Hår!

Postat den 18 mars, 2019 av Laila Norman

Idag var första dagen i år som det blev lite hår i borsten när jag gjorde ”rent” henne! 😊 Det var inte mycket, men det är alltid en början!
Vi red bara Ivarssons i kväll, men det var uppehåll efter en dag med regn och snöblandat. Cola gick felfritt och vi galopperade två gånger och travade en liten bit. ❤ Efter en stund visade sig också en fantastisk kvällssol på himmelen, precis när den höll på att gå ner.
Bokskogen som man ser på hemvägen, såg ut att stå i brand! Helt overkligt knallorange! Men när jag väl fått upp min kamera, så var där naturligtvis en massa granar i vägen hela tiden för att det skulle synas. 😞 Men lite lite grann av den fick jag med…

Alltså min lilla Colahäst var ju för söt igår…
Först stod jag och borstade. Höll på med ett framben och hade baken mot henne. Använde rotborsten som hon inte gillar, pga all intorkad gegga.
Så hörde jag ett egendomligt litet ljud och vände mig om.
Där stod Cola med bakåtstrukna öron och såg helt livsfarlig ut och högg som en orm i luften omkring mig!!
Så fort jag vänt mig om så slutade hon. 😂

Sedan gick vi ut på en kort promenad. Pga att det stormade och regnade igår ville jag inte rida. Läskigt med träden som vajar som grässtrån i vinden.
Men vägen ner till banvallen har bara en kort sträcka med större träd längs sidorna, så jag tänkte…
Där gick vi. Dvs Cola taktade och småtravade och jag gick jättefort. Cola sneglade på mig hela tiden med det där härliga uttrycket: ”Kom igen nu! Vi springer!!”
Jag förklarade att jag inte orkade för att jag har noll kondis, men till slut sprang vi ändå tillsammans i säkert femti meter minst! 😂

                          —  —  —

När jag tjugo minuter senare åkte samma väg ner igen på väg hem, så låg en TJOCK gren tvärs över vägen!! Kan ju säga att OM den träffat i skallen på mig hade jag troligen dött. 😱

 

 

Publicerat i Blogg, Djur, foto | Etiketter , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Olika

Postat den 11 mars, 2019 av Laila Norman

Igår var det fint väder och vi red banvallen fram och tillbaka (eftersom det visade sig att det var översvämmat igen runt stenbron i ”risskogen”, så vi fick vända. Vi tog flera galopper idag och Colahästen var pigg, glad och lydig.

Idag var lika strålande väder. Minusgrader både i natt och idag. Så det blev ridtur idag med. Hmm. Först stod hon och sov, sedan ville hon inte lämna gårdsplanen för att Marina stod med Soni där. Hotade att resa sig. Så vi inväntade Soni som draghjälp, men eftersom vi inte skulle åt samma håll, tog vi täten och red i förväg.
Hon kändes stel och trippig och inget driv men väldigt tittig.
Vi red Ivarssons och först halvvägs började det släppa och sedan gick hon jättefint! Även framåtbjudningen kom. Mest skrittarbete men en kortare sträcka i trav.

Tänk så olika det kan vara! Men tur att det släppte till slut, så kanske jag slipper grubbla hela kvällen på varför…

Publicerat i Blogg, Djur, foto | Etiketter , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Blåsigt värre

Postat den 9 mars, 2019 av Laila Norman

Idag har det båst och regnat småspik hela jäkla dagen, så ledighetskommittén fick ta över.

Igår var samma väder, med undantag av att det faktiskt slutade regna alldeles lagom till att jag slutade jobbet! 😊
Vindbyarna var nästan uppe i stormstyrka och det var nästan så att vi blåste omkull när de kom! Som tur var så var det alltså inte hela tiden, utan ca 4 – 5 gånger under turen.

