Åååå – hopp!

Nu går Cola och Roy i Apelhagen några dagar innan de ska få komma hem inför höst och vinter. Alltså ännu längre bort än innan. Så jag tar faktiskt med alla grejor jag behöver i bilen och sadlar utanför hagen och utgår därifrån. Detta tycker Cola är väldigt märkligt och alldeles säkert betyder detta tilltag att det idag lurar faror överallt i buskarna? 😉
Men efter en stunds travande på banvallen går tittigheten över. Solen skiner och jag rider i bara linnet trots att det är i sista halvan av september. Underbart!
När vi avverkat den där autostradan av sand genom Ivarssons skog, så får vi en överraskning på slutet: det har ramlat en jättestor björk tvärs över vägen och sträcker sig långt in på Ivarssons åker. Vi går fram så Cola kan kolla in stammen lite. Den är egentligen alldeles lagom stor men om man ska kliva över den, är den i tjockaste laget. Så vi vänder tillbaks några steg och tar sats och hoppar över den! Tjoho vad roligt! Den får gärna ligga kvar där ett tag till! 🙂
Efteråt rider vi en vända hem om stallet och tar några varv i paddocken också. Där går det lite trögare och matte får jobba ordentligt.
Sedan rider vi ner till hagen och hon får morot och mineraler innan jag släpper in henne till den väntande Roy.
Det här inlägget postades i Blogg, Djur och har märkts med etiketterna , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.