Sagan om den lilla hästen Crut och det stora trädet.

Det var en gång en liten arabhingst som hette Crut. Han var inte större än araber vanligen är, vilket inte är särskilt stort alls. Det var bara när han kände vittringen av ett brunstigt sto som han växte lite. På alla håll.
Över den lilla ridvägen helt nära stallet, hade ett stort träd ramlat ner. Stammen var tjock åt alla håll och det gick inte att komma runt den på något sätt. De andra ryttarna, som hade stooora hästar, sa att den kunde gott ligga kvar där, för man kunde lätt kliva över den. Cruts ryttare tvivlade på detta, men försökte i alla fall en gång. Det gick inte. Men så den här dagen, tänkte hon att nu skulle hon försöka igen.
Det var på hemvägen efter en lång ridtur. Det började mörkna ute, Crut var hungrig och längtade hem och det kullfallna trädet låg bara 300 meter från stallet och de andra hästarna. Nu skulle det väl ändå gå?
De närmade sig trädstammen med raska steg, som dock saktades av en smula ju närmare de kom. Väl framme blev det stopp och Crut vände på huvudet och kikade, och undrade vad i hela friden han förväntades göra här? Såg hon inte att det var stopp här? Hans ryttarinna smackade och skänklade så det stod härliga till. Crut började äta av några kvistar.
Nu kom ryttarinnan på något genialiskt: Hästen skulle få ta sig hem själv!
Hon satt av, klev själv över trädstammen (jo den VAR tjock!) sa till Crut att ”kom nu!” och gick.
Crut stod kvar. Alldeles stilla.
Ryttarinnan lockade lite till och gick lite längre bort och försvann sedan bakom nästa krök. Ingen häst kom. Hon väntade länge. Hon backade ett par steg och kikade. Han stod kvar. Orörlig. När han fick syn på henne igen, gnäggade han lågt, nosade på trädet och sträckte fram halsen över den. I övrigt orörlig.
Det var nu hon önskade att hennes lilla kompaktkamera inte hade fått skit i ögat och numera bara kunde öppna det en smal springa.
För denna synen var obetalbar. Och möjligen också hjärteknipande.
Hon gjorde några försök till, smackade, gick fram och tog tag i tygeln, lockade med morotspellets, drog lite i tygeln. Crut sträckte halsen så långt han kunde över stocken, men benen rörde sig icke.

Ryttarinnan ville nu hem och äta, så hon suckade och klev tillbaks över stammen och gjorde helt om med Crut och så gick de med raska steg tillbaks och runt, ca 500 meters omväg genom ungskogen istället. Väl hemma på gårdsplanen växte lille Crut några centimeter igen då han kände doften av Angel och han trippade på tårna och skrek hest.
arabhingst
Så nu är det klart. Crut är för liten. Trädstammen är för stor. Man måste nog vara åtminstone 163 cm hög för att kunna gå över. Så det så.

Det här inlägget postades i Blandat, Blogg, Djur, Humor och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Sagan om den lilla hästen Crut och det stora trädet.

  1. Siri skriver:

    Men kära nån!! Varför red inte ryttarinnan mot trädet med fart och kläm och helt enkelt hoppade över????

    • admin skriver:

      Jo det ska jag tala om för dig:
      1) Vägen består av geggig lera och är alldeles särdeles slirig. Ryttarinnan vill inte gå omkull där.
      2) Lille Crut hoppar gärna. IBLAND. Ryttarinnan vill inte vara den som hoppar med huvudet före ner i geggan, när Crut bestämmer sig för att tvärstanna.
      3) Ryttarinnan tycker det är lite läskigt med hinder som inte kan ramla om man kommer fel/slår i.

      Ryttarinnan skulle således GÄRNA hoppa motsvarande (rivningsbara) hinder på bra underlag! 🙂

  2. Siri skriver:

    Ja ha, ja! Tänkte annars att det måste ha varit rätt lågt då du förväntade dig att Crut skulle kunna kliva över… men lera är ju aldrig kul… Synd, annars hade ni ju ett roligt naturhinder där alldeles gratis!

  3. Anna Ekblom skriver:

    Är du riktigt säker på att Crut är en en renrasig arab? Har du kollat att han inte har lite, lite för långa öron och är lite, bara lite mer grå än en arab ska vara? Har du kollat att det inte stog en åsne hingst i hagen bredvid natten hans mamma blev betäckt? Jag bara undrar? Men jag tror du kan släppa det. Han beter sig precis som en liten orolig arab kille kan göra när det är lite osäkert. Säkert en riktigt fin häst. Nästa gång tvingar du honom att gå över stocken…även om det ska ta hella kvällen!! Tips! Ta med termos och mackor så orkar du vänta ut honom.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.