Medryttare

Nu är kuren med Hippotrim slut och hela hon verkar bättre. Både vad gäller fläcken ovanför svansroten där det nu börjat växa ut ny fin päls och vad det gäller borstning av kroppen. Åtminstone inga som helst protester hittills. Igår tog jag bara lite här och där men idag borstade jag över hela kroppen.
Hon känns lite mer sig själv att rida igen också, jämfört med den sista veckan innan kuren.
I söndags kom en arbetskamrat med ut till stallet för att provrida Lillstrumpa. Det är tänkt att hon ska bli medryttare en dag i veckan om allt klaffar. Hoppas!! Hon heter Isabelle och har ridit mycket förr men ingenting alls på de tre senaste åren sedan hon fick barn, så hon kände sig naturligt nog lite ringrostig och smått nervös. Det hade jag med gjort.
Hon skrittade Cola en runda och jag gick med. Jag behöver ju visa lite ridvägar också. Har lovat vara med minst en gång till i varje fall, så får vi se sedan. Hoppas Colatjejen inte får nåt fnatt när hon ska rida själv i början bara, så hon blir rädd och avskräckt med en gång. Så får vi hoppas att detta går bra – det kändes i alla fall väldigt bra med kemin. 😊
Idag har det visserligen varit solsken (efter ett dygn med ihållande regn) men det har blåst så kraftiga byvindar att man knappt kunnat gå rak. Usch! Jag hatar att rida i sån blåst! Man hör inte om det kommer en bil eller nåt annat för den hårda vinden, och så är jag rädd för att få ett träd i huvudet. 😝
Men det gick bra och vi överlevde bägge två.
(Hon är brunstig nu. Jag hade henne i paddocken tio minuter innan vi red ut och Crut kom från sin hage tvärs över vägen och ställde sig att titta. Då frös Cola fast där och trånade. Särade på bakbenen och kissade och ”blinkade” med snippan och var beredd… 😂)
Publicerat i Blogg, Djur | Etiketter , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Respektlöst litet monster

Jag har köpt ny grimma. Igen. Det behövde hon ju. Eller?? Suck.
Det blev en med rovdjursmönster på. Kanske var det därför som hon bar sig åt som ett monster ute på promenaden idag?
Halva promenaden går som vanligt. Sedan kommer en crosscykel och de låter ju väldigt högt och vasst. Men då hade vi redan vikit av på en annan väg. Hon både ser (och hör) den klart och tydligt och hur den försvinner bort. Jag tror att crosscykeln snarare blev en anledning än att den var en orsak till hennes beteende.
Hon ställer sig att skrapa i marken, frusta, småhoppa och halvresa sig. Flyger iväg oberäkneligt åt olika håll då och då. Mig tar hon ingen som helst notis om längre. Det är som om jag inte vore där.
En förbipasserande kvinna kommenterar något om ”hingstfasoner…”
Jag bara ler matt. Orkar inte svara att det är ett sto. Hennes beteende verkar onekligen hingstigt. Jag skäms lite.
Efter en stund försöker jag få oss därifrån. Fortsätta hem till stallet igen. Hon taktar med högrest huvud en bit framför mig, vilket gör att jag liksom inte kommer emellan henne och växtligheten till höger. Förhållningar i grimskaftet får henne antingen att dansa runt så jag får henne vänd emot mig – eller mig bara att bli ännu mer klämd, för hon flyttar sig inte en millimeter åt sidan, hur jag än trycker mot hennes bog. Trycker sig snarare emot mig.
Jag prövar att kommendera halt och det lyder hon. Men när jag då försöker ta täten, så skjuter hon bara fram likadant igen och tränger ut mig bland granarna. Jösses vad arg jag känner mig! Och liten.
Till slut, när vi bara har ett par tre hundra meter kvar till stallet, så släpper jag henne i ren självbevarelsedrift.
”Spring då, ditt monster!” säger jag. Och det gör hon.
Det lite komiska är att när jag kommer ut på grusvägen så står hon där, lite längre fram, för att kolla om jag kommer!! Så fort hon ser mig sprutar hon iväg igen.
Framme vid hagen lyckas hon ställa sig på grimskaftet och då är hon ju ”fast”. 🙂
Jag tar med henne till den plaskvåta paddocken, med stora sjöar i, där jag jagar runt henne. Hon hatar att springa på sådant underlag. Men hon får inte stå still – som hon ju vill nu. Jag kräver rörelse. Jag får springa själv så den blöta sanden skvätter ända upp i ansiktet för att det ska bli lite trav men också några racer-spurter.
Till slut stannar hon längs staketet, sänker huvudet lite och tittar på mig. Nu har jag full uppmärksamhet. ”Jag är snäll nu matte. Kan vi sluta nu?”
Nu blir det spolning av ben och sedan tvättar vi området runt svansroten igen och hon får hippocam och sedan mat och är så snäll och lugn och duktig så…

