Blogg,  Djur,  foto

Tagen på sängen

Cola ligger och sover när jag kommer. Eftersom hon tydligen inte har tänkt att stiga upp än på ett tag, så lägger jag mig bredvid. Efter lite klappar så vaknar hon ju upp såpass att hon lyfter huvudet, men mer är det inte.

IMG_20150528_130435

IMG_20150528_130543

När hon tycker att vi har vilat klart, så reser hon i alla fall på sig och så går vi upp till stallet.
Allt är som vanligt fram tills jag har suttit upp och vi ska ge oss iväg. Efter tio meter i normal skritt med framåtbjudning på lång tygel, så böjer hon plötsligt ihop sig och sneddar in åt vänster. Det är bakåt eller vänster som gäller och vi hamnar till slut inne i traktorgaraget. Hon har halsen nedåtböjd och huvudet lågt och jag fattar absolut ingenting. Det är ju inte alls som i vintras – då stannade hon ju bara och kivades och ville inte gå fram.
Jag lyckas få ut henne ur garaget och fortsätter i vänstervarv tills vi rundat stallet och kommit fram till paddocken. Där tar vi oss in. Men sedan är det likadant. Runt runt runt och lätt bakåt. Som en evig framdelsvändning. Det är främst att hon krullar ihop sig och är så låg, som gör mig förvirrad. Om det bara var att hon inte ville gå, så borde hon inte göra så här?
Jag får henne till slut att stå still, så jag kan sitta av och bestämmer mig för att longera henne så jag kan se om hon verkar gå konstigt på något sätt. Ungefär samtidigt börjar regnet. Det där regnet som skulle komma i eftermiddag. In med sadeln och hämta longeringslina.
De första varven går hon visserligen en liten aning motvilligt/segt men inget annat anmärkningsvärt och hon får trava på en bra stund i bägge varven. En enda gång är det tydligen något som gör ont/hugger till i magen nånstans, för hon rycker till med alla fyra benen och liksom knäar lite. Men det är över på nån sekund och sedan är allt som vanligt och hon går fram villigt.
Vi tar även galopp i båda varven och det går bra, även om hon i vänster har lätt att få till nån sorts korsgalopp eller studsigt fyrsprång med korta steg. Det är ju det jag har känt när jag rider också. Men det är inte så hela tiden.
Vi avslutar med att hon får ta ett pyttehinder flera gånger i bägge varv. Både i trav och galopp.
(Jag kommer dock att tänka på att sist jag red, så betedde hon sig så här konstigt när vi kommit hem! Jag avslutade ridturen med att gå runt några varv på en högervolt (bara för att stretcha lite) mitt på gårdsplanen och när jag sedan bytte till vänster varv så ”fastnade” hon liksom där på samma sätt som nu: Krullade ihop sig och gick åt sidan och backade… Allt utom framåt eller att stå stilla. Ska bli intressant att se hur det går nästa gång.)
Efteråt går vi ner en bit i hagen mittemot paddocken för att titta på kossorna därborta igen. Det är en tom hage emellan dem och denna hagen. Hon tittar och tittar och tittar och kan inte fatta att man kan se så konstig ut! 😉

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.