Ormar och sopbilar

Sommaren har anlänt. Den kom igår. Det betyder att jag satt helt oskyldigt på altanen och läste mellan elva och halv två, då jag plötsligt märkte att jag var illröd på armar, bröst och vissa delar av ben och ovanfötter! Och då menar jag ILLRÖD. Och nej, det kommer ingen bild på detta!
Idag har den röda färgen djupnat och ser ut som mogen tomat och det var väl denna sommaren det, för min del… Dvs nu är det skugga som gäller.
Efter lässtunden igår, så gick jag runt i trädgården och klippte kvistar och ansade häckar och kanter och körde bort. Hade mina rätt så nya foppatofflor på mig och nu har jag ett skavsår på ovansidan av ena foten, som vätskar sig. Dessutom ådrog jag mig ett väldigt ryggont under gårdagen med. Antar att det blev för många timmar sittandes i en icke alltför ryggvänlig ställning, eftersom jag bara var tvungen att läsa ut boken under eftermiddagen och kvällen!
Flugtäcke är beställt och lär komma närsomhelst, men inte idag. De små liven vandrar omkring i hagen när jag kommer. Det är inte läge att ligga ner, för det är alldeles för många stickande odjur i farten. Bägge två vill hemskt gärna följa med mig, men Cola ser allt till att det bara är hon som får gå igenom öppningen. Hon är hjälpsam på det viset…
Det är en fröjd att rida en häst som precis kommit ut på andra sidan brunsten. Lugn och snäll men ändå med framåtbjudning. Jag har långärmad vit finskjorta på mig, eftersom det är det tunnaste jag kan hitta som ändå täcker huden. Cola har ett nytvättat blått schabrak. Vi är stiliga som ett dressyrekipage. 🙂 (Eller ja, minus kavajen då…)
På ett ställe ligger det en lång huggorm tvärs över halva gräsvägen och Lillstrumpa är i full färd med att kliva rakt på. Hon ser den över huvud taget inte. Tur att man har en lydig häst som stannar på noll sekunder och ryggar direkt, så att vi kan passera bakom den istället. Ormen ligger kvar på samma ställe och spelar med tungan även efter att vi är förbi.
När Cola står i stallgången efteråt och mumsar mineraler ur en hink, så kommer sopbilen skramlande i gruset på baksidan, och kör runt till tunnorna. Cola står lös och äter, så jag tänker att det är lugnt, för då kan hon inte fastna i nåt om hon skulle bli rädd. Så hinner jag gå och slänga lite skräp på gödselstan. Det tar väl typ tjugo sekunder. Då hör jag ett lugnt men bestämt klapper av hovar och hästen har just lämnat stallet!
Jag tänker på sopbilen och springer snabbt ut – var är hästen??!
Jodå, hon har ställt sig tre, fyra meter från sopbilen, där hon äter gräs i lugn och ro!!
Hon blev väl nyfiken på slamrandet kan jag tro och blev tvungen att gå ut och kolla! 😀
På vägen ner till hagen kliver vi in i halvskuggan överallt där det är möjligt!

2015-07-01-3013

PhotoGrid_1435749522515

När jag kommer hem, så skruvar jag lite på garageporten som jag håller på att laga och sedan skriker kaffetarmen. När jag kommer in, så märker jag dels att skavsåret på ovanfoten har fastnat i strumpan, för jag glömt att sätta på plåster och sedan har jag även skaffat mig en stor blåsa mitt i högerhanden efter skruvdragandet!!! Men alltså vad ÄR det här?? Är jag plötsligt gjord av porslin?!
Ridning brukar ju ge bra rörelse för onda ryggar, men det krävs nog mer än en enda ridtur för att lea upp denna. Nu ska jag sitta rakt upp och ner i en stol och dricka kaffe. Sedan kanske det kan bli platt ryggläge i skuggan under linden? För skugga är det som gäller nu…
Det här inlägget postades i Blogg, Djur, foto och har märkts med etiketterna , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.