Eftersom Cola haft lite besvär i sitt bäcken några dagar nu, så tog vi en liten tömkörningsstund igår. Det var nästan ett år sen och jag är kass på det, men vi hade roligt och det var huvudsaken! Vi var en liten sväng på vägen och sedan var vi i paddocken, så vi höll inte på länge alls. Mest träning för huvudet. Cola skulle ju kunnat gått iväg precis som hon velat, men gjorde sitt bästa att förstå vad jag ville. Någon gång kunde hon stanna, dra en suck och titta på mig med en frågande blick: ”Nu är du väldigt otydlig här igen, matte!”
Sedan gick det bättre nästa försök. 😂😍
Idag har det småregnat av och till mest hela dagen. Vi var ute på en stilla tur i 45 minuter, där vi jobbade i skritt för att hon skulle trampa under sig och höja upp ryggen. Halvvägs blandade vi in lite trav också.
Hon skötte sig riktigt fint och fick upp ryggen bra men det blir ännu bättre efter samling i nedförslut av nån anledning!
Efteråt halmade jag ligg-skjulet i lilla vinterhagen och släppte henne där. Det ska bli storm och regn i morgon och på lördag, så då behöver hon ett ordentligt skydd. Soni är inne i sin box dessa nätter.
Vi är allt kvar uppe på gården trots allt! Det kostade en heldag med räfsning av hage, för att få bort det mesta av ekollonen. Så tar vi och plockar då och då, ifall det har ramlat ner många nya.
I förrgår hade vi en riktigt härlig tur igen! Vi var ute nästan 2 1/2 timma och forcerade både jobbig terräng, klättrade ner för branta backar och tog oss fram där det var sumpigt och vått emellan tuvor eller under brötigt ris. Det var även helt okej att rida över stenbron trots att den var dränkt av rinnande vatten, efter allt regnande! Och detta med en häst som är omöjlig att få till att gå i vattenpölar. 😂
Vi galopperade även så in i… fort uppför serpentinbacken, att jag var tvungen att mumla mitt mantra för mig själv: ”jag är inte rädd, hon kommer inte att ramla, jag är inte rädd…” 😱
I backen ner från Fällesåsen jobbade jag med att hon skulle trampa under sig med bakdelen och resultatet blev ju att när vi kom ned för backen så hade hon världens finaste samling. 💕 Fantastiskt sviktande fin skritt på tygeln och jättemjuk! Vi tog en liten trav också där, för att kolla av att den fina samlingen höll sig genom den och in i nästa avsaktning också och det gjorde den. ❤😍
Idag blev det fantastiskt väder efter efter en mulen morgon. Vi red en timme bara (elektrikern skulle komma så jag hade en tid att passa), men vi hann med att jobba lite på banvallen. Hon gick fint idag med.
(Men jag har märkt den senaste veckan att hon surar en aning och går emot när jag vill fatta galopp på plan mark? När hon väl galopperar, så går det som hejsan, men det är just själva fattningen. Tänker att hon kanske har aningens ont i ryggen av nån anledning? Ska försöka att inte bry mig, men gör en notering här ifall det skulle bli värre.)
Det var så skönt väder och ska visst bli ännu varmare i morgon, så när jag släppte ut henne i hagen efteråt, fick hon gå naken. Varken flugtäcke eller regntäcke – så skönt!!! 😍😄
Hade varit fint med två öron på sin häst, men man kan inte få allt! 😄
Häromdagen blev det sånt där underbart väder efter regnet som det bara kan bli i september. Härligt soligt och skön värme, men helt annan luft än på sommaren.
Jag satte mobilkameran på inspelning för att fånga upp den där känslan av hovklapper, fågelkvitter och i övrigt tystnad. Precis då kom det ett överljudsplan av nåt slag och dånade över våra huvuden. 😂😂
Det kom senare flera stycken till, så det var slut med den stämningsfulla friden.
Men idag tog frid-känslan slut. Den som infann sig när vi fick flytta hem våra hästar till hagarna runt gården. Och varför då? Jo, ekollonen är mogna och dråsar ner från ekarna. Det finns ekar lite varstans i hagarna och naturligtvis ska just Cola älska dem.
Hon äter och äter och äter och letar verkligen aktivt upp dem! De är ju jättegiftiga! 😨😱
Likadant förra året, när hon gick i en hage med en ek i. Jag fick då flytta henne till en av tre angränsande ek-FRIA hagar. I år finns det bara två stycken utan ekar i, för den tredje har öppnats upp till en kulle där det kryllar av ek! Där SKALL betas av, så att stänga till där fick vi inte göra. 😠
De andra hästarna är tydligen inte alls benägna att smaska på dem, men eftersom Cola är det, och jag gärna vill att hon fortsätter leva och har hälsan, så får hon flytta från gården igen! För de två hagarna som är ekfria, ska sparas lite till och tas i bruk den allra sista tiden innan det blir dags för hö. 😖😢
Så det blir till att börja köra vattendunkar igen då. Ska flytta ner henne i morgon – i natt fick hon gå i en av de där två. En dryg kilometers promenad gör att det blir till att ha bilen som sadelkammare igen samt förvara mat och borstar o sånt i, så jag kan starta och avsluta ridpassen nete vid hagen. Mycket bökigare. Och av nån anledning är det alltid något man behöver, som finns kvar i stallet. Nån salva eller nåt.
Nina skulle flytta Roy och Crut till en angränsande hage där nere i Apel, och det är ju bra för då kan ju Cola i alla fall se andra hästar och slipper gå totalt isolerad!
Suck och jämmer och elände…
Idag och igår hade jag ett superbrunstigt sto som inte kunde stå still för fem öre i stallgången. Däremot var hon fullt ridbar och gick mycket bra dessutom.
På väg upp för backen mot Fällesåsen, ser jag grävmaskinen på långt håll. Jag tycker det ser ut som den står tvärs över vägen! ”Det här ska bli spännande”, tänker jag. ”Vi får passera under armen till skopan!” 😂😂
Nu blev det ju inte så, jag såg fel…
Men Cola har alltså åsikter om vem eller vilka hon ska dela hage med. Och det är inte Soni!
Tyvärr får hon ju inte bestämma detta själv utan det är en massa olika faktorer som styr…
När hon och Soni gick i hagen nere vid banvallen funkade det ju ändå bra, men vi flyttade hem dem till gården igår. Skönt för oss människor, att slippa gå så långt fram och tillbaka. Men nu ser ju Cola de andra och då vill hon ABSOLUT gå med dem!
När jag skulle släppa ut Colahästen efter ridturen igår, så hade ju hon bespetsat sig på att få komma ut till Pikasso, Hera och Lillan! Hennes tre älsklingar. INTE fortsätta gå med Soni. Särskilt som hon såg Lillan stå vid insläppet i hagen längst bort.
När jag försökte få in henne hos Soni istället, ställde hon sig helt sonika på bakbenen vid insläppet och viftade med frambenen i luften. 🙄
Det var både trångt och backigt där jag stod, så till slut släppte jag taget och lät henne rusa fram till Lillan och de fick hälsa över tråden en stund.
Sedan fick jag helt enkelt gå runt bakvägen med henne, genom två tomma hagar, in till Soni och där sprang hon runt och skrek ett tag, men hon gav sig snart.
Idag var hon på samma humör. Hon hälsade på Hera och Pikasso över tråden innan jag fick med henne till stallet. Där dansade hon quick-step och halvreste sig hela tiden så jag fick vara snabb med sadeln. Tränset åkte på ute på stallplanen…
Viktoria och jag kom sedan överens om att hon skulle få ett par timmars date med Hera. Ifall det möjligen skulle lugna henne.
Hon blev mycket nöjd. ❤
Tyvärr blev det åter skrik och tandagnisslan, när hon fick gå tillbaka till Soni igen på eftermiddagen.
Det blir väl bättre när brunsten får lagt sig.
I onsdags följde Marina med ut en runda med Soni. Det är kul med sällskap ibland; det är inte så ofta det sker. Vi red backarna på andra sidan vägen, mellan Sönneräng och Torvbacken. 😊
Tiden den går och den gångna veckan har vi faktiskt ändå fått ridit de eftersträvansvärda fem dagarna. Nu verkar det bli sämre prognos framöver, med alla regnväder de radat upp på rad, om man ser på väderprognosen.
I förrgår tog jag och Marina upp hästarna, för hon skulle ha Soni inne över natten då det skulle hålla på att regna och sedan skulle han släppas ihop med Pikasso nån dag för att vänja sig. Så då skulle Cola få gå med de andra så länge. Det blev ett kärt återseende: Cola gillar verkligen Hera och Pikasso! Men hon såg allt till att besöka matbordet först, innan hon gick och hälsade! 😄
Synd att hon inte får gå tillsammans med dessa mer tid.
Sedan messade Marina mig om att det inte blev något hopsläpp utan Cola och Soni skulle få gå i hage fyra. Jag lovade att koppla bort batteriet nerifrån hagen och ta med det upp.
Men idag fick vi order från Nina att vi skulle ta ner hästarna igen nu när inte Soni skulle gå med Pikasso, för den hagen där nere skulle betas av mera innan vi får ta upp dem! Tydligen hade Marina missuppfattat!
Så nu blir det till att släpa ner batteri och sladdar igen imorgon och koppla på det på tråden. Det blir en sen dag, för vi jobbar bägge två och sedan vill jag hinna rida innan det blir aktuellt med att släppa ner och koppla ström.
Det som är det största bekymret med den hagen där nere, tycker Marina (och jag håller nog med) är att det finns i princip inget skydd alls om det spöregnar en hel natt! Det finns en liten ficka där stängslet svänger in mot träden, men inte är där nåt bra skydd mot hällregn inte!
Ja ja, igår red vi runt Gläsbackavägen och Tranabobackarna hem igen. Hon var pigg och glad där, även om hon känts aningen lugnare/tröttare den här veckan. Men inte så lugn att det varit något att oroa sig över.
Idag var det dags för nya skor. Cola skötte sig även om hon inte gillar när man bankar, men hon var tydligen nödig för utöver att lägga två stora högar inne i stallgången under tiden, så kände hon sig tvungen att kissa en hel ocean därinne! Och att kissa på betong är ju inget hon gör om det inte är tvunget.
Efteråt fick hon ut och springa in de nya skorna i paddocken, innan hon fick mat och regntäcke och gå ut till Soni. Mycket spring i benen idag tydligen! Jag filmade ju bara knappt halva tiden. 😂
Idag har vi klättrat. Uppför branten, genom den fina bokskogen och senare den trolska granskogen. Cola tyckte det var väldigt jobbigt uppför det brantaste och ville vila flera gånger (och det fick hon.) Hoppas det inte var dumt gjort att klättra? 🤔
Tog lite bilder och tänkte att ”jag tar dem som blev bäst”. Men inte kan jag välja bort inte. Det får bli allihop.
Sedan fortsatte vi till Platån, där vi lekte raket uppför alla de branta backarna. Då var tröttheten över.
Mer galopp sedan på platt mark, på väg tillbaks mot Århult. Pigg här med – trots att jag kunde ana mig till ett litet sviktande från bakdelen vid nåt tillfälle. ?
Jag lägger det på minnet bara än så länge. Hon var pigg och glad och en sträcka i trav avverkades efteråt också, samt supersnabb skritt genom hagen på väg hem utan problem. ❤💞
Idag är det en av de där dagarna i månaden, visar det sig när vi kommit en bit. Suck. Vi travar en jättelång sträcka med förhoppning om att hon så småningom ska fokusera på något annat än alla demoner som hotar överallt.
Sedan genom skogen bort till vägen mot Arturs sjöar. Galoppen upp dit blir en upplevelse av tvärnitar och otroligt snabba, högst oförutsedda rörelser åt alla håll – samtidigt som hon är jättepigg och verkligen vill springa jättefort! 😂
Efteråt rider vi runt för att ta den smala grässtigen mellan den lilla dammen och själva sjön. Då upptäcker hon ett ”slukhål”, dvs ett RÖR som sticker upp ur gräset och visar sitt svarta gap mellan två stenar, alldeles precis till vänster om stigens början – och med sjön direkt till höger. 😱😱😨 Sällan har väl en häst farit baklänges så hastigt!? ”Nejnejnej, aldrigilivetattjaggårdär!!!”
Men på tredje försöket lyckas vi. Mycket beröm. 😍
Sedan kommer då nästa lilla uträknade utmaning: stockbron, som är bred, platt och fin utan springor eller ojämnheter. Inte ens något hemskt vid sidorna. Jättefarlig!
Men här är hon väldigt modig och efter att ha tvekat och nosat på lång tygel en stund, så går hon till slut över med höga benlyft och högljutt blåsande. 😆
En liten stund senare rider vi förbi ett ställe där ägaren har flyttat hundgården ut till vägen. Cola är inte rädd för hundar, men den här älghunden verkar inte gilla någon. Han vrålskäller hela tiden från det att han hör oss och kastar sig oavbrutet upp mot nätet. Klorna rasslar varje gång på väg ner. Man vill liksom inte veta vad som händer om det en dag skulle gå sönder…
Men Cola är duktig nu med. Med krum nacke tar hon sig förbi i nån sorts piaffliknande tempo.
Ännu en stund senare längs vägen, får hon ett litet psykbryt när jag ber henne gå åt sidan för att det kommer en bil. Jag frågar henne vad tusan det är frågan om??
Knasig fråga.
Hon är ju fullpumpad med adrenalin efter alla hemskheter hon utsatts för de senaste tjugo minuterna! 😂😄
Men vi är snart vid banvallen igen, så hon får galoppera av sig! Och nu vinner minsann springlusten över demonerna längs vägkanten. 😁
I tisdags blev det bara en stillsam tur runt Ivarssons för det regnade. Visserligen sken solen också och det var ganska varmt, men det blev svettigt i regnjacka och blött om jeanslåren… Så vi jobbade mest i skritten även om det blev lite trav också och pyttelite galopp. 😌
I går gav vi oss iväg upp för backen mot Fällesåsen för att sedan ta oss vidare till Platån. Det tog tid. Cola stannade hela tiden och såg alldeles håglös ut. Stod bara snyggt parkerad och glodde ut i luften. Efter en liten stund gick hon vidare. Men hon upprepade detta väldigt många gånger, så rundan tog sin lilla tid.
Det kändes INTE som att hon hade ont – mera som att hon var trött.
Vid ett par tillfällen, där hon brukar vilja galoppera, fort, erbjöd jag henne detta. Hon började glatt, men efter bara en liten bit saktade hon av igen.
På hemvägen när vi gick nerför den långa backen från Fällesåsen, så jobbade jag med henne för att hon skulle få in bakdelen under sig och gå sakta så hon hann med att trampa med bakbenen ordentligt. Det gav resultat, för när vi var nere, så gick hon i en jättefin form med sviktande steg! 😍 Vi utnyttjade detta i en stunds trav och det kändes hur bra som helst.
När vi var tillbaka i stallgången bestämde jag mig för att gå igenom pälsen, men framför allt svansen riktigt ordentligt, för jag hade fått lite aningar… jodå, mycket riktigt: efter en stunds kammande så kröp den första älgflugan fram! Jag hämtade pälsglansen och kammade och kammade och till slut hade jag fått död på ÅTTA stycken äckliga älgflugor!
Cola stod som ett ljus hela tiden och efteråt gäspade hon väldeliga och såg mest ut som om hon kunnat somna på stört! Och hon hade Hallands mest välborstade svans!
Jag misstänker att dessa irriterat och hållit henne vaken sedan igår, kanske ännu längre?
Så himla skönt att ha fått bort dem!
Idag började bockjakten och Cola fick gult ländtäcke dagen till ära! Jag tänkte att det förutom att synas bra, även skulle skydda mot flera älgflugor… 😄
Vi höll oss till banvallen idag. Vi jobbade cirka en timme och med tanke på hur sällan det blivit av, denna varma sommar så var hon riktigt duktig! ❤
Jag fick för mig att vi skulle träna halter även från galopp, eftersom hon nu lärt sig så bra efter förra gångens tragglande! Att halt betyder att man ska stå stilla alltså – inte bara stanna och sedan börja springa bakåt eller framåt omedelbart.
Men detta var ju en fånig idé på en häst som iofs lär sig fort, men sedan gärna glömmer lyssna och tycker att hon kan det. 🐎 💡
Efter två ”avsaktningar” från galopp, (det blev rätt så lång bromssträcka) så tvärnitade hon sedan alldeles själv två gånger i följande galopper. Helt utan att skygga för något; hon bara tvärstannade.
”Var det så här du menade, matte!?” 😂😂
Men eftersom hon ändå inte har styrkan i bakdelen än, så nitar hon ju på frambenen. Så vi nöjer oss nog med att träna halter från trav ett tag, tror jag.
Oj vad tiden springer iväg! Det känns alldeles nyss och ändå var det en vecka sedan! Tack vare att mamma var nere och hälsade på, så kom jag faktiskt mig iväg ut på morgonen och Cola hade morgonfrilla i luggen! 😊
Så var mamma och jag ute en sväng och vi gick faktiskt upp till Österbacken och bytte några ord med Daniel och Petra innan vi vände hem igen.
Onsdag – torsdag var vi nere i Malmö och hälsade på Andreas, Elisabethe och lilla Alicia. 😍 Den senare tyckte det var jättekul att klänga på gammelfarmors ben en stund och var jättesöt i vanlig ordning.
Under tiden vi var där, passade det på att åska och regna ordentligt en natt och det hade visst kommit en del hemma i Ullared med.
Väl hemkommen igen (mamma hem till Göteborg) så bytte vi till ny hage igen, Marina och jag. En stor fin med mycket gräs, alldeles vid ån och bron.
Men det syns då inte på Colahästen att det varit så dåligt med bete hela sommaren! 😆
Sedan tog jag en liten ridtur, som blev just det – liten. Efter halva turen brakade nämligen ovädret loss och det åskade och blixtrade och ösregnade och vi travade hem från Ängavägen där vi befann oss då. Jag var sjöblöt! 😂
Igår gick det bättre. Vi red över 153:an, korsade husvagnscampingen vid Sönneräng och tog backarna upp mot Björnåsen till. Sedan genom skogen och över till Torvbacken och banvallen igen. Men jag måste säga att jag inte tycker att det är särskilt trevligt att passera infarten till skogen där. Undrar vem som äger marken där och om de har tillstånd? De måste ha stått där i över ett år nu? Kanske två. Tvärs över hela den lilla skogsvägen och med fullt av bröte runtomkring. 😠 Man kan knappast passera mellan husvagnarna heller för där är trångt och grejor man inte vill att hästen ska trampa på.
Men sedan jobbade vi litegrann på banvallen på tillbakavägen och vädret var alldeles lagom att rida i.
Idag blir det två och en halv timme bort till galoppslingorna bakom Bökenäs, mot Skärshultsvägen och tillbaka.
Hon är lite seg i början: stannar flera gånger och bryter av om vi börjar trava eller galoppera. (?) Men när vi väl närmar oss omgivningarna kring Bökenäs piggnar hon till rejält och har ingen förståelse för att matte får sönderrivna armar och kinder av alla torra, vassa grenar när hon far fram i superskritt genom snårskogen.
Sedan är det jättekul att galoppera på slingorna därborta och det sitter även i hela vägen tillbaka. 😍
Meet Sigh, the Librarian, Ozzy - the talking little furry creature that no-one understands, Dr Jeale, Mike - the very cool saxophone player, and of course Simoriah - the foxy lady. I'm sure you will have your moment of entertainment!
KLICKA HÄR FÖR ATT BESTÄLLA!
Synopsis: Sigh is out on one of his nightly walks. Mainly to get som fresh air but also to get some fresh thoughts into his head that would convince him he’s not going mad. Instead he’s ending up in some kind of hospital and then a foxy lady gets him out and gives him experiences he could never dream of. It turns out that the Internet could spread dangerous thoughts and together with some mad scientist’s idea of breeding, the consequences would be catastrophic. Sigh is the chosen one. He must find a way to stop it all. And on top of it all; he’s fallen in love…