Det ska regna hela natten så hon får täcke på sig igen och det gillar hon inte, utan hugger efter mina händer när jag ska knäppa över bogen. Bara skrämselhugg, men otrevligt i vilket fall.
Jag ska se om jag kan få tag i ett annat regntäcke, som dels har halvhals så det inte trycker ner så otrevligt på manken och dels inte är fleecefodrat. Men gärna fodrat med polyester (eller kanske mesh??). Men helst ett som inte kostar typ 900 kronor! 🙁
Publicerat i Blogg, Djur, foto | Etiketter , , , , , , , | Lämna en kommentar

Respektingivande

Idag är det dag ett med antibiotikakuren. Jag har aldrig fått riktigt klart för mig när man ger/får oral pasta och när man får penicillin i injektionsform?
Men jag är tacksam över att Colahästen fått oral pasta i alla fall. Två gånger om dagen, vilket ställer till det för mig, men med snälla stallkompisar som ställer upp så går det bra.

Cola är riktigt duktig på att ta emot doseringssprutan och sedan blir det en väldigt lätt avborstning och koll på att hon är riktigt torr. Smhi har utlovat blåst och ett ihållande regn i eftermiddag fram till imorgon förmiddag, så det blir regntäcke på idag. Det är ju tydligen så, att har man streptotrikos så ska man absolut inte gå omkring och vara våt nån längre tid utan att få torka upp emellan. Bakterien gynnas av detta.
Hon undrar lite över detta påfund, för täcke har hon inte haft på sig sedan flugtäckessäsongen. Jag bävar förresten lite över detta redan, för antingen är de för trånga över bogen, eller också är de i trasor efter två dagar… 😠 Efter maten får hon sedan gå ut igen och när hon kommer ut i hagen iklädd ett TÄCKE och med ”fradga” kring munnen, så flyr de andra hästarna! 😂😂 De undrar vad detta är för ny och farlig häst? Cimone och Helium trasslar nästan ihop sig med varandra i kamp om vem som först ska komma bort från foderbordet och det slutar med att Cimone råkar välta hela skottkärran som Viktoria just fyllt med skit…
Publicerat i Blogg, Djur, foto | Etiketter , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Med hopp om bättring

Det har varit en strålande sol de senaste dagarna, med åtta till tolv minusgrader på nätterna och några plusgrader mitt på dagen.
Jag smörjer den tappra lilla Colahästen på fläcken vid ryggslutet med salisylsyrevaselin varnnan dag och varannan dag tvättar jag henne med klorhexidin och sköljer sedan så gott jag kan efter tjugo minuter. Lillstrumpa tycker det är fruktansvärt obehagligt när jag sköljer med vatten i en svamp, särskilt när det sipprar och rinner lite ner längs bak-skankerna.
Men hon är sååå duktig idag!
Jag gnuggar lätt med handduken och en hel del tussar med hår och uppblött hud lossnar och hon får stå en stund att torka med den på ryggen. Det sista får torka i den sköna solen.

Vi tar en ridtur i solskenet också. Hon går inte hundra idag heller. Tappar lite ett par gånger och vill inte trava. Men just nu är det så himla svårt att säga säkert ifall oviljan beror på detta eller om det här i huden faktiskt ger sånt obehag?? Hon är liksom så dämpad mentalt också.
Efter nån dryg halvtimmes skrittande, så går hon med på att trava och då känns hon hyfsat bra. Vi tar även en liten kort galopp.

Nu har jag skaffat recept på en penicillinkur till henne i alla fall. Ska hämta ut det i morgon. För nu har hudproblemet hållit på sedan tidigt i höstas och det där såret på kotan i tre veckor och så den svullna lymfkörteln ovanpå allt. Man ska ju inte ge antibiotika i onödan, men nu tycker jag att det är nog. Nu får hon bli bra nån gång, så jag kan skilja på vad som beror på hakningen i ryggkotan och vad som beror på infektion.
Så ägnar jag en väldigt lång stund åt att mocka lösdrift och ligghall. Ungdomarna har drabbats av akut vårtrötthet och sover helt utslagna inne i halmen och jag är ju tacksam över att få mocka i fred utan att nån ska välta skottkärran för mig hela tiden. 😉

Publicerat i Blogg, Djur, foto | Etiketter , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Sjukvård och sånt

Det har ju kommit lite snö här nu… och trots att det håller sig på minussidan så bygger det stolpar under hovarna så hon dels vinglar otrevligt för varje steg och dels inte får nån markkontakt med broddarna utan halkar.
Hon brukar ju ha snösulor, men den här konstiga vintern har det ju inte känts motiverat alls. Vi får väl härda ut, för i nästa vecka skulle det visst bli sex grader varmt!
Det blir promenader ner till banvallen en bit och sedan tillbaka, för den vägen går hyfsat att gå.

Men det har inte känts okej att rida ändå, eftersom hon är så öm på hela ländpartiet av den där skiten (streptotrikos) hon har ovanför svansroten.
När jag kommer in i hagen till henne idag, talar hon tydligt om hur ont det gör. Hon står och vilar med ”ryggen fri”, dvs med rumpan parkerad en decimeter ifrån ett träd. Så att ingen av de andra ska kunna gå emot den av misstag liksom.
När jag närmar mig så böjer hon halsen åt sidan, bakåt, viker bak öronen och grinar illa. Biter lite i luften. Snap, snap.
Det är så tydligt liksom, det är inte mig hon är arg på utan hon kommunicerar! Hon säger att ”låt mig vara ifred, jag har ont!”
Jag har suttit och läst på i diverse artiklar på nätet och kommit fram till att det här började redan i somras. Fast då i form av pyttesmå knutor över kroppen som ömmade om man pillade på dem. Dermatophilus congolensis, heter bakterien och man kan ha den på huden utan att den orsakar någonting alls. Men om man får små mikrosår så kan den tränga in där. Knott kan också bära med sig smittan till hästarna på sommaren!
Att badda på med olja, som veterinären tipsade mig att göra eftersom det är så torrt, hjälper föga mot detta. Att han dessutom kände att ena lymfkörteln var lite svullen, tyder ju på inflammation i kroppen. Möjligen att den där kotan som fortfarande är aningen svullen och varm också inverkar. Veterinären tyckte dock att vi skulle avvakta eftersom såret där inte ser infekterat ut.
”Lokalbehandling rekommenderas. Noggrann men försiktig tvätt med klorhexidin eller annan desinfekterande lösning. Låt verka ca 15 minuter och skölj sedan med vatten och lossa löst sittande krustor efter uppblötningen men riv inte loss dem, då det kan orsaka ökad inflammatorisk reaktion.
Om det finns många och hårda krustor, kan mjukgörande behandling med salicylsyrevaselin (2%, 30-60 min) användas innan tvätten.
Efter tvätten torkas hår och hud noggrannt. Hårtork på lägsta effekt kan användas.
Upprepa behandling var eller varannan dag tills det hela läkt av. Efter behandling är det viktigt att huden hålls så torr som möjligt.
Om hästen är allmänpåverkad eller visar påtaglig smärta, kan antiinflammatoriska preparat användas. I svåra fall kan antibiotika 3 – 5 dagar övervägas. Bakterien är penicillinkänslig.”
Med denna information åker jag iväg med nedpackad hårtork och stannar till vid apoteket.
Salicylsyrevaselin visar sig vara en beställningsvara och kan inte fås innan förhoppningsvis tisdag! Det var ett bakslag, eftersom jag vet att hennes krustor är hårda och eländiga och gärna ville börja behandla nu med en gång omedelbart. Men jag får tvättbehandla så länge.

Lillstrumpa drar in hela sin bakdel under sig när man närmar sig med handen – så öm är hon. Men tvätten går bra, även om det blir mest försiktigt duttande med svampen istället för masserande. Efter tjugo minuter sköljer jag. Lite trixigt att skölja ordentligt med en hink vatten och svamp, men att spola med slang utomhus i minusgrader känns inte som ett alternativ.
Sedan är det ju då det där med hårtork…
Hon har ju redan fått ”hälsa på” anordningen på hjul med förlängningssladd och lyssnar nu misstänksamt till ljudet av torken på avstånd. Helt okej tills hon känner luftströmmen av den och då är det ändå på såpass långt håll att den knappast har nån torkande effekt.
Ja hon blir ju inte alldeles hysterisk, men hon står inte precis stilla och det är inte lätt att träffa bakdelen med luftströmmarna. Hon skulle självtorka snabbare!
Så jag baddar lite med en badhandduk och låter den sedan ligga över korset nån halvtimme eller så, tills hon är nästan torr och då går vi ut på en halvtimmes promenad.

Publicerat i Blogg, Djur, foto | Etiketter , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Inte över än

Min lilla höna har ju inte alls varit på hugget sedan i fredags ellee lördags. Hon har ju inte direkt tappat som innan, men något har inte varit hundra. Hon har lydigt travat och galopperat när jag bett om det men utan något som helst driv och har trampat konstigt vid ett par tillfälken. När jag testade att longera häromdagen visade hon tydlugt att hon inte alls ville vara med.
När vi ger oss iväg idag, så märks ingenting förrän jag ber om trav. Öronen bakåt, travar några steg och bryter av.
Vi jobbar i skritt längs banvallen för att hon ska få upp ryggen och trampa under sig bak och även om hon inte alls kivar emot, så når vi inget vidare resultat.
Jag testar då och då med trav, men nej det går inte. Vid ett par tillfällen känns det lite småkonstigt i bakpartiet. 😢
Men så när vi skrittat på i ca 45 minuter, så händer något större. Bakdelen svankar till och hon flyger fram ett par steg som om det gör ont!
Vi befinner oss på en sträcka där vi ofta galopperar och plötsligt föreslår hon själv att vi ska byta gångart! Jag fattar trav och nu är hon plötslugt en annan häst! Eller rättare sagt, hon är sig själv igen. Mjuk och samlad och med framåtbjudning och hon ökar och minskar hur lydigt som helst!
Någonting snäppte loss där bak.
Vi struntar i galopp idag, det är ändå så stenhårt i backen, men vi travar en hel del på hemvägen och det går lika bra hela tiden. 😍
Nu får vi se hur länge det håller sig. Equiterapeuten sa ju att nervskidan lätt kan haka fast igen om hon snubblar eller nåt i hagen och det är kanske det hon gjort…
Tillbaka i stallgången stretchar jag hennes bakben och krattar lite med fingrarna runt ryggraden där bak och masserar lite lätt. Luckrar upp pälsen där med en piggborste och får bort lite stöv. Hon står blickstilla hela tiden, gäspar och tuggar lite ett par gånger. Sedan får hon mat, som hon nästan äter upp idag. ❤
Publicerat i Blogg, Djur | Etiketter , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Ombyte

Cola har ju verkat lite hängig några dagar nu, så jag tänkte att det skulle pigga upp henne om hon får hälsa på hos Hera och Diva en stund. Att dessutom få gå på slät hagmark ett tag, istället för alla hårdfrusna knagglor, kan ju också vara skönt.
Ingen av damerna är brunstiga längre, så det hela går väldigt städat tillväga. Men Cola verkar mycket nöjd med ombytet i alla fall, även om Hera är den som hänger efter. Cola är mest intresserad av att inspektera hagen till att börja med. 😍

Sedan mockar jag lösdriften och ligghallen och åker hem för en fika och bokläsning. Tänker åka tillbaks och släppa över henne till lösdriften ikväll igen, för det finns ju ingen halmad ligghall att sova i där borta.
Publicerat i Blogg, Djur, foto | Etiketter , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Vårdeppigt?

Lillstrumpa har inte lust med någonting alls idag. Att jobba i paddocken lägger jag ner efter en kvart, för det är inget givande för någon av oss. Vi rider ut en timma i stället. Men inte heller det är kul. Hon gör precis/nätt och jämnt vad jag ber henne om, men helt utan glädje och saktar gärna av så fort tillfälle ges.
Hon har ju haft sådana här dagar nån gång förut, (förra våren??) så jag hoppas det går över snart.
Hon vill inte heller ha sin mineralblandning. Det har varit lite si och så med just den aptiten under drygt en vecka nu och det vet jag bestämt var likadant förra vårvintern. Det känns lite stressat för min del, eftersom hon hade selenbrist förra året så känns det ju jätteviktigt att hon verkligen äter sin dagsdos! Men vad tusan gör man? Hon bara blåser sakta genom näsborrarna och luktar lite, slickar i sig en mini-minitugga och ställer sig sedan med ett frånvarande uttryck i ansiktet. Varken handmatning eller annat hjälper.
Hon är också jätteöm i huden där bak igen, i området runt svansroten där hon tappat pälsen.
Fortfarande lite svullen runt kotan på höger bak där hon rivit sig. Jag tvättar och smörjer som vanligt och själva såret ser ju ändå fint ut nu och börjar läka så smått, så varför denna svullnad?

