Äntligen hemma!

Nejdå, det är inte alls någon reklam för ett visst TV-program, utan jag menar precis vad jag säger. Efter en arbetsdag som mest bestått i att fara fram och tillbaka som en skottspole mellan Älvsered och Ullared, begav jag mig till Gekås! Ja, jag medger att det var en något obetänkt handling. ”Handling!” Hahahaha…
Hrm, ja alltså jag fick kanske skylla mig själv, för av någon anledning ignorerade jag det faktum att det var så mycket folk där inne att det t.o.m. var svårt att ta sig fram till tvålprodukterna. För den oinvigde kan jag meddela att de befinner sig ca tio meter från start. Liksom. Jag borde ha vänt där och gått ut igen, men nehej då, jag hade bestämt mig för att jag måste ha billig kattmat, en saltsten och motorolja, just idag. Och det är klart, det finns ju stor chans att hitta något mer när man ändå är där. T.ex så var jag absolut tvungen att köpa en vit top bara för att den endast kostade 39 kronor trots att jag redan har femtielva stycken.
När jag irrat runt bland kläderna ett tag och ratat ett antal shorts och piratbyxor och inte hittat någon snygg mockajacka som jag inte behöver, så tog jag mig äntligen ner till avdelningen för varorna som jag behövde. Där kom jag på att jag nog inte ville ha fem liter olja utan bara en, och så små förpackningar hade de inte. Däremot slank det ner ett par gummistövlar i vagnen av okänd anledning. Eller som det stod på skylten: ”Regnstövlar”. (Verkligen? Är det säkert att man kan använda gummistövlar i regn???)
Saltsten och kattmat hittade faktiskt också vägen ner i vagnen så småningom. Ett par knäskydd behövde jag också, kom jag på. De hade massor av olika skydd där i en hörna. Det var skydd för handleder, armbågar, vrister, vader OCH knän. Stod det på skylten. Där låg två drivor av sisådär sjuttifemhundratjugotre förpackningar och dessutom några utrivna skydd utan förpackning. Efter en kvart hittade jag en styck förpackning som det stod knäskydd på, men den var tom.
Jag rafsade runt en stund till utan resultat och hittade efter ytterligare tio minuter en anställd som jag frågade. Nehej, något mer på lagret hade de inte. (”What you see is what you get…”)
Då släppte jag det hela. Jag stirrade ner i vagnen och undrade vad gummistövlarna gjorde där? Jag har ju ett par nästan obegagnade hemma! Jag trängde mig tillbaks till regnstövelkorgen och släppte tillbaks dem.
Så upp till markplan igen för att hitta en kassa med kort kö. Dvs det förstod jag ju var en omöjlighet, men jag ställde mig raskt i första bästa kö eftersom alla såg lika oändliga ut. Människorna i den här hade i alla fall inte totalt överfulla vagnar.

Denna kö rörde sig naturligtvis inte alls! När det hade gått tjugo minuter spred sig ryktet att något hade spillts ut på bandet, så det måste rengöras, men det var snart klart. När det gått ytterligare tio minuter och kön fortfarande inte hade rört på sig en tum, så pratades det om att det nog var bromsolja som spillts ut. Efter tio minuter till, så kom en tjej och öppnade kassan bredvid, som genast överbefolkades av folk från sagda orörliga kö, däribland jag.
Under tiden rafsade jag ner ett antal salta godisar, tablettaskar och annat smått och gott i vagnen eftersom jag drabbats av akut blodsockerfall. Tjugo minuter senare var jag ute ur affären och på väg till bilen. Yes!

Väl inne i bilen, ville jag öppna en tablettask. Jag menar: jag ville öppna plastförpackningen så jag kom åt att öppna tablettasken. Då utbröt förpackningsraseriet! Jag ville skrika med VÄLDIGT STORA BOKSTÄVER att det FINNS JU FÖR F-N INGEN ÖPPNING på den här j-a plasten och definitivt ingen tråd att dra i där den lilla pildjävulen pekade, eller nån annan stans heller för den delen! Tunn jäkla plast, som smet åt så in i norden runt tablettasken att när jag till slut efter fruktansvärt mycket våld fick sönder den, så spreds tabletterna över hela bilgolvet. Det var tur att ingen kom och knackade på för att fråga efter ”var Ullared ligger” eller nåt annat dumt, just då.
Det är också dagar som dessa som det är en himla tur att man bor själv så man slipper frågor, kommentarer eller några som helst krav på någonting när man kommer hem.

Men nu har jag fått ett glas martini och doften från köket talar om att laxen i ugnen är färdig att ätas. Dessutom fick jag nästan sålt min gamla bil idag också. Till bilverkstaden. Jag ska ta vägarna förbi där en dag till veckan, så kan vi säkert komma överens om något bra! 🙂

Det här inlägget postades i Blandat, Blogg, gnäll, Humor och har märkts med etiketterna , , , , , , . Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Äntligen hemma!

  1. Baronessan skriver:

    Jag har känt ända ner i tårna hela tiden att jag inte skulle trivas på den däringa affären. Nu är jag helt övertygad! Och det där med förpackningar. Tala inte om det. Jag ser framför mig hur dom där ”inplastarna” sitter och ler i mjugg över hur folk ska få upp förpackningarna.
    Det kanske är en sån man ska bli – inplastare!?

  2. Anna Ekblom skriver:

    Din chopping runda påminner mig om mina vecko inköp på Ica i Alunda. Efter en runda i butiken, äntligen framme vid kassan, brukar jag undra vem fan som plockat in allt det där i min choppingvagn när jag lägger upp varorna på bandet. Men säkert behöver jag allt det där. I alla fall behövde jag det just då, när jag la det i min vagn! Eller? Men det är lite för sent att ångra sig när kön är så rackarns lång. Bara att betala och hålla god min. Man kan ju i värsta fall lämna tillbaks i morgon om det är kortare köer då… Nej. Bra tanke just nu. Men det blir liksom inte av. Men tusan va mycket bra käk vi har hemma!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.