En ljusmanschett till kaffet?

Vi var hemma hos en av ’brukarna’ i hemtjänsten. Hon är svårt dement, men lyckligt ovetande om detta.
Hon serverades kaffe och en bit tårta från föregående dag, då hon fyllt år, och åt och drack med god aptit. Vi satte oss en stund med henne.

Så sträcker hon sig plötsligt fram till ljusstakarna på bordet och drar av manschetterna från ljusen. Räcker fram dem och säger: Varsågoda, ta för er! De ska visst vara goda, men jag vet inte vem som har bakat!

Vi tackar artigt nej och säger att de är fina där de sitter.

Det här inlägget postades i Blandat, Blogg och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till En ljusmanschett till kaffet?

  1. Lairama skriver:

    Åhhh… det fick mig att tänka på min mormor. En gång när jag satt med henne vid matbordet på ”hemmet” satt hon och åt servetter. Hon märkte inget… hade tappat all smak och lukt och såg och hörde knappt någonting.
    Otroligt sorgligt.

  2. Bosse skriver:

    Någon som har läst Berit Rolléns nyss utkomna bok ”Vi vill inte bli gamla: som äldreomsorgen ser ut i dag”?

    http://www.sns.se/zino.aspx?articleID=1435

    • Laila Norman skriver:

      Nej, tyvärr, jag har inte läst den boken. Den är säkert mycket bra och det är väldigt bra när folk engagerar sig i sådana nödvändiga och viktiga frågor! Men jag har väldigt lätt för att ”deppa ihop” när jag läser för mycket om sånt där som känns jobbigt och fel så jag brukar undvika det. Jag menar, det räcker med nyheterna och diverse debattprogram och faktaprogram som visas i TV.
      Det finns en väldigt fin dikt som jag tyvärr inte kommer ihåg källan till. Det är en gammal kvinna på ”hemmet” som skrivit den och den heter nåt i stil med ”varma händer / kalla händer”. En mycket tänkvärd dikt för alla som har med äldreomsorg att göra.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.