Blandat,  Blogg,  Humor

Vårkänslor

Någonting pirrar lite svagt inne i kroppen idag. Känner mig rastlös. Men glad. Såpass att jag högt skrålar med till en gammal Ebba Grön-låt som spelas på radion. Matisse – katten – kommer oroligt springande och undrar var det gör ont? Jag lyfter upp honom och vi tar en svängom i köket och han håller sig hårt fast runt min hals. Såpass hårt att vi får avsluta dansen.
Men nu vet jag vad det är med mig: Jag har vårkänslor! Det är ett annat ljus ute nu och jag känner en stark föraning av tussilago och fläckar av jord i rabatten med små små uppstickande gröna blad… I min fantasi alltså.

Det jag kan se om jag tittar ut, är stöttor under ett verandatak som håller på att braka ner av tyngden från snö och is. Marken är täckt av en halvmeter tjockt snötäcke och där det är skottat är det dagen till ära blankis. Det ser inte särskilt vårlikt ut. Men å andra sidan kan det ju inte bli vår när julgardinerna fortfarande hänger uppe!
Jag beslutar mig för att det är dags att byta gardiner. Eftersom detta inte låter sig göras utan tvätt av fönster och byte av dukar och stolsdynor, anser jag att det bäst att Matisse är ute, även om han påstår att han gärna hjälper till.
Sagt och gjort. Katt går (lyfts) ut och jag klär av fönstren och sätter igång att putsa av hjärtans lust. Matisse står på andra sidan rutan och gör sitt bästa för att fånga fönstertrasan genom glaset.
På radion tas första tonen i en melodi och jag tänker omedelbart ”Jay och Dreaming People”, vilket visar sig stämma alldeles utmärkt. Jag kan undra vem det ger bäst betyg till: Låtskrivaren eller sångaren? Jag menar, att det tydligen fastnade så bra i det undermedvetna. För jag har inte hört låten sedan den sjöngs i Idol-finalen.
Som alltid när jag sätter igång med någonting, så drar det alltid med sig en hoper andra icke planerade saker. Denna gången börjar det med att jag är tvungen att byta väggfästen till gardinstängerna eftersom de gamla inte passar till de nya. (Gamla = från stenåldern. Nya = från medeltiden ungefär.) De gamla har bara en stycken ”krok” och går därför inte att hänga upp dubbla stänger på, vilket jag vill göra nu. Två längder med kappa, gånger två fönster. Så fram med skruvmejsel och skruv skruv skruv… Sedan måste gardinerna strykas. Stryk stryk… så trär jag på längderna på stängerna… då upptäcker jag att stängerna, också från stenåldern, inte passar i de nya fästena. Så jag får leta fram andra stänger bland gömmorna, den som spar hon har!
Äntligen blir gardinerna upphängda. De hänger dock inte snyggt utan omtagen, så de måste på. Då kommer straffet för att jag varit lat förut och aldrig sytt på några öglor att hänga fast dem i. Bara nålat fast dem i tapeten liksom… Men nu känner jag att det är dags att göra saker och ting riktigt, så fram med nål och tråd. Sådär. NU hänger de minsann där och dukar och stolsdynor blir också bytta och golvet torkat och ja tack, nu ska det smaka bra med kaffe! Men först ska Matisse få komma in.

Han far in som ett grått streck när jag öppnar dörren och flyger genast upp i de nystädade fönstren och sätter sig att tvätta rumpan. Tack för uppskattningen Matisse. (Han ville dock, ovanligt nog, inte vara med på bild idag!)

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.