Varmt och hett och jättevarmt

Igår tog vi bara en promenix ner runt banvallen. Det var allt jag orkade i värmen. Lyckades ju inte komma upp sådär tidigt att jag hann rida INNAN värmen kom…

Men Viktoria tog en serie bilder på oss när vi kom tillbaks. Tanken är att den bästa ska få representera augusti i nästa års almanacka. 😊 Men det är så svårt att välja!!! Bad om åsikter på facebook och det visade sig att ingen röstade på samma som jag!? Märkligt!? Nu blev jag helt villrådig! De allra flesta röstade på den där hon lindar halsen runt mig (nr 4) och det fick mig bara till att grubbla ännu mer. Den är ju jättegullig och så, men efter att ha tagit bort alla där Cola eller jag blundar, gick jag själv helt efter det foto där jag tycker Cola är allra sötast, öronen framåt och tittar in i kameran (nr 2). Men nu vet jag alltså inte alls…

Idag blev det ännu mindre gjort än igår. Tretti grader är inget jag frivilligt rider i. Cola kom (som vanligt) raskt gåendes så fort hon fick se mig närma mig på vägen, så hon fick komma ut ur hagen i alla fall och äta gräs lite runtom – samt hinkmaten i skuggan inne i stallgången. Vi får se hur det blir med morgonritt i morgon. Jag ÄR inte att lita på, när det gäller morgnar…

Publicerat i Blogg, Djur, foto | Etiketter , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Värmen tillbaka

Och med värmen kom även blinningarna tillbaka! Mycket pga detta, så blev det bara en tur runt Ivarssons idag. Cola verkade också rätt nöjd med det. Annars kunde rubriken också varit: ”Rör inte min kompis!”

Igår kväll blev det lite förändring för Cola. Frågar man henne, så är det definitivt till det sämre. Hennes kära kompis frieserstoet Xhakira blev helt enkelt utbytt mot shettisen Yrosa. Man kan säga att det är en skillnad som inte går att missa! Tanken är nämligen att Cola och Yrosa ska gå ihop i vinter, i den lilla hagen som brukat gälla för hingsthage. Anledningen är det är de två som inte bör gå på fri tillgång. Cola trodde inte sina ögon. Skulle den där lilla beige saken invadera ”hennes” hage??! Och vart tog Xhakira vägen?

Det har varit lite ömsesidigt gnäggande mellan hagarna i natt, (Xhakira går nu med Jay i vinterhagen,) men ändå lugnt. Eftersom jag inte var närvarande när rockaden genomfördes igår kväll, så var det tydligt att Cola fick nytt hopp när jag kom idag. Nu ska väl matte ändå fixa till det här! Hon gick långt ner i hagen för sig själv och när hon fick syn på mig for huvudet upp som ett periskop och sen kom hon galopperandes! Ta mig härifrån! De glömde mig igår när de flyttade Xhakira! Hon småtravade bredvid mig bort mot stallet och fick syn på kompisen i vinterhagen. Hurra! Men nej, vi skulle in i stallgången och sedan ut på ridtur. Okej då! Så tog vi oss alltså runt Ängavägen och tillbaks och slogs med blinningar och så blev hon så rädd för nåt (rådjur??) bland unggranarna att jag trodde hon skulle ramla, men det gick vägen.

När vi väl var hemma igen och hon hade fått mat och var redo för hagen, så var hon bergsäker på att hon skulle få återförenas med Xhakira. Det gjorde faktiskt lite ont i hjärtroten att göra henne så besviken…

Väl utsläppt i hagen hos Yrosa, tog hon ut all frustration på den lilla beigea. Hon ville verkligen inte veta av henne. Hoppas, hoppas hoppas, att det kan hinna bättra sig innan oktober… men man vet ju inte.

Och kräket är fortfarande kvar…? ☹
Publicerat i Blogg, Djur, foto | Etiketter , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Galopprunda

En sådan härlig tur vi hade igår! Vi red över Fällesåsen, via stenbron förbi Tranabo.