Synd att det inte riktigt framgår på filmen, hur blåsigt det var. Fast det är klart, jag satt ju inte och filmade mitt i när stormbyarna kom!
Hursomhelst, precis där filmen slutar, så kom en sån där vindby och takplåten på stallet och den där mellanliggande plasten som sticker ut en bit, skramlade respektive fladdrade till rejält, som det brukar när det blåser och Cola blev jättejätterädd!
Tur hon hade ett gäng hästkompisar på andra sidan staketet som ställde sig där hos henne tills vinden avtog. ❤
För jag satt kvar på henne tills dess eftersom jag inte vågade sitta av i det spända läget, när hon ju kunnat flyga iväg fem meter just när jag var halvvägs av…

Hemma igen var jag tvungen att ta ett par kort igen, för det var sånt häftigt ljus på nåt vis.

Publicerat i Blogg, Djur, foto | Etiketter , , , , , , , | Lämna en kommentar

Avbrott pga skyfall

Postat den 4 mars, 2019 av Laila Norman

I förrgår var det ridning igen. Colahästen var piggare än vad som var lämpligt, eftersom en massa galopp inte är att tänka på än. Det var ett undantag gången innan. Kanske kan det bli lite snart igen, men då ska hon kännas stabil. Nu var hon vrålpigg och jag gjorde mitt bästa för att få till en ordentlig skritt där hon trampar under sig och går i en låg form… inte alls så lätt alltså. En liten trav blev det också.
Igår var det bara promenad.

Den där ryggen – huden är ju visserligen inte sårig eller har blåsor, men även om merparten av huden är slät och fin, så är områden längs kanterna liksom ”knottriga”. Huden känns alltså som grovt sandpapper där. Vet inte varför och jag längtar tills pälsen kan börja växa.
Tycker att snart borde det vara dags för fällningen att börja.

Upptäckte dessutom nya sår! På framsidan av höger framben, två stycken rivsår där skinnet fläkts upp. Rätt högt upp, mellan kota och knä. Räcker det inte med det hon har? Är det nödvändigt att gå omkull i hagen igen och kanske vrida snett nån mer kota???

Idag hade jag ju tänkt rida. Smhi hade sagt att regnet inte skulle börja förrän kl 13. 🙄
Först var jag hos frissan och när jag kom till stallet och tog in hästen kl 11, så blev himlen kolsvart och sedan öste det ner resten av dagen nästan.
Det ska visst vara regnigt nu minst en vecka framåt. Det är bara att be en liten bön om att det kanske möjligtvis skulle kunna vara litegrann uppehåll en stund den tiden jag ska rida! Lite duggregn gör ju inget men hon hinner ju inte torka på kvällen efter jobbet innan jag lägger på täcket annars. 🙁


Vi ägnade oss istället åt lite borstning, salvning av rygg, byte av täcke, tvätt av sår på ben och salva där med. Sedan blev det mat. Mums mums. Sedan slank hon snabbt in i uteboxen och ställde sig, efter jag släppt ut henne i hagen igen.

När jag parkerade två timmar tidigare, var där minsann ingen sjö! 😣

Publicerat i Blogg, Djur, foto | Etiketter , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Varannan damernas

Postat den 28 februari, 2019 av Laila Norman

Idag är tredje ridturen. Har haft en dag emellan varje ridpass, då vi bara har promenerat. Första dagen var ju, som jag skrev i förra inlägget, bara ca tjugo minuter efter en lika lång tids promenad.
I förrgår promenerade vi lika långt, men ökade på ridtiden, så då red jag runt Ängavägen och sedan banvallen hem. En kort bit med trav.

Igår kom Malin från ”Häst i form” och laserbehandlade sårområdet på ryggen en gång till och det tyckte Cola kändes bra. 😊

Och idag är det lika fantastiskt väder som igår och nu blir det alltså ridning igen.
Nu promenerar vi bara bort till där Fällesåsebacken börjar och sedan rider vi hela banvallen bort och risskogen tillbaka.

