Idag blir det lite mer miljöträning. 😄 Redan från start får hon för sig att träbron är suspekt och jag får verkligen övertyga henne om att hon faktiskt gått över där många gånger.
(Men kanske inte när hon är som mest brunstig?? 😝)
Efter bron står en flakbil och föraren håller på att lasta ur grejor. Lite suspekt det med, men ändå helt okej.
På andra sidan landsvägen, på villagatorna, håller en stor lastbil med pressenning på att backa runt hörnet från Enevägen för att vända och vi får vänta där och bromsarna pyser och dessutom ligger en hög med tegel på andra sidan, som ABSOLUT inte legat där förut! Men Colahästen är ju en modig häst. 😉
När vi är på gångvägen parallellt med landsvägen (med mycket trafik idag) så upptäcker hennes knivskarpa blick att det går brokiga kalvar i en hage på andra sidan landsvägen!!! VE OCH FASA! Hela tre stycken! 😂
Detta tycker matte däremot är bra träning, för det är ju lite lagom avstånd. Cola intar position: spänd kropp, ökad mankhöjd med 3 cm, hopkrullad hals och en hyfsat fin (?) piaff tills vi är förbi… husvagnar, bussar och bilar skymmer stundtals sikten över vägen. 😛
Planen idag var att rida en för Cola ”ny” väg. Ända bort till Torvhult. Jag har nämligen fått höra att de i Ammås inte längre har några kor (- man måste passera mellan kohagarna på ett ställe) – och då får man passa på.
Det är möjligt att de i Ammås inte har några kor längre, men i så fall upplåter de sin betesmark till någon annans kor!
För när vi kommer ner den långa backen från skogen, så ser vi en hel FLOCK med livsfarliga brokiga kor och ett gäng små nyfikna kalvar i hagen till höger! 😱 Attans också!
Jag försöker en stund med att få den lilla hästen att gå framåt, men hon ser ju lika bra som jag att längre fram går byvägen alldeles tätt intill den stooora hagen och där flockas redan de nyfikna små monsterkalvarna.
Cola tillbringar mer och mer tid på bakbenen, dansandes runt och baklänges när jag vill att hon ska gå och jag vet att i det här läget kommer hon bara att bli mer och mer stressad ju längre jag håller på.
Eftersom det tar emot att så uppenbart ge efter för hennes rädsla, så låtsas jag att vi bara kommit dit för att pausa lite. 😇 Och jag får henne att stå och äta lite gräs en stund vid vägkanten, med utsikt över kohagen. 😆😆
Sedan vänder vi. Den jääättelånga nedförsbacken i skogen har nu förvandlats till uppförsbacke, och eftersom vi INTE flyr från något, envisas jag med att skritta första biten. Men sedan får hon. Galoppera. Jäklar vad det går undan! 😀😄 Men backen är brant och lång och hon har inte riktigt kondis för det än, så efter drygt halva måste hon hämta andan och flåsa lite.
Men det blir många fler galoppbackar innan vi är hemma och hon satsar järnet upp för allihop. Yehaaaw! 😍💕
Flakbilen står kvar borta vid landsvägen, innan träbron. På flaket står en åkgräsklippare och stirrar lömskt och på andra sidan kör killen från bilen röjsåg så det dånar. Två meter bakom oss är landsvägen och trafiken. Vi måste runda flaket tätt intill och gå förbi röjsågen för att komma till träbron igen.
Men detta är så mycket på en gång att det bara rycker lite förvirrat i kroppen på Colahästen medan vi tar oss förbi utan problem. 😍
Hellooo…!? I am the Baroness of Fly Combat, control unit no 7
Redo för hagen igen. 🤣
