Snäll satmara

Så otroligt svårt vi (jag) har för det här med tömkörning! Jag har problem med att hålla ordning på tömmarna, veta vilken sida som är bäst att hålla pisken på, bestämma mig om jag ska gå snett innanför eller bakom, hur olika kommandon funkar egentligen.
Lillstrumpa har svårt för att veta vart hon ska gå när den ena tömmen plötsligt slackar med en halv meter(!) eller om hon ska gå över huvud taget då. Hon är osäker på min position i förhållande till henne och vad jag egentligen menar.
Ibland får hon till en jättefin skänkelvikning, lugnt och sansat, så jag passar på att berömma eftersom jag kanske har gett nåt sånt kommando? JAG vet inte…! 😂😂
Så när jag efter nästan tjugo minuters tragglande i skritt på volter och längs fyrkantsspåret äntligen får henne att trava riktigt fint, i drygt ett varv på volten i bägge varven, så berömmer jag jättemycket och vi slutar.
Det är inte mycket till framsteg, men det är lite! 😊
Med tanke på att hon fortfarande är som en huggorm vid borstning – verkligen skitsur och tråkig – så är hon ju verkligen en ängel att hantera så här. Så det ska hon ha en eloge för. 😘
Equiterapeuten var ju på återbesök i förrgår och precis som han förutspått så hade det gått tillbaka litegrann. Alltså bara litegrann mot vad det var från början.
Så efter behandlingen sa han att han trodde hon skulle hålla sig länge denna gången. Ett halvår, kanske ett år! 😊 Hoppas. Att hon får EN dyr behandling på ett år för att hålla kroppen i trim, det kan jag köpa. Men oftare, det blir väldigt väldigt dyrt…
Det här inlägget postades i Blogg, Djur och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.