Blogg,  Djur,  foto

Min mystiska häst

Igår kom jag inte så långt på ridturen. Efter bara två – tre minuters normalt skrittande längs vägen, så saggar plötsligt bakdelen på henne. På ett sätt som inte alls liknar något av alla hennes olika rörelsestörningar innan. Det känns som om området runt korset knappt orkar bära upp henne! Hon vill helst inte gå fram alls.
Jag fortsätter ändå ett tag för att se om det går över, och någon gång emellanåt tar hon några normala steg men sedan slirar baken igen.
Strax efter Fritzons vänder vi. Jag vill testa om det plötsligt skulle ”gå över” när vi är på väg hem? Men det gör det inte, så jag hoppar av.
När vi kommer hem igen, kopplar jag på linan och tar ut henne i paddocken och tvingar igång henne i trav.
Traven går segt och ovilligt och jag kan tydligt se att hon inte får fram vänster bak ordentligt. Likadant i bägge varven. Stegen blir väldigt korta med vänster bak. I skritt kan man inte se något – det kanske bara känns när jag rider henne?

Jag känner naturligtvis igenom ben, leder och hovar, men ingen svullnad, ingen värme, ömhet eller andra konstigheter. Sedan får hon lite massage med arnika-olja över bakdelen i stallgången och hon står och njuter hela tiden. (Blickstilla och tuggar emellanåt.)

Idag tar jag henne direkt till paddocken när jag hämtar henne och hon travar på bra och ingenting av gårdagens underligheter syns! Så då ger vi oss ut på en testtur.

Vi tar bara Ivarssonsrundan och hon går bra idag! Helt utan problem. Hon saktar bara ner lite i förundran och tittar lite när ett rådjur visar sig stå på vägen efter en kurva och har inte jättebråttom iväg in i skogen igen. Det är kul att det finns några djur hon inte är rädd för! 😁
På hemvägen längs banvallen jobbar vi på ordentligt i trav och galopp och hon är lika duktig som vanligt. 😍

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.