Fnorrrk!

En vissen grästorva under en gran, tvåhundra meter från stallet, vållar stor uppståndelse.
Lillstrumpa fnorkar och rullar med ögonen och kastar sig åt olika håll för att slippa gå förbi. 😨😨 Matte hävdar med bestämdhet att det går alldeles utmärkt! Förmodligen har en älg passerat där nyss och lämnat doftspår, men i alla fall…
Vi kommer dock förbi, men sedan är det en grusansamling på vägen som hotar att överfalla henne och stenar och stubbar och gudvetvad… Bråttom bråttom i traven och än slinker hon hit och än slinker hon dit och än nästan ner i diket.
Efter denna uppvärmning är vi hemma igen och fortsätter i paddocken. Nu regnar det lite lätt också. I paddocken är det tänkt att vi ska ta igen det vi förlorat på uteritterna, dvs böjningar, volter och serpentiner osv. Det börjar ganska bra på volten, även om regnet gör oss bägge lite sura. Men sedan vill matte trava ett varv på fyrkantsspåret och ”gudbevaremig, det ligger nåt jättehemskt vitt här utanför staketet?!!” 😵😱
”Jaa, Cola, det är likadana plaststöd som de som håller upp alla bommar här inne på banan också! Skärp dig!”

Fem meter senare flyger hon åt sidan igen för ett par däck som ”dyker upp” bakom en staketstolpe.
Sedan galopperar och travar vi över lite bommar här och där och det går ändå bra ett par varv. Så blir det sluta längs långsidan med däcken och stöden. Det går bra, för nu är de nedgraderade till enbart fula. Sedan börjar vi göra samma sak längs nästa långsida… tre fyra steg och sedan kastar hon sig i skräck in mot mitten så häftigt att hon nästan sätter sig på rumpan. Ut på spåret och börja om. Det upprepas två gånger till och en uppgiven matte tycker inte det hela känns meningsfullt. Möjligen kan det bero på att det droppar vatten från löven på träden där, och det plaskar lite lite grann. 😱
Vi avslutar det hela med lite mera trav i samlad men rask trav över de marknära bommarna. Varv efter varv, tills hon orkar lyfta på fötterna…
Idag har vartenda skräckhopp hon utfört unde de drygt två åren jag haft henne, utförts på en enda dag. 😂😝

imag0904_1-01

Igår var hon en supercool häst som inte var rädd för något och pigg och glad men fullständigt trygg och sansad. Tänk så spännande livet kan vara! 😃

Förresten såg jag en hel flock med steglitser i en liten rönn förut idag. Allihop flög strax iväg som ett litet moln, men jag stod och tittade efter dem en bra stund och kände mig lycklig. Har inte sett steglitser sedan jag bodde hemma hos mamma. 😍
Det här inlägget postades i Blogg, Djur, foto och har märkts med etiketterna , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.