvägen bakom Ivarssons en bit och ser ut en bra sten åt mig att sitta upp ifrån, då när vi har kommit så långt att jag ska rida henne en halvtimme: vi promenerar dit och jag rider tillbaka. 😊
Det är meningen att vi ska börja så smått med uppsuttet imorgon! Men bara i tio minuter i början.
Sadelgjorden är ju mycket bredare än tömkörningsgjorden, så jag hoppas det ska gå bra. Jag kan ju lägga ett lager bomull emellan också.
Det känns både roligt och nervöst, nervös för att hon ska fortsätta tappa bak…

Väl hemma igen, går jag och släpper ut henne i hagen, till Roy. Har släppt dem båda i den stora hagen allra längst bort.
Roy kommer så glatt springande, men titta bara så hon behandlar honom! Hela tiden. Stackarn! Att han bara finner sig att bli hunsad sådär!?

Det här inlägget postades i Blogg, Djur, foto och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.