Knasfia

Idag ser jag bara öronen på Lillstrumpa när jag kommer till hagen. De är lätt bakåtstrukna och hon ligger ner. Hon tittar inte ens åt mig när jag ropar. Jag går fram till henne, kliar på lite olika ställen på den lilla runda kroppen, men hon bara väser lite och svänger med huvudet. Eller ”väser” förresten, det är som nån blandning av ett svagt långsamt stönande och en väsning. När jag efter en stund sätter mig ner jämte henne, så sträcker hon ut halsen och huvudet och lägger ner det också på gräset. Men till slut ger hon ifrån sig en sista lång stönande väsning och reser omständligt på sig och sträcker på sig så alla småmuskler smådarrar. Sedan är madam klar för dagens ridtur.
Det blir en tur med en tjej som för dagen går och ser ut som om precis allting är helt nytt för henne. Stora undrande ögon inför allting vi passerar och små lämpliga sidoskutt eller tvärstopp eller allmän tvekan, allt efter behag.
Men jag låtsas som ingenting och vi rider över träbron, över landsvägen, upp mellan villorna och upp i skogen där. Vi till och med passerar en trädgård där för första gången en robotgräsklippare kör runt och låter svagt och den är inte värre än vad stenar eller stubbar brukar vara! Måste säga att hon förvånar mig – på ett positivt sätt.

IMG_20150930_200423

IMG_20150930_201009

Men allting går så bra så och vi utforskar några vägstumpar som jag alltid undrat över. Även om man får vända och rida tillbaka, så visar sig den ena gräsvägen innehålla en lång härlig uppförbacke. Åt båda hållen. 🙂
IMG_20150930_201415
Efteråt står hon och äter sina mineraler (med lite lusern och morotsbitar) ur en hink på gårdsplanen. Som vanligt välter hon omkull hinken då och då, för att sedan resa den upp med nosen igen. (Det är för att maten ska ruskas om lite i hinken, ifall det skulle ha fastnat längs kanterna.)
Men idag vill hon egentligen gå bort och hälsa på Lillan och Chatel i hagen mittöver igen och när hon bara har ätit hälften, så välter hon den först på sidan och sedan petar hon till den en gång till så den hamnar helt upp och ner, och så suckar hon djupt – phhhrrr – genom näsborrarna och tittar på mig. – ”Tack för maten!”
Det här inlägget postades i Blogg, Djur, foto och har märkts med etiketterna , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.