Rom och Cola i regnet

Det var Ulf Lundell som skrev Rom i regnet, men jag kunde nog inte känna någon smak av rom i regnet som öste ner över oss. Men Cola fanns ju där i alla fall! 🙂
Naturligtvis hade jag inte regnkläder på mig, eftersom det ”bara duggade” när vi red ut. Men det ändrades ju snabbt, så jag blev helt plaskblöt. Men Cola var pigg och glad ändå och visade upp en fint sviktande trav med utmärkt ryggarbete. Annars tar vi ju det väldigt lugnt fortfarande och särskilt nu med det starka maskmedlet i magen.
De blev avmaskade igår, så nu går de tre dygn i en liten hage som mockas frenetiskt. Där växer bara pyttelite med gräs i den hagen, så det blir till att lägga ut frukost, lunch och kvällshö också. Och släpa vattenhinkar från stallet ca femtio meter eftersom slangen inte räcker dit.
Kan upplysa om att det är extra roligt att mocka i ösregn. 🙁  Särskilt när hästarna tydligen haft nåt rejs för sig och spridit ut hälften av bajshögarna i väldiga mängder med pyttesmå högar överallt. Som började flyta ut.
Så ställde sig Cola jämte Roy och inspekterade av någon anledning noga det han hade under magen. Men tydligen var det inte till belåtenhet, för plötsligt jagade hon iväg stackars Roy som flydde hals över huvud och trampade i hastigheten ner i vattenbaljan och välte ut allt vatten! Så då fick jag gå ett antal extra vändor med vattenhinkar. Tack för den!
Klockan åtta var jag klar med allt, inklusive kvällsfodringen. Då var jag som en dränkt katt. Jag hade visserligen satt på mig renjacka när vi kom tillbaks efter turen, men jag var ju redan lite blöt inunder den, och de våta byxbenen stramade av vätan och det rann i ansiktet på mig och det regnade ner i halslinningen… Detta var nästan värre än i höstas. Usch.
I morgon slutar jag jobbet ett par timmar tidigare, så det ska bli skönt att bli klar något tidigare på kvällen sedan. Det kan vara lite drygt när man åker hemifrån halv sju, har lunch halv tolv och sedan inte är hemma förrän åtta…
Men jösses vad jag tycker om min lilla häst! Måtte hon inte fått några bestående men av maskarna!! Och hoppas, hoppas att vi kan hålla dem borta och att inte hästarna blir smittade igen. Hade det bara varit en enda hage som vi visste att smittan fanns i, så kunde vi ju låtit den vara nu en säsong, särskilt som hästantalet här har krympt från tio till tre hästar! Men vi vet ju inte var det kommer ifrån och de måste ju gå någonstans!
Att jag sedan lärt mig att det tar sex månader efter smitta, innan man kan se det vid odling av träckprov, gör det ju inte bättre heller. Det betyder ju att larverna hinner installera sig och ställa till med saker om man har otur, innan man ens får reda på att de finns
Det här inlägget postades i Blogg, Djur och har märkts med etiketterna , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.