Men i morgon är en ny dag.

Publicerat i Blogg, Djur | Etiketter , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Hjulet upptäcks och dags för galopparbete

Heliums täcke hänger under magen när jag kommer idag. Han ser lite bekymrad ut och försöker att själv dra det rätt med munnen, men det går ju inte så jättebra. Jag vrider rätt det och går sedan och mockar ligghallen. När jag är klar, så kommer Helium och Cimone och studsar fyrfotahopp genom hela ligghallen, ut genom gaveländen och in genom andra änden igen. Det går på tvären och på höjden och de har roligt värre.
Sedan hänger täcket på sniskan igen…
Eftersom han är tekniskt intresserad, så finner han det fascinerande med hjulet på skottkärran. Väldigt roligt är det när han dessutom får snurr på det. Där skulle han kunna stå hela dagen och snurra om han hade fått. 😂

Sedan ger jag och Lillstrumpa oss ut på en tvåtimmarstur. Sitter beredd att filma när vi ska passera ett antal nyligen fällda träd/stockar med tillhörande vitt sågspån som har hamnat här och där på vägen.
Med tanke på hur farligt det är med hinder som inte finns längre osv så är jag beredd på stollerier… 😂😂😂

Vi har två väldigt trevliga timmar tillsammans och hon är pigg, glad och vaken, men hur sansad som helst.

På hemvägen längs banvallen, så jobbar vi i trav och galopp större delen och tränar även på halt – galopp, galopp – skritt och samma sak med trav – skritt. Det går jättebra, fast vi har lite svårigheter med skritten. Enligt henne, så är det inte riktig skritt innan hon får lång tygel. Dvs om jag håller kvar tygeln blir det gärna trippande steg, spänd nacke, ev taktning och väldigt beredd på en snabbare gångart. Men efter ett tag lyckas vi få till det även där, med en nacke som slappnar av lite och steg som länges lite. 😍
Den sista biten hemåt (när vi passerat stockarna igen) sitter jag där med lång tygel och filosoferar. Plötsligt ligger jag då på ryggen på henne, när hon far fram med raketstart!
En millesekund senare startar en motorsåg inne bland träden. Hon såg väl nån rörelse där strax innan, som inte jag såg. 😄
Ytterligare nån minut senare hörs ett gnisslande (i en halv sekund) som hon hoppar till för igen och strax efteråt hörs braket av ett träd som faller. Rätt skönt ändå att vi inte var precis jämsides just då. 😝
Publicerat i Blogg, Djur, foto | Etiketter , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Runt Tranabo med ryggont

Igår blev Colahästen halt på hemvägen av ridturen. ”Ja det fattades bara det också”, muttrade matten. Det kändes som det kom från höger bak, dvs det hon försökt att kapa av…
Desto roligare var det ju när hältan försvann så fort vi avlägsnat en bautastor sten ur hoven! 😁
När jag kommer idag, så hittar jag Roy och Colahästen sida vid sida nere i hagen. De står andäktigt stilla och tittar på Crut, arabhingsten, som går i hagen bredvid.
När jag börjar leda bort Cola, så kommer det där lilla lätet som låter som en längtansfull gnäggning som helt kom av sig. Som en suck med pip. Det låter för himla roligt.

Vi rider över Fällesåsen, runt Århult och sedan Tranabo idag. Mitt ryggonda har minsann inte alls blivit bättre, känner jag. Dvs i skritt, nedsittning och lättridning känns det nästan inte alls, men i fältsits i galopp..!! Aj, aj, aj!
Jag får saktat av till trav på raksträckan istället, för jag blir ju stel som en pinne av smärtan och bara studsar. Jag måtte slagit mig på nåt sätt jag inte begriper, då i fredags när hon sprang över mig. 😠
Vi sparar galopperna till uppförsbackarna, för där märker jag att det inte gör lika ont. Som tur är så finns det några stycken längs den här rundan, så hon verkar rätt nöjd ändå. 😍
Publicerat i Blogg, Djur, foto | Etiketter , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar