Blandat,  Blogg,  foto

Violen som skrek

Nu har blåmesen äntligen flyttat in i det nya fågelhuset jag har köpt!


Jag blev alldeles rörd av att stå och titta på hur de for ut och in, både honan och hannen.

Så får jag meddela att jag nu har köpt ett par… stavar! Detta trodde jag aldrig skulle hända och jag är lite osäker på om jag ska vara stolt eller skämmas och känna mig generad. Men de försäljningsargument som talade om att man
1) förbrukar mer kalorier med stavar än utan, och
2) att det avlastar bl. a. knäna, talade till mig direkt och jag var bara tvungen att köpa dem. Jag bryr mig inte ens om att kolla om det verkligen stämmer, utan tänker helt enkelt att så många kan inte ha fel. 🙂

Jag har varit ute och premiärgått med dem idag. Jag skulle ju egentligen bara gå på vägen, men som vanligt skulle jag bara kolla en sak offroad och plötsligt befann jag mig i mycket oländig terräng. Stavarna fastnade i granris och bar sig åt. Fast jag tog mig ut på vägen igen så småningom och under 1 av 1½ timme gick jag i alla fall i rask takt på slät mark. Det gjorde säkert nytta för svettig blev jag!

När jag kom hem så tog jag ut gräsklipparen och drog igång den, för gräset var oförskämt långt. När jag kört ett tag med den, så tycker jag mig höra något över allt buller. Ett ljust och gällt läte. Någon som skriker? Jag kan inte riktigt avgöra, men det börjar kännas obehagligt så jag stänger av motorn för att bättre höra vad det är. Då ser jag. Det sitter en talgoxe i ett träd nära mig och ser generad ut. Jag ler för mig själv och ska till att dra igång gräsklipparen igen då jag lägger märke till den!


Den lilla styvmorsviolen med sin familj som står där skräckslagen mitt i gräset! Jag var ju bara tvungen att ta detta skrik på allvar, så jag klippte runtom violerna… 😉

När jag kommer in, så ligger katterna som klonade kopior av varandra i soffan.

Det tar i att blåsa utanför och jag tänder en liten maj-brasa i kakelugnen och går och tar mig ett bad! 🙂

2 kommentarer

  • Christina

    Jag tycker du är både modig och mogen som vågar ta tag i stavgång. Jag har ett inre motstånd, det erkänner jag gärna, men jag kanske också ska ta och….

    Vilken tur att violerna var så högljudda som de var.

  • Renée

    Hej Laila!
    Tack för dina kommentarer.
    Nu ska vi se om jag kommer ihåg.
    Hästbilden är fotad en mycket tidig sommarmorgon i tjock dimma och soluppgång, hästarna är mina egna. Självklart är den koverterad till svart-vitt. Objektivet: 100-400 mm (min favorit).
    För övrigt använder jag 100 mm macro och ovanstående till ”närbilder”.
    Betr. signaturen så gör jag namnteckningen till ett penselverktyg i Photoshop. Det tycker jag är fiffigast för då modererar man både styrka, storlek och färg.
    Tror det var allt,ha det bra!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.