Blogg,  Djur,  foto

Underbart!

Det är en härlig sommarkväll med cirka tjugo grader och solsken och vi rider banvallen bort. När vi passerar den nygjorda vägen som leder till landsvägen, så kastar Lillstrumpa nyfikna blickar ditåt. Jag hade egentligen planerat en annan väg, men tänker att ”varför inte?”
Det är jättebra att gå över landsvägen här, såtillvida att man har bra sikt och kan gå rakt över, utan att behöva gå längs med.
När vi väl är över, så vet jag inte riktigt vart vi ska ta vägen. Det går in en övervuxen gräsväg, men den ser inte så lovande ut. Jag tar den lilla vägen upp mot ett par hus. Kanske går det att komma runt där på nåt sätt?
Men väl framme stannar jag besviken. Det verkar ganska kört. Men en karl är ute och klipper gräset, så jag vinkar åt honom nästa gång han kommer runt huset. Frågar om han vet om man kan komma runt och in i skogen på nåt sätt?
”Det är ett hål i gärdsgården där”, säger han och pekar. ”Sedan går det en liten stig…”
”Men då måste jag ju rida på din gräsmatta?!”
”Ja? Det gör väl ingenting!? Ni får gärna rida här”
, säger han och ler! Går före och visar vägen och frågar vilket stall jag kommer ifrån och så.
Hade jag inte skymtat en fru bakom gardinen, så hade jag kunnat gifta mig med honom! 😉
IMAG1899-01IMAG1917-01

Sedan tar vi oss fram på nygamla vägar för mig – helt nya för Lillstrumpa, som nyfiket ser sig omkring. På dessa härliga vägar har jag inte varit sedan hunddagiset byggdes!! För då togs möjligheten bort att gå över gatan där och man tvingades att gå en liten bit längsmed landsvägen innan man kunde komma över och det har jag inte vågat pga all presumtiva långtradare…
Det blir en härlig liten galopprunda där med ett litet hopp över en liggande gran och det är så himla myyysigt och så längesen jag red här!! 🙂

IMAG1922

När vi är på väg tillbaka har jag egentligen inte klart för mig i huvudet hur vi ska ta oss hem. Vilken väg. Jag är bara glad. Jag tänker att i värsta fall får jag väl sitta av och leda över henne. Men när vi kommer till landsvägen, så kommer där ingen just precis då och jag känner mig modig, så vi travar över och travar sedan fort på andra sidan, mot vägen vi ska in på och vi hinner preciiis in på den vägen, innan det kommer en stor lastbil! 🙂
Sedan hinner vi med en härlig galopp till på en sån där mysig grässtig, innan vi är hemma vid hagen igen. Vi tar vägen över kullen för att inte fresta Crut i onödan. Uppe pp krönet stannar hon självmant för att jag ska kliva av. 😀

IMAG1891

Kommentera

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.