Blogg,  Djur,  foto

Skit/hage/göra

Efter att ha varit ordentligt kallt ett tag, så slog det om i natt och blev först blötsnö och sedan regn och plusgrader. Ett fint duggregn har sedan förgyllt hela dagen och eftersom det fortfarande är tjäle i marken, kan de flesta säkert räkna ut hur marken ser ut. Blankis täckt med vatten. Jo jo, det är fint det. Man kan spegla sig i alla de mindre (osaltade) vägarna.
Jag tillbringar tre timmar med att mocka ligghall och hage. I ligghallen fyller jag tre gånger så många kärror som jag brukar och när jag kommer ut i lösdriften tappar jag räkningen. En massa färsk skit och sedan all annan skit som varit fastfrusen innan, men som nu ligger och flyter i vatten. En smet ytterst men hårt i mitten. Hur det ser ut runt foderbordet ska vi inte ens tala om. Määängder med utdraget, blött, nerskitet och ihoptrampat hö som måste bort.
Men det är väldigt lugnt och rofyllt runt foderbordet. Bara Helium och Cimone som står och äter och Roy och Hera som sällskapssjukt turas om att komma och ställa sig väldigt nära mig och vara i vägen…
Jaha! Cola står och sover på andra sidan ligghallen! Med bortvänt huvud och halv tillbakastrukna öron. Det förklarar saken! Det hade passat om hon hade haft en skylt hängandes runt halsen där det stod: ge fan i mig, jag sover!😃
När jag går och tömmer den näst sista skottkärran, tar jag med mig hennes hinkmat ut och när jag kommer tillbaka så har hon vaknat, gått runt ligghallen och tagit plats vid foderbordet.

Det tar henne en sekund att se att jag har hinken med mig också
Hon släpper genast tuggan hon har i munnen, drar in den runda magen och kommer mig till mötes.”Mat? Jag kommer omedelbart!” 😂😂
När hon är nästan färdig (MEN INTE RIKTIGT!) kommer Helium gåendes… ”lille vän, du tror väl inte att du kan gå fram och prata med Cola när hon äter?”
Jag ställer mig mittemellan så han kan ägna sig åt att gnaga på grepen så länge. 😊
Sedan är Cola färdig, lämnar hinken och glider förbi Helium på väg tillbaka till sin plats vid foderbordet, utan att ägna honom en blick. Men nu kan han gå fram till hinken och medan jag mockar det sista, så kastar han runt med den och rullar runt den på isen och har allmänt kul en stund.
Sedan funderar jag en stund på hur jag ska komma hem. Nästan två och en halv kilometer slingrig uppförsbacke, glaserad med våtblank is, känns inte som nåt bra alternativ. Beslutar mig så småningom för att köra runt Åsen, Buskabygd och Låghult hem. Den vägen är det bara ett par småbackar upp och en brantare krokig ner.
Det går riktigt bra! Det känns betryggande med på något vis, att jag har en bil framför och en bakom mig! Att jag inte är den enda som kör där idag alltså. 😊
Strax innan brevlådorna tar jag lagom mycket sats, så jag liksom kan HALKA uppför den sista kroken och rätt in i mitt garage!
Matisse har ju sett att jag kommer och har bråttom för att hinna först till ytterdörren. Det ser ganska roligt ut med en katt som halkar på is, kan jag tala om. Det är knappt så han kommer upp! 😂😂

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.