Det är ökad förekomst av läskiga saker längs banvallen, enligt Cola, (ja, jag vet inte!) men annars skrittar vi på i raskt tempo med en kort travsträcka mot slutet.
När vi kommer fram ur risskogen frågar hon med hela kroppen om vi inte kan galoppera där, snälla!? Vet inte hur hon gör för hon skrittar så snällt, men jag hör tydligt frågan! Och jag låter mig bevekas och hinner knappt ta tyglarna innan vi flyter iväg i galopp. ❤
Sedan tjatar hon till sig en till på grusvägen mellan Ivarssons och Fritzons. Piggt och framåt men ändå lydigt i samlat tempo.
Vi har precis saktat av då vi hör en moped en bit bakom oss. Den närmar sig och Cola lever lite galen, så vi gör en volt in på Fritzons gårdsplan medan mopeden passerar i full fart. Då halvreser hon sig och vill rusa iväg men jag får coolat ner henne lite. Men att skritta blir omöjligt efter detta: Hon börjar trava, jag saktar ner henne och hon taktar. Hon går upp i trav, jag bryter av och hon taktar. Sådär håller vi på hela vägen hem och hon skrittar inte normalt innan vi är på gårdsplanen.
Hon har tydligen glömt bort det där med mopeder helt och hållet! Men det blir förhoppningsvis bättre efter att vi mött några till…

Publicerat i Blogg, Djur, foto | Etiketter , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Uppsuttet

Postat den 24 februari, 2019 av Laila Norman

Idag hade nog inte Cola tänkt att vi skulle ha nån samvaro alls, om hon fått bestämma. Hon hade precis lagt sig för att sova middag när jag kom och hade inga planer alls på att stiga upp! Sur som ättika och bad mig flyga och fara när jag sträckte fram grimman.

Men så startade jag ett gnägg-ljud i mobilen. Och visade ett äpple i fickan. 😉

Sedan fick hon till sin förvåning sadel på sig! Det har hon inte haft sedan andra eller tredje januari.

Vi promenerade en bra bit först. Tittade på ett gäng rådjur och blev jätterädda för en ljusgrå höna inne bland träden. 😃 (De brukar inte finnas där, utan längre fram, på gräsmattan eller vägen.)

Min vackra, vackra häst! 💓

Vid skogsbrynet bortanför Ivarssons, satt jag upp. Sedan red vi tillbaka.
Det kändes vant men ändå väldigt, väldigt ovant. Och samtidigt som det var en härlig känsla, så hatar jag att vara på min vakt precis hela tiden, på om hon ska göra nåt konstigt steg eller kasta sig åt sidan… nåt som tyder på smärta.
Men hon gick lätt och villigt framåt idag och jag ska ju lära mig att vara i nuet.

Vi travade lite vid ett par tillfällen också. Det jag möjligtvis tyckte mig känna, var att hon gick på bogarna väldigt mycket.
Men om det berodde på mig (att jag var försiktig/framåtlutad/inte vågade gå på henne) eller att hon inte vågade/kunde ta i med bakdelen, det vet jag inte. Framtiden får utvisa.
Jag tänkte bara rida lite varannan dag nu till att börja med – för ryggpartiets skull. Det verkar iofs läkt, mjukt och fint, men det är kanske lite känsligt i skinnet än och det får gärna komma lite päls, tänkte jag. Så ökar jag både frekvensen och längden successivt. På onsdag ska hon få en laserbehandling till, på sårområdet.

Publicerat i Blogg, Djur, foto | Etiketter , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Same, same

Postat den 23 februari, 2019 av Laila Norman

Vi fortsätter med växelvis promenader och tömkörning och tömkörningen går riktigt bra nu. Alltså om man jämför.
Igår lekte vi en stund i paddocken före promenaden. Hon fick vara lös och vi började med att gå jämsides i skritt runt fyrkantsspåret två varv åt varje håll. Jag tyckte att vi skulle gå över kavalettibommarna på bortre långsidan, men hon tyckte att det kunde ju jag ägna mig åt om jag ville, men hon tänkte minsann följa spåret. 😆
Sedan skickade jag iväg henne i lite trav som strax ändrades till racergalopp med tvärnitar på nedre kortsidan. Emellanåt växlade hon ner till sån där tjusig trav med svansen uppkrullad i en knorr och högljutt fnorkande. Varje gång hon kom ner till kortsidan närmast stallet stannade hon till och blåste/trumpetade jättehögt.
Jag gick kvar där uppe och klev över bommarna själv.
Sedan gick jag ner till henne för att skicka iväg henne på en sista snabbtur. Då flyger hon iväg i en sån där tjusig trav igen och tar sig upp till bommarna och springer över hela raddan med höga benlyft, helt på eget initiativ! Precis som en annan gång i höstas! ❤
Inte ont nånstans igår i alla fall.

