Höstrusk, fnatt och katt med omelett

Dag två med det här hemska, ruskiga höstvädret. Kraftigt regn (med plötsliga uppehåll på typ tre minuter, så man precis hinner börja hoppas, innan det börjar igen), blandat med en hård elak vind.
När jag slutar jobbet vid fyra, har det faktiskt hållit upp en halvtimme och jag börjar hoppas igen och beger mig till stallet. Himlen blir dock snart mörk igen och under de tjugo meterna från bilen till sadelkammaren hinner det både börja och sluta regna igen. Jag tänker att okej, jag kan ju alltid ta en skrittur bara! En liten skrittur, så vi kommer ut och får lite gemenskap bara! 😉 Men när jag kommer ut ur sadelkammaren, bärande på sadeln, tar vinden i så jag håller på att ramla omkull. Det blåser ju inte lika mycket hela tiden, men i byarna går det inte att gå rak! Och så denna mörka himmel…
Jag ångrar mig. Främst för blåsten. Jag är faktiskt rädd för att vistas bland träd i så stark blåst. Har sett för många av dem falla omkull och vill definitivt inte vara i närheten då.
Cola och Roy står nere i hagen, och på andra sidan tråden finns Lillan och fölisen. Cola står som fixerad alldeles intill tråden, och bara tittar. Jag tar på mig stövlar, stoppar en morot i fickan och går ner i hagen. Cola hälsar som hastigast men riktar snart tillbaka uppmärksamheten mot Helium och hans mamma. Han kommer fram, nosar så nära han vågar för strömtråden och Cola gnäggar ett sånt där mörkt tyst hälsningsgnägg. Lillan står en bit längre bort och hälsar nådigt på Roy. Sedan har både Lillan och Helium – men absolut mest den senare – uppvisning av diverse konster inne i sin hage. De rejsar runt och bockar och sparkar bakut. Helium kryddar det hela med att upprepade gånger studsa rakt upp och ner på alla fyra, som om hans ben vore gjorda av spiraler, och han reser sig gång på gång spikrakt upp på bakbenen! Sedan drar han iväg så jäkla snabbt i det våta gräset att jag förstår att han helt har glömt av att han ramlade omkull i en kurva och stukade sig rejält för ett par veckor sedan.
Cola skriker helt stillsamt.
Mor och son stannar till vid staketet då och då innan de får fnatt och tar ett varv igen. Jag önskar jag tagit mobilen med mig och filmat denna underhållning, men jag ville inte ta med den ut i ovädret.
Sedan går plötsligt Roy och Cola sin väg! Försvinner bakom kullen mellan småträden. Jag, människan, är totalt ointressant idag. Men hon såg ju att jag inte hade grimman med mig, så…
En stund senare dyker de upp på andra sidan Lillans och Heliums hage och så står de där och glor en stund istället. 🙂
Jag åker till Ica och handlar och sedan hem, där jag tas emot av en väldigt klängig liten katt. Matisse. Men han är ju faktiskt nästan människa, så… Han ska absolut vara på min axel idag, där han klamrar sig fast och pussar mig i örat medan jag går omkring och packar upp matvarorna. Han sitter kvar och inspekterar, även när jag gör en omelett och steker upp en korvbit. Till slut får jag ta jag fram en liten skiva ost och locka ner honom på golvet med, så jag kan sätta mig och äta själv.
På radion är det nyheter. De avslutas med väder. En manlig stämma säger: ”ja det är ju skurar över hela landet och tio till tjugo grader. Så är det.”
Det var alltså hela väderleksrapporten!! När jag liksom tagit in detta, så börjar jag fnissa så obehärskat att omeletten sprutar över köksbordet.
Det här inlägget postades i Blogg, Djur och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.