Blogg,  gnäll

Åka kommunalt

Och bensinpriset bara stiger och stiger. Det talas om att det både ska stiga ännu mer och BORDE stiga mer än det ska för att ”tvinga” folk att ställa bilen och ta bussen istället.
Så här är det: Alla människor bor inte i stan. Alla människor KAN inte bo i städerna heller, det finns inte plats för dem. Det finns dessutom arbetsplatser som ligger så till, att det inte går några bra bussförbindelser. Så bor man på landet, måste man ha bil för att kunna ta sig någonstans. Bussförbindelserna är ett skämt. Jag ska ge ett exempel från i början på maj.
Jag hade tillfälligt jobb strax utanför Falkenberg, en sträcka på 4 mil. En morgon gick bilen plötsligt inte att köra. Svårstartad, lät jättekonstigt och hoppade liksom fram… KRIS! Jag satte mig vid datorn för att ta reda på busstider och bussbyten. Jag började arbetet kl 07.00 och har 45 minuters gångväg ner till landsvägen där bussen går. Den första morgonbussen skulle gå kl 07.05 och vara i Falkenberg strax före 8. Anslutningsbussen där skulle gå EN minut senare (lite väl knapp marginal i mitt tycke). Att komma hem var värre. Jag kunde ta en buss in till Falkenberg, men när den anlände hade min anslutningsbuss gått för fem minuter sedan. Nästa gick 1½ timme senare och då skulle det vara dags att gå och lägga sig när jag kommit hem.
Nu hade det gått såpass lång tid att jag inte ens skulle hinna med 07.05-bussen. Jag spenderade mera tid på att ringa bilverkstaden, som sa sig kunna ta sig an min bil 11 dagar senare!! Ringde jobbet och förklarade läget och fick bli hemma och ordna upp saker och ting (= ingen lön den dagen.) De undersökte om någon annan av alla anställda bodde åt mitt håll. Fick ett telefonnummer. Nu skulle jag ha ner bilen till verkstaden, eftersom den lika gärna kunde stå där och sura, som i mitt garage. Det var en nervpress att köra dit den, den dog så fort jag släppte gasen och var sedan extremt svårstartad varje gång. Inte så kul när man står halvvägs över en vägkorsning. Men det gick. Sedan skulle jag ta bussen hem från verkstaden och det visade sig att den gick om drygt två timmar. Sedan var det de där 45 minuternas promenad. Väl hemma fick jag ge mig ut i garaget och gräva fram min gamla cykel som stod under ett plastskynke och inte sett dagens ljus på sisådär 10 år. Det blev cykeltvätt, oljning av kedja, justering av bromsar och pumpning av däck. Det visade sig att det var punka på bakdäcket, så det blev slang-lagning också. Fram på kvällen fick jag tag i en tjej som jag kunde samåka med resten av tiden jag skulle arbeta där. (En vecka.) Sedan var jag helt slut.


Jag har nedförslut på vägen till landsvägen där min transport skulle hämta upp mig kl 06.00, så på morgnarna gick det på tio minuter. På vägen hem var det alltså uppför i 3 kilometer. Men lite motion dör man ju inte av.
En annan sak som var svår den här tiden utan bil (det blev 18 dagar totalt) var att handla. Jag kunde ju be min samåkare att stanna till vid affären, men kunde då bara handla såpass som rymdes i ryggsäcken. Om jag skulle åkt buss och hoppat av vid affären efter jobbet, så är det inte säkert att det hade gått någon mer buss förrän senare på kvällen… Det blev till att be en hjälpsam granne att köra mig ner en dag så jag kunde få hem lite mera.
Heja kommunala förbindelser! Jag åker gärna kommunalt, men då får de väl se till att det FINNS någonting att åka med också!

Kommentera

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.