Min mystiska häst

Igår kom jag inte så långt på ridturen. Efter bara två – tre minuters normalt skrittande längs vägen, så saggar plötsligt bakdelen på henne. På ett sätt som inte alls liknar något av alla hennes olika rörelsestörningar innan. Det känns som om området runt korset knappt orkar bära upp henne! Hon vill helst inte gå fram alls.
Jag fortsätter ändå ett tag för att se om det går över, och någon gång emellanåt tar hon några normala steg men sedan slirar baken igen.
Strax efter Fritzons vänder vi. Jag vill testa om det plötsligt skulle ”gå över” när vi är på väg hem? Men det gör det inte, så jag hoppar av.
När vi kommer hem igen, kopplar jag på linan och tar ut henne i paddocken och tvingar igång henne i trav.
Traven går segt och ovilligt och jag kan tydligt se att hon inte får fram vänster bak ordentligt. Likadant i bägge varven. Stegen blir väldigt korta med vänster bak. I skritt kan man inte se något – det kanske bara känns när jag rider henne?

Jag känner naturligtvis igenom ben, leder och hovar, men ingen svullnad, ingen värme, ömhet eller andra konstigheter. Sedan får hon lite massage med arnika-olja över bakdelen i stallgången och hon står och njuter hela tiden. (Blickstilla och tuggar emellanåt.)

Idag tar jag henne direkt till paddocken när jag hämtar henne och hon travar på bra och ingenting av gårdagens underligheter syns! Så då ger vi oss ut på en testtur.

Vi tar bara Ivarssonsrundan och hon går bra idag! Helt utan problem. Hon saktar bara ner lite i förundran och tittar lite när ett rådjur visar sig stå på vägen efter en kurva och har inte jättebråttom iväg in i skogen igen. Det är kul att det finns några djur hon inte är rädd för! 😁
På hemvägen längs banvallen jobbar vi på ordentligt i trav och galopp och hon är lika duktig som vanligt. 😍

Publicerat i Blogg, Djur, foto | Etiketter , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Hettan fortsätter

Jag är så glad att jag är ledig! Vädret är fantastiskt, 24 grader i skuggan! Enda smolket är väl att jag fick för mycket sol på armar, hals och ansikte igår när jag satt och tjötade med Sara i hennes trädgård, så det svider lite… 🙁 Så det blir vit skjorta på idag som skydd. Hursomhelst så rider vi ut hyfsat tidigt på förmiddagen/morgonen i alla fall och har en härlig tur i backarna runt Kinnasjö. 🙂
På ett ställe skrämmer vi upp ett rådjur som tydligen låg och tryckte alldeles intill oss. Cola har fått tag i en lövruska på en litet träd som växer i vägkanten. Jag vill att hon ska gå, men lövruskan vill inte gå av så vi ”sitter fast” där medan Cola drar och sliter. Efter fem – tio sekunder brakar det till alldeles jämte oss och ett rådjur flyger iväg bort mot skogsbrynet där hon blir stående och tittar på oss. Undrar om det finns ett litet kid kvar där hon låg och tryckte tro?? Men vi går iväg därifrån.
Konstigt, detta bekommer inte Cola särskilt mycket. Inte heller häromdagen när det vid två tillfällen flaxade upp en tjäder med ett väldigt oväsen – inte precis framför oss men nära, inne bland träden. Visst, hon ryckte till lite men sedan var det bra med det. Men om det hade varit älg, eller kalv, eller får eller gris… Huuu!!! De måste ha en otroligt skräckinjagande lukt!

När vi kommer hem har jag bestämt att Cola ska duscha. Alltså inte bara spolas av lite hastigt, utan duscha riktigt, med svamp och schampo också. Detta tycker nu inte Colahästen, som är helst säker på att jag ska döda henne. För man kan absolut säkert döda hästar om man spolar för mycket vatten på dem. Eftersom jag inte kan binda upp henne i nåt när jag duschar – jag har försökt, men då drar hon sig antingen loss, eller drar loss det hon är fastbunden i – så återstår att jag håller henne i grimskaftet med ena handen och duschslangen i andra. När jag sedan tvålar med svampen kan hon stå uppbunden! 😀
När jag ska spola bort schampot efteråt, så vill jag ju att vattnet ska rinna ordentligt ö-v-e-r-a-l-l-t, så att allt löddret sköljs ur. Främre halva av hästen går ju bra för det är inom räckhåll. Sedan har vi en liten dans för oss där hon snabbt går med bakdelen åt vänster och jag försöker hinna duscha där och då går hon snabbt åt höger och jag skiftar snabbt sida med slangen. Osv. Fram och tillbaka. Jättefånig dans som håller på länge. VÄLDIGT förnärmad häst! Jag inser ju snart att svansen går inte att komma åt på detta sättet. Så den får sköljas ur för hand i en hink. För DET går bra! 😀

Efter att trots allt ha överlevt denna behandling, blir hon snart ganska nöjd över att få gå och äta kantgräs runt gårdsplanen i solskenet medan hon torkar. En stuggäst kommer försiktigt gåendes med sin rottweilertik och frågar om det är okej att passera? För hennes hund är inte van vid hästar. Det går jättebra och vovven är väldigt lugn. Tittar bara lite nyfiket på håll. Sedan blir det flugtäcke och flughuva på igen och nu kommer mattes sista glada överraskning idag: Cola och Roy ska få byta hage!! Till en med synligt gräs i! Vilka lyckliga hästar! De lyfter inte nosarna från marken på en halvtimme och då är det för att sörpla lite nypåfyllt vatten och sedan fortsätta igen.
Kvinnan med hunden i stuga tre frågar vad hästarna heter. Frågar om på Roy. Jo det stämmer, säger jag. Roy. ”Jaha, för annars hade det ju varit kul om de hetat Rom och Cola istället!” Behöver jag säga att hon var från Göteborg? 😀

Publicerat i Blogg, Djur, foto | Etiketter , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Älskade häst

Igår var det högsommarvärme och jag startade på morgonen med att åka ut på en liten fotorunda. Men trots att det var tidigt, så kändes det för varmt att knata runt i skogen. Jag befann mig nära Saras hus, så jag ringde och kollade ifall hon var hemma. Jodå. Så då blev det kaffe och tjöt i solen hos henne ett bra tag! 🙂


Hemma hos Sara var det alldeles lagom att ta sig en middagslur inne i svalkan i ladan. 🙂

När det sedan blev dags att åka till stallet, så stod redan solen som högst på himlen och det kändes alldeles för varmt att ge sig ut att rida. Men en promenad!? Sagt och gjort. Av med flugtäcket en stund och så gav vi oss iväg i riktning mot Fritzons för att kolla om hans robotklippare arbetade. Jo faktiskt! Men nu kommer det konstiga: Cola bara slänger ett öga eller två på den när vi passerar, inga som helst konstigheter! Det är ju jättebra, men man kan ju inte låta bli att undra varför den i Vräk var så himla farlig? Kanske var det för att den var precis rakt framför oss på andra sidan bron?

Gräset i hagen kan inte komma närmare jordnivå än nu, så på vägen hem beslutar jag mig för att hon ska få gå och beta lite längs skogsvägen och vi har det sååå himla mysigt tillsammans under hela denna runda. Och när hon går lös så har hon minsann full koll på så att jag inte försvinner ur synhåll. När jag medvetet gjorde det, så kom hon hon springandes i trav tills hon såg mig igen. 🙂

Publicerat i Blogg, Djur, foto | Etiketter , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Sommarkänsla

Igår hade vi som sagt vilodag, både Colahästen och jag. Idag tar vi bara en liten mysrunda på en timme. Hon är lite loj och hade inte särskilt mycket spring i benen idag och sådana dagar kan man väl få ha ibland. 🙂
Men se så smal hon har blivit redan, min lilla rulta! Hömagen är försvunnen efter en vecka på magert bete! Det är ju liksom bara buken som sväller upp av allt hö – hon lägger inte på sig fettdepåer runt manken/bogarna eller så. I sådana fall hade det ju inte försvunnit på en dryg vecka precis…

Det är så otroligt vackert överallt i naturen nu, så det gör nästan ont. Inte minst i bokskogen. Boklöv är dessutom en riktig delikatess (tydligen?) och den sista vägen ner för berget får hon faktiskt gå själv i sin egen takt. 😉

När jag kommer hem sitter välkomstkommitten på trappen och nu blir det att njuta med kaffe och bok i solen på verandan.

Publicerat i Blogg, Djur, foto | Etiketter , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Räddad ur storskogen

Solen strålar och jag har planerat en långtur idag. Vi ger oss iväg runt halv tolv och fram tills att vi passerat Arturs sjöar går allt som beräknat.

Vägen som tar oss från Skälltorpsvägen mot skogen har blivit hårdare än den någonsin varit. Klapprig och ojämn att trava/galoppera på och den sista biten är dessutom belagd med grovt otrevligt grus. Jag tänker för mig själv att det blir ingen mer gång här detta året i alla fall, för den här långa vägen blev en besvikelse. Man har ju brukat kunna galoppera här nästan hela vägen innan!
Så kommer vi fram till ”den mysiga skogsrundan”. Jag ser framför mig den långa härliga mjuka skogsvägen där vi ska fara fram!

Efter bara en liten bit möts vi av motgångar: stigen har blivit totalt nerkörd och består av två mycket djupa och breda hjulspår med torkad lera. Dessutom ligger det ett fällt mindre träd tvärsöver. Nåväl, även om det är yvigt så är det inte så tjockt… men vadnu? Redan efter nästa krök ligger en gran och två lövträd till! Sedan ännu fler! Eftersom hjulspåren är så djupa och träden ligger tvärsöver så är de på tok för högt att komma över. Vi klättrar upp och ner i spåren och trasslar genom ris och på ett ställe får hon balansera på den väldigt smala mittremsan för att vi ska komma vidare över.


Sedan blev det inga fler träd att forcera, men den breda, djupa uppkörda vägen fortsätter! Vi kommer till en backe men det brukar inte vara backar där man går här? Det brukar svänga av åt vänster in i en stor skog?
Det är här jag sitter av.

Jag leder Colahästen in i mossig skog, med mjukt i marken, över stengärdsgårdar, över hålor och nedfallna träd och nedför branten.
Så kommer vi till gamla hjulspår.
”Här måste det ju vara! Den gamla vägen genom skogen!”
Men när vi gått en stund, leder den bara upp till ett stort område, tätt, tätt med ungbjörkar och ingen mer stig!?
Vi tar oss därifrån och uppför branten igen och kommer ut på ett gigantiskt hygge. Där kan vi bara ta oss fram en liten bit, sedan tvingas vi kliva bort från det och in i skogen igen.

Nu har jag heeelt tappat all känsla för riktning! Dessutom vill jag ju inte tvingas tillbaka till lervägen med alla liggande träd. Den var en mardröm och på tillbakavägen blir det dessutom brant nerför på ett ställe.

Vi går runt och irrar ett tag och sedan ringer jag helt uppgiven till Sara.
”Hjäälp!”
Hon är precis på väg ut på en ridtur och lovar att komma och leta efter mig!! Jag förklarar på ett ungefär och får gå ett bra tag till innan jag får såpass täckning att jag kan få fram en punkt på google maps och skicka till henne. Det är inte till mycket hjälp men hon kan jämföra med sin punkt och se hur långt borta…
Vi får ringas några gånger till och jag blir riktigt jävla orolig när hon säger att hennes batteri börjar ta slut.
Skogen vi kommit in i nu, har en korsning av gamla skogsvägar med rätt djupa spår. Men när vi följer vägen åt alla olika håll, så tar den strax slut i ungransplantering, träsk eller hygge…

Cola äter gräs men jag är så trött och törstig att jag kan dö.

Jag börjar på allvar tänka att det nog blir till att ringa 112, och jag undrar för mig själv hur de ska kunna hitta mig? Då hör jag, efter ytterligare en evighet, ett avlägset rop!! Jag gastar tillbaka och vi tar oss i den riktningen och Cola blir minst lika glad som jag när vi efter ytterligare ca en kvarts forcerande av terräng, möter en ryttare med hund! ❤

Jag sitter upp igen och Sara lotsar oss rätt så vi kommer tillbaka hemåt igen utan att behöva återvända till hemskevägen. (Om det inte funnits mobiltelefoner, hade väl jag och Cola varit kvar i skogen än!) Men även här, på den tänkta tillbakavägen, där vi skulle flyga fram på mjuk gräsväg, hade de lagt lite ris och annat, så den var inte heller så jättebra annat än att skritta på. Nedanstående bild är alltså ett minne blott… 😭

Detta var definitivt sista gången jag rider denna rundan! Dvs även om jag skulle hitta rätt. För det var ingen trevlig ridmiljö någonstans! 😟
När vi äntligen kom hem till stallet, så hade vi varit ute i 4 timmar och 45 minuter. Puh!

Publicerat i Blogg, Djur, foto | Etiketter , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Robotar och kosse-fritt

Solen skiner och Lillstrumpa skyndar till utgången så fort hon får syn på mig, efter två dagar i Malmö. Känns varmt i hjärtat med sådana välkomnande. 😍
Kossorna är flyttade nu (för ett tag?) så nu är det äntligen öppet för ridning längs stigen genom stora hagen! Bäst att passa på med en gång, innan vi släpper hästarna där.
Cola tycker detta är väldigt spännande, för det var så längesen och det luktar kossa men hon kan inte se någon.
Sedan hade ju jag tänkt mig ta vägen in vid Vräk och den härliga sträckan där bakom, upp till Bökenäs. Men precis rakt fram, på andra sidan den lilla bron över bäcken, bara ett par meter framför den, åker en robotklippare omkring. Cola blir stel i hela kroppen. Jag försöker en stund med att få henne att närma sig, men när hon är på väg att backa in i det låga broräcket och roboten dessutom passar på att göra sig tillfälligt osynlig bakom en buske… ja då avlägsnar vi oss tar en annan väg. 😖 Tanken på att befinna sig på en liten bro, med stängseltråd direkt till vänster efteråt och en robot som kan titta fram bakom en buske närsomhelst är inte tilltalande!

Men vi kommer dit vi ska en annan väg: de där slingorna med galoppbackar borta vid Skärshultsvägen. Dessutom blir det premiär för att rida min tänkta stig genom skogen dit. Det funkade hur bra som helst. 😄

Publicerat i Blogg, Djur, foto | Etiketter , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Sommar och knott

I onsdags strilade det ner välbehövligt regn hela dagen, så då blev det vilodag. Men på torsdagen hade vi en härlig tur i backarna vid Kinnasjö igen, jag och Cola. Vi red den lite längre rundan, runt den bortersta branta backen, över ett litet stockhinder och sedan lite extra galopp längs grusvägen innan sista backen på hemvägen.

Det blev en dusch i kvällssolen efteråt och hon torkade nästan med en gång. När jag släppte ut henne i hagen sedan, så visade både hon och Roy tydligt stor frustration över att knotten redan har uppenbarat sig! De betade och sprang, betade och sprang och till slut kom Hästen som Hatar Täcken, springande fram till mig, ruskade på huvudet, ville bli kliad under hakan och var allmänt störig. Hon BAD om ett flugtäcke, helt enkelt!
När jag kom med det ner till hagen, så stod hon blick stilla medan jag lade på det och tills jag knäppt alla remmar! Sedan var hon nöjd. 😉
I fredags var det jättevarmt, ca 27 grader, och varken hon eller jag hade lust att anstränga oss, så det blev bara en liten lugn mystur runt Ivarssons. I alla gångarter visserligen, men inget vidare tempo och mycket skritt.

Över helgen har det varit sommar och varmt och jag har varit i Malmö tillsammans med min mor, hos mitt barnbarn och min son med fru. 🙂 Drygt tre månader är hon nu, lilla gullungen Alicia. ❤

Publicerat i Blogg, Djur, foto | Etiketter , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Möten med barn

Igår red vi genom den fantastiska bokskogen igen. Ingen grönska är som bokarnas, när de nyss slagit ut!
Fem kilometer blev det bara igår, men det kan ju inte bli långturer varje dag. Det blev desto mer klättring och backar istället.
Dessutom lade jag in ett klättringspass för MIG innan ridpasset! Riktigt mör blev jag. 😝
Men jag ville kolla läget med kossorna. Jag bedömde det så att de såg riktigt slöa ut och låg och vilade middag och dessutom fanns det inget att äta i närheten av stängseltråden, bara jord, så vad skulle de komma nära den för nu?
Så jag bedömde att det var så gott som riskfritt att rida förbi där på baksidan. 😊
När jag var halvvägs uppe för första branten, så fick Cola syn på mig nerifrån hagen. Den lilla bruna fläcken i mitten. 😂 Hon glodde väldigt, som om hon undrade vad i hela friden jag gjorde däruppe!?

Idag kommer först hovis vid åtta. Roy och Cola får nya skor och Crut bara verkas.
Det är inte riktigt solsken men känns ändå behagligt ute och när Colatjejen är klar, så ger vi oss iväg mot Kinnasjö och alla backarna där mot Ammås. Närmare nio kilometer och härliga galopper.

När vi är på hemväg möter vi först en grupp dagisbarn med sina fröknar och alla vill de klappa hästen. Cola står så snällt och nosar på dem och låter sig klappas. 😍
När vi är nästan hemma, så ser jag på håll en späd figur med en rödbrokig sjal runt huvudet komma ut från stigen och ta av mot vårt håll. Men så fort hon får syn på oss vänder hon och går in mellan några träd.
När vi kommer jämsides ser jag att det är en flicka i elvaårsåldern (?) och hon döljer ansiktet med händerna men det verkar som om hon gråter. Jag frågar hur det är med henne och efter flera omfrågningar får jag klart för mig att hon är livrädd för hästar och hon är helt vilse. Hon frågar om jag vet var Apelskolan ligger.
Jag såg ett par andra barn tidigare och jag antar att de var från hennes klass. De springer eller går ofta längs banvallen och runt skogsvägen, på sina idrottslektioner.
Jag dirigerar henne åt rätt håll och lovar att det inte är fler hästar på gång. Hoppas hon hittade tillbaks ordentligt.

Publicerat i Blogg, Djur, foto | Etiketter , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Ritt med app

Igår longerade vi tjugo minuter, inklusive två skutt. Sedan tog vi en halvtimmes rask promenad. Det gjorde gott för mig åtminstone. 😄
Så har jag installerat en app på mobilen, som registrerar en massa saker när man rider! Verkar kul. Det kan ju bli en extra sporre till strukturerad träning. Equilab, heter den.

Idag är det mulet och duggregn hela dagen men lagom till jag slutar jobbet så blir det små luckor, där solen tittar fram ibland och det blir så härligt ljummet i luften att det är alldeles lagom att rida i flanellskjortan med ett linne under. 😍

(”Matte titta, det ligger nåt vitt där som är jättefarligt!!”)

Men i det lilla skogspartiet parallellt med banvallen möter vi ett par tjejer som är ute och leder två småponnies. Cola har svårt att uppföra sig under mötet – när den siste passerar blir hon jättearg och viker öronen bakåt och försöker sig på att anfalla ponnyn! (Om inte jag hindrat henne alltså.)
Jag förstår inte; tycker hon illa om ALLA djur utom sig själv??!

Sedan blir vi rejält utskällda av Athis gråhund när vi passerar hans. Han står med en hund till vid huset och gråhunden är i hundgården nära vägen och den är väldigt arg och slänger sig mot nätet och skäller och skäller.
Det här tycker Colhästen är riktigt obehagligt. Hon spänner hela kroppen, kröker nacken, taktar och vill gärna lätta med frambenen ibland. Dessutom vill hon hela tiden vända huvudet mot hunden. Eftersom det bara gör det hela värre, så drar jag tillbaka det varje gång och säger att hon ska gå! ”Gå, bara gå!”
Och det hjälper faktiskt och vi tar oss förbi utan att det inträffar något. 😉
På vägen tillbaka jobbar vi som vanligt i trav och galopp hela vägen och hon går riktigt bra. Även öppna i traven genomför hon med framåtbjudning.
(Fast det kan ju inverka något litet, att Crut står och tittar på henne från sin beteshage där nere… 😁)

Det är spännande att kolla appen sedan! Den visar hur långt jag har ridit, i kilometer (tolv, nånting), på vilken tid och vad medelhastigheten är. Sedan visar den även på en karta, vilken väg man ridit och var vi har skrittat, travat, galopperat eller stått still. Samt steglängder och en massa andra siffror, men det tar jag inte så allvarligt, särskilt inte efter som appen på en sträcka ansåg att vi kom fortare fram i skritt än i galopp! 😂
Men totalt sett så verkar den jättekul!

Publicerat i Blogg, Djur, foto | Etiketter , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Äntligen bete

Det regnar och snöar hela natten och dagen idag och är bara tre grader varmt och blir uppehåll först till kvällen, då även snön smält bort.

Då tycker vi att det är dags att släppa hästarna på bete! 😄
Fyra hagkompisar försvinner (de går ner till en hage en kilometer bort) och Roy och Cola är mycket upprörda där de går kvar i lösdriften. Det är som att de fattar att något är på gång, men inte vad. Själva ska de gå kvar här hemma i en hage för tjocka hästar… 😆

Sedan kommer Picasso åkandes i en transport. Han ska gå med Roy och Cola.
De har aldrig gått ihop innan utan bara hälsat lite lätt på varandra när han varit här på besök tre gånger tidigare. Först släpps han in till våra två i lösdriften…

Under tiden sitter katten Klumpe på uteserveringen och väntar på att maten ska servera sig själv! 😂

Efter detta meningslösa jagande flyttar vi över alla tre till beteshagen, där jagandet fortsätter.
Till slut verkar det ändå som att alla kommit överens om att gräset räcker åt alla om bara Picasso håller sig på sin kant.
Vi får väl se om Roy och Cola kan släppa till lite så småningom.

Picasso är ju inte det minsta tjock, så han får kanske komma ut och äta ett extra mål mat ibland.

Publicerat i Blogg, Djur, foto | Etiketter , , , , , , , , , | Lämna en kommentar