Uppsuttet!

Postat den 18 september, 2017 av Laila Norman

Idag är det dags. Vi ska avsluta entimmaspromenaden med uppsuttet tio minuter. Som jag har längtat!
Det kommer dock att vara nervöst ett BRA tag framöver – även om hon får okej vid återbesöket om fjorton dagar. Jag kommer bara att sitta och oroa mig för att hon ska tappa eller snubbla igen och om hon gör det, så…
Men nu lever vi i nuet varje dag här och idag är allting underbart. De kommande två veckorna ska vi sakta utöka ridtiden tills vi är upp i en halvtimme.
Konstigheterna i huden har inte blivit värre sedan igår och jag bedömer att det inte är några problem med sadelgjord.

Colahästen verkar aningen tveksam först till att lämna stallplan med sadel på och mig på marken. Hon stannar och tittar på mig som om hon undrar om jag inte glömt nånting?
Men sedan går vi. När vi går genom passet med de höga klipporna, får jag för mig att ta kort på dem. De är ju ändå rätt maffiga.
Det första kortet här, tar Cola. Jag hinner bara öppna kameran, så ger hon mig en liten puff, så kameran tar. 😄

Sedan blir det naturligtvis ett par på min älskade Colatjej också. Hon står så lydigt stilla, när jag släpper tygeln och backar lite för att fota. 😍

Sedan går vi vidare. När vi har ca tio minuter kvar, så går vi in bland träden till en sten som jag såg ut igår. Jag är nämligen lite stel av mig och vill helst ha nånting att sitta upp ifrån. Jag här sett ut stenar för kvart-turer och halvtimmarsritter också! 😂😂
Och äntligen!!
Det känns alldeles otroligt ovant, men underbart att sitta på henne igen – det var väl sju veckor sedan om jag inte räknat fel..? ❤❤

Publicerat i Blogg, Djur, foto | Etiketter , , , , , , , | Lämna en kommentar

Att leta efter en sten och hitta hudsprickor

Postat den 17 september, 2017 av Laila Norman

Promenaderna fortsätter. I förrgår var det dock ett alldeles överjävligt väder med piskande ösregn och knallande åska, så då gjorde vi faktiskt ingenting.
Sedan är det ju så tråkigt att regnskållorna ovanför svansroten är tillbaka nu igen!! Varenda år vid den här tiden, och alltid på samma ställe! Varför??!! Känner mig helt uppgiven. Förra året slutade det ju med antibiotika innan det blev bra, men ska det verkligen behövas varje år?
Jag tvättade med klorhexidin igår och lät det sitta tjugo minuter innan jag sköljde ur det. Hade nån förhoppning om att jag skulle kväva det i sin linda, eftersom det bara precis hade börjat, igår.

Men idag så har det ju vuxit litegrann istället! 😡😖😭
Dessutom har hon två nya konstigheter på kroppen idag! Nederst på vänstra sidan av buken. Jag tvättar som besatt överallt, för att lösa upp allt det stela, respektive för att få rent så man kan se. De två på buken är annorlunda. Man kan se att huden spruckit lite och lite blod kan skönjas. Det ena består av en rund fläck, stor som en handflata utan fingrar. EVENTUELLT skulle det kunna vara ett bett? I såfall är det rätt åt henne, för hon är ju inte alls snäll mot Roy. Bara bossar runt med honom precis som hon vill.
Det andra är mer som en hård rund knuta. Den sitter närmare armbågen, i sadelgjordsläget med en omkrets av storleken tumnagel. Även där kommer det fram sprucken hud när man tvättat en stund. Konstigt!
I alla fall smörjer jag in alltihop med Aloevera idag, så får vi se i morgon hur jag gör.

Jag har ju egentligen tänkt tömköra idag, men med den där knutan precis där, så avstår jag. Det får bli promenad igen. Vi är ute en dryg timma och har det riktigt mysigt tillsammans. Emellanåt kommer hon upp bakom mig och buffar sådär vänskapligt på mig och vill bli omrufsad i pannan…
Vi går in sandvägen bakom Ivarssons en bit och ser ut en bra sten åt mig att sitta upp ifrån, då när vi har kommit så långt att jag ska rida henne en halvtimme: vi promenerar dit och jag rider tillbaka. 😊
Det är meningen att vi ska börja så smått med uppsuttet imorgon! Men bara i tio minuter i början.
Sadelgjorden är ju mycket bredare än tömkörningsgjorden, så jag hoppas det ska gå bra. Jag kan ju lägga ett lager bomull emellan också.
Det känns både roligt och nervöst, nervös för att hon ska fortsätta tappa bak…

Väl hemma igen, går jag och släpper ut henne i hagen, till Roy. Har släppt dem båda i den stora hagen allra längst bort.
Roy kommer så glatt springande, men titta bara så hon behandlar honom! Hela tiden. Stackarn! Att han bara finner sig att bli hunsad sådär!?