Sedan till Sutarebovägen och upp mot Bökenäs. Genom skogen där till de där slingorna vid Skärshultsvägen som går som en åtta. Där har vi inte varit på minst två år – förra året var ju inte att tänka på med alla de bekymmer som var då – men hon kände allt igen sig, för så fort vi kom ut på den där vägen efter sista skogspartiet, så ville hon springa! Fort! 😍❤ Det är såna härliga vägar att galoppera på, för även om man måste skritta bitvis när det är nedförsbacke (oavsett vilket håll man rider), så är det ändå lååånga sträckor med plan mark eller lätt uppför! 🥰

På väg hem igen blev det ett antal stopp för seriös gräsätning, då det var flera ställen med MASSOR av såna där tuvor med LÅNGT grönt gräs!!

Det blev även en hel del av- och uppsittning för min del eftersom det det var ett par bommar att passera, samt den långa backen upp och ner från Fällesåsen. Men det gör ingenting, vi hade så mysigt tillsammans och varje gång jag suttit av så kommer det en sån där vänskaplig buff från hennes sida. Ibland kan det komma en till efter att vi gått en stund, bara för att, liksom. ❤

Eftersom vi red förbi ett par ställen med kantareller därinne i skogen, så var jag ju tvungen att gå dit idag och plocka dem. Dagen till ära vaknar jag kl 06.20 och stiger även upp då!! Det har väl aldrig hänt! Så en dryg timme senare är jag på väg. Jag hittar alldeles lagom mycket svamp för att det ska bli en rejäl omgång eller två till mig ikväll. 😋 Jag passar även på att röja lite bättre väg på ett ställe, när jag ändå är där.Så mumsar jag hallon längs vägen och ser diverse djur som inte ville vara med på film, men om man kikar duktigt på filmen kan man ändå få se en glimt. 😆

Publicerat i Blogg, Djur, foto | Etiketter , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Arbetande pensionär

Det är med blandade känslor som jag idag fyller 65. Eller blandade förresten?? Det är väl egentligen bara negativt. Eller om jag ska anstränga mig lite, så är det väl positivt att jag fortfarande lever och dessutom orkar rida? 😝

I fredags var det riktigt bra väder, vilket betyder att jag kunde rida i bara linnet. Dock var det ungefär 18 miljoner flugor. Det blev en tur på 2 1/2 timma, bl a bort till Arturs sjöar, med mycket skritt bortåt och mycket galopp tillbaka igen. Glad häst, mysig tur. 🥰

Igår var det plötsligt högsommarväder igen! Jag firade detta genom att bara vara hemma hela dagen och sitta ute i min baden-baden och läsa och dricka kaffe och äta glass! Till kvällen klippte jag gräset. 😊

Idag är det mulet igen och 17 grader. Även lite lätt duggren. Det blir en tur runt Ivarssons. Store tid, det var nog lika bra att jag inte siktat in mig på nåt längre, för det var visst allmänna spökdagen idag! Först är det den lilla busken 😱 som växer i diket vid banvallen, där borta där klippväggen är. (Den har ju liksom inte vuxit upp där över natten!) Men nu får hon korn på den på långt håll, stelnar till, reser nacken, blir stelbent och glömmer helt bort att vi precis har påbörjat lite lösgörande övningar i skritt. Istället får hon ett akut behov av att gå hem. Omedelbart. Reser sig (lite) varje gång jag envisas med att vi ska fortsätta framåt. Så vi dansar runt där en stund och jag säger att nu är hon bara fånig. Men sedan kommer vi ju förbi och vi kan återuppta kontakten. Tack. 😂 Efter detta följer en stunds normal ridning i alla gångarter. Tills vi kommer till den trasiga byggarbetarskylten vid vattenverket, som väl varit där i ett år eller mer. Nu kastar hon sig i skräck åt vänster ut i grönskan! Ja herregud!

Med sedan går det ju bra att galoppera en bit till! 🏇😄 Efteråt så åker jag och köper tårtbottnar och jordgubbar, samt pizza till middag. Så nu har jag minsann proppat i mig så det räcker! 🍓🍓

I morgon får jag förhoppningsvis två nya barnbarn! Andreas och Elisabeth har fått tid för igångsättning av förlossning av tvillingarna. (Tydligen vanligt inför tvillingfödsel. Att de vill att de ska komma ut en eller ett par veckor innan fulltid.) Första prio är förstås att allt går bra, men sedan blir det ju spännande att få veta könen och om de är enäggs eller tvåäggs!! 👶👶💝

Publicerat i Blogg, Djur, foto | Etiketter , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Redan höst?

