Blandat,  Blogg

List-dags igen

Bitte har gjort en ny lista, och den vill man ju hänga på!

LISTA ÖVER FYSISKA OCH MENTALA SKADOR JAG ÅDROG MIG SOM BARN
(Eftersom jag fortfarande är som ett barn, så går listan upp i åldrarna. Annars skulle det inte bli nån lista…)

    1.) När jag var 7 år var grannens barnvakt en eftermiddag. Det var vinter och snö och jag och grannens pojk Anders var ute och åkte skinnkälke utför bergen utanför. Hej vad det gick, jätteskojigt. Visst ramlade man ibland, men det var inget att fästa sig vid. När vi kom in, hade mamma precis kommit för att hämta mig och jag minns att vi står där i deras stora hall. Jag har en stickad vit mössa med en liten plopp på toppen. Så ropar mamma: ”Men unge, vad har du gjort!” och ska till att lyfta av mig mössan genom att dra i den där ploppen. Mössan sitter fast i håret och det gör ont när hon drar. Det visade sig att jag slagit hål i huvudet. Jag satt på en köksstol därhemma medan mamma tvättade och konstaterade att ”detta behövs sys, vi får åka till doktorn!” Icke över min döda kropp, att någon skulle sy i mitt huvud!! Jag ställde till ett sådant oväsen att jag slapp, och gick hellre till skolan med ett stort bandage runt huvudet flera dagar. Har fortfarande en liten kal fläck på ärret, där det aldrig velat växa ut något hår igen.
    2.) När jag var 12 var vi med klassen på Vrångö för att bada. Vi åkte båt dit ut och skulle bli hämtade på eftermiddagen. Jag hann inte mer än ut till knäna i vattnet förrän det stack till i foten och vattnet blev rött. Jag linkade upp, blodet forsade och det var många timmar kvar till eftermiddag… Fick sitta hela dagen med foten på en hög sten, hårt omlindad med en handduk. Väl tillbaks i stan igen, så svimmade jag när jag och en kompis stod och väntade på spårvagnen vid Domkyrkan. Fick följa med henne hem och mamma kallades från jobbet, och kom och hämtade mig. Vi åkte till barnsjukhuset vid Grönsakstorget och där fick jag ligga på magen på en brits, med en träbit mellan tänderna att bita i, medan doktorn rotade runt i foten för att se om där fanns nåt glassplitter, innan han sydde tre stygn. På vägen hem i taxin började bedövningen verka…
    Men en vecka senare var jag på ridläger, lite öm under foten, men det gick bra så länge jag inte stödde för mycket på den.
    3.) På samma ridläger som nämndes ovan, flög jag av när vi hoppade strömhoppning på en äng. Jag landade på ryggen och tappade andan. Jag låg där, utan att varken kunna röra mig eller andas och såg hur tre andra ekipage seglade över mig innan de fick stopp på sina hästar. Minns att Anki, ridlärarinnan, stod över mig och skrek hysteriskt: ”ANDAS! ANDAS!” samtidigt som hon daskade till mig. Det hjälpte.
    4.) När jag var 16 var jag på en tio dagars skidsemester i Österrike tillsammmans med mamma. Hade aldrig åkt slalom, så jag vet inte varför vi åkte egentligen. Jag träffade hursomhelst ett gäng andra svenskar i 18 årsåldern som jag hängde på. De KUNDE åka, medan jag körde mera med störtloppsstilen och styrde in i lössnön vid kanterna när det gick för fort. Ville dock göra en sån där tjusig stoppsladd nedanför backen som jag såg att andra gjorde. Det gick väl sådär… Fick tillbringa resten av tiden där med foten inlindad i stödbandage, men trotsade ändå ödet genom att åka nerför hela berget sista dagen.
    Det visade sig många år senare vid ett besök hos ortopeden, att ett eller två ledband rykt av i vristen. Därav min något instabila och lättvrickade vänsterfot. Men den funkar rätt bra ändå.
    5.) När jag var 18 var vi ute och red ett gäng. Full sula. Framför oss låg ett omkullfallet träd. Det var ingen större höjd och hästen jag red älskade att hoppa, men av nån anledning missbedömde hon längden på de utspretande grenarna. I ett försök att justera det hela, vrängde hon liksom till kroppen mitt i språnget. Det blev en konstig knyck och jag flög av i ett huj och de andra sa efteråt att det sett ut som hon tänkte ramla ovanpå. Jag fick sprickor i ett par revben och hade ont när jag skrattade i ett par månader.
    6.) 1980 skulle min son födas. 14 dagar över tiden och inget hände. Droppet hjälpte föga. Efter två dygn på KK, trodde de ändå att det kommit igång. De hade gjort hål o släppt ut vattnet och gett livmoderhalsbedövning och trodde att NU… Men inte ville han komma ut inte. Det blev rullbåren, vitt tak som rörde sig fort, kall vätska på magen, sövning och akutsnitt. Bråttom bråttom, barnet mådde inte bra nu.
    När jag väl vaknade upp hade det gått 11 timmar sedan snittet och en människa i vit rock satt och babblade vid huvudändan. Jag begrep ingenting, men såg en jättestor grön syrsa eller nåt krypa på kragsnibben. Två morfinfyllda dagar senare fick jag besök av läkaren och fick klart för mig vad som hänt. Jag hade legat på uppvaket ett tag, när plötsligt en sköterska ser att det rinner blod från min säng. Det blev in och få mera narkos och öppnas igen. En större artär plus ett antal vener hade gått av och jag hade tappat drygt 4 liter blod. Barnets far samt min mor hade ringts in. Läget var allvarligt.
    Detta fick jag veta, efter att läkaren vid sitt besök fällt kommentaren att jag såg pigg ut ”efter omständigheterna” och jag undrade vad han menade, för jag kände mig allt annat än pigg.
    Det var väl detta den där människan vid min säng hade suttit och berättat, men jag var ju inte riktig i huvudet då.
    7.) 1982 var jag och exet på Korfu på semester. Under en simtur kände jag en fruktansvärd smärta i ena armen. Jag blev övertygad om att jag var anfallen av en haj allra minst, som dessutom vägrade släppa taget. Fick full panik och har aldrig simmat så fort med så många kallsupar. Väl uppe konstaterade lokalbefolkningen att jag hade brännmärken efter en portugisisk örlogsman (en manet med enormt starka stingceller). De hade nån sorts salva där på restaurangen som de kletade på. Brännmärket var runt hela överarmen och sved som eld och jag hade ett ärr där i flera år innan det bleknade!

