Dagarna går

Ja så var equiterapeuten Mia Kleen här i fredags. Sara var också med. Mia hittade massor med ställen där det inte stod rätt till. 😵 Det var vänster baks kota, has och knä, det var nacke, det var en stel SI-led, det var ny inflammation i hovleden höger fram och så var det en rotation åt höger ungefär i mitten av ryggraden…

Hon satte några nålar på olika ställen, men ryggen gick det inte att behandla alls, som ju var huvudsyftet från början. Hon prövade med att sätta EN nål där, men då gick Cola i taket fullkomligt!
Jag blev rädd att hon skulle sno in sig i de väggfasta grimskaften och ramla och bli hängandes, som hon gjorde den där gången för längesen, så jag knäppte loss henne från väggen. Vilket fick till följd att hon flög runt som en galning där i stallgången (gick ju inte att hålla henne stilla i grimskaftet) och vi fick hasta runt så fort vi kunde alla tre, för att inte bli påsprungna eller klämda mot väggen!
När hon sedan stannade och hämtade andan en stund, så tog Mia bort den nålen.
Hon sa att rotationen av ryggraden går att manipulera, men inte när hon är så här smärtpåverkad och så vill hon även att Ylva röntgar där först också, så man ser hur där ser ut. Och så skall alltså smärtan bort. Annars drar ju musklerna tillbaks kotorna i fel läge igen, omedelbart.
Men hur ska den försvinna?

Ylva, veterinären, ska ringa mig på måndag. Om vi kan få till ett besök sedan där Mia också kan vara med, vore det optimalt. De ska prata med varann.
Och så lovade hon skicka journalen till mig.

Igår öste regnet ner och vi brydde oss faktiskt inte om vare sig promenad eller tömkörning, utan hon fick komma in och torka upp en stund och äta lite hö under tiden. Hon verkade väldigt orolig när hon stod i stallgången – hade väl gårdagen i färskt minne kan tänka.

Idag gick vi en rask promenad på ca 40 minuter, istället för tömkörning och hon verkade mer som vanligt mentalt.
På slutet av promenaden gjorde jag ett seriöst försök att krascha hela mitt vänsterben. Det var svinhalt i gräset på just det stället som jag satte ner foten, så vristen böjde sig på ett ohälsosamt sätt samtidigt som knäet böjde sig åt andra hållet. Det kändes faktiskt som om hela benet gick sönder och när jag skrek till och blev sittande en stund och gned knä och vrist, så hör jag Cola bakom mig sucka sådär med en ljudlig utandning, och ta ett steg åt sidan för att beta en stund så länge medan matte håller på.
Sedan tog jag mig upp och prövade lite försiktigt och jodå, det fungerade faktiskt att gå! Det gjorde inte alltför ont, utan kändes mera ömt. Jag haltade lite en stund, men sedan blev det bättre.
När vi kom tillbaks fick hon äta mera gräs en stund utanför hagen. 💓

Nu när jag är hemma, så molar det lite i vristen. Knäet känns mest lite varmt…

Det här inlägget postades i Blogg, Djur, foto och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *