Upp och ner

Förra veckan, den 11e och 12e, var jag och hälsade på mamma. Vi hade tur med vädret och den ena dagen var vi och handlade på Backaplan och den andra dagen tog vi en promenad i skogen och runt mossevägen. Så klippte jag ner en enorm ros åt henne med. Den hade lagt sig ner över hela grusgången. Vi stoppade ner alla klippta taggrenar i sopsäckar av papp, till en gång när någon med plats kan frakta dem till tippen. Tre fulla säckar blev det!

Jag har inte ridit så mycket den senaste tiden, eftersom det där orena steget inte försvinner. Eller den spända vänstersidan. Och då är det inte roligt. Kan inte tänka mig att det gör nytta heller, att sitta på och skritta. För även om hon går bättre än före Carolas behandling, så är det inte riktigt bra. Och även om hon går bättre när hon fått upp ryggen och går i form, så är det ju som sagt inte helt bra. Och då sitter man där och undrar om man förvärrar vad det nu är ifall man rider? Har hon ont? Dessutom har det blåst halv storm några dagar med och då vill jag inte vistas bland träden…

Men vi har ändå ridit ett par, tre gånger. Och promenerat. Och häromdagen var vi i paddocken en kort stund, efter en kortkort uppmjukningspromenad. När vi går in i paddocken, är min tanke att hon ska skritta över lite kavalettibommar. Jag börjar dock med att filma lite, men det blir så meningslöst eftersom jag behöver ha min uppmärksamhet på henne och inte stirra i mobilen. Men jag hinner ändå märka att hon inte rör sig som hon ska med bakdelen i trav och galopp. 😥 Det är alltså så det ser ut. Har ju bara känt det uppifrån ryggen.

Så lägger jag upp fyra bommar i rad, upphöjda på en ”sockerbit” längs innersidan. Cola går lös och jag har pisken som pekpinne. När hon går i vänstervarvet, alltså när hon har bommarna på uppvägen, så går det jättebra. Hon skrittar lydigt och lyfter så fint på alla ben. Men sedan ska vi byta varv…

Först fintar hon mig genom att låtsas att hon är på väg mot bommarna, men viker plötsligt av åt sidan i galopp och stannar nere vid staketet. Jag hämtar henne igen och hon skrittar fint upp, men mitt på övre kortsidan far hon iväg igen, full fart och seglar över alla fyra bommarna i ett enda språng!! 🙈🙈 Hon touchar i den sista med hovarna men annars så… Men det var ju inte alls detta som var meningen. Eftersom hon inte kunde ta detta på allvar, så får jag koppla på grimskaftet och leda henne och då går det bra även åt det hållet – så då avslutar vi det hela. Kul ändå mitt i eländet att hon vill busa till det lite! Jag menar, hon gjorde det inte precis enklare för sig.

Igår tog vi en långpromenad på 1 timma och 40 minuter. Visserligen med ett antal gräspauser, men ändå. Passade på att gå i backar idag, när jag inte satt på och gick vägen upp till Fällesåsen och sedan backen ner och fortsatte längs med sjön och ända fram till en översvämmade stenbron. Där fick jag hejda henne, eftersom det kändes som om hon var på väg rakt över, i vattnet. Dels hade jag ingen lust att vada i vrist-högt vatten, och dels vill jag inte att hon ska gå där när det inte går att se var nånstans hålorna mellan stenblocken är!

Hon gick på raskt mellan alla gräspauserna i alla fall och stannade inte för att vila i nån backe, trots att jag var lyhörd för detta. Det är så svårt att förstå att jag kan känna att hon går orent även i skritt, när det ser så bra ut när man leder henne. Men det är klart, det är kanske de där extra 65 kilonas vikt på ryggen som ställer till det.

Idag var jag bara i stallet och gav henne mat, mockade hagen, fyllde vatten, ryktade lite, tvättade och salvade den lilla fläcken med mugg. Under min bilfärd i jobbet, så såg jag en hel älgfamilj, det får räcka.

Läs mer

Publicerat i Blogg, Djur, foto | Etiketter , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Lessamt på gården

Idag hinner vi bara ta en promenad, för att säkert vara tillbaka innan Den Stora Bilen kommer till gården. Diva och Crut ska få åka vidare till de evigt gröna ängarna och även om det blir bäst för dem så känns det allt lite sorgligt ändå. 😥😥💔

Vi går upp för Fällesåsebacken och in på den grusade vägen mot det förmodat blivande hygget och kollar. Nej, det har fortfarande inte blivit nåt hygge, trots alla traktorlass med mera grus som körts upp den senaste veckan. Ett par travar med smalare stockar kantar vägen längst in, men det går inte att se var de är tagna.

Vi är tillbaka i god tid och Cola, Lillan och Roy ställs in på box ett par timmar eftersom platsen för Divas och Cruts sista stund ligger precis utanför deras hagar… Klockan fyra är allting över och nu finns de bara kvar i våra hjärtan.

Diva. Vikorias älskade häst.
Crut. Ninas häst. En gång älskad foderhäst åt mig. 💔❤
Publicerat i Blogg, Djur, foto | Etiketter , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Känns som vi är på gång

Jag vill absolut inte ropa hej ännu eller i onödan – jag menar, jag vet ju att hennes artros aldrig försvinner – men efter denna helvetessommar, så känns det nu för första gången som vi är på väg åt rätt håll i alla fall. Med små, små steg.

I lördags red jag Ivarssonsrundan och jag red hela rundan för första gången. Dvs utan att hoppa av och gå. Jag kan inte påstå att det kändes jättebra, jag satt och kände de där korta stegen med vänster bak hela tiden och först mot slutet blev det lite bättre. Jag erbjöd galopp men det ville hon icke. Men det trippiga, stela är borta.

Men det är otroligt svårt att klä sig nuförtiden! Antingen ger jag mig iväg iklädd regnkläder och hamnar i världens solgass och håller på att dö av värmeslag. Eller så rider jag ut i solsken utan regnkläder och kommer tillbaka genomblöt…

Igår söndag, gick det bättre! Vi red banvallen bort och hon fick gå väldigt lång och låg medan jag tryckte på bakdelen lite, lite grann. Sedan red vi ner den där parallella stigen tillbaka, som mynnar ut på Ängavägen och banvallen igen. Där var bitvis väldigt blött och bäcken som brukar rinna under stigen, forsade nu tvärsöver. Men Cola var jättemodig och tog sig allt över – bara hon fick göra det i sin takt utan att jag manade på henne. ❤ Sedan krävde jag henne aningens, aningens mer av hennes samling och vi red serpentiner, ställde åt vänster och höger, rakriktade, ryggade, travade lugnt och taktfast en bit och till slut gick hon JÄTTEFINT och då lyckades hon även länga stegen bak! 💕🥰

Jag får fortsätta så. Med bara ytterst små ökningar av kraven. Eller ökningar av vägsträckan. Och så småningom bägge delar. När hon är mogen för det, om hon vill, ska hon få galoppera. Korta sträckor i samlad galopp till att börja med. (Jag har ju veterinärens ord ringande i öronen: ”MYCKET skritt och MYCKET galopp!” Men det är ju när hon nått upp till sin nivå som hon hade innan…

Publicerat i Blogg, Djur, foto | Etiketter , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Hagbyte

Efter Carolas behandling av Cola förra måndagen, så fick hon vila dagen efter. På onsdagen blev det promenad med lite spring på banvallen. Hon börjar brunsta så smått nu. På torsdagen fick jag hämta Cola inne i hagen längst bort, dit Soni och Diva släppts. Bara en fånig stenmur i vägen eftersom övertråden där var av. Den seglade hon alltså över. Sedan red jag en högst kort tur. Att den blev så kort berodde på att när jag precis suttit upp och hunnit känna att ”oj vad mjuk och fin hon är över ländryggen”, så fick jag hoppa av igen för en monsterbred farkost stod parkerad mitt i korsningen till banvallen och höll på att lasta ombord nåt annat slags vidunder till fordon. Det tog tid. Vi väntade. Och väntade. Till slut, när jag såg föraren gå förbi fordonet och fortsätta framåt, så kände jag mig rätt säker på att det inte plötsligt skulle börja röra på sig, så vi trängde oss förbi längs ena sidan. Det var inte många centimeter till godo…

Sedan var det jäääättelångt att gå till nästa uppsittningssten! 🤣 Så väl uppsutten, red vi hemåt igen. Men jag hann i alla fall känna att hon var mjukare, som sagt. Den där toppiga, hoptryckta trippiga känslan som kom från området runt korset, var borta. Hurra!! Men hon tog fortfarande kortare steg med vänster bak. Men det kanske kan bli bättre nu då, så småningom??

Men eftersom jag inte vill att Cola hoppar över murar än och Viktoria tyckte att det var för tidigt att flytta Lillan och Cola till ett-tvåan, så ombads jag att bara stänga till den hagen emellan. Jag var tveksam. Cola börjar ju som sagt känna sig bättre och brunstvarningen från igår hade nu utvecklats till den stora Mega-Brunsten!!! Hon har ju inte brunstat på hela sommaren, antagligen beroende på hennes ömkliga tillstånd, så nu när hon känner sig bättre så blir styrkan tiofaldig!

Men jag gör ett försök. Jag stänger till öppningen emellan. Binder fast ett snöre så de ska se att det plötsligt är stängt. Släpar ner ett antal hinkar med vatten, eftersom inga slangar räcker så långt. Till sist släpper jag dit Cola.

Hon far iväg som skjuten ur en kanon mot den stängda öppningen, tvärnitar när hon ser att det är stängt, springer sedan uppåt och neråt längs med tråden för att scanna in det bästa stället och sedan brakar hon igenom. Det tog väl ca tre minuter från att jag släppte ut henne. Trådar springs av och stolpar rycks upp i en flygande fart och stenmurar hoppas! Bara Lillan går kvar och ser olycklig ut. Undertråden är nämligen kvar och den vågar ju inte hon kliva över heller. Det FÅR man ju inte göra! (Strömmen i tråden var ju i princip obefintlig efter allt sly som vuxit upp i den överallt, men normalt sett behöver de ingen ström när de går här hemma…)

Mattias och Viktoria ägnade några timmar på kvällen åt att fixa och laga och sätta upp ny, fin, tunn, randig tråd av den sorten man måste ha enligt ”säker hästgård-bestämmelserna”. Cola släpptes tillbaks in till Lillan, och de gick för att slå på strömmen. Nu hann de ju inte så långt, innan Cola raskt flög igenom igen och drog ner åtta stolpar till när hon ändå var igång!! Eftersom det nu var för mörkt för att kunna arbeta mer, så släpptes Cola och Lillan över i vinterhagen (stora lösdriften) tills vidare. Med ström. Där får de gå tills Cola slutar brunsta…

Så var det ju också intressant att se hur de betedde sig mot varandra vid foderbordet. 😊 Sin vana trogen lade Cola lade öronen tillbaka när hon ville byta plats för att nå bättre, och hon såg mäkta snopen ut när det inte fungerade det minsta på Lillan. Hon stod tryggt kvar och mumsade och det var Cola som fick små åthutningar ibland istället. Detta är hon ju inte van vid, men det var bara att acceptera. 😜

Däremot fick Cola stå över ridpasset denna dag, då jag tyckte att hon minsann hade farit runt mer än tillräckligt ändå det senaste dygnet! Som tur är har hon inte skurit sönder sig på tråden – det hade ju annars inte varit ett dugg konstigt, detta olycksår. Men man kan ju känna en rejäl rand tvärs över bringan.

Publicerat i Blogg, Djur, foto | Etiketter , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Kärlek och bekymmer

Det har väl inte gått sådär jättebra sedan nån vecka tillbaks. Efter turen med Lisa. Det har liksom gått åt fel håll. Inte mycket, men fel håll är FEL. Så jag har tagit det lugnt med ridandet. Ett par små, små turer bara plus ett tömkörningspass för att se om hon gick lika kort och knackigt med vänster bak även om jag inte satt på. Och det gjorde hon.

Däremot hade vi en liten barbacka-upplevelse en dag istället. Något kul får man ju hitta på.

Fast det började med att två skånska stuggäster satt på verandan och frågade mig när jag kom, om det skulle vara hopptävlingar idag?? Jag kunde nog inte sett mer förvånad ut än jag gjorde. ”Var då nånstans? Här??!” undrade jag till sist misstroget. De förklarade att de trodde det eftersom någon hade ”byggt upp hinder på hela ridbanan”. Men när vi tittade runt hörnet, så såg vi bara en tom paddock. De förklarade skamset att där minsann varit en massa hinder alldeles nyss. 🤣

Hursomhelst, när jag hämtat Cola så promenerade vi först ner runt banvallen (med repgrimma och tyglar) och när vi kom till den stora stenen där borta där Fällesåsebacken börjar, så hoppade jag upp där. Smidigt och elegant som en elitgymnast. 😜 Nåja, jag kom i alla fall upp på tredje försöket! Cola tyckte det var lite läskigt i början, med en vinglig matte direkt på ryggen och med ett stadigt tag om manen! Men vi slappnade av någorlunda båda två, tills vi kom hem till gårdsplanen igen. När vi kom dit, satt den skånske mannen kvar på verandan, så jag bad honom föreviga min bragd och det gjorde han! 🥰😀

Det framkom dagen efter, att det var Lisa som högst tillfälligt hade satt upp några små skutthinder för Lillan längs en långsida, när hon ridit där innan. Men både hon och hindren hade försvunnit, troligen medan jag var inne i foderkammaren och fixade fram Colas mat. 😁

Idag har det ostadiga vädret, som varit nu några dagar, fortsatt. Sol och ösregn varvat lite hursomhelst och idag tillsammans med lite blåst. Jag fick i alla fall en fin regnbåge på kort idag, mellan två besök i jobbet. 😊

Sedan hämtade jag upp Cola ur hagen och hon gnäggade och kom springande idag också. 🥰❤

Så kom Carola och gav henne en ordentlig behandling. Så får vi se om det kan hjälpa något litet. Hennes immunförsvar är ju dessutom fortfarande helt kass. Det har jag märkt genom ett pyttelitet rivsår, stort som en halv lillfingernagel, har vuxit rejält dag för dag! Trots att jag har tvättat och smörjat från dag ett! Kortet är från igår, men idag var det ännu större och det var rött och geggigt. 😳😥

Jag beskrev Colas korta steg för Carola och att hon känts både ovilligare och sämre de senaste dagarna. Och så diskuterade vi immunförsvaret. Därefter satte hon 3 stycken nålar och Cola var jätteduktig! Två olika skulle inverka på immunförsvaret och den tredje, på korset, var avslappnande. Efter att de verkat klart så blev det en stunds tryckande runt korset och manipulation av båda höftbenen.

Efteråt stod Cola och suckade och gäspade och tuggade alldeles väldigt, så någon nytta måtte det ha gjort i alla fall. Jag fick tipset att även köpa MDKleens ”Immunogardener” (örtextrakt) också, så det har jag gjort nu.

Publicerat i Blogg, Djur, foto | Etiketter , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Att bevara lugnet i hagen

Lika jättevarmt och klibbigt idag. (På sena eftermiddagen blev det ett sjuhelsikes åskoväder, men det hjälpte inte mot klibbigheten!) Jag och Cola tog Ivarsson-runan idag och jag hoppade – som jag brukar numera – av och gick längs Ängavägen. Hon var inte riktigt lika ”struttigt” stel i början utan kändes aningen mjukare. Men trots detta så tog hon tydligt kortare steg med bakbenet. (Vänster. Men det behöver jag väl inte skriva längre?) När jag jobbade upp ryggen på henne på sista halvan, så kändes hon mycket bättre. Dvs hon blev mjuk, följsam, längde stegen relativt och gick jättefint, MEN bakbenet går trots allt med aningen kortare steg. Ena sidan på henne är dessutom lite stelare. Säkert beroende på nån kompensation som kroppen på henne gör. Om jag ska försöka förklara, så är det som att de långa musklerna på högersidan är stelare, vilket gör att hon är lättare att ställa åt höger än åt vänster. Nu pratar jag alltså om små, små saker här. Jag känner efter och analyserar alldeles för mycket!! Det är inte nyttigt. 😳 Men alltså, under sista halvan var hon underbar att rida och jag klämde in några små upprepade kortare travpass med avsaktningar och en ryggning. ❤

När jag sedan släppt ut henne i hagen med Lillan igen, så hängde jag med dem en stund. Efter det som försigår på filmen, så var det kul att få veta i efterhand, att igår hade några stuggäster varit och badat nere i ån, dit man kommer från hagen bortanför. Lillan och Cola hade tyckt att ljuden från dem varit jätteläskigt och hade visst sprungit omkring en hel del då. 😁
Det förklarar Colas vaksamhet på det lilla ljudet därifrån hon hörde idag… 😜😁

Publicerat i Blogg, Djur, foto | Etiketter , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Överlevare

Jättevarmt idag också. Tjugosju grader. Matte orkade inte rida, så det blev en ordentlig dusch idag istället. Med schamponering och hela köret. Och Colahästen överlevde! Vet inte vem som blev mest förvånad över detta. Hon såg i och för sig väldigt skärrad ut hela tiden, men under 90 % av tiden stod hon ändå stilla. (Okej, fastfrusen av skräck då… 🤣🤣)

Efteråt gick vi en liten promenad i solen, så hon skulle torka INNAN hon gick ut i hagen. (För då skulle hon säkert ha rullat sig med en gång och antagligen på nån särskilt jordig plats.)

Publicerat i Blogg, Djur, foto | Etiketter , , , , , , | Lämna en kommentar

Man säger inte åt ett sto

Vi var ute länge idag. Tanken var att stelheten i vänster höft skulle ge sig efter ett tag, som den brukar göra, men inte idag. Trots att hon mjuknade för övrigt i kroppen och kom upp med ryggen hyfsat bra, så kvarstod det där korta steget med vänster bak. 😥 Trist men sant. Vi hade ändå en fin tur tillsammans (mesta delen av turen) och Cola visade hur längesen hon tyckte att det var sedan vi var så långt borta. Massor av mystiska saker som hon inte sett förut – ett nytt staket och ett uppståndet litet skjul av nåt slag – och annat som hon glömt. En anledning om någon att inte slappna av i kroppen och ta längre steg, som matte tjatade om hela tiden.

Dessutom blev jag varse hur sant det är, det som Kyra Kyrklund sagt:
En valack säger man till att göra något. En hingst ber man. Till ett sto skickar man in två skriftliga ansökningar och frågar om hon skulle kunna tänka sig att göra detta…

Det var alltså när vi kommit till Svedjorna och hon fått lov att pausa och äta lite gräs där. (Precis efteråt där jag säger i filmen att hon inte ska äta där! 😉) När jag sedan ville att vi skulle gå igen, blev hon tvärilsken. Hon skulle minsann inte gå någonstans! Öronen bakåt, kröp ihop med kroppen och backade. När jag envisades, lättade hon lite med frambenen och fortsatte backa. Jag vände då henne och ryggade en bit åt rätt håll och försökte igen. Så blev jag arg och röt åt henne. 😡 Då hotade hon mig tillbaka och sa menande: ”Ja jag reser mig om du fortsätter! Rakt upp! Bara så du vet.”
Det var då jag var färdig att ge upp. Här kunde vi ju inte vara kvar hela dagen!! Men jag ville ju verkligen inte behöva sitta av för då hade hon vunnit en delseger…

Så jag testade igen. Gav lång tygel (men inte ner till gräset förstås) och försökte PRATA igång henne med fånig bebisröst. Så fort hon tog ett litet steg framåt så lät jag ”braaa, duuktig tjej!” Kände mig som en idiot. Men efter en stund blev det ett steg till och sedan två. När hon tagit tre i rad, så var vi igång igen! Herregud!!

När hon väl kommit igång så var det inga problem längre. Vi gick igenom skogen för att komma ut på banvallen igen bortanför Torvbacken och hon verkade pigg och ville springa hela tiden. Väl på banvallen, så fick hon faktiskt ta en kort, samlad galopp en liiiten sträcka. Det gick ju bra, men sedan återgick hon ju till att ta de där korta stegen med vänster bak.

Eftersom jag är en grubblare, så tänkte jag nu att kanske är det så att hon inte föreslår trav hela tiden för att hon är så himla pigg, utan kanske gör hon det för att hon är trött?? Alltså om hon skulle småjogga lite, så kan hon ju faktiskt göra det utan att använda ryggen alls, medans om hon skrittar så krävs det ett annat sorts engagemang av muskelgrupper.

Hursomhelst, eftersom jag suttit på henne drygt 1 1/2 timma nu, så hoppade jag av och gick med henne den där parallellstigen längs banvallen bort till Ängavägen. Satt sedan upp igen lite längre bort. Så totalt idag, har jag nog ridit ca 2 timmar och promenerat bredvid i 30 minuter.

Publicerat i Blogg, Djur, foto | Etiketter , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Matisse

Eftersom min blogg inte ska handla om Cola mer än till 99,9 %, så kommer nu ett litet fotoinlägg på mannen (?) i mitt liv. Eftersom jag ställt ut två styck pallkragar, så måste ju dessa liggas in, det kan ju vem som helst begripa! Hans sällskap gjorde i alla fall att jobbet med att släpa bort en miljon grenar från tomten blev lite mer uthärdligt. ❤

Publicerat i Blogg, Djur, foto | Etiketter , , , , | Lämna en kommentar

Sällskap idag

Idag var jag i stallet samtidigt som Lisa och tiden stämde så bra att vi gjorde sällskap på ridturen! Jag rider ju nästan alltid själv, men det är jättekul med sällskap ibland. 😀 Att det sedan var strålande väder gjorde ju inte saken sämre.

Cola gick lika bra som hon gjorde sist och två kortare travpass blev det. Även de två fyrfota damerna verkade trivas med varandras sällskap på turen. Jag jobbade ju inte med Cola lika mycket idag eftersom Lisa och jag satt och tjötade en del, men ryggen kom allt upp som den skulle efter ett tag och stelheten försvann. ❤ Vi tog ju en massa bilder förstås, så jag låter dem tala för sig själva.

Lisa fotar mig, som…
…strax ska fota Lisa. 😊
Nej, jag är inte full och jag håller inte på att ramla av. Även om det ser ut som om jag fått vattenskalle och håller på att tyngas ner av den anledningen…

Efter att hon inte ätit upp maten, vill hon inte gå ut…
Publicerat i Blogg, Djur, foto | Etiketter , , , , , , , | Lämna en kommentar