Publicerat i Blogg, Djur, foto | Etiketter , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Tömkörning med fnork

Postat den 14 september, 2017 av Laila Norman

Idag när vi är ute på banvallen och tömkör, så kommer det en femton – tjugo motionärer joggandes. Några kommer ett par åt gången medan andra kommer i en hel flock. När jag hör att de är i antågande så passar jag på att vända Cola, så vi möter dem istället. Det är ju ändå dags för det.
Då blir det plötsligt liv i damen, som lunkade på där i sin egen takt! 😄 Vi är ju sällan i några händelsers centrum alls nuförtiden och allra helst inte när hon ska gå själv, först.
Hon anlägger en fin skruv på svansen upp över ryggen, småtravar och taktar med höga benlyft och höjer på nacken och fnorkar högljutt.
”Vilken fin häst!” säger en av joggarna.
”Tack”, säger jag och passar lämpligt på att köra lite skänkelvikning och slutor, nu när hon plötsligt har sån fin bjudning att jobba med! 😆

När vi är hemma igen, öppnar jag upp till hagen bredvid också, där gräset nu hunnit växa upp. Det finns ju i princip noll kvar i den första hagen.
Roy och Cola tror att de hamnat i himmelriket och dessutom tittar solen plötsligt fram och det ser ut som en riktig sommardag.

Publicerat i Blogg, Djur, foto | Etiketter , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Regnskyddens härskarinna

Postat den 13 september, 2017 av Laila Norman

Stackars Roy. Cola härskar över regnskyddet och härskar över Roy och jag börjar bli riktigt orolig att hon får gå ute ensam i vinter om hon inte vill dela med sig av skyddet till Roy… 🙁
Det är inget lockande väder för en promenad idag, men när vi väl är ute så går det riktigt bra och vi har en mysig stund tillsammans trots allt! Selfies ska tas förstås och det är inte alltid så lätt att få till, men till slut så! 🙂

Och snacka om att hon är tydlig när hon talar om att jag ska hämta hennes mat, när vi kommit hem till stallet efteråt! För den som orkar se filmen alltså! 😀

Publicerat i Blogg, Djur, foto | Etiketter , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Omväxling

Postat den 13 september, 2017 av Laila Norman

De senaste två månaderna har ju varit väldigt enformiga när det gäller vägval på promenaderna. Främst den senaste veckan, har Cola varit rejält uttråkad av detta. Man hinner liksom inte så långt på en kvart och sen är det dags att vända! Mjukt underlag som i paddocken är inte tillåtet; inte heller bokskogen eftersom det innebär brant ”klättring”, som också ska undvikas.
Men nu är det dags för utökning av promenaderna till en timma. Alltså en fördubbling av tiden!
Så igår gick vi över bron och in på Furuvägen och bort en bit, förbi ställverket. Detta uppskattades! 😊 Redan att svänga höger istället för vänster när vi kom ner till banvallen, fick henne att lyfta blicken en smula.
Sedan fanns det mycket att fnorka över längs vägen, som tex en forsande å, en våt träbro eller en otäck moped med ett extra vasst motorljud – och överhuvudtaget trafik som bussar och långtradare på landsvägen.
Det var ju lite spännande att återupptäcka världen bortanför banvallen och hon gick med rest huvud och vaken blick och trumpetade lite emellanåt.

Sedan växte det ju otroooligt gott gräs borta vid cykelbanan! 😂

Publicerat i Blogg, Djur | Etiketter , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Vilken tur vi har

Postat den 9 september, 2017 av Laila Norman

…med vädret! Det har ösregnat både igår och idag med – men precis när vi ska ut och gå så gör det ett uppehåll! Till och med så att en blek sol lyser igenom. 🙂
Vi tar samma tur som igår, fast vi går lite , lite längre en bit in i skogen. Massor av goda boklöv att äta!
På hemvägen tränar vi på att vada genom stoooora vattenpölar. Lite trixigt, för hon är en mästare på att hitta smala passager emellan eller vid sidan att gå på. Men lite vadning blev det ändå!

Publicerat i Blogg, Djur, foto | Etiketter , , , , , , | Lämna en kommentar

Regntid och paddor

Postat den 8 september, 2017 av Laila Norman

Nu har den börjat. Regnperioden. Hösten. Det ramlar ner vatten från himlen dygnet runt. En del av det kunde gott ha kommit i somras istället.
Nu är det regntäcke på ett tag framöver. Det fälls visserligen för fulla muggar därunder, inför bytet till vinterpäls, men vi får väl ta av lerigt täcke, borsta bort lösa hår och sätta på lerigt täcke igen då.

Hittills har ju Cola glatt och villigt traskat med på våra promenader, men idag vill hon verkligen inte. Hon tvärstannar precis där grusvägen lämnar stallområdet och hennes blick är obetalbar.
Jag kan ju förstå henne. Fram och tillbaka längs samma väg, dag efter dag. Ingenting som bryter av från rutinerna, ingenting som utmanar…
Jag drar i grimskaftet och lovar henne att idag ska vi gå upp en bit för backen mot Fällesåsen! Den vägen har vi inte gått på två månader, just för att det är backe. Men vi behöver ju inte gå upp för hela, inte längst upp där den är som brantast.

Vi tar en liten minisväng in i skogen med och hon piggnar faktiskt till en smula och mumsar glatt på alla bokblad som vi passerar och hemvägen går sedan i rask takt.
Efter att mineralerna också är uppätna en stund senare och jag har mockat den lilla ”ligghallen” som hon och Roy delar på, så kör jag ut lite ny halm för att strö med. 😊

Publicerat i Blogg, Djur, foto | Etiketter , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Veterinären tur och retur

Postat den 5 september, 2017 av Laila Norman

Idag är det återbesök igen hos veterinären. Där får hon stanna hela dagen och jag har med matsäck och vattenhink till henne när jag lämnar henne på morgonen.
Mia, equiterapeuten, arbetar tillsammans med Ylva, veterinären, under dagen. Cola röntgas, ultraljudas, springs med, bedövas, kläms på och känns igenom och de kommer fram till:
Kotor OK.
Haser OK.
Knäna verkar bra nu.
SI-leden OK.
Återstår då det där området i ländryggen igen, samt informationen de fått av mig om att innan hon började ”tappa” bakbenet 2015, var det nåt stort tumult som involverade flera hästar, foderbord och hårda sparkar. Så vad alla tror är att hennes problem uppstod ur ett trauma och en nerv som klämdes.

Det stället längre fram på ryggraden där Mia kände nåt för ett par veckor sedan – där syns inget konstigt alls idag!? Men det är ju bra.
På ultraljudet syns däremot lite fler förändringar – en kort bit framför det området som behandlades sist. Men fortfarande i närheten av den där förjolade nerven.
Nästa ställe som inte är bra, är vänster höftben.
Så dessa två ställen behandlas idag och jag får hämta hem en häst som fått flätor och nya rutor på kroppen och ska ha boxvila tills imorgon (infektionsrisken).

Det är för tidigt att ropa hej ännu, men veterinären hyste i alla fall stort hopp om att hon skulle bli bra igen. Dvs, hon kan inte bli någon framgångsrik stjärna på tävlingsbanorna eller så, men jag har ju aldrig haft de ambitionerna med henne, så det gör inget.
Och hon måste få regelbunden omsorg med massage eller akupunktur hela livet, för stt hålla det i schack.

Men dagens besked kändes ändå såpass positivt att vi fick tagit massor med bilder inför hemresan. Och här kommer hela raddan. 😍

Publicerat i Blogg, Djur, foto | Etiketter , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Mitt älskade ”plåster”

Postat den 1 september, 2017 av Laila Norman

Tänkte att jag skulle tagit kort/filmat henne bakifrån nu när hon blivit lite smalare, för att visa frånvaron av putande tjockmage, men se det gick inte alls! Inte sjutton låter hon matte gå runt till baksidan inte, när hon kan få gosiga klappar där fram… 😍

Publicerat i Blogg, Djur, foto | Etiketter , , , , , | Lämna en kommentar

Maaaat!

Postat den 30 augusti, 2017 av Laila Norman

Vi fortsätter med våra promenader varje dag, så det är ju ingenting att orda om. På återbesöket den 5/9 vill veterinär Ylva ha kvar henne hela dagen, så jag ska lämna henne halv nio på morgonen och hämta henne vid fyratiden på eftermiddagen. Equiterapeuten Mia kommer också. Så ska de röntga och känna och ultraljuda och slå sina kloka huvuden ihop och om vi har riktig tur, så kommer de på någon bra lösning som gör henne frisk!
I vanlig ordning, som jag nämnde igår, så står hon innanför grinden och stampar och gnäggar så fort jag kör in på gårdsplanen och sedan är det gräsätning som gäller en bra stund innan promenaden.

Sedan går vi ut. Matte är så dum i huvudet att hon tror att det går att äta äpple samtidigt som man promenerar med Colahästen! Jag har i princip hennes gap rätt över nyllet när jag biter i äpplet. Så det blir att stanna, vända bort huvudet och fylla munnen jättefort med så mycket som får plats och sedan ge Cola skrotten. En stor skrott, blir det.

Publicerat i Blogg, Djur, foto | Etiketter , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar