Två och en halv timmes tur, bararmad i härlig kvällssol till halv åtta på kvällen! 🥰
Cola spatserade lugnt förbi och emellan alla husbilar när vi tog oss igenom Sönnerängs i princip fullbelagda uppställningsplats. Vi fick leta ett tag efter stigen ut därifrån för den syntes inte för alla husvagnsekipage. Solande människor ropade käcka saker till oss, som ”var har du kärran?” och ”har ni löst biljett?” och hundar skällde, det grillades och musik spelades. Cola kunde inte bry sig mindre. 🥰
Sedan tog hon sig modigt men misstänksam förbi okända gårdar med mystiska saker och igenom djupa hjulspår med lerigt vatten och andra läbbiga saker.
När vi långt senare var på hemväg igen, längs banvallen, då kunde hon kosta på sig att busa till det lite i galopperna. Knyckte på nacken och rusade i fattningen, tvära sidokast för allt farligt längs kanterna etc.
När jag då körde lite trav-halt-skritt-halt-galopp för att få henne uppmärksam, så gjorde jag misstaget att vid ett tillfälle göra halt från trav precis där det var en stor ljus sten! Och om JAG ville att vi skulle tvärstanna där, så måste den ju vara livsfarlig – alltså kastar vi oss raskt åt sidan för att fly… 🤣
När vi kom hem igen så var det ju sent och det smakade väldigt gott med kvällsmat. ❤
