Uteblivet tapp och vet.

Veterinären har lämnat återbud idag pga sjukdom och det känns ju lite tråkigt. Jag hade ju trott att jag äntligen skulle få besked om hur det står till med henne.
Men solen strålar, det är snudd på sommartemperatur och det ska bli bättre och bättre säger de på smhi. 😄 Jag hämtar min rena pålla (se igår) från hagen och dammar av henne. Sedan tar vi en ridtur. Vi skrittar rätt länge och hon går bra, så det blir både en bra bit med trav och sedan lite galopp ett par gånger med. Det tycker hon är kul.

IMAG1713

Det är så märkligt, men ända sedan i förrgår, så har hon liksom sänt ut en mental bild av ett stort lugn, som har varit väldigt skön att ta emot. Hon har gått avslappnat men ändå vaket – utan den där spända tittigheten. Hon har känts så himla nära på nåt oförklarligt vis.
Men så händer något med henne strax innan vi kommer hem. Hon har fått stanna och beta lite och när jag efter en stund ber henne gå igen, så känns ryggen plötsligt lång och svankig eller hur jag ska säga. Hon är spändare i kroppen och tittar sig misstänksamt omkring. Lite längre fram så slänger hon sig plötsligt riktigt häftigt åt sidan och även om jag strax får lugnat henne, så fortsätter hon gå så där svankigt och stelt. Inget märkligt alls i närheten som jag kan förstå att hon skulle ha reagerat på.
Dessutom finns inte den där mentala bilden kvar längre!? Det är bara ett blurrigt någonting, utan färg.
Vad hände??
Fick hon plötsligt ont någonstans inuti sig? Rygg? Manke? Vad?
När vi kommer tillbaka så skrittar vi i paddocken en liten stund. Efter en stund så börjar hon slappnav i ryggen och kännas som vanligt igen, så vi slutar. Men vad hände egentligen!?
Det här inlägget postades i Blogg, Djur, foto och har märkts med etiketterna , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.