Sårområdet på ryggen blir också bättre och bättre. Inga svullnader kvar och små, små med fjun har även börjat växa ut, så jag har bestämt mig för att rida henne en liten bit i morgon. Tänkte mig en promenad bort förbi Ivarssons och sedan sitta upp där och rida tillbaka.
Jag är nervös.
Alltså inte för ridandet i sig, utan för att hon ska hoppa till eller på nåt annat visa att det fortfarande gör ont. Det har ju hänt två, tre gånger under promenad/tömkörning, att hon hoppat till konstigt, antingen utan att jag sett eller fattat varför/vad som hände. Det är så hopplöst att ha det så här – att veta att det kommer att hända igen, frågan är bara när. Hur länge kommer det att gå bra denna gång? Jag jobbar på att lära mig att leva i nuet. Precis som Cola. Det är inte lätt, men jag måste försöka. Det är ju det enda sättet man kan få ut nån glädje av samvaron med henne. Jag kan ju inte konstant gå och undra eller vänta på nästa ”dipp”. Den kommer när den kommer.

Det ska förresten komma en ny häst till gården den 31 mars. En varmblodsvalack. Kul på ett vis, men eftersom jag av princip blir orolig av förändringar, undrar jag förstås över var hon ska ha sina grejor? (Vi har en hylla var i sadelkammaren) och där får inte plats med en till. Känns ganska fullt på övriga utrymmen också. Ännu fullare lär det ju bli när täckeshängarna på varje boxdörr ska tas ner. Där hänger ju massor av grejor som ju måste flyttas nu, då de måste tas ner pga riskbestämmelser. Viktoria har haft ute kontrollörer för att få stallet certifierat för beteckningen ”säker hästgård” och det är en av de saker som måste åtgärdas.
Sedan undrar man ju hur det ska gå med Pikasso som gillar att bestämma. Ska han jaga livet ur nykomlingen eller blir det kamp och slagsmål dem emellan?
Så undrar man ju naturligtvis också över vem människan är?? Är det nån omogen tjugoåring eller nån lite äldre med ansvar?
Ja ja, vi får väl hoppas allt blir bra och att hon är trevlig i alla fall. 😊

Publicerat i Blogg, Djur | Etiketter , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Våren på väg?

Postat den 19 februari, 2019 av Laila Norman

En morgon var det verkligen vår i luften här! Fåglarna sjöng som besatta, det var sju grader varmt! Sedan är det ju det där alldeles speciella LJUSET som kommer fram mot eftermiddagen, som påminner om löveldning, ridturer i ljus fram mot kvällningen på fuktiga vägar och DOFTEN! Vet inte varför, men jag blir lika gråtmild av det varje år. Trots att det är jättehärligt så gör det ont, liksom…

Tömkörningen har gått jättebra över helgen, men igår tog vi en rejäl promenad på en timma istället som omväxling. Tyckte vi behövde lite andra vyer.
Vi gick över bron och landsvägen, bort till Tallvägen och upp i skogen en liten bit ovanför. Där fick hon faktiskt tio minuters matpaus för hon hittade massor av ätbart! 😆

På vägen hem, när vi hunnit till strax innan landsvägen, så började hon plötsligt takta och fick små ”springa-runt-utbrott”. Det kändes lite nervöst med landsvägen framför oss och jag försökte först med ett milt ”prrrrr” men det hjälpte inte. Då tog jag fram mitt lägre tonfall och höll henne lite hårdare i grimman under några steg.
Det jag funderar över är hennes blick hon gav mig då. Jag är övertygad om att den betydde nåt för den var väldigt speciell. Hon spände verkligen ögonen i mig och såg sådär aningen ”vild men frågande” ut. ??
Jag tror faktiskt i efterhand att den helt enkelt betydde: den här promenaden var kul och uppiggande – nu kan vi väl springa lite?
Att det sedan var högst olämpligt på en villagata tio meter innan landsvägen var en annan sak.
Ja vi kom ju över, fast hon fortsatte springa på volter i skogspartiet efteråt också. Men när vi väl kommit över bron så gav hon upp och återgick till sin position bakom mig. 😍

