Idag är vi ute i två timmar och det blir både upp och ner för flertalet backar och i svårframkomlig terräng. (Upp till Fällesåsen, över stenbron, upp till Tranabovägen och ner serpentinbacken, upp genom den mycket risiga stigen över till Gläsbackavägen.) På vägen tillbaka travar och galopperar vi hela banvallen från krysset vid Jarhults sjö – det tar tolv minuter. 😊
Efteråt får hon duscha igen och det går riktigt bra idag! 😃 Hon står ju inte blickstilla hela tiden, men stundtals, och jag får duscha ryggen från bägge sidorna. Vi tar bara en snabbis och hon får massor med beröm.
Sedan är det skönt att rulla sig! 😍
Roy har fått sin fina huva på sig och han är så söt med de där öronen… 😂
Igår hade pållarna spännande saker att titta på en stund. 😄
En tjur från angränsande hage hade nämligen tagit sig in i trädgården och alla hästar stod och gapade av förvåning: ”får han verkligen vara där?!”
Nej det fick han förstås inte. 😜 När han en stund senare motades tillbaka dit han hörde hemma, var upphetsningen stor bland hästarna och alla ville titta. 😂
Sedan tog vi en tur, Cola och jag, i den ljuvliga ljumma majkvällen. 😍
Ikväll var det minst lika härligt väder och jag filmar och filmar. 😄
Efteråt ska Cola få duscha igen. Jag får hjälp av Viktoria med att hålla henne, vilket underlättar betydligt. Men Colahästen är som vanligt övertygad om att hon kommer att dö eller nåt. Om några år kanske hon har vant sig? 😂
Solen har fortsatt skina och temperaturen ligger mellan 25 och 28. Idag kommer hovis och Cola tycker att om inte annat, så är det skönt att vila huvudet på hennes axlar. 😂
Anna/hovslagaren talar också om att det fortsätter att bättra sig med bakhovarna. Hon stödjer sig mindre och mindre på insidorna jämfört med från början. Eller hur man ska säga. 😍
Sedan kan vi äntligen ta en liten ridtur, efter en veckas ”semester” i hagen. Hon känns pigg och glad och rör sig fint. ❤
Jag svabbar av henne efteråt och hon äter sin hinkmat och sedan får hon gå ut till sin älskade Hera!! Det är nämligen så att Hera, Diva och Pikasso släpps in till Roy och Cola delar av dagen nu, när de ska vänja sig vid betet. Cola är överlycklig! ❤❤
(Vet inte hur länge lyckan består dock…)
När vi var ute och red i tisdags så slirade hon till rejält i galoppen på banvallen! Satte sig nästan. Efter det så gick hon inte rent. Kändes allmänt ojämn och stödde sig ibland lite extra på vänster fram.
?? 🤔😞
När vi kom tillbaks blev jag nästan överlycklig när jag såg att höger framsko fattades!! Med hennes historia, så tog jag för givet att det var nåt med höften igen…
Kenneth skulle komma och sko Roy dagen efter och lovade slå på en sko på Cola med då, om han bara hade någon som passade.
Det hade han inte. 😞
Försökte få tag i Anna för att höra om hon kunde komma tidigare, men hon var på semester den här veckan. Igår var det helgdag och idag har jag inte brytt mig att ringa runt, för i morgon är det helg igen och sedan kommer Anna och skor om henne på onsdag. Så hon får gå i hagen och skrota denna veckan.
Men den ser inte alls rolig ut, hoven. Alldeles fransig.
Vi har haft värmebölja en hel vecka, med ca 27 grader, men idag var det lite mer normala 18. Igår bestämde jag mig för att Cola skulle få duscha. Jag beväpnade mig med hink, svamp, schampo och vattenslang. Och tålamod.
Cola var ju övertygad om att jag skulle döda henne eller nåt, så hon stod inte still en sekund. Och huvudet hade hon så högt upp hon kunde.
Men efter en halv evighet var hon tvättad och avsköljd. Bara svansen kvar.