Emellanåt känner jag mig riktigt deprimerad pga vädret. Snart har två av mina fyra semesterveckor gått och de flesta dagar har det varit som idag: mulet och/eller regn, ca +15° C, och vindbyar på 15 sekundmeter eller mer. Så har det varit åtminstone sedan midsommar. Det är inte roligt! 😩 Men det brukar läggas in typ en dag i veckan eller nåt, med +19°C, och mestadels sol, åtminstone halva dagen, åtminstone mot kvällen, så att man inte ska tappa hoppet helt. Men nu är det inte mycket hopp kvar om nån sommar, måste jag säga.

Ja ja, i måndags eftermiddag var det i alla fall soligt och skönt att rida och vi red via Fällesåsen och Århult, förbi Sandklevs och Vräk och hem genom skogen till Fällesåsen igen, fast nu genom bokskogen. Det var en väldigt fin tur vi hade, jag och Cola.

Fast när vi kom till Sandklevs, så såg tydligen hennes hästar ut som monster den dagen! De stod halvt gömda i skuggan under grenverket vid ett träd, men de rörde på sig, de stod nära alldeles vid tråden och jag tyckte man såg tydligt att de var de. Men det tyckte inte Cola. Hon tramsade en lång stund, då hon inte kunde röra sig annat än upp på bakbenen eller backa! ”Men det är ju bara hästarna!!!” försökte jag. Icke! Men efter en lång stund lät den ena höra en sån där hummande liten gnäggning och DÅ trodde Cola på mig och vågade äntligen passera! Herregud…

Sedan träffade vi Petra på vägen vid Vräk och stannar och pratar en stund. Hon höll på att lasta bilen full med stora stenar till sin trädgård. 😊 Därefter kom backarna parallellt med Sutarebovägen och där blev det flygande start med skruv och riktig racergalopp upp! Precis som förr. 🤩❤ Även den lite planare biten efteråt fick samma glada iver, innan vi nådde fram till skogen mot platån till.

I går och idag var det regn och rusk igen. Vid fem sex gjorde regnet en liten paus – det bara droppade lite lätt – så då passade vi på. Men det blev bara runt Ivarssons, för jag ville inte riskera ösregn och vara ett par timmar bort… 😝 Men det blev ändå en trevlig tur!

Inte lätt att vara fin i håret i sån här blåst!

Emellanåt tog vinden i sådär alldeles extra och när det hände sådär plötsligt, så tyckte tom Cola att det var läskigt – hon som inte är rädd för blåst annars. Men vi klarade oss från att få några trän på oss… Hu!!

Publicerat i Blogg, Djur, foto | Etiketter , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Spöktåget

Nu var det dags för de där dagarna i månaden då det finns otäcka konstiga saker överallt!! Hon hoppade högt tre gånger redan under den först biten som jag leder henne, bort till uppsittningsstenen. Glodde in mellan träden. Sedan smög hon sig försiktigt fram längs banvallen och ryckte till för minsta lilla. Jag hade planerat att rida bort till Arturs sjöar och det gjorde vi, men det blev skritt nästan hela vägen. För inte vågade hon springa sådär fort inte, när det lurade faror överallt, som hon måste hinna se!! ?? På ett ställe låg det en brun, vissen, död granruska längs vägkanten och bruna saker ÄR ju farliga!! Barkbitar, vissna ormbunkar, döda granruskor… Hon stirrade med fasa på denna tingest som låg två meter framför henne. Kastade sig åt sidan när jag tyckte att hon bara skulle gå. Men efter en stund svalde hon och närmade sig sakta. Försiktigt. När hon nådde fram med nosen till kvistarna, så bultade hennes lilla hjärta så hårt att jag började undra om jag borde lossa på sadelgjorden? 😅 Modiga lilla häst. När man är jätterädd men vågar ändå, då är man modig. Hon stod länge och nosade och började till sist även gnaga på kvistarna. Vid det laget hade hjärtat lugnat sig. ❤

Jag kortade ändå av rundan en liten aning genom att rida till vänster uppe vid sjön och ta bilvägen tillbaka förbi Jarhults/Åsen. När vi väl kom dit och hon skymtade banvallen, kände hon sig lite säkrare igen och vi tog en galopp bort till parallellstigen, där vi vek av.