En annan okänd ”skada” som jag kunde ha fått, var när jag var 8 och hade lekt hårfrisörska med grannens sexåring. Hon såg ut som ett piggsvin efteråt och hennes mamma hade fått skala av alltihop. Jag minns när jag passerade deras hus senare på dagen, och hennes mamma hängde ut genom köksfönstret och vrålade åt mig ”Kom hit ska jag klippa av dig dina flätor och allt annat du har också!” (Hon lugnade dock ner sig senare…)

5 kommentarer

  • Bitte

    Hur i hela världen har vi kunnat bli så här gamla, Laila?!

    Apropå hårklippning: min brolla hörde, tidigt sextiotal, mamma prata i telefon med en väninna. De pratade om hur dyrt allting var. Mamma nämner även att min syster behövde en klippning. ”Ännu mer utgifter!”. När hon la på luren och kom ut till mina syskon hade brollan redan klippt systern. ”Nu sparar vi lite pengar, mamma!”

  • annette

    Tror jag skrattar på mej;)
    Skulle vara roligt att träffa Dej Laila, vi verkar vara av samma skrot och korn, var precis likadan som barn, sydd både här och där, oxå hål i huvudet efter en gunga, vit blodfylld basker vid hemkomst, sydd på kind efter rutchbana, sydd i knäet efter att ha åkt backhoppning utan skidor,
    osv, hade inte en enda barnsjukdom, däremot var jag ständigt omlindad med bandage pga skador, men ständigt ute på nya äventyr, såg ett höghus uppe från en höjd i skogen, aldrig sett innan, tar min cykel vid fyllda sex och cyklar åt det hållet, polisbil fick jag åka hem, dom tyckte inte jag skulle vara ca 6-7 km hemifrån och titta på byggen;)
    Band fast mina skvallriga systrar i ett träd och glömde bort dom…
    Nu när Du tar upp dessa saker, så väller allt galet upp i hjärnan, man borde nog skriva en bok!!

    Kramen på Dej!
    //annette

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.