Dag nio

Varmt och soligt. Lite vind, men inte tillräckligt för att blåsa bort blinningarna. Det börjar gå åt brunstdags – nu är hon inne i gnägga och gå-jättefort-fasen.
Hon kommer fortfarande ivrigt och möter mig vid öppningen till hagen varje dag. ❤ Otroligt egentligen – man kunde ju tro att hon är trött på att skritta fram och tillbaka på banvallen och slåss mot blinningar vid det här laget…

Hade ju tänkt att få med alla gnäggningar och det otåliga studsandet i stallgången på film här… men hon bestämmer sig tydligen plötsligt för att meditera. Eller nåt.

Vi har ändå en mysig timma tillsammans, men lite smolk i bägaren blir det ändå: när vi stannat till en kort stund vid ett gäng smaskiga renfanor och sedan ska gå igen, så tappar hon till rejält med ena bakbenet i själva startsteget. Efter en liten bit blir det ytterligare en konstig grej med vänster bak. (Är det höger bak det gör ont i då? Jag kommer inte ihåg i vilket bakknä som cystan satt!)
Men sedan är allt frid och fröjd igen och strax innan vi är hemma låter jag henne jogga lite, en väldigt kort bit.
Efteråt slickar hon girigt i sig all hinkmat innan jag släpper ut henne igen. Det har hon gjort nu ett par veckor. 😊

Det här inlägget postades i Blogg, Djur, foto och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.