Djuriskt

Körde hem i mörker och ösregn och sitter i ljuva tankar på varmt te och pläd och soffhörna. Rätt som det är landar ett stort blött höstlöv, med utspärrade flikar, på vindrutan. Innan mitt medvetande får full närvaro, tycker jag under en millisekund att det ser ut som en gigantisk spindel och det är väldigt nära att jag skriker högt. Lätt chockad, men ändå road av min reaktion, kan jag inte låta bli att spinna vidare på detta skräckfilmstema:
”Efter den första spindeln dröjer det inte länge förrän nummer två landar strax bredvid och efter en stund formligen regnar det spindlar! Den ena större än den andra. De kravlar omkring på framrutan och tar sig mot sidorna på bilen för att försöka hitta en öppning någonstans. Jag gallskriker högt i min ensamhet. Hur ska jag kunna få hjälp, när jag inte kan ta mig ut ur bilen? För att öppna dörr eller fönster är ju inte att tänka på. Spindlarna är stora som handflator. Jag trevar i min handväska och får fatt i mobilen. Med darrande fingrar ringer jag upp min granne. Naturligtvis ingen täckning. Fan! Jag kör en bit till och försöker igen. Fortfarande ingen täckning. Sedan hörs det ett litet pipande och så är telefonen död. Urladdad. Jag passerar macken och stirrar vilt mellan de kravlande odjuren, men allt är stängt och ingen är där för att tanka. Hela samhället är dött, som det brukar vara vid elvatiden en söndagkväll…”

Ja ja, men nu var det ju bara ett lönnlöv. Och idag är det halv storm ute dessutom. Släppte in en våt katt i morse – efter att ha tvingats släppa ut densamma kl 4 efter mycket tjatande. Visserligen tvekade han VÄLDIGT när han fick se vädret utanför, men han fick lite ”hjälp” att bestämma sig.
Efter att jag återvänder till köket efter att ha varit en vända i badrummet, möts jag av anblicken av bruna kattfötter över hela köksgolvet, åt alla håll på en gång, på köksbordet, diskbänken, köksbänken och spisen. Katten själv sitter förnöjt i vasken och undersöker näringsinnehållet i nån nyss uthälld gegga. Jag tror det var grötrester. Han vänder halvt ointresserat på huvudet åt mitt håll när jag kommer, ser ut att säga: ’jaså var det bara hon’, och fortsätter.
Om man har hund, inskränker sig inte tassavtrycken till att vara på golvet då??

Det blåser fortfarande ute. Fast jag tycker inte det är rätt ord. Det är möjligt att sekundmetrarna inte riktigt uppfyller kraven, men JAG kallar det för att det stormar! Så det så! Alldeles för jäkligt är det. Maestro gick med viss tvekan ut en sväng alldeles nyss efter att ha legat i min säng hela morgonen. Matisse skulle följa med. Jag höll hårt i dörren när jag öppnade för honom och det var nästan så han sögs ut av vinden. Jag hann att se hur han liksom ramlade tvärs över verandagolvet i en farlig fart och sedan tog sig upp på fönsterblecket, där han satte igång med att blänga sin alldeles strängaste blick och skrek ljudlöst åt mig – efter han försäkrat sig om att jag såg. Han fick komma in igen.
Jag vet inte, men jag har hela tiden tyckt att Crut – araben jag rider – och Matisse är himla lika. Jodå, jag vet att häst och katt är helt olika arter, men det är något i blicken och ansiktsuttrycket. När de kisar lite med ögonen, lägger öronen lätt bakåt och rynkar lite på näsan och får den där lätt överlägsna looken, där de tror att de är coola och tuffa och lite farliga. Och inte inser att de ser jätteroliga ut! Dessutom är de ju lika på det viset att de är gråvita, smäckra och tunna och riskerar att blåsa bort om det stormar ute! 🙂

Visst är de lika!!? Det är visserligen svårt att hitta en perfekt bild för att visa, för jag har en känsla av att när Crut haft den rätta minen på ett kort, så har jag slängt det och sparat de där han ser ”fin” ut istället! Men föreställ er ögonlocken lite mer sänkta och näsborrarna lite mer tillbakadragna… Visst skulle de kunna ha samma mamma? 🙂

Det här inlägget postades i Blandat, Blogg, Djur, foto och har märkts med etiketterna , , , , , . Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Djuriskt

  1. Siri skriver:

    Haha, rena Jurassic Park.storyn där, ju… Huvva!!! Vilket skitväder ni drabbas av hela tiden?! Tycker synd om er… samtidigt som det bara är att inse att östra delen av Svedala oftast klarar sig från storm… om den inte kommer från Ryssland… Hoppas att jag inte behöver äta upp dessa ord….!

  2. antonia skriver:

    Det är inget fel på din fantasi. Och ruggigt var det. Filmkontrakt nästa?…

  3. Shirouz skriver:

    Du skulle skriva en skräckis, det är så att jag väntar på fortsättningen av den 🙂
    Och jo, de är faktiskt lika, banne mig! Och så har du en award hos mig http://ulvstrumpa.blogspot.com/

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.