Än slank hon dit…

Gårdagens tvåtimmarstur blev också en pigg sak. 😄 Vi red banvallen upp och vägen fram förbi Jarhults/Åsen och senare hagen med deras shettisar. Senare in till höger och höger igen, tillbaks mot banvallen bortanför Torvbacken och genom skogen. Flera pigga galopper blev det och idag var de även kryddade med massor av tvära kast med liten människa, pga diverse hästätande monster vid vägkanterna! Inte klokt så mycket farligheter det finns, får det verkligen vara på det viset? Ibland fick jag faktiskt bryta av, återfå balansen och fatta ny galopp. Och ibland blev det studsig galopp på stela framben, eftersom hon måste vara beredd på att tvärnita för monster… herregud!

Värmen fortsätter och stiger mer och mer över 20 grader. Det är ju härligt – men lite väl varmt att rida. Men det ska tydligen bara vara ett par dagar till, enligt smhi. Sedan ska det bli mulet, regnigt, blåsigt och ca 15 grader. 😵 Ja regn behöver vi ju, men varför ska det alltid bli så här tvära helomvändningar?

Tillbaka i hagen igen, så var alla hästar törstiga och vatten fylldes på. Lilleman hjälpte till med att dirigera om slangen ett par gånger. 😅 Men när han riktigt lyckads få till det, så var mobilen naturligtvis inte med…

Publicerat i Blogg, Djur | Etiketter , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Buspigg

I förrgår hade hon börjat komma in i det där stadiet när hon helst ville vara kvar i hagen, pipa lite och låta Lilleman slicka henne på benen… Vi red bara Ivarssons, för hon var egentligen inte intresserad. Och då var det ju inte särskilt kul.

Idag var det en helt annan sak igen! Vi red via Fällesåsen (nu går kossorna där) och Århult. Pigg galopp på grusvägen, mötte bil, gick åt sidan och ställde oss och fortsatte sedan där vi slutade. Från stillastående.

Sedan red vi förbi Sandklevs hästar. Där tog hon bara ett steg i taget, för hon var inte säker på att vi kunde passera där. Alls.

Men sedan kom vi ut på Sutarebovägen och sedermera ”parallellbacken” där. De brokiga kalvarna gick i den övre hagen (lite lagom 😁) och vi stannade till en liten stund där vi svängde av och jag pekade och hon tittade lite. Sedan galopperade vi den vägen men saktade av vid svängen för där blir för brant för hennes höft. I nästa svacka, inför den branta uppförsbacken laddade hon. Jag sa nej, jag sa nej, men till slut sa jag ”ja men okej då!” och släppte henne! Hon blev skitlycklig men hjärtat dunkade fort när vi nådde toppen. ❤

Efter detta red vi genom skogen så vi kom ut ovanför platån och sen tillbaks via Fällesåsen igen och nu blev hon bara piggare och piggare. Hon bar sig även åt – på ett sätt som jag inte minns att hon gjort innan – när hon inte fick rusa iväg på stört närhelst hon tyckte det passade: hon studsade, knyckte sådär på nacken, och sprätte lite med rumpan!! Men JAG ville faktiskt bestämma när galopperna skulle tas och varje gång när jag väl släppte iväg henne så skötte hon sig exemplariskt.

Jag har kontaktat en tjej som sökte medryttarhäst. Hon skulle komma på tisdag eftermiddag och hälsa på i stallet och träffa Cola. Så får vi se om de två kommer överens och om JAG tror att jag kan lita på henne och att hon kommer när hon säger osv. Hon är 19. Vill inte skriva mer innan jag vet hur det blir.

Själv har jag tänkt att hon skulle rida Cola i alla fall en gång i veckan. Drömscenariot vore att de trivs så bra tillsammans att det hela blir riktigt, riktigt långvarigt (om Cola får behålla hälsan.) För jag tänker att jag blir ju för helvete bara äldre och äldre och vem vet hur det blir med saker och ting…

Men hela den här invigningsriten känns väldigt jobbig för mig också. Som att jag dels oroar mig för att hon inte kommer att rida henne på ett bra sätt, eller jag vet inte, kanske bli arg och börja ryta och gapa på henne eller rycka i munnen… ja, vad vet jag???!! Men dels känner jag också lite svartsjuka över att nån annan ska rida henne. Knäppt, men det går väl över. Om det nu blir nåt över huvud taget. Min erfarenhet av unga tjejer är att de först ropar jaaaa, och så kommer de ett par gånger och rider och sen blir det inget mer.

