Antingen eller

Det har inte blivit någon mer hostattack, tack och lov, så det var väl en engångsföreteelse. Men anisrot är gott, så hon får väl ha det i maten ändå nu ett tag under den här fuktiga tiden. Själv knaprar jag ju Vicks halstabletter med citronsmak. Bara för att… 😉
För övrigt har Cola och Roy funnit sig tillrätta i vinterhagen nu. Och jag har börjat vänja mig att mocka hage lite då och då. Mycket lättare så länge det bara är de två också förstås!

IMAG0492
IMG_20151110_134831

Igår tog vi en liten extra sväng genom pallfabrikens område, bara för att där är så mycket att titta på. Lillstrumpa gjorde stora ögon, men skötte sig utan någon som helst anmärkning.

IMAG0486

IMAG0485

Vi gick ända fram till landsvägen också och stod och tittade på trafiken en stund. En annan dag, när matte är lite modigare, är det nämligen tänkt att vi ska ta oss längs med landsvägen där en bit, på den breda dikesrenen, korsa vägen lite längre fram och sedan gå över en parkeringsplats för att därefter komma till jättefina ridvägar. Där. På andra sidan.
Men igår nöjde vi oss alltså med att titta. Sedan tog vi galoppvägen runt Ivarssons skog och jobbade sedan i både trav och galopp på banvallen. Cola var superpigg hela vägen! 🙂
Idag är lusten totalt borta. Hon vill inte ens lämna hagen, utan flyr i trav bakom Roy när hon ser mig komma. Sedan stannar hon ju förstås och låter sig hämtas. Men påpekar grinigt att: ”låt bli att torka min våta päls med handduk och ge fan i hovarna. Och rör mig helst inte alls!”
Kan ana lite brunstbesvär. Annars var det längesedan nu. Tänkte först att hon kanske inte brunstar alls igen förrän till våren.
När vi rider iväg går det långsamt. Hon tittar misstänksamt på allting, stannar plötsligt ibland och bara står – men går igen så fort jag ber henne. Jag låter henne få en ridtur avpassad till hennes psyke idag och pressar henne inte. Erbjuder henne trav och galopp ett par gånger, men om det känns tungt så jobbar jag henne lite i skritt istället. Vi gör lite ryggningar och skänkelvikningar och så småningom hittar hon lite grann av lusten i alla fall och vi galopperar upp för nästan hela den långa branta backen förbi kalvarna. Sedan dricker hon vatten ur en lite rännil. 😉
Uppe på backkrönet mot Fällesåsen ligger ett hopknycklat gammal tält. Det har legat där i flera år, sedan någon tydligen tältat där en natt och sedan lämnat det i hast. Första gången Cola skulle gå förbi det (på ca fyra meters avståd) så sneglades det väldeliga och det dröjde länge innan hon vågade gå närmre och nosa försiktigt. Och ville helst inte gå nära alls. Men sedan dess har vi alltså passerat det stället säkert ett par gånger i veckan. Men idag är det alltså läge för att blänga på det igen. Så då får det bli en övning av det hela!
Vi går fram och förvånansvärt nog, så är det inte alltför svårt att få henne att nosa på det. Efter en stunds tramsande och ”jag vill inte!” så vågar hon t.o.m. gå runt på insidan och kliva på själva tältduken!
Duuuktig pålla!
Hemma igen blir det mat. Som idag av någon anledning ska ätas med rumpan utanför stallgången… 😀IMG_20151110_134741
Det här inlägget postades i Blogg, Djur, foto och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.