Så där ja!

Det gick liksom inte skriva några inlägg här efter senaste uppdateringen utan fick be sonen om hjälp. Han installerade då om alltihop (!) och sedan fungerade det så bra så… 🙂

Det har börjat bli någonting som börjar likna vår, lite grann nu. Även här alltså. Okej, det är ju fortfarande minusgrader på nätterna, ibland tvåsiffrigt, så tjälen går ju inte ur jorden riktigt, men på eftermiddagarna i solskenet, när det inte blåser, då kan de där 8 graderna kännas rätt behagliga. Men så kommer plötsligt alla ”måsten” rusande på en från ingenstans! Bilen är inpackad i lerstänk och salt och det känns ändå lite kallt att stå ute och slabba med vatten, men biltvätten här nere i Ullared är trasig sedan en tid tillbaka. Först var den hel och jag köpte ett sånt där kort. Men se då gick det inte att komma in i hallen, för dörrarna var fastfrusna, och det rejält också. Så jag väntade några dagar o kom tillbaka och då hade de tinat, men nu är alltså själva tvätten sönder. Det känns som att jag ändå måste offra en ledig dag till hemmatvätt då, och sedan släpa in slangen efteråt igen, för annars fryser den sönder.
Sedan är det ju en massa vissna höga saker i trädgården som ska brytas av och köras bort nu på våren också. Förra årets flox, plymspirea, kärleksört, hosta, höstaster mm. mm. Men jag har visst varit slarvig och inte kört in skottkärran över vintern, för den står i skugga och är fastfrusen i en isfläck… Så jag får väl släpa bort allt ris för hand då.
Nu när det är solsken så vill man ju väldigt gärna passa på att kunna hänga upp tvätt till tork ute också! Det måste planeras in även det, till en ledig dag, eftersom man måste tvätta på förmiddagen så man hinner hänga ut det medan det är torrt o soligt ute.
Fönstren går knappt att se igenom heller. Usch och fy. Många fönster är det också och det görs inte i en handvändning, att putsa alla dem. Roligt är det inte heller.
Sedan ska vi inte tala om alla stora dammbollar som flyger omkring härinne och blandas med små högar av kutterspån och annat bös, som jag tydligen haft med mig hem i den uppvikta kanten på jeansen.

Egentligen borde man ju ha sisådär två veckors ledighet varje vår, men det är förstås väldigt svårt att planera in den, för det ska ju helst vara fint väder då och ingen snö eller is, eller åtminstone nästan ingen.
Grannen stannade till idag och sa att han funderade på att ta ner även den stora asken. Men eftersom den står mitt i stengärdsgården mellan oss, så ville han ju fråga vad jag tyckte.
”Heelt okej,” sa jag.
Jag kanske kan ta ner den stora lönnen med?
”Jaadå, bara ta ner, allt du vill!”
Jag är trött på överhängande skugga överallt och brungrön beläggning och mossa och sånt som frodas extra mycket av skuggan som träden ger. Så när det än blir, så är jag bara tacksam.
Jag hade även varit tacksam om alla skogsägare runt ikring här, hade sagt att ”Hörni, jag tror att jag struntar i att plantera skog på den här biten! Det kan få vara betesmark eller nåt.” Men den dagen lär aldrig komma. Det fanns gammal betesmark intill stallet där hästarna går och ägaren till den marken tillfrågades om han ville arrendera ut den lilla plätten till bete? Hm, han skulle fundera på det. Kanske. Han skulle höra av sig nästa vecka. Sedan gick det två veckor utan att han kom och plötsligt en dag, så kunde man se markberedare på plats och han planterade igen med gran precis överallt. Just den mannen har en stor skara hatare, för det är inte första gången han gör så. Han lever liksom efter principen att om det finns något han kan göra som retar upp folk, så gör han det. Eller om någon har en önskan om något – då gör han tvärtom. Han är född sadist och kommer väl att straffas i helvetet en dag, men det hjälper ju inte oss nu.

Men det finns ju fler som bär sig illa åt i naturen. De kör oavbrutet sönder marken så totalt med sina stora skogsmaskiner vid avverkningen, att det inte finns tillstymmelse till chans att ta sig fram där mer. Själva hygget går inte att gå över för det är fullt av djupa hålor, stubbar på trekvarten, lerig sörja, ris och bröte. Men sedan är alltså själva den så kallade vägen – det som tidigare var en gammal timmerväg även om den var övervuxen, – alldeles förstörd. Hjulspåren är breda och djupa och fyllda med lervatten och mittsträngen är så smal och tovig att man inte heller kan balansera där.
Det är många fina skogsrundor som blivit totalt saboterade här de senaste tio åren pga att man plötsligt inte kommer längre och det går inte att ta sig runt någonstans. Man står där plötsligt och det är som om man kommit till en krigsskådeplats där det fällts bomber och själv blir jag gråtfärdig. Marken kommer inte att återställa sig på väldigt många år, troligen aldrig. Att det sedan finns regler om att det ska antingen läggas under och förstärkas på mjuka ställen där en skogsmaskin ska ta sig fram, eller att det ska lagas och göras i ordning efteråt, spelar ju ingen roll när det inte efterlevs! Och ingen bryr sig om att kolla. Jag har själv varit i kontakt med Södra och de tyckte att det var jättebra att folk bryr sig, men de kan inte kolla upp alla hyggen som görs överallt, så ingenting görs ju!
Skogsägarna bryr sig väl inte för de är inte intresserade av att folk ska kunna ta sig fram i ”deras granplanteringar”. För någon skog i dess ursprungliga bemärkelse har vi ju inte längre, allt är granplanteringar!

Men usch vad mycket elände jag rotade fram nu då! Eftersom det inte är något jag kan göra något åt, eftersom jag har försökt, så får jag väl försöka glömma det och bara passa på att njuta av den annalkande våren nu då!

Det här inlägget postades i Blandat och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Så där ja!

  1. Baronessan skriver:

    Min erfarenhet är att skogsägare inte gillar hästar. Så har det varit här iaf.
    Visst är det ledsamt när dom ställer till det i skog och mark. När vi flyttade till huset -90 så var det en jättefin skog här. Just då bestämde sig skogsägaren för att gallra. Sen gick han i konkurs så allt rens fick ligga kvar i skogen. Det är fortfarande svårt att ta sig fram på vissa ställen. Man blir verkligen ilsk.

    • Laila Norman skriver:

      Ja särskilt som man bara får till svar att ”renset” SKA ligga kvar! För det är bäst för miljön med multnande trä osv och fåglar o djur har nytta av det. Jovisst. Det är det säkert. Men varför inte låta en liten stig i mitten vara kvar? Så det ändå går att ta sig fram???

  2. kvinnie skriver:

    Ja visst blir man arg. Men man kan inte göra nått åt det. Försök hitta nya ridvägar. Lägg ingen tid på att va förbannad. Dom som äger markerna bara gör som dom vill.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.