Räddad ur storskogen

Solen strålar och jag har planerat en långtur idag. Vi ger oss iväg runt halv tolv och fram tills att vi passerat Arturs sjöar går allt som beräknat.

Vägen som tar oss från Skälltorpsvägen mot skogen har blivit hårdare än den någonsin varit. Klapprig och ojämn att trava/galoppera på och den sista biten är dessutom belagd med grovt otrevligt grus. Jag tänker för mig själv att det blir ingen mer gång här detta året i alla fall, för den här långa vägen blev en besvikelse. Man har ju brukat kunna galoppera här nästan hela vägen innan!
Så kommer vi fram till ”den mysiga skogsrundan”. Jag ser framför mig den långa härliga mjuka skogsvägen där vi ska fara fram!

Efter bara en liten bit möts vi av motgångar: stigen har blivit totalt nerkörd och består av två mycket djupa och breda hjulspår med torkad lera. Dessutom ligger det ett fällt mindre träd tvärsöver. Nåväl, även om det är yvigt så är det inte så tjockt… men vadnu? Redan efter nästa krök ligger en gran och två lövträd till! Sedan ännu fler! Eftersom hjulspåren är så djupa och träden ligger tvärsöver så är de på tok för högt att komma över. Vi klättrar upp och ner i spåren och trasslar genom ris och på ett ställe får hon balansera på den väldigt smala mittremsan för att vi ska komma vidare över.


Sedan blev det inga fler träd att forcera, men den breda, djupa uppkörda vägen fortsätter! Vi kommer till en backe men det brukar inte vara backar där man går här? Det brukar svänga av åt vänster in i en stor skog?
Det är här jag sitter av.

Jag leder Colahästen in i mossig skog, med mjukt i marken, över stengärdsgårdar, över hålor och nedfallna träd och nedför branten.
Så kommer vi till gamla hjulspår.
”Här måste det ju vara! Den gamla vägen genom skogen!”
Men när vi gått en stund, leder den bara upp till ett stort område, tätt, tätt med ungbjörkar och ingen mer stig!?
Vi tar oss därifrån och uppför branten igen och kommer ut på ett gigantiskt hygge. Där kan vi bara ta oss fram en liten bit, sedan tvingas vi kliva bort från det och in i skogen igen.

Nu har jag heeelt tappat all känsla för riktning! Dessutom vill jag ju inte tvingas tillbaka till lervägen med alla liggande träd. Den var en mardröm och på tillbakavägen blir det dessutom brant nerför på ett ställe.

Vi går runt och irrar ett tag och sedan ringer jag helt uppgiven till Sara.
”Hjäälp!”
Hon är precis på väg ut på en ridtur och lovar att komma och leta efter mig!! Jag förklarar på ett ungefär och får gå ett bra tag till innan jag får såpass täckning att jag kan få fram en punkt på google maps och skicka till henne. Det är inte till mycket hjälp men hon kan jämföra med sin punkt och se hur långt borta…
Vi får ringas några gånger till och jag blir riktigt jävla orolig när hon säger att hennes batteri börjar ta slut.
Skogen vi kommit in i nu, har en korsning av gamla skogsvägar med rätt djupa spår. Men när vi följer vägen åt alla olika håll, så tar den strax slut i ungransplantering, träsk eller hygge…

Cola äter gräs men jag är så trött och törstig att jag kan dö.

Jag börjar på allvar tänka att det nog blir till att ringa 112, och jag undrar för mig själv hur de ska kunna hitta mig? Då hör jag, efter ytterligare en evighet, ett avlägset rop!! Jag gastar tillbaka och vi tar oss i den riktningen och Cola blir minst lika glad som jag när vi efter ytterligare ca en kvarts forcerande av terräng, möter en ryttare med hund! ❤

Jag sitter upp igen och Sara lotsar oss rätt så vi kommer tillbaka hemåt igen utan att behöva återvända till hemskevägen. (Om det inte funnits mobiltelefoner, hade väl jag och Cola varit kvar i skogen än!) Men även här, på den tänkta tillbakavägen, där vi skulle flyga fram på mjuk gräsväg, hade de lagt lite ris och annat, så den var inte heller så jättebra annat än att skritta på. Nedanstående bild är alltså ett minne blott… 😭

Detta var definitivt sista gången jag rider denna rundan! Dvs även om jag skulle hitta rätt. För det var ingen trevlig ridmiljö någonstans! 😟
När vi äntligen kom hem till stallet, så hade vi varit ute i 4 timmar och 45 minuter. Puh!

Det här inlägget postades i Blogg, Djur, foto och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.