Blogg,  Djur,  foto

Känns som samförstånd

Igår var lilla fröken vaken, så då blev det ridtur. Solen strålade då med, så det kunde inte vara bättre.
Hon ”tappar” fortfarande bak rätt mycket – ibland, inte hela tiden – och jag tänker lite på att det faktiskt var likadant förra våren! Och sedan gick det över till försommaren. Märkligt egentligen. Kan det ha att göra med brunsterna? Att de möjligtvis är extra starka på våren och att hon får lite ont i ländryggen då?? Hmmm…?
Ja hon verkar inte bry sig särskilt mycket själv i alla fall, men det ska bli spännande att se om det avtar fram i juni igen…

1012841_10207495475763377_3008633376723791712_n

Efter att ha borstat ur den dagliga mängden av vinterpäls, går vi ut i paddocken. Idag handlar det inte om motion, utan vi tränar på förståelse. Ömsesidig sådan. Vi börjar i skritt och det går som på räls redan från början. Jag står stilla och hon går lugnt runt mig när jag flyttar linan bakom ryggen. Hon byter varv efter mina önskemål och även i traven går det fint. Hon tittar på mig och försöker verkligen förstå vad jag vill och jag blir riktigt rörd. Även avsaktningar och igångsättningar funkar, utan att hon försöker fuska. Det känns riktigt trivsamt och hon ger mig en aha-upplevelse när jag fattar HUR känslig hon är, för exakt VAR på hennes kropp jag riktar blicken eller pekar med spöet! Det här måste vi träna mera på, för jag behöver lära mig mycket mer! 🙂
Så får hon galoppera några varv och när jag i takt med igångsättandet också tar ett par galoppsprång, så tycker hon det är jätteroligt och bockar och rejsar en aning i starten. Men bara lite grann. Hon övergår strax till normal galopp och tar några varv i bägge varven. Så flyttar vi voltspåret upp till där det lilla hindret står och hon får hoppa det några gånger i bägge varven och det tycker hon är kul!
Sedan bestämmer jag att det är bra för idag och vi strosar sakta runt stallet en stund. Hälsar lite på Lillan och betar på lite årsgammalt gräs utanför hagen. Så får hon sin mat och slickar nogsamt hinken efteråt.
Verkligen en helmysig stund, där det kändes som vi hade lite extra närhet/förståelse! ♥:-)
(Har inte varit med om att hon ”tappat” när jag longerar henne och väldigt sällan över huvud taget i paddocken…)

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.