SPROINNGG!!!!!!

Precis så inleddes kvällens ridtur, dvs när jag skulle öppna stängseltråden och handtag med spiralfölje for iväg med blixtens hastighet. Jag blev jätterädd. Hästen blev ännu mera jätterädd och var först lite osäker på om det var tråden eller mig han skulle vara rädd för – människan som var orsaken till detta mordförsök. Jag hittade handtag och spiraltråd tio meter längre bort, efter fem minuters sökande.

Men sedan kom vi allt iväg ändå. Vi red banvallen bort, över landsvägen och sedan runt Björnåsen. Red en liten runda där och vägarna bjöd på härliga galopper.

Sedan tänkte jag att vi tar vägen via Gekås lager hem. Det är ju söndag, så då kan det väl inte vara så mycket maskiner och lastbilar och annat liv igång där då? Sagt och gjort.
När vi väl kom ut ur skogen och ner på lagerområdet var det tyst och tomt. Så bra, tänkte jag. Söndagar är visst en bra dag att rida här.

Eller inte.

De stora grindarna ut från området var stängda. Jag har aldrig sett dem stängda förut, kanske beroende på att jag aldrig varit här en söndag? Så kul, instängd på ett lagerområde med en häst!
Nja jag var ju inte instängd förstås. Jag kunde rida hela vägen tillbaka igen. Japp, så fick det bli. Det är ju ljust länge på kvällarna nu…
Vi vände om. Det gick långsamt. Vi var ju på väg åt fel håll! Crut har minsann lokalsinne och visste mycket väl att ”hem” låg rakt fram genom grindarna. Inte tillbaka.
Till slut blev det tvärstopp. En väldigt lång, tröttsam stund av diverse igångsättningsförsök följde. Jag mindes plötsligt med klar tydlighet en annan arab vid namn Halim, en gång för mycket länge sedan, som kunde stå staty precis hur länge som helst om det inte passade honom att gå.
Så småningom började Crut protestera mer kraftfullt mot min dumma idé att gå åt fel håll: Han reste sig lätt eller gick baklänges när jag drev på. SUCK!! Hade ingen lust med sådana utmaningar här på Gekås lagerområde en söndagskväll utan mobiltelefon.

Eftersom nöden är uppfinningarnas moder, bestämde jag mig för att kolla om man möjligtvis kunde ta sig runt lagret och ut på crossbanan på andra sidan, och via den komma ut från området…
Vända på hästen gick bra. Att rida runt den stora byggnaden gick med, det var ju ändå någorlunda åt rätt väderstreck. Sedan stod vi still och lekte tysta leken en stund när två män kom ut ur byggnaden och gick fram till en bil. Sedan smög vi snabbt bakom en stor grushög och kryssande mellan stålställningar, maskindelar och cementblandare och kom verkligen ut från området och kunde rida längs crossbanan och sedan komma in i skogen! Dvs in på elljusspåret.
Där stönade Crut och ville stanna.- Du bajsar INTE här! väste jag till Crut. För då blir du antagligen skjuten av en motionär. Och det är ditt eget fel, det var DITT val det här, kom ihåg det! Vi kunde ha ridit tillbaks genom skogen, men du ville hellre gå genom maskinområden och in på löparbanor och crossbanor. Skyll dig själv! Crut svarade med att svanka med ryggen och kissa jättelänge istället. Sedan gick vi. Jättemysig väg att rida på här i och för sig, men jag vågade ju inte mer än skritta eftersom man inte visste vem som skulle komma springande bakom nästa krök. Först när vi närmade oss återvinningsstationen vågade vi oss på en liten galopp. Sedan förbi en gård, över landsvägen, liten bit på landsvägen, förbi en gård till och in på grusväg. Längs grusvägen sträckte sig en kohage. Kor är nyfikna.

Varenda ko i hagen kom snart fram till stängslet och trängdes där HELA vägen längs den långa hagen i sin iver att titta på denna vackre hingst som passerade med sviktande steg och rest nacke.
Ditt val, som sagt! Gilla läget. Sa jag.
Men Crut tyckte helt klart att det var skämmigt att bli beundrad av NÖTBOSKAP! Vad fan sa det om honom??!

Äntligen var det raka spåret hem i alla fall. Det hade faktiskt varit en tröttsam ridtur och det var skönt att komma hem. Men jag antar att man fick vara tacksam att vi slapp åsk-oväder i alla fall!

Det här inlägget postades i Blandat, Blogg, Djur, Humor och har märkts med etiketterna , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till SPROINNGG!!!!!!

  1. Christina skriver:

    Ha ha, är hästar så där sturiga, det var värst!
    Skrattar när jag läser det där sista om att bli beundrad av nötboskap 😉

  2. Anna Ekblom skriver:

    Ha! Ha! Han är en envis tuff kille Din Crut. Å du är ju jätte tuff du med. Vilken härlig ridtur!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.