Som man ropar i skogen får man svar…

För några dagar sedan var jag på ridtur på den ädle arabhingsten som jag förfogar över… Vi var nu på väg tillbaka efter turen och alldeles i närheten av stallet. Där är det ett skogbevuxet berg och väldigt brant och stenigt den sista biten och jag tänkte att han skulle slippa bära på mig nerför det allra brantaste. Idel snällhet från min sida. 🙂
Jag stannar och sitter av och drar upp stigbyglarna och gör av någon anledning en knut på tygeln och… då ropar stoet Ronja nere i hagen!
Crut far vilt skrikande iväg i full galopp nerför stupet, och jag hade inte haft en chans att stoppa honom även om jag hade hunnit reagera. ”Shit, shit” upprepar jag för mig själv, samtidigt som jag hasar ner det fortaste jag kan och ser för min inre syn hur han har tagit sig in i hagen och håller på att tillverka en arabisk fjording… eller ännu värre (?) hur han fastnar med stigbyglar eller något bland träden på väg ner… Det var ju ändå en väldig tur att jag hann dra upp dem! Med andan i halsen kommer jag ner och där står det lilla paret och pussas, fast lyckligtvis på var sin sida om staketet.

Förmodligen ville den lilla tjejen inte mer än så, för Crut gjorde inte alltför stora protester när jag ledde bort honom därifrån – bara jämrade sig lite.
Men jag kan undra om några av gästerna i stugorna där nere undrade över den vrålande galningen som kom springandes från skogen utan ryttare?

Det här inlägget postades i Blandat, Blogg, Djur, foto och har märkts med etiketterna , , , , , . Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Som man ropar i skogen får man svar…

  1. Siri skriver:

    Spännande ridturer du får vara med om! Tur att det gick bra! 🙂

  2. Baronessan skriver:

    Den kärleken, den kärleken 😉

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.