Månen och pussar

I lördags hade vi en lång härlig tur i backarna på andra sidan 153:an och sedan banvall och omväg genom skog tillbaka.

När vi skulle över landsvägen vid Sönneräng i början, så kom det en stor lastbil från Gekåslagret som skulle svänga ut från den vägen där vi skulle in. Det kom en bil på landsvägen, så jag tyckte att Colahästen kunde kliva ner i det torra gräsbevuxna diket, så behövde inte bilarna komma så himla nära, men se det tyckte inte Cola! Hon tyckte att det var bilarna som skulle flytta på sig eller nåt! Matte blev lite skärrad ett tag där, så till slut gick hon med på att gå ner ett steg i diket…
Senare, på väg hem, så står det en stor Van på banvallen och jämsides med den är en sån där ”lastare” som står och lyfter timmerstockar och lägger på hög, längs ett alldeles nyss avverkat område. Matte gillar inte alls idén att försöka tränga sig emellan där, så vi vänder och tar vägen genom skogen åt andra hållet så vi kommer ut på vägen bortanför Jarhults. Det blir ju en omväg, men bättre det.
I söndags tog vi bara Ivarssonsrundan.

Igår red vi genom skogen bortanför Ivarssons och sedan banvallen tillbaka, där vi jobbade mycket i trav och galopp. Pigg och glad häst som var mycket duktig. 😊
På kvällen lyste en bländande måne mig i ögonen hela vägen hem från jobbet. 😉

Idag hade regnet visserligen så gott som slutat när jag kom till stallet, men efter att jag mockat lösdrift och ligghall och sedan borstat bort smuts och vinterpäls från Lillstrumpa i en halv evighet, så hade jag faktiskt ingen lust med nån ridtur längre, i det gråa blåsiga vädret. Så vi gick en promenad ihop istället.

När vi kom tillbaks fick hon sin mat som vanligt och som vanligt så lämnar hon ca en fjärdedel. Att försöka locka och pocka för att en häst ska äta, är bara löjligt. Hon bara tittar demonstrativt åt ett annat håll, alternativt sparkar omkull hinken, torkar av sig om munnen på matte och ger sedan en frågande blick, ungefär som att ”Vad är det du inte förstår? Jag ska inte ha mer mat!”
Så vi har en liten fotosejour istället. Men som vanligt får vi inte plats. Mattes armar är för korta.

Det här inlägget postades i Blogg, Djur, foto och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.