Luftakrobatik

…och jag fortsätter av någon anledning att försätta mig i diverse ”spännande” situationer när jag är ute och rider. Var ute på lille Crut i två härliga timmar ikväll, men glömde att det gick ett sto även i den hagen jag valde att passera denna gång!

(17 juni …”en härlig tvåtimmarsritt i solnedgången på Crut, under vilken jag erfor att det kan vara rätt spännande att rida förbi en hage med ett sto i. Det var lite på två ben, lite i hopkrullad piaff och samtidigt nåt slags bakutsparkar i slowmotion. Allt i det han skrek som en gris hela tiden…”)

Det blev lite cirkuskonster även idag: Tjusigt krökt nacke och nån form av luftgalopp, på stället studs och språng med bakutsparkar. Hela tiden skrikande. Skillnaden var väl att denna gång skrek även stoet, så det blev liksom duett… När vi äntligen kommit förbi, gick han länge och sneglade bakåt med en fåfäng förhoppning om att den sköna skulle ha slitit sig och komma efter honom! Dream on! (Jo jag sneglade lite oroligt jag med då, ifall han skulle ha rätt!)
Men sedan var det inte nog med det, utan jag svängde in på en liten mysig gräsväg där jag planerade att ta en härlig galopp och började så smått i trav. Det blev tvärstopp efter bara hundra meter, där en förmodad tickande bomb låg och hotade i gräskanten! Det var alltså ett el-aggregat till ett nyuppsatt stängsel till en hage på ena sidan av vägen – och den pulserande strömmen kan alltså ticka på det där sättet. Ganska högt. Crut bestämde att den var livsfarlig. Krökt nacke igen, stirrande ögon och lite galopp på stället när jag manade på honom, men mest tvärstopp.
Jag lät honom stå och titta en stund och berömde honom överväldigande och sa att han var den modigaste häst jag träffat någonsin. Så småningom kunde han ju inte göra annat än att falla för detta smicker och tog sig snabbt och smidigt fram medelst studs under grangrenarna, så jag fick ligga över hans hals för att inte få dem i huvudet.
Men så lätt skulle det inte vara: När vi väl kommit förbi det hemska, så visar det sig att även själv vägen är avstängd bakom nästa krök! Så vi fick alltså vända och ta oss förbi det tickande monstret en gång till! Studs studs… 🙂
Resten av turen var avslappnad och skön och kvällssolen värmde och det var bara lite synd att alla blinningar trivdes på oss också. Men den sista halvtimmen gav de upp!
Men vi mötte förstås en idiot i bil. Crut är ju på intet sätt rädd för bilar, men eftersom denna var av modell större och vägen smal, så tyckte jag det var lämpligt att jag stannade till och väntade, eftersom det så lämpligt fanns ett stycke gräsmark vid sidan. Bilen närmar sig och saktar så smått av i krypfart. Jag börjar undra om det är något fel. Kanske känner jag honom i bilen? Jag kikar. Nejdå, har aldrig sett honom. Bilen är nu jämsides och stannar till, brum brum, och så vevar han ned rutan och sticker ut huvudet och säger: Hästen är väl inte rädd för bilar??!!
Idiot!! Om det nu hade varit en bilrädd häst – på vilket sätt skulle det bli bättre av att köra upp jämsides och veva ner rutan??
Nej nu ska jag lugna ner mig med en kopp te. Imorgon är det lång dag och kväll och sedan är jag ledig i två dagar – sol eller regn, det kvittar lika! 🙂

Det här inlägget postades i Blandat, Blogg, Djur, Humor och har märkts med etiketterna , , , , , . Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.