Det är och har varit rena sommaren nu några dagar med sol och 19 – 20 grader!
En dag tog vi helt enkelt en ”rejäl” promenad, dvs rejäl i längd men inte i ansträngning.
Cola fick denna promenad att enbart njuta av och äta och hon hittade hur mycket gräs som helst, överallt! 😋
Vi gick genom hagen och backen upp till Fällesåsen för att kolla om vi hittade nån väg runtom den nedfallna tallen där. F. sa att hon ridit runt den. Men inte sjutton hittade vi nånstans att gå! Inte ens om jag hade gått själv. 😬
Vi gick in i den öppna hagen däruppe, för att se ifall stängslet möjligen var trasigt nånstans, så vi kunde komma förbi den vägen. Men inte då. Cola ville ju äta där med – hon var ju i sommarhagen för guds skull – så jag kopplade loss henne och sa att ”ja men gå du och ät en stund, så kan jag gå och kolla terrängen vid tallen en gång till!” Hon betade och jag gick. Cirka fem – tio meter. Då gnäggade hon till och kom efter mig i galopp. ”Du tänkte väl inte lämna mig ensam häruppe i skogshagen?!”
När jag filmade lite i backen på väg upp och vände mig om, så stannade Cola med en gång! Den mobil-skadade hästen är ju så van vid att när jag håller mobilen, så ska hon stå still för jag ska ta kort! 😂😂
På vägen tillbaks, passerade vi kossorna av den ICKE farliga rasen, bara för att jag skulle kolla att de fortfarande var det. Och det var de. 😄
Den sista biten hemåt fick hon gå lös och det var ju jättekul! Nu var vi ju nästan hemma och inga problem med att länna matte ensam inte! 😂😂😂
Att få till ett stallmöte, har visat sig vara helt omöjligt. Sex tjejer, varav tre jobbar oregelbundna tider (skift). Det spelade ingen roll vilka dagar eller kvällar stackars Viktoria föreslog, så var det alltid någon som jobbade!
Igår kväll var vi ändå fyra där samtidigt som kunde tjöta lite i den ljumma sensommarluften. 😊
(Men nåt ”möte” kunde vi ju inte ha.)
Jag var ute två timmar med Cola och kunde rida i bara skjortärmarna. Härligt! Däremot hade hon en sån där dag när bakdelen inte hängde med som den skulle och det kändes inte bra för henne att trava. Så vi skrittade. Då och då testade vi lite trav, för att känna efter. Vi red banvallen, en bit bortanför Torvbacken och den nygjorda skogsvägen en bit. Och hon fick stanna och äta gräs ett par tre gånger och verkade väldigt nöjd med det.
Så småningom gick det bättre och bättre i traven (om man bortser ifrån stenar i skorna som matte fick hoppa av och ta bort) och den sista halvtimmen gick hon väldigt bra och vi fick även till en taktfasthet i kort trav som var otroligt behaglig att sitta ner och jobba i. 😍❤