Publicerat i Blogg, Djur, foto | Etiketter , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Brunsten fortsätter

Nu ackompanjeras brunsten av högljudda gnäggningar med – när hon lämnar gården och när hon är på väg hem igen. Idag red vi risskogen och sedan galopp nästan hela banvallen tillbaka. Det var många faror som lurade idag också och som om inte det var nog så lyckades hon trampa in en stor sten i skon bakom Ivarssons och jag höll aldrig på att få bort den!

Eftersom jag i vanlig ordning inte kan välja bild, så får det bli allihop. 😂😂 Det där ”skavikalldeteksemet” (?) ser faktiskt bättre ut nu! Otroligt nog, för det har aldrig hänt de andra gångerna att det går tillbaka utan att all päls lossnar. Men vi får väl se, det är som sagt inte helt över än. Men det känns ganska jämnt och lent när man stryker med handen. Inte alls så där stelt och flagigt och med kåd-liknande klibb. Jag smörjde med aloevera gel idag. Kanske ska ta prob oil i morgon igen, trots allt. Jag menar, det har ju tydligen funkat bra, så…

Efteråt hade vi med oss saltsten till hagen och Lilleman lät sig väl smaka med en gång.

Och sedan rullade sig Cola i gräset och så sänkte sig friden i hagen. ❤

Publicerat i Blogg, Djur, foto | Etiketter , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Brunstpigg

Dags för brunst igen. På sommaren är det inte alltid hon blir en sån där pissemärr, utan många gånger märks det mest på att hon a) ser spöken precis överallt och b) blir vrålpigg. Jag märkte tendensen redan i onsdags men bara ytterst lite men i fredags – OJ!! 😂 En av de där dagarna då livet är farligt att leva om man är häst.
Det är attacker uppifrån (?) och ett osynligt spöke som förföljer oss i skogen parallellt med vägen och sedan fastnar hon med bakhoven i en jättegren utanför hagen på Fällesåsen. Den hänger med som en harv efter oss en lång bit. Jag vägrar att sitta av och säger till henne att ”du kan väl ruska på benet”! 😄 Men till slut släpper den. Galopperna kastar vi oss in i  med samma hetsiga iver som en galopphäst på ett löp när startboxen öppnas.
Sedan går kossorna vid Århult. Just DÄR har hon inte sett dem på ett tag och absolut inte en dag som denna.
Men det hade nog gått vägen om inte fem barn och en boll lekte i hopptornet runt hörnet också. Det blir för mycket. 😂
Jag leder henne förbi allt elände. I ”piaff” med snyggt ihopkrullad hals och högljutt blåsande…

Men vi hade rätt kul ändå. 😍

Igår, lördag, släppte vi Cola, Xhakira och Lilleman på bete. Äntligen, tyckte hästarna! ❤

Det låter nästan som krig i bakgrunden, och det skjuts faktiskt oupphörligt en massa nerifrån andra sidan vägen nånstans. Har ingen aning om varför. Och så blåser det också.

Men visst är det lite märkligt ändå: Jag hade kommit överens med Eike att ses idag på eftermiddagen, efter att jag slutat jobbet kl 14, för att släppa våra på bete. Det är även Eikes tur att mocka lösdriften då. Jag kommer till stallet strax före henne så jag går bort med två vattenbaljor och placerar ut. Drar fram slang, klart för att fylla på vatten. Sedan tar jag in Cola för att ge henne mat först, samt lägga på ett regntäcke eftersom de utlovat 24 timmars regn. Då anländer Eike. Plötsligt kommer Marina (som jag småpratat med strax innan, men trott hade åkt hem nu) och Eike gåendes med X och L och Marina frågar mig i förbifarten vilken hage de skulle gå i. Så går de ner och släpper dem.

Jag trodde vi skulle släppa samtidigt – varför skulle vi annars bestämma tid att ses? Nåväl, jag fixar klart med Cola och går bort med en mycket otålig dam som redan fattat vad som är på gång. Väl inne i hagen står hon på helspänn och behärskar sig allt hon kan medan jag fumlar med att få av grimman. Jag står själv och tittar en stund på hästarnas glädje över att få gå på gräs.

Sedan är det tydligen mitt arbete att fylla på vatten också? Jag gör naturligtvis detta, och det tar väl ca 20 minuter. När jag sedan kommer tillbaka, ser jag Marina gå med en grep i hagen och samtala över stängslet med Viktoria. Varför hon var där vet jag inte. Jag brydde mig inte om att ropa att det var klart med vatten till hästarna, för det var uppenbarligen ingen som brydde sig, så jag åkte hem.

Publicerat i Blogg, Djur, foto | Etiketter , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Betessäsongen hägrar

Alla hästarna är sååå trötta på hösilage nu och det enda de vill är att äta gräs. Att tro att det går att rida på lång tygel, är ett skämt. Det går inte, huvudet åker direkt ner till närmsta grästuva. 😄

Värmen har lyst med sin frånvaro den senaste tiden och vinden varit iskall. I torsdags red jag längs banvallen och den där lilla parallellstigen tillbaka och därefter runt Ivarssons tillbaka. Flera galopper blev det med och hon kändes glad och okomplicerad. 😊

Resten av veckan var det mest gräsätning som gällde. Vi hade stallmöte i söndags och hann med en promenad före det med.

På mötet fick vi veta vad vi har att göra under sommaren. 1) Ligghallen ska tömmas. 2) Alla boxar tvättas. 3) Foderrummet och det större utrymmet med hö/halm samt våra skåp mm, ska städas och skrubbas. 4) Paddockskanterna ska rensas från ogräs igen. 5) Sadelkammaren och toaletten ska städas. Tror det var allt? Sedan har man ju då ogräset hemma med, samt gräsklippning och tvätt av regntäcken inför hösten…

Ja jag säger bara det att det där med ogräsrensning vet jag inte om min rygg orkar med detta året. Jag kan ju inte sitta på huk pga mina knän, utan måste stå dubbelvikt. Känner att det får nog räcka med rensningen hemma för min del, så får de med friskare knän och ryggar ta sig an det i år. Men städa sadelkammaren kan jag ju fixa i allafall! 😄

Så har Cola fått tillbaks det där konstiga bak på rumpan! Det har ju bara kommit på hösten innan, så jag trodde det hade något att göra med säsongen, men så är det tydligen inte. 😒

Den grågulbruna nyansen är att det är insmort med salicylsyrevaselin och det är inte så himla farligt än. Men det blir ju långsamt värre, dag för dag!! Tyvärr. Jag tvättar och jag smörjer, men det kliar förmodligen för det syns att hon ”gjort vid det” på nåt sätt sedan sist. Hon kliar så det går hål och sedan gör det ont. När jag gnider in salvan (eftersom pälsen är alldeles hård/stel där, och känns som om hon har kåda på sig,) så börjar pälsen successivt släppa och det brukar sluta med en stor kal fläck! Jättetrist på alla vis, särskilt som att det kommer att dröja ända till hösten innan hon får ny päls där. 😥

I måndags blev det bara en ridtur runt Ivarssons och igår var vi ute på en rejäl gräsätningspromenad, på 1 1/2 timma och hon var så lycklig. På vägen ut var hon tvungen att springa hela tiden. På nåt sätt tror hon att om hon springer, så hinner hon fram och äta lite gräs, innan jag hinner ikapp och drar iväg med henne! 😂

Idag var det riktigt varmt och soligt och jätteskönt ute! Naturligtvis hade jag för mycket på mig, så jag blev genomsvettig under ridturen. Får komma ihåg det där med flera lager till nästa gång, så man kan ta av och på och välja lite, när man ska ge sig ut.

Vi red i alla fall till Arturs sjöar, där vi pausade en stund för gräs och sedan tillbaks igen. Flera galopper blev det ju också och Cola varierade mellan att vara pigg och glad, till att några gånger plötsligt bara stanna och stå. (Ja inte i galoppen förstås!😄) Jag undrade förstås varför, vad som var fel? Men jag tror helt enkelt att hon tyckte det var dags att äta lite gräs!? Jag vet inte. Men hon gick ju bra i alla fall. De nya skorna verkar fortfarande bra, förresten. Bra!

Igår avmaskades alla och efter fredag får vi släppa på bete om vi vill. Eller om vi vill vänta till nästa helg. Jag får väl höra med Eike hur hon vill göra, för det är meningen att Cola ska gå ihop med hennes två (Xhakira och Lilleman). Så går Hera och Soni ihop. Detta för att minska på betestrycket per hage. Lillan och hennes föl ska åka bort över sommaren och gå tillsammans med ett annat fölsto.

Publicerat i Blogg, Djur, foto | Etiketter , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Uppför och nedför

Igår var det bara gräsätningspromenad som gällde. När vi kommit fram till Ivarssons och hon börjat beta, så fick vi världens hagelskur på oss. För övrigt var det rätt så soligt men en isande kall vind. De nya dojorna har kommit, en stlk större. Provade dem som snabbast men de var alldeles fär stora!!! Suck.

Jag och M har kommit överens om att vi glömmer allt tjafs.

Idag var det sol och möjligen en aning mindre kall vind. Hade hemma dojorna igår och kortade vajern till längden och idag blev det provtur. Jag TROR att de blev ganska perfekta!? (Sade hon förhoppningsfullt.) Vi började med att gå uppför branten till bokskogen. Jag satt upp när vi var högst upp. Sedan red vi vänstra skogsvägen och sedan till höger genom trollskogen.

Minst brant nerför där. Därefter red vi direkt höger runt Fällesåsen. Hon fick stanna och äta flera gånger och verkade nöjd med det. 😊 Ett par små galopper blev det och särskilt den sista, nära stallet, blev riktigt bra, då den föregicks av en samlad fin skritt. ❤

Publicerat i Blogg, Djur, foto | Etiketter , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Sol och blåst och ont i magen

Dagen började med mockning av ligghall och lösdrift plus stenplockning i densamma. Sedan blev det en ridtur runt Ivarssons plus en liten extra sväng med gräsätning. Hon rörde sig bra och gick som hon skulle men var egentligen inte intresserad av att göra något annat alls än att äta.

Så blev jag otroligt sårad och lessen i stallet idag, av M – och av V som höll med.

Jag VET att Cola vill vara den som bestämmer.

Jag VET att hon jagar bort och nafsar eller bara helt enkelt har ett behov av att flytta på de andra runt foderbordet.

Jag VET att det ser väldigt otrevligt ut och även kan se ologiskt ut. Med människoögon mätt.

Jag VET också att hon känner sin överman ganska direkt och henne/honom låter hon vara/aktar hon sig för. Exempel på det var Ruffe på sin tid, Lisas gråa sto som jag jämt glömmer namnet på, och Q, den tid han var här (hon bara gick undan för honom med en gång). Två andra exempel på hästar som hon är/ har varit jämbördig med är L och P. Hon kan mycket väl slänga surt med huvudet mot en jämbördig häst då och då. Detta är för att testa. Flyttar sig den andre då, är hon tillfälligt starkare. Men det kan lika gärna bli tvärtom. P verkade hon trivas med, förmodligen var han nog snäppet högre än henne förresten när jag tänker efter. För hon utmanade aldrig honom.

Att då säga att ”hon är helt knäpp”, att hon ”ger sig på andra utan orsak” osv är ju en mänsklig reaktion. För det är ju inte kul att ha en häst som blir jagad. Men att säga att hon ”minsann ger sig på, och sparkar andra utan anledning” är faktiskt brist på hästkännedom! Hur många hästar har Cola skadat? Har inte hört någon! Hur många gånger har Cola blivit sparkad så hon fått ont? Tre gånger. Hon har även blivit biten. Inget allvarligt. Men det visar att hon är en ranghög häst, men som inte är högst! Därav hennes osäkerhet som gör att hon måste hävda sig hela tiden.

Att då säga att hon förtjänar att bli sparkad för att hon är för kaxig, anser jag vara elakt. Jag har ju inte omvänt letat efter nån syndabock, eftersom det är sånt som händer. FÖRUTOM den gången när Q sparkade omkull henne. För DET var ingen naturlig situation. 1) han var högre rang än henne och hon mopsade aldrig sig mot honom. 2) Bägge två plus en till, står fredligt och dåsar bredvid varandra i hagen, med ordentligt avstånd till varandra. Helt plötsligt (snabbt) vänder Q baken till och slår med bägge bakhovarna, tre gånger i följd mot Colas buk och länd, varav den tredje sparken slår omkull henne! (Hon kunde inte flytta sig längre bort eftersom eltråden var där.)

Att då säga med det tonfallet, att joodå, Cola hade säääkert gjort nåt mot honom innan, för att förtjäna det! Och att jag inte ska ”försnälla” min häst! Då anser jag att man inte vet vad man pratar om. Hur hästar fungerar i flock. Jag försnällar inte min häst. Jag ser ju själv hur hon håller på. Ur människoperspektiv ser det tråkigt ut.

Men det är så man gör som häst, om man a) vill vara hög i rang och b) samtidigt är lite osäker på sin ställning. Då flyttar man på andra hästar. Antingen flyttar man dem bara till andra sidan foderbordet, så de vet att man bestämmer. Eller så jagar man. Om den som ska flyttas på, inte flyttar sig tillräckligt snabbt eller gör nån annan liten rörelse som tyder på respektlöshet, då växlas det upp och går först över till hot om att bitas, sedan till nafsande och står de kvar ändå; till bett. Blir det någon form av litet tumult, kan även hot om spark och spark komma på tal. Nu pratar jag rent allmänt om hur hästar beter sig. Tycker att Cola följer den mallen. Att hon håller detta beteende vid liv tyder alltså på osäkerhet. Hon har ju X över sig, och det gör att hon hela tiden måste försäkra sig om att åtminstone alla de andra lyder henne.

Att jag sett t.o.m. snälla H (för hon ÄR snäll) komma rusande långt bortifrån, med öronen bak, för att jaga bort S som står ensam vid foderbordet, det är det ingen som lyssnar på. Det är tydligen inte samma sak, utan bara undanflykter från mig, för att jag inte vill inse att Cola är elak. ??

Nej det är det inte!! Jag ville ju bara påvisa att det är så hästar beter sig emot varandra! Cola flyttade senare H till andra sidan foderbordet, och efteråt stod de och åt sida vid sida i godan ro.

X vaktar vattenkoppen. Men låter snällt Cola dricka när hon kommer ut i hagen. När Cola druckit klart, slinker hon förbi X. Man ser tydligt hur C liksom drar in sidan som vetter mot X, för att inte komma för nära. Lika tydligt ser man hur X verkligen står där hon står och minsann inte tänker vika en tum för att Cola ska få plats. Hade Cola gått för nära där, hade hon fått sig ett nyp! Jag märker det även när jag leder Cola, när jag hämtar henne i hagen. Hon vill inte gå nära X om hon står nära utgången. Men om det är nån anna som står där, då är det bara öronen bakåt och ”här kommer jag!”

Det är intressant att studera hästar i en hage. Kan ju vara lite segt ibland också, då de kan stå och dåsa och göra ingenting alls i en halv evighet emellanåt. När man sedan stämmer av sina intryck med annat hästkunnigt folk och även i artiklar på nätet och hör och ser att åsikterna stämmer överens, så känner man sig ännu mer säker. Sedan är det ju väldigt många gånger som man som människa inte alls fattar ”vad i helvete gjorde hen sådär för!!??” Ibland är det svårt. Hästspråk. Människospråk. Inte lika. Plus att vi inte alltid ser det finstilta i deras tecken till varandra.

Så visst, andra får ju lov att tycka vad de vill om min häst, det är ju inget jag styr över. Men de behöver ju inte kasta det i ansiktet på mig för det! Och komma med dumma kommentarer som i deras värld skulle bevisa att min häst är knäpp i huvudet. Och inte över huvud taget vilja disktera hästars beteende, utan bara avfärda mig med ett litet överseende skratt och ”ja ja” och avbryta utan att vilja lyssna. Om jag var likadan, så skulle jag ju kunna säga att det är rätt åt dem, (hästarna med lägst rang) att de blir jagade och nafsade på! De får väl lära sig att försvara sig! Men så skulle jag ju aldrig kunna säga!

Publicerat i Blogg | Lämna en kommentar

Vilken härlig dag!!

Solen strålade och termometern visade på ca 16 grader i skuggan. Det blev en ordentlig långtur idag igen, vi var ute ca 3,5 timmar, men då innefattade det ett par gräsätningspauser på 20 minuter var. Vi började med att rida banvallen bort förbi Torvbacken. Hon gick på normalt i skritten, travade en liten bit, men knöt sig när jag ville fatta galopp. Till slut funkade det, men det var då ingen livsglädje i den galoppen inte och hon bröt av efter en stund. Jahapp. 😥 Det förtog ju glädjen och lämnade mig grubblande…

Men efter ett tag, när vi korsat skogen och kommit ut på den lilla vägen som går upp till Arturs sjöar, då tände hon plötsligt till! 😍 Efter kurvan, så galopperade vi hela den vägen upp – och det var glad, frisk galopp! ❤

Så ville ju jag gå lite närmare sjön och titta. Det ville inte Cola. Sjön är farlig. Den låter också. (Tror det är nån slags tillrinning eller avrinning som sker??) Men vi gick runt den lilla gräsvägen som ledde fram till sjön. Där ville Cola vända. 😂 Men stod still såpass att jag hann att ta ett kort där sjön kom med.

Eftersom hon var så skraj, så hoppade jag av sedan och ledde henne för att visa att det VISST går att gå den där smala stigen nära sjön på ena sidan och tillflödet på andra. DÅ gick det minsann jättebra. Även över den läskiga stockbron sedan (- som är jämn och fin och bred som en väg. Ingen brokänsla alls.) Nästa gång kan jag nog sitta på. 😊

Sedan fick hon beta jättelänge och därefter dröjde det innan jag hittade nån uppsittningssten. Men skam den som ger sig! Färden gick vidare mot Stupet och genom den nyss hittade ”stigen” över skogskullen där, innan stenbron. Den som Marina gick med mig en gång också. Den som är bra om vi kan gå istället för ”genom” smågranarna, som liksom vuxit upp och står jättetätt. Jodå, jag hittade. Men OJ vad mycket grenar och skit det fanns däruppe i min ansiktshöjd, som inte lagts märke till när man gick på marken. 😄 Men Cola var jätteduktig när hon fick navigera sig fram på okänd mark och vända och sick-sacka och gå i snirklar och brant utför. Men ner kom vi och över stenbron med och så småningom till Gläsbackavägen också.

Cola kände allt igen sig när vi passerat svängen efter kalhygget och ville genast galoppera! Hon visste vad som väntade. Hon fick vänta en liten stund innan jag sa okej. Bara för att. 😜 Den vägen blir till en uppförsbacke efter svängen en bit bort, men jag litade på att hon skulle bryta av om det blev för jobbigt. Det gjorde hon med efter halva, men innan dess hade hon roligt. 😍 När det planade ut en aning efter en stund, så galopperade vi igen, ända till krönet där det gick nedför igen.

Nedanför bommen fick hon äta en stund igen.

När vi sedan passerade Jarhults sjö, så blev det skrämselhopp i vanlig ordning, när en knipa eller and flaxade upp ur vattnet där den legat gömd i vassen. Varför ska de ALLTID ligga kvar där tills man är mitt för, innan de flaxar upp!!?

Sedan var det banvallen hem och ytterligare en hel del galopp. (Hon hade på sig sina gamla, slitna boots idag. Inga problem att få av eller på dem inte! Man kan tom SE med blotta ögat att de är större om man håller dem sula mot sula med de nya. Måste köpa ett nytt par, en stlk större. 😒 Har lagt ut de nya på annons, men än är det ingen som svarat. Får lite ångest, för det blir jävligt dyrt för mig om jag inte får sålt dem!)

Publicerat i Blogg, Djur, foto | Etiketter , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Långa turer med trånga boots

Oj vad tiden rusar iväg! Det var tydligen i söndags som jag gjorde ett inlägg senast och idag är det fredag!!

I måndags och i onsdags red jag i alla fall risskogen bort och banvallen hem. Såren på höger bak blir bättre för varje dag men inte tillräckligt för att jag ville ta på bootsen. I tisdags hade vi en dag då vi enbart gick en gräsätningspromenad. Dvs mest ätning och inte så mycket promenad. Det var väldigt skönt väder, även om solen inte syns så mycket på filmen… 😊

Igår blev det däremot lite längre tur! Dessutom har vi nu börjat med bootsen igen, så nu kliver hon obehindrat över alla stenar. Däremot måste det vara nåt fel i storleken på dessa boots! De är så trånga på bredden att jag knappt får på dem och sedan, när hon väl har tryckt sig ner i dem så är de ännu mer omöjliga att få av. Jag vrider och bänder på hennes stackars kotled och skulle behövt spett och hammare! 😳😩 Jag ska se om jag kan sälja dem och köpa en storlek större. Tusan också!

Hursomhelst, så hade vi ändå en underbar tur tillsammans i härligt väder. Vi var ute i dryga tre timmar, men då inkluderade det 40-45 minuters gräspaus. Rutten var: Fällesåsen, över stenbron vid Örasjön och upp till Tranabovägen. Inför den sista branta nedförbacken till Sutarebovägen satt jag av och sedan lyckades hon faktiskt tränga sig förbi vägbommen vid branten ner till bäcken, mellan träd och stenbumlingar. Så vi slapp krångla med att öppna och stänga. 😄

Sedan red vi upp Stures skogsväg runt, så vi kom fram vid mitt hus. Precis efter svängen nära Bökenäs, tog vi en härlig galopp i det svaga uppförslutet. Just när vi närmar oss krönet, ser vi en vildsvinssugga komma med sina 7 barn!!!! 😱😱 Vi tvärstannar och mamma gris vänder och rusar tillbaks in i skogen åt höger, med 4 av kultingarna. De andra 3 försvinner in i skogen åt vänster istället. På andra sidan vägen! Det går ju inte! Vi står blickstilla och väntar tills dess att vi ser 1, 2 och 3 griskultingar komma från vänster och springa in i skogen till höger igen. Sedan väntar vi en stund till medan jag hojtar och sjunger! Puh…

Väl hemma hos mig, satt jag av och Cola fick beta en lååång stund på min gräsmatta. 😍 Jag monterade mobilen på stativet och satte på en pall och filmade oss. Det hade ju kunnat vara bra om jag hade vetat var nånstans jag filmade och hur långt ifrån… 😂🤣🤣

Sedan red vi samma väg tillbaka och jag gick bredvid i backen efter bommen igen. Eftermiddagssolen uppe bland träden vid Tranabo gav ett helt magiskt ljus. 😍

Idag red vi bara Ivarssonsrundan. Det var gråmulet, lite blåsigt och småkallt. Planerar att ta en längre tur i morgon igen.

Publicerat i Blogg, Djur, foto | Etiketter , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

En sån härlig dag!

Solen skiner och såret (+muggen) på höger bak är mycket bättre. Vi ger oss av vid ett och börjar lugnt med att gå upp för hela Fällesåsebacken, till den stora uppsittningsstenen. Där får hon först pausa och äta lite gräs. Sedan skrittar vi iväg. Det är väldigt backigt, den rundan jag tänker mig idag, men jag tänker att det får bli på försök. I och med att hon fortfarande går barfota bak, så får det ju bli mest skritt. Hon får bestämma, jag tänker bara erbjuda.

Ibland går solen i moln och då känns det nästan lite kusligt, vet inte varför. Men sedan strålar solen igen och det är så skönt. Cola blir väldigt förvånad när vi tar till höger efter Århult. Det är ju så otroligt längesen. När vi sedan närmar oