Sista dagarna har det gått från sol och hetta, halvsol och enormt varmt och klibbigt, till regnskurar hela dagen och jätteblåsigt. Jag har varit lite knäckt av värmen och det har inte blivit någon ordning på ridningen. I fredags gav vi oss iväg på en riktig slö-tur i repgrimma och barfota bak och hade jag varit lite smidigare hade jag ridit barbacka också. Jag var beväpnad med lövruska men inte fasen hjälpte det mot alla äckliga flygfä inte! Vi gick banvallen bortåt och stannade en stund och pratade med ett mötande par fotgängare, eftersom Cola ville hälsa och bli kliad. 😄 Sedan gick vi bara bort till ”nya” vägen borta vid klippan innan vi vände igen. Insekterna gjorde att det inte kändes roligt. Sista biten på stigen hemåt tog vi en galopp.
Sedan gav vi oss ut på söndagen igen. Hej och hå, jag trodde det skulle bli en behaglig tur, eftersom det verkade lite mulet. Vi gav oss upp för backen till Fällesåsen och jag hade tänkt mig att vi skulle rida runt Sutarebovägen och Tranabo… Men guuuud så klibbigt väder det var!! Svetten rann och blinningar attackerade och jag kortade redan av vägen i mitt huvud till att bara gå runt Århult.
Men när vi kom till vägskälet strax efter stugan på åsen, så ville Cola absolut gå rakt fram där. Alltså en ännu genare väg hem igen. Och då fick hon det. Vi tog en liten galopp längs den vägen, men den var både ojämn, kort och konstig. Det var väl nåt som irriterade henne… ?
Sedan följde några dagar med antingen slapphet eller regn, men idag, onsdag, blev det av! Cola kom travande nerifrån hagen så fort hon fick se mig med grimman och det kändes ju verkligen positivt! 🤩 Sedan gällde det bara att komma förbi grindvakten Xhakira. Det är inte så enkelt, det är ännu värre nu sedan Lilleman har åkt på eget sommarbete annanstans och det bara är hon och Cola som går ihop. Hon är ingen extremt stor häst, ca 160 nånting, men hon är frieser! Det betyder en lodrätt lyft hals med ett huvud som stirrar ner på en högt uppifrån. Och hon vägrar flytta sig en millimeter oavsett viftande med grimskaft, smackningar, eller knuffningar. Men så småningom lyckades vi tränga oss förbi och jag fick vara snabb med att stänga tråden efter oss. 😜
Idag blåste det också jättemycket samt var lite mulet, så jag gjorde misstaget att rida ut i min höst/vårjacka. Puh och pust, jag var genomsvettig efter tio minuter! En vanlig skjorta hade varit mer lagom. Men alltså det är ju skitsvårt att veta med detta väder!!
Hursomhelst, så var Cola verkligen SKITGLAD idag över att få komma ut! Då menar jag inte busig, utan bara glad. 🥰 Men pga min mage som är lite i olag så vågade jag inte vara borta från en toalett för länge, utan vi red bara Ivarssonsrundan. Men vi red hela vägen runt Stenäng, både dit och hem, så blev det i alla fall ca 500 meter längre än om vi ridit stigen direkt till vänster. 😄 Hon var en fröjd att rida. Väldigt positiv både till att jobba sig i form och tempoväxlingar och galoppen gick alldeles utmärkt idag. Mjuk och härlig i hela kroppen blev hon och lyssnade hela tiden uppmärksamt, även om hon mot slutet ”hörde fel” en gång och trodde jag beordrade galopp när det skulle vara trav. Men det kan jag överse med. Vi tränar ju bara för hennes kropps bästa, inte för några tävlingar. Då är huvudsaken att hon kommer upp med ryggen, tar ut steget och rör sig mjukt och villigt. Och det gjorde hon. ❤
