Det är något i luften…

Ibland är det inte lätt att vara en liten Colahäst. När matte kommer och vill rida och man har blivit kär i det stora frieserstoet Hera och helst inte vill lämna hagen. Stannar och gnäggar dovt och sexigt efter Hera. Vill nosa och pussas och bara vara nära den stora svarta skönheten.
Men vi tar oss ut en liten sväng ändå. Där ute i den stora världen är ju allting jättefarligt idag. När man är en liten brunstig Colahäst. Med bultande hjärta och kroppen på helspänn, kryssar vi oss fram på vägar kantade av timmerstockar, stenbumlingar och annat hemskt. Men sköter sig jättebra ändå och gör precis det matte ber om. Men hon känns ynklig.
När vi kommer hem igen och spolat av benen och ätit lite grann av mineralerna så får hon gå ut till de andra igen. Hera står inte och tar emot henne utan är längre ner i hagen och först står Lillstrumpa bara och tittar trånande och sniffar i luften och kissar en skvätt.

IMG_20160211_183743

Men sedan får hon allt söka upp sitt hjärtas dam. Det hälsas en stund och sedan följer Lillstrumpa henne som en skugga, bort i skymningen. Och Roy får hela höbalen för sig själv. 😉
Det här inlägget postades i Blogg, Djur, foto och har märkts med etiketterna , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.