När vi sen kom upp på banvallen igen, blev det mera galopp nästan hela vägen tillbaka. 😍 Två timmar var vi ute och både hon och jag kände oss rätt nöjda ändå. ❤

Så upptäckte jag orsaken till att jag fått sår på insidan av benet, strax nedanför knäet. Det gör ont som fasen där i höger galopp. Det har varit så någon vecka eller så, men inte förrän nu lade jag märke till varför. Det där skyddet som ska sitta runt stiglädret just där spännet sitter, hade spruckit lite så det hade kasat ner. Inte konstigt då att det gjorde ont när spännet stack in i benet! Nu har jag dragit upp skyddet och virat en massa eltejp runtom, så får vi se om det håller och hur länge. Får väl börja leta på nätet för att se om det finns att köpa sådana skydd nånstans…

Publicerat i Blogg, Djur, foto | Etiketter , , , , , , , , | Lämna en kommentar

På banan igen

Efter akupunkturen hade vi en promenad-dag, men nu är vi på banan igen. Precis som om ingenting hänt. 😍 Jag tar mig också tid till att ”lätt-massera” partiet mellan manke och bringa en liten stund, både före och efter ridturen och det uppskattas. Hon står helt stilla och tuggar.

Igår red vi bara Ivarssonsrundan och hon förvånade mig med att plötsligt ta en spontan galopp uppför den där lilla steniga backen i början?! Helt stillsamt liksom… (Men vi saktade av efter halva.) Där har vi väl inte galopperat sedan typ 2016! Först bara pga hennes tillstånd versus backar och sedan dessutom pga de otrevliga stenarna. (Som ligger längs hela Ängavägen sedan de tog ner träden.) Sedan galopperade vi nästan hela vägen hem efter att vi kommit upp på banvallen istället.

I kväll red vi genom risskogen och banvallen tillbaka. Det var en sån där mysig tur, där hon var helt lugn i huvudet hela rundan. Med det menar jag inte slö/trött eller så, utan bara att hon inte brydde sig ett dugg om trastar som hoppade i löven eller vita stenar eller något. Hon bara gick på. ❤

Publicerat i Blogg, Djur, foto | Etiketter , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Tydligt och klart

Det är bra att Cola talar om när något är fel. Även om hon sätter myror i huvudet på matte. Igår när skulle vi ut och borstning och bootspåtagning etc var klart, så lägger jag på sadeln – och Cola exploderar! Hoppar högt och stryker öronen bakåt och blänger ilsket bakåt. Jag står som ett levande frågetecken. Hon har väl aldrig tjurat vid sadling förr, heller!? Jag sticker in fingrarna där fram, under schabraket, för att dra upp det lite, sådär som man alltid gör. Ny reaktion! Jag sticker in fingrarna igen, bara för att, och trycker lite. Ny reaktion. Jag vickar runt med sadeln. Sur häst.

Så jag tar av den, känner och trycker och klämmer lite över ryggen på henne och vid sidorna av manken. Hon reagerar, men inte lika starkt som när sadeln låg på. Så jag säger: ”okej, vi tar väl en promenad då istället”. Och så går vi. Efter ett tag märker jag att hon haltar på höger fram också!? Inte jättemycket, men hon nickar tydligt för varje steg.

Vi vänder när vi har ca 15 – 20 minuters väg tillbaka och efter 10 minuter så haltar hon inte längre. Mystiskt. När jag känner över henne igen, nu efter promenaden, så kan jag knappt märka av någon reaktion.

Hursomhelst, det här måste utredas! Jag anropar Carola Iderud, vår fantastiska equine optimizer. Hon kommer till undsättning idag och känner igenom colahästen och jodå, ömheten sitter kvar och hon är märkbart stel (stenhård) över muskelpartiet från manken ner mot där halsen möter bringan. Inget att bli orolig över, men förklarar smärtan och även att hältan gick över efter att hon gått och mjukat upp sig en stund. En aning sned i bakpartiet också, diagonalt med främre bogen, men även det muskulärt. Inga kotor inblandade. Så Cola fick hela åtta uppmjukande nålar i sig idag, samt lite lätt manipulering av höger bak. 🥰😁

Fyra nålar bak och fyra fram och Cola var jätteduktig. Sedan tog vi en kortkort promenad och i morgon tar vi en lite längre. Så hoppas jag att vi kan rida på onsdag? 😊

Publicerat i Blogg, Djur, foto | Etiketter , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Platån och sten i skon

Jag tyckte att hon verkade lite trött idag (?) när vi gick uppför backen mot Fällesåsen, så jag modifierade genast den tänkta långturen till att bli en kortare variant.

Vi tog en liten galopp med väldigt korta steg (?) på grusvägen, men sedan fick vi för oss att vi skulle svänga av och ta oss upp för backarna till Platån. Det är ju branta backar, men de är inte så långa och så är det andhämtning emellan. Tänkte att det fick bli dagens projekt/träning. I skritt alltså. Fast den första och sista backen tog vi i galopp för där var det inte så brant. Och visst, det var nog lite jobbigt, men hon pinnade villigt på och det gick fint, trots att jag sa att det var tillåtet att stanna och vila. 😍 Efter detta gick vi hemåt igen och hon fick galoppera upp mot Fällesåsen och då var det inte heller nåt fel på framåtandan eller påskjutet. Så bra! Då var det nog bara så att hon behövde bli varm i kläderna. 😁

Jag bestämde mig för att inte hoppa av i nedförslutet idag utan jag satt kvar och lät henne gå flera sträckor riktigt långsamt och jobbade även med att hon skulle få över tyngden mot bakdelen istället för bogarna. (Gäller väl annars med, men det är ju särskilt viktigt nerför…) Jag fick ju inte till riktigt slow-walk-tempo, men hon var duktig ändå. När vi kom ner sedan, så tänkte jag mig att fortsätta jobba i skritt med en sagolikt mjuk häst med underbart steg… Men hon var av nån anledning väldigt kort i steget fram, även om hon inte alls gick ovilligt. Hmm. Mycket underligt. Jag hoppades för mig själv att orsaken skulle vara en sten i skon, även om hon inte direkt haltade. Var bara kort i steget.

Efter en sista galopp på gräsvägen istället, så ställde jag upp henne i stallgången när vi var hemma och böjde mig ner för att kolla i framhovarna med en gång. Jag började med vänster, men hon ville inte lyfta på den av nån anledning??? Jag försökte och försökte men då knäade hon lite på höger fram. Då ramlade femöringen ner hos mig! 🤣😂 Jag gick runt och kollade i höger fram istället och där satt det förstås en stor sten!!

Jag älskar när orsaken till ”problemen” visar sig vara en sten i skon! 😆

Publicerat i Blogg, Djur, foto | Etiketter , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Som förr igen!

Idag var hon precis som hon var innan hon fick ont från början! Hon har inte haft det här drivet upp för några backar på minst två år. Jag menar, även de gånger hon har fått springa uppför, så brukar hon bryta av innan hon når toppen, även om hon villigt fattar galopp. Eftersom det är omöjligt för mig att veta om det beror på dålig ork, mjölksyra, eller på att något inte känns bra i höften, så manar jag absolut inte på utan hon får springa det hon orkar. Träning på hennes nivå. Och backiga rundor rider vi inte mer än högst en gång i veckan.

Idag red vi Gläsbackavägen upp och över hygget mot serpentinbacken på Tranabovägen och hem via Fällesåsen.

Efter halva turen, när jag suttit upp efter att ha gått bredvid en stund över en traggligt ställe på ett hygge, så blir det bara typ tre steg innan hon – när jag börjar ta tyglarna – far iväg som en kanonkula. Hon är så ivrig att jag har hennes nacke nästan uppe i ansiktet. 😅 Efter denna uppvärmning längs ett lättare motlut, kommer vi till de ”riktiga” backarna, och jag tänker att vi avvaktar väl och tar bara halva i galopp, som vi har brukat senaste tiden… men inte en chans! Hon VILL och hon FÅR! Hon ökar och ökar och jag känner hur hon tar i ordentligt med bakdelen! ❤❤❤ Tjohooo! Sånt som är helt normalt för helt friska hästar, men hon har som sagt varit lite försiktig de senaste åren.

Fotot på ”serpentinbacken” nedan, visar bara knappt en tredjedel i början. Sedan kommer en hårnålssväng åt vänster, sedan en böj åt höger och upp upp upp… 😄

Så idag var hon alltså preciiiis som förr och jag blev nästan lite nervös för det var så längesen med denna livsglädje. Men det var KUL! 😍🥰❤🐎🐴

Publicerat i Blogg, Djur, foto | Etiketter , , , , , , , , , , , | 1 kommentar