Publicerat i Blogg, Djur, foto | Etiketter , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Återbesök

Postat den 15 februari, 2019 av Laila Norman

De senaste två dagarna har vi bara tagit promenader och idag var det återbesök hos veterinären. Sara ställde återigen upp som chaufför och sällskap. 😍

Veterinär Ylva var nöjd med Colas dagsform och tyckte att så fort huden på ryggen har läkt sig, så kan jag börja skritta och trava lite uppsuttet.

Det är alltså det här partiet på ryggen jag talar om. Det är en reaktion på den grundliga tvätten och desinficeringen inför cortison-injektionen vid förra besöket.
Men nu är skorporna uppblötta och borttvättade och hon fick även laserbehandling.
Utöver detta så smörjer jag med Helosan varje dag.

Cola gick snällt på transporten både dit och hem och efter avslutade gång- och springuppvisningar, så piggnade hon till alldeles väldigt när jag ledde ut henne på gårdsplanen där, i väntan på att försäkringsbolaget skulle svara. Hon ville bara springa och gärna nästan rakt på mig och hade inte mycket koll alls. Tror hon kände sig jätteglad att det var över för idag och att det inte blev några nålar denna gång. 😄

Sara hade med sig ett par boots av märket Renegade som Cola fick prova. De passade bra och eftersom Sara inte hade nån häst med så små fötter, så köpte jag dem för 2000 kronor. 😊 Cola fick genast ett mycket bättre steg än när hon sprang barfota!

När vi kom hem, så följde Sara även med oss ut på en tjugo minuters tömkörningstur och gav mig lite nyttiga instruktioner. 😍

Publicerat i Blogg, Djur, foto | Etiketter , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Uppehåll pga väder

Postat den 10 februari, 2019 av Laila Norman

Det har inte gått att göra någonting under några dagar – alltså inte ens promenader – pga fruktansvärd halka! Först vräkte det ner massa blötsnö och sedan regnade det och plogningsarbetarna hade svårt att hänga med. På nätterna frös det och slasket blev till is.
Nu har det dock regnat ytterligare några dagar och varit plusgrader även på natten, så all snö och is har verkligen försvunnit fort! Vattnet är förstås kvar och täcker både vägar på sina ställen, och åkrar och ängar.

Så det har mest varit att mocka, ge mat och byta täcke, när man har kommit till stallet.
Och att få gå en stund själv och inspektera också, är ju alltid roligt. 😃

Allt blåsande har dock orsakat en hel del kullfallna träd som stått lösa i allt det våta. Crut och Roy fick ett stort träd rakt över sitt lilla hus en natt och det var väl en himla tur att ingen blev skadad! Men de hittades ute på gårdsplanen och i trädgården på morgonen, så rädda hade de ju blivit och staketet var forcerat.

Igår tog vi upp det där med tömkörningen igen. Det gick inte så bra. Vi gick vägen ner och sedan bort mot Fritzons där vi vände. Men när jag ville göra volter och/eller vända så bara stegrade hon sig!?
Förmodligen gjorde jag nåt fel.
Men något annat som också kan ha inverkat var att Nina var ute och gick med Roy och kom efter oss. Helt utom syn- och hör-håll för mig, men Cola hörde säkert att han kom! Mindes väl deras rejsingtur tillsammans då de slet sig båda två och sprang hem!
Roy fick ett spel även denna gång och slet sig från Nina, men som tur var så hade vi precis hunnit hem innan Roy kom springandes. Hade inte varit kul att få honom upp i rumpan på oss, med långa tömmar och elände att trassla in både mig och Cola i när hon velat följa med! 😱

Men idag gav vi oss på tömkörningen igen och det gick mycket bättre. ❤😊 Ja dvs, jag har ju fortfarande inte kommit på hur jag ska göra för att hon ska jobba sig fram till en låg form, men Cola var i alla fall mer sansad idag. Inga stegringar.

Publicerat i Blogg, Djur, foto | Etiketter , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar