Klämmet

Jag har gjort världens tabbe när jag köpte ett regntäcke på nätet.
1) Jag läste: ”med ett mjukt polyesterfoder”. Eftersom jag inte ville ha med fleece, så lät det i mina öron som nån sorts slätt tyg. Men så kommer det ett med fleece-foder! 😖 Visserligen känns det aningen annorlunda än annan fleece, men… det blir för varmt på sommaren, tror jag.
2) Halvkragen (som var den andra viktiga faktorn när jag köpte det) kryper liksom in i sig själv och tillbaks under täcket efter några timmars användning! 😠
3) Täcket som sades vara så rymligt och bra över bogen (och det har även extra höga slitsar), sitter ändå hårt som fan där och slejfen man ska knäppa ovanpå spännena på bringan, den räcker knappt fram till kardborrbandet.
Okej, det är inte värre än att hon kan ha det trots allt, men det kostade 950 kr nedsatt pris, så det känns lite surt… man lär sig av misstagen.

När man inte riktigt vill vara som alla andra, så står man så här! 😂😂
(Detta är det gamla regntäcket.)
Igår skrittade vi på banvallen i fyrtio minuter, innan nervskidan släppte från sin felaktiga plats (önskar jag visste hur det ser ut). Jag jobbade henne i skritten hela tiden och gjorde massa sidvärtesrörelser och så. Emellanåt testade vi trav, men nej det funkade inte. Sedan knäckte det liksom till (ljudlöst) och hon tappade liksom sitt vänstra bakben lite och sedan tog hon per automatik långa fina steg och meddelade att NU är jag redo för trav! Sedan gick hon jättefint på vägen tillbaka. Hon gick i form, mjuk och fin och med mycket framåtbjudning. 😍
Vågar vi hoppas att det ska bli bättre av sig själv med regelbundna ridturer denna gången? Jag menar, det har ju varit si och så med dem den senaste tiden. Jag ska ge det någon veckas intensiv ridning, så får vi se. Annars blir det till att ringa equiterapeuten igen.

Idag lyser solen men det är hårt i marken efter minusgraderna i natt. Vi får skritta på i femtio minuter idag innan det släpper. Men sedan går hon jättefint igen, hela den resterande timmen och tio minuterna. Så den sista halvtimmen blir det trav och galopp. Innan dess blir det bara en pyttetrav eftersom det är risig skog, hård grusväg med stora stenar och sedan asfaltsväg med lite biltrafik.
Men hon blir ju en helt annan häst, när det släpper! Hon vill inget hellre än att trava och galoppera då – hon har ju en massa tillbakahållen energi som vill ut, men som har hindrats av den dumma inklämningen.
Vad ska vi kalla eländet? Jag kallar det hädanefter för KLÄMMET, kort och gott.

Det känns som att två timmars ridtur är ett krav i dagsläget, för att man ska hinna ”göra något” efter att klämmet har släppt. Hon var på väldigt gott humör när vi kom tillbaka och åt upp all hinkmat i ett nafs och pussades sedan som tack. ❤
Det här inlägget postades i Blogg, Djur, foto och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.