Promenad med förhinder

Idag var jag alldeles otroligt trött efter jobbet, så jag tänkte att om jag går ut och går en rask promenad med stavarna direkt, så piggnar jag nog till!
Sagt och gjort. In och byta skor och jacka bara och greppa stavarna och så ut igen – innan andra tankar hinner ifatt en, som kanske-lite-kaffe-tankar eller bara-sitta-ner-en-stund-tankar.
Men efter bara en liten stund var det en annan som hann ifatt mig: Matisse!
Suck, jag trodde han var inne. Han var märkbart stressad över att jag gick så fort och dessutom klapprade med stavar i marken där han hade tänkt att gå. Jag försökte ignorera honom så gott det gick, med förhoppning om att han skulle vända om så småningom. Men icke! Trots att han efter bara en halv kilometer blev trött i tassarna och kom på efterkälken. Vända skulle han då rakt inte – däremot började han skrika. Alldeles hjärtskärande lät det. Och så ”skakade” liksom skriket också, i takt med att han sprang.
(Försök själva att skrika samtidigt som ni springer. Ni vet, som det kan låta när man håller ett litet barn som skriker i famnen, och liksom ”ruskar” barnet lite upp och ner för att lugna det… i bästa fall kan det roliga lätet som uppstår få barnet på andra tankar.)

Hursomhelst, katter har inte mycket till humor och självdistans, så han blev bara mer och mer desperat. Det gick inte att hålla på att motionspromenera med en skrikande katt i hasorna, så jag fick vända om. Så fort jag var hemma i trädgården igen var han nöjd och försvann själv bortåt en annan skogsväg…

Matte ska hålla sig hemma!
Jag fick övergå till att rensa ogräs istället. Jag fick ju ingen motion, men jag gjorde ju lite nytta och fick ju frisk luft i alla fall.

Det här inlägget postades i Blandat, Blogg, Djur, Humor och har märkts med etiketterna , , , , , . Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Promenad med förhinder

  1. Siri skriver:

    Ja, visst är det tröttsamt då man planerat en prommis, å så jamas det plötsligt bakom en… och man VET att det bara är att gå hem….

  2. Antonia skriver:

    Jag skrattade så jag grät. Du vet hur ordet ska sitta ihop för att det ska bli underhållande. Jag såg och hörde allt. 🙂

  3. Anna Ekblom skriver:

    Katter är roliga. Putte katt i grannens stall kommer alltid springande över gårdsplan när han hör att jag kommer. När han springer jamar han precis som du beskriver. Mjau! Mjau! Mjau! i takt med springtempot. Han är för go. Han vet at jag har köttrester med till honom! Det har jag vant honom med. Jag tycker han behöver lite x-tra stödfodring för han är så liten å klen. Nu säger dom att han är min katt. Så nu har jag både häst och katt på distans. Så praktiskt!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.