Rasande grenar och rullande däck

Kapitlet där matte river naturhindren, och Cola ta hand om däckhindren. 😉

Vi har en sån där riktig mystur tillsammans idag. En runda på två timmar, men då innefattar den ett par gräsätarpauser och så en paus där jag får hoppa av och röja väg! En totalt genommurken jättegren, stor som ett mindre träd, har rasat ner och ligger tvärs över och blockerar den stig vi ska in på. Jag får stå och bryta grenar en bra stund, medan Cola tålmodigt står och ser på. Hon får en kvist med gröna löv att sysselsätta sig med under tiden. Men tydligen är det jag gör alldeles för intressant, för hon bara står helt stilla och håller kvisten i munnen och börjar inte tugga förrän jag sitter upp igen! 😀
Vi rider förbi grannställets hästar, som kommer springande tvärs igenom hagen för att titta. Hon passerar visserligen med lite spänd iver, men inte alls som det var förra gången vi red förbi dem. Senare passerar vi kalvhagen där det brukar gå såna där brokiga, men de har flyttat till en annan, lite längre upp, som vi precis missar på våran väg. Men detta vet ju inte Lillstrumpa, och hon går och sträcker på halsen och tittar åt alla håll i hagen när vi passerar! Hon vänder även på huvudet och kollar bakåt ifall de skulle komma springande, hi hi!

2015-07-24-3156

På väg upp mot Tranabo får jag för mig att vi ska ta vägen upp förbi själva scoutstugan. Bara för skojs skull, för den vägen har Lillstrumpa aldrig gått. Halvvägs uppför backen reser hon halsen högre och högre och plötsligt reser sig en karl upp i vårt synfält. Det visar sig att det sitter en hel grupp med människor i gräset däruppe och fikar. Vi passerar dem bara någon meter ifrån och jag kan faktiskt förstå att hon tycker de är lite konstiga för det låter precis som en stor bikupa om dem! Man brukar ju kalla det för att ”sorla”, men i detta fall surrar det faktiskt!

2015-07-24-3161

2015-07-24-3163Vi tar en paus för lite gräsätning i solskenet – för att inte tala om de utsökta delikatesserna ”tistelblommor”. De bits försiktigt av från stjälken och tuggas sedan njutningsfullt. Och håll med om att det är en underbar omgivning? 🙂

När vi kommer hem så blir det hoppning i paddocken igen. Vi börjar med det lilla däckhindret i vänster varv, vilket får oss att bli lite oense ett tag. Hon försöker så att säga lämna området, när vi passerar utgången i galopp och när det inte lyckas, så kivas hon ända fram till hindret. Men eftersom det är ett sånt pluttigt hinder så envisas jag trots att hon kommit helt fel och stannat framför det. Så hon hoppar – och drar med sig bom och däck och hela faderullan. Då tar vi ett varv till och hon får hoppa resterna av röran (ena änden ligger kvar) och sedan går vi direkt på det där lite högre hindret som jag bara longerat henne över förut och det tar hon så galant som bara den! Duktig tös! 🙂
Det här inlägget postades i Blogg, Djur, foto och har märkts med etiketterna , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

En kommentar till Rasande grenar och rullande däck

  1. Siri skriver:

    Knirr knarr…. ! Fin natur!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.