Att gå tillsammans

Solen skiner men det är iskallt. Minns inte att det kännts så kallt på hela vintern, även om det bara är ett par minusgrader nu på eftermiddagen. När jag kommer till stallet har lusten att rida försvunnit. Marken är stenhård och knagglig och vad är det för nöje med det? Vadå få ”springa av sig?”
Colahästen står i ingången till ligghallen och pratar med Hera. Nära och hemligt. Jag närmar mig som värsta inkräktaren och hälsar – men jag får faktiskt med mig Lillstrumpa därifrån.
Vi går till stora sommarhagen, för där finns ju plant underlag i alla fall. Tanken är att longera henne lite där, så hon får springa av sig lite. Vinterhagen är ju alldeles för knagglig nu för det.
En liten, liten stund så går det bra. Hon travar i bägge varven och flyger sedan iväg i galopp och det var ju meningen att hon skulle. Det är inte alls ohejdat eller så, bara väldigt piggt. Men rätt som det är så halkar hon omkull! Pladask, så åker alla fyra benen undan och hon hamnar på sidan. Hon reser sig förstås snabbt upp och ser lite frågande på mig, som undrar hur det gick med henne? Hon får trava några varv till, men sedan går vi på promenad istället. Uppför den branta backen och sedan genom bokskogen hem och hon hittar lite fjolårsgräs att mumsa på. Vi har en trevlig stund tillsammans och även jag får lite motion!
Men denna barmarksfrost gillar jag verkligen inte!! Det känns som om det blir hårdare och hårdare för varje dag. Undrar hur länge det ska hålla i sig?
Det här inlägget postades i Blogg, Djur och har märkts med etiketterna , , , , , . Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.