Dag tretton

Idag kommer även Pikasso (lover boy ❤) och Diva upp till hagen bredvid och Colahästen som just klarat av sin värsta brunstdag i förrgår, blir superduperbrunstig igen! Käre tid…
Det är halvklart och rätt varmt när jag kommer vid halv fem-tiden och för första gången på väldigt länge, så får jag gå genom två hagar och nästan ända fram till henne innan hon kommer och möter mig de sista stegen.

När jag borstar henne i stallgången blir jag varse att hon både vill knö in mig i väggen och halvresa sig om jag rör henne någonstans på bakre kroppshalvan, inklusive bakbenen. Minns knappt att det har hänt förut! Men å andra sidan kanske hon är så här brunstig ca 10 dagar per år och det är mycket möjligt att de råkat infalla på några av hennes vilodagar.

Vi rider i alla fall iväg och det är nästan inga blinningar idag heller, vilket innebär en stadigare kontakt med munnen, så vi kan koncentrera oss lite bättre på formen.
Vi har tre travpass och den sista gången prövar jag att rida lätt istället för att sitta ner som jag gjort innan. Men jag upplever att hon går mycket studsigare och mer ”springigt” då, så jag sätter mig igen, så jag bättre kan känna hur hon går. Särskilt nu, när jag är så nojig över minsta felsteg som jag i så fall ska rapportera till veterinären!

Så plingar det en bit bakom oss och det kommer en cyklist. Inga problem. I nomala fall.
Men idag är ingen normal dag. Först krånglar hon lite när han ska förbi och jag ber om ursäkt. Men det värsta är väl sedan, för då får hon plötsligt för sig att hon inte kan skritta mer! En väldigt stressig taktning är vad hon bjuder på! Samtidigt som hon hela tiden vill fri från bettet. Hon växlar mellan att gå bakom hand och att dra ut tygeln långt neråt marken.
Jag prövar sjuttielva gånger med att ge henne tygel så fort hon saktar av till skritt, men det funkar inte. Två steg, sedan taktar hon igen. Håller jag henne hårdare, så tenderar hon att lätta med frambenen och en gång gör hon nån fånig kick med baken!
Så där håller hon på precis hela vägen hem. Väl på stallplanen börjar hon skrika igen, så jag får ont i öronen.

När jag släpper henne i hagen, får jag ryta till lite så hon står still tills jag tagit grimman över båda öronen.
Sedan far hon iväg som en kanonkula, ner till den andra hagen, där hon stämt träff med Pikasso på andra sidan tråden.
Där hon står kvar i kisseställning tills Roy kommer dit och är nyfiken. Då blir hon fly förbannad och jagar bort honom, för att sedan återvända till Pikasso och fortsätta tråna.

Ja kära nån.

Det här inlägget postades i Blogg, Djur, foto och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.