Terrängens oländiga varande

Idag börjar vi med att rida upp till Fällesåsen. De håller på att avverka ännu mer längs den vägen nu, men idag står arbetet stilla. Cola förfasar sig över traktorer och kärror och timmer och elände där och jag förstår henne. Det ser inte roligt ut. Sedan får jag för mig att kolla om det går att ta sig över stenbron upp till Tranabovägen igen nu tro? Marken blev ju så förstörd efter den senaste avverkningen där, så för en månad sedan var det omöjligt, men nu har det ju hunnit torka lite, plus att jag var där för ett tag sedan och flyttade på lite grenar och ris på bortsidan så det skulle bli lite lättare att kunna sätta fötterna nånstans när man tog sig över.
Jo sannerligen! Stenarna är inte längre under vatten och marken ser ut att ha packat ihop sig hyfsat. Colahästen nosar lite på stenarna och vattnet vid sidorna och kliver sedan precis där jag pekar – och sedan får vi sick-sacka lite ett tag över rullande stockar och ris och elände, men sedan blir det bättre. Men man ska nog bara gå här när det är torrt i markerna, i väntan på att något ska börja växa här igen och binda ihop jorden…

När vi kommer ner på Sutarebovägen efter att ha passerat Tranabo, väljer jag backen upp till den där stiglösa skogen som leder till vägen ovanför Platån.

Vi tar en galopp där i backen innan och Cola blir så glad när det står klart för henne att vi INTE ska svänga av till höger mitt i som vi brukar, utan fortsätta hela backen upp – så hon tar lite extra sats och ökar tempot. 😊 Däremot är hennes vilja mycket större än orken just nu, så hon sackar innan vi kommit till toppen.
Det här skogsstycket är ju inte heller särskilt lätt. Mycket ris och grenar och väldigt mjuk mark på sina ställen, så man måste gå på hela tiden så inte hovarna sjunker ner för djupt… Sedan är det det där diket där man måste gå försiktigt ner för kanten med frambenen och sedan ett stort kliv upp på andra sidan. Cola var jätteduktig där med. Hon är rätt bra på sånt där ”finlir” där matte vill att hon går ett par steg, stannar, riktar in, osv. 😊 Hon får nosa lite på långa tyglar för att kolla läget först.

Vi har en härlig tur på nästan två timmar där det även får plats med en hel del galopper mellan allt klättrande och klivande i oländig mark och Cola verkar mycket nöjd med dagen. Jag med. ❤

Sedan plingar det till i min telefon och jag får ännu ett foto av min son och min ursöta lilla sondotter! De var ju här i skärtorsdags och jag längtar redan tills jag ska åka ner och träffa dem igen om fyra veckor eller så. 😍

Det här inlägget postades i Blogg, Djur, foto och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.