Blogg,  Djur

Moooh!

Solen strålar och jag anländer till hagen mitt i middagsslummern. Nästan synd att störa. Men Lillstrumpa är på benen och framme vid utgången samtidigt som jag, så då finns inga betänkligheter längre.
Lite spänt gnäggar hon när vi börjar närma oss stallet, för att höra om det finns någon häst kvar där tro? Det har ju liksom försvunnit hästar lite då och då den senaste tiden och sist det hände var i förrgår. Men Lillan gnäggar betryggande tillbaka och Cola andas ut med en suck. Även om hon allt saknar Mario lite och undrar…
Vi tar vägen runt Fällesåsen och hon får galoppera uppför nästan hela backen och blir faktiskt lite andfådd. Men det är så roligt att känna dessa lätta och vägvinnande steg hon har fått nu. Nu när allt verkar ha blivit bra igen.
Eftersom kalvarna nu befinner sig i en av Örnatorpets hagar, så styr jag oss självsäkert längs vägen runt Århult idag. Döm om min och Lillstrumpas förvåning, när det ändå visar sig vara befolkat av långhåriga hornbevuxna kreatur i hagen alldeles mittemot huset!!! Som vi måste förbi! Surprise!
Det är springande människor, höns som släpps ut, dörrar som öppnas, studsmattor och leksaker och bilar som svänger in på gårdsplanen… men allt det där är ju ingenting mot att behöva gå förbi en hage med dessa monster ståendes alldes framme vid tråden!
-”Hej!” ropar Olle som nyss kom springande.
-”Nä jag vet ju inte…” säger jag jag helt förvirrat, samtidigt som vi närmar oss kohagen.
Men det hela går över förväntan! Lillstrumpa krullar förstås ihop halsen och taktar tjusigt och piaffliknande med styv kropp, men jag lyckas behålla fattningen, gör bara små upprepade förhållningar på ena tygeln och har den andra lös. Och bara vi är förbi hagen så slappnar hon snart av igen och vi kan fortsätta vår runda. I precis samma mood som innan. 🙂

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.