Frostigt och härligt

Frostnupet och klart på morgonen och det håller i sig hela dagen. Jag blir iskall och stel om fingrarna så fort jag tar av mig handskarna (för finmotorikens skull). Det är lika svårt varje år, både att vänja sig och att acceptera kylan när den kommer. Men okej, när solen skiner och man är ledig, så är det lättare!
I princip alla hästar står och sover med bredsidan mot solen, utom Helium som passar på att mumsa hö i godan ro. De ser ut att ha det väldigt skönt, så jag tar lite bilder och går sedan och tar en kaffe med muffins.
imag0811imag0805_1Lilla Cimone stod också och sov, men ville gärna komma och hälsa när jag kom ner i hagen.
imag0800_1Helium tuggar noga. Det är bra. 😊
imag0806_1imag0814_1Hera
imag0807_1_1-01Diva kommer nerifrån dalen för att kolla var alla är? Inklusive hennes dotter.
imag0818_1Roy har somnat mitt i ett steg. 😊

imag0819-01

Strax efteråt kommer Felicia och ska rida sin Pikasso, en mörk, gänglig herre på sex år. Det är han som är Främlingen, som Cola är så kär i. Jag bestämmer mig för att vänta med att ta in Cola tills de har kommit iväg.

imag0829_1imag0826_1_1_1

Idag parkerar vi oss utanför kossans box i stallgången. Som ni kan se, så bryr sig inte Cola ett enda dugg. Jag skullw vilja säga att hon låtsas som de inte finns, alternativt att hon är nån annanstans. 😂😂

Efter att hon fått sadel på sig (väldigt löst spänd än så länge, precis som alltid) så står hon lös några sekunder mellan grimma och träns, om man säger så. Då lägger hon sig ner på knä, TVÅ gånger t.o.m! Hon sträcker sig ner, nosar på golvet och vips så böjer sig benen och hon hamnar på framknäna! Jag bankar upp henne och så gör hon om samma sak en gång till!
Jag skyndar mig att tränsa så vi kan gå ut. Nästa gång som Daniel – equiterapeuten – kommer, så ska jag fråga honom om detta fenomen…
Vi tar vägen upp runt Fällesåsen och sedan Århult och det är så vackert ute. Kallt, frostigt, soligt och vindstilla. På vägen hem går vi genom bokskogen.

Hemkomna, rider vi en stund i paddocken igen. Hon går fram bra idag med. Vilken fröjd, efter ett år med surhet och ovillighet att röra sig alls därinne! Absolut att det berodde på selenbristen och smärtan i alla muskler, som förstärktes av att det blev lite tyngre att röra sig där jämfört med hård och slät väg. 😘
Men jag tar det lite försiktigt i början för jag vill ju inte utmana ödet så hon tycker det blir jobbigt med en gång. Fast vi håller på aningen längre idag och galopperar också lite, samt hoppar tre språng. ❤
Efteråt stannar vi till utanför hagen där Pikasso går och då kommer han fram och visar sig… och Lillstrumpa kissar ner sig… 😂😂
Helt stilla står hon och låter det skvala och skvätta lite hursomhelst där bak. Lilla gumman då, han är ju inte kapabel ändå!

imag0831_1-01

Det här inlägget postades i Blogg, Djur, foto och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.