Hon dök ner på en tuva gräs, så jag sa: ”ja stå du där och ät!” och så släppte jag grimskaftet och gick bak till svansen. Och blev fintad!
Hon rusade omedelbart in i paddocken och rullade sig grundligt på båda sidorna. Hon såg ut som en välpanerad stek, klar att grillas.
Vi fick tillbringa 45 minuter med en borste sedan, inne i stallgången.
Idag har det bara varit lite mys i hagen. Hon var väldigt sällskaplig, ville pussas och följde efter mig hela tiden och buffade mig i ryggen eller bara stod med huvudet över min axel. 😍❤
När Colahästen slickat sin hink ren från all mat, fick Roy nådigt ta över och försöka hitta någon mikroskopisk förbisedd smula.
Nu har gräset satt fart ordentligt ute, vilket innebär att det absolut inte går att rida på lång tygel längre. Då fastnar hon med en gång med nosen i gräset. Hon anser det över huvud taget vara en personlig förolämpning att hon inte får beta precis överallt. 😜
Vi var ute på en lite längre tur en dag, då vi först skrittade en timme, tills vi kommit halvvägs. Där fick hon en ordentlig gräsätarpaus, som blev nästan en halvtimme.
När vi sedan travade och galopperade hem, så gick det på en halvtimme. 😊
Sedan deltog vi i ett cykellopp en dag, jag och Cola. 😂😂 Vi hamnade bakom ett par cyklister och en löpare på banvallen, där jag tänkt rida intervallträning.
De höll bra tempo så det funkade fint att trava efter, men i galoppen kom vi ifatt så vi skrittade lite för att lämna en lucka. Cola tyckte det var skitskoj att ”jaga” cyklister och var väldigt taggad, men efter lite meningsskiljaktigheter så lyckades vi få till en SAMLAD galopp för att inte hinna ifatt igen. 😄
(Filmade INTE då, utan det är lite senare…)
I torsdags stötte vi på svårigheter redan innan vi lämnat stallområdet. Ett stort svart plastschabrak som täckte en grill på verandan till bortersta stugan fladdrade i vinden på ett hotfullt sätt. Detta var så farligt att hon höll på att ramla baklänges nerför en brant slänt. Men vi trotsade denna fara och tog oss vidare. Nästa hemskhet var en meterlång stor mörkbrun jordtorva som låg på det ljusa gruset. Inte ens jag såg vad det var på långt håll. Det såg nästan ut som ett kadaver eller nåt! Det måste kommit dit från en grävskopa. En liknande klump låg högst uppe på slänten.
Colahästen såg ju förstås inte vad detta var, utan blev jätte-jätterädd. Efter flertalet påtryckningar från mig så närmade vi oss sakta, steg för steg och belöningen när hon äntligen såg vad det var, var att det växte en massa gräs på ovansidan! Hon klev upp på den farliga jordhögen och lät sig väl smaka.
Lite senare på rundan blev hon plötsligt blockhalt! Jag satt av för kolla om hon fått in nån sten i skon. (Där fanns inget och hältan gick över, så stenen hade antagligen ramlat ut själv.)
När jag så skulle sitta upp igen, så ser jag en mikrodels sekund för sent, att sadeln börjar glida! Jag hänger vackert med sadeln ner igen, in under hennes mage. Där hamnar jag med huvudet i lätt nedförslut och ändan i uppförsbacke. Jag ligger där och sprattlar och skrattar en stund och Cola tittar på mig och tycker att ”Ja, ligg du där ett tag. Det gör inget, jag äter gräs under tiden!” 😂😂
Idag blev vi omköra av en cyklist igen. Han körde riktigt riktigt fort, och Cola blev otroligt glad när jag fattade galopp direkt efteråt. 😄 Cyklisten fungerade ungefär som en hare för en greyhound på en kapplöpningsbana och Cola ökade och ökade och skulle absolut ifatt! Tur att hon är så snäll att hon lyssnar på matte åtminstone med ena örat.
Igår var Carola här och kände igenom Cola. Hon hade stått i boxen och mumsat hö medan hon väntade på sin tur efter Hera och Diva. När det väl blev hennes tur att ställa sig i gången, blev hon livrädd för Carola när hon kom till henne! Hon kom allt ihåg det där med otäcka nålar för en månad sedan och ville INTE vara med om det igen.
Carola lugnade henne och sa att hon inte skulle var dum idag. Hon kände, klämde och knådade och så småningom slappnade Cola av och tyckte det var skönt.
Som avslutning fick hon sedan en enda nål i slutet av ryggraden och hon reagerade bara lite grann och lugnade sig strax och det var härligt att se hennes förvåning när hon kände att den faktiskt gjorde gott! 😊
För övrigt sa Carola att hon kändes jämn och rak och det enda var möjligtvis att hon var en aning spänd på båda sidorna om ländryggen. (Det är tydligen ett konstant tillstånd… 🙈)
Sedan köpte jag en massageborste på Gekås, på Carolas inrådan (och en ny flughuva och ett flugtäcke, på min egen inrådan) och den testades idag. Jag kan ju inte gjort helt fel, för Cola stod som ett ljus hela tiden jag höll på och de gånger jag gjorde ett litet uppehåll, vände hon huvudet mot mig och sa liksom att ”du ska väl inte sluta redan?” 😍
Efteråt blev det ridtur. Lång skritt först och det kändes bra. Sedan blev det både trav, galopp och gräsätningspaus och vi hade det riktigt mysigt. ❤
Älskar den där nacken och det charmiga rufset.
Det härliga solskensvädret har hållit i sig även över helgen och även om temperaturen sjunkit till för årstiden lite mer normala 14 – 15 grader, så har det ändå varit skönt.
Hemma har jag äntligen fått krattat upp och kört bort fjolårets löv, samt tagit bort alla vissna stjälkar, typ flox, pion, etc. Det ser riktigt städat ut nu.
Och så himla vackert med alla scilla, påskliljor och vitsippor! 😍
Idag backar vi lite och jag bara en timmes skritt med Cola (en liten bit trav mot slutet bara) och hon verkar lika glad för det, särskilt när hon får pausa för att äta gräs!
Hon tappar ingenting med bakbenet idag. 😍
Hemma igen, blir Matisse aldrig för gammal för att bära sig åt!
Han är för alltid min bebis. 😂😂
Det har varit varierad ridning i veckan. Med det menar jag allt från entimmarspass till turer på drygt två timmar. Det har varit väldigt mycket skritt men också långa sträckor med trav och galopp. Vi har traskat upp och ner i knölig skogsterräng och vi har gått på jämn hård banvall.
Hon har börjat att få lite av de där gamla ”tappen” med vänster bakben igen! 😞😱 Oftast kommer det under den första halvtimmen innan musklerna är uppvärmda. Jag hoppas att det inte blir värre! Hon är i alla fall pigg och glad och går villigt fram, så det kanske bara är tillfälligt.
Innan vi red ut, fick Roy sin hinkmat ute på gårdsplanen och sedan fick han ett fång extra hö inne i hagen. När vi kom tillbaks från vår tur, upptäckte hon genast att han sölat lite utanför och inte städat upp så minutiöst som hon brukar göra! Somliga har tur! 😄
Inne i hagen hittade hon även små, mikroskopiska höstrån som låg kvar på backen, så då fick hon att göra där med en liten stund.
Idag var Michaela i stallet och gav Cola djupvågsbehandling och för tre dagar sedan började jag ge henne Boswellia och uppblötta chia-frön i maten och håller väl på nån månad drygt, så får vi se sedan.
På tisdag kommer Carola och ska försöka sätta lite nålar igen…
Vädret har varit underbart och man har kunnat rida bararmad eller i skjortärmarna. I tisdags kväll och onsdags var Andreas och mitt otroligt söta lilla barnbarn Alicia här på besök. Så himla kul! 😍 Hon jagade katter här och hojtade i falsett av skräckblandad förtjusning och petade exhalterat på dem flera gånger. 😂
Igår var de med en sväng till stallet och träffade Cola också.
Fast det har visst hunnit över till lördag nu, ser jag. Bäst jag går och lägger mig och fortsätter när jag vaknar. 😉
Jahapp. Det var alltså igår vi var ute på en härlig kvällritt i solen. Red i bara skjortärmarna! 😎
Vi red förbi Århult och Sandklevs och konstaterade att nu gick det massa kossor (långhåriga) i den långsträckta hagen däremellan. Så vi tog den lilla skogsvägen, parallellt, istället.
Cola tyckte det var väldigt spännande att gå förbi Ullas hästar igen och att komma ut vid Vräk! 😊 Vi har inte ridit där sedan i somras, pga hennes rehabilitering med höften, eftersom det är så backigt. Men jag bedömde att nu kunde det vara dags och vi tog en galopp och det gick bra.
Sedan red vi genom skogen på toppen, för att slippa de största branterna runt Tranabo.
Inne i skogen var det väldigt blött i mossan mellan grenar och stenar och på ett ställe trampade hon igenom och var ytterst nära att gå i backen… Borta vid diket brukar hon ju ta ett långt kliv/litet skutt, men det såg så blött ut på landningsbanan på andra sidan att jag hoppade av och ledde henne över och det gick fint! 😊
Sedan blev det lite galopp igen upp mot Fällesåsen och i långa nedförsbacken hoppade jag av igen och hon fick ta sig ner själv och gå och mumsa lite ätbart längs kanterna. Det var uppskattat! 😍
Sedan satt jag upp och det blev lite mer galopp hemåt och sedan smakade det bra med något att äta. 😂
Solen strålar idag med och jag startar dagen med att räfsa klart i trädgården och köra bort allt. Det som är kvar nu av vårstädningen, är att rensa bort alla torra fjolårsflox.
Sen eftermiddag tar jag mig till stallet. Colahästen har fått gå naken hela dagen och rullat sig på bägge sidor och är så nöjd och belåten. ❤
När hon inte står i motljus, syns det att det är mycket att göra innan vi kan ge oss iväg på nån ridtur. Och så mycket päls som hon fällt nu de senaste dagarna, så är det konstigt att det ändå sitter kvar en massa tjock vinterpäls!
Så småningom är det i alla fall färdigborstat för idag och vi ger oss iväg. Idag rider vi lite längre: förbi Jarhults och in i skogen så vi kommer ut på banvallen bortanför Torvbacken. Colahästen förfasar sig över alla smutsvita fläckar som bitvis kantar vägbanan och tittar väldigt länge och intresserat på Jarhults ena shettis, som står långt borta i sin hage och är för lat att komma springande för att kolla, som han brukar. Sedan tittar vi på rådjur som betar och som sedan hoppar iväg in i skogen så allt man ser till slut är en vit fläck som studsar upp och ner.
Vi travar och galopperar riktigt mycket idag och det tycker hon är jätteroligt! Tänk att kunna få springa som man vill, utan en massa isfläckar eller stenhård mark! 😍
Meet Sigh, the Librarian, Ozzy - the talking little furry creature that no-one understands, Dr Jeale, Mike - the very cool saxophone player, and of course Simoriah - the foxy lady. I'm sure you will have your moment of entertainment!
KLICKA HÄR FÖR ATT BESTÄLLA!
Synopsis: Sigh is out on one of his nightly walks. Mainly to get som fresh air but also to get some fresh thoughts into his head that would convince him he’s not going mad. Instead he’s ending up in some kind of hospital and then a foxy lady gets him out and gives him experiences he could never dream of. It turns out that the Internet could spread dangerous thoughts and together with some mad scientist’s idea of breeding, the consequences would be catastrophic. Sigh is the chosen one. He must find a way to stop it all. And on top of it all; he’s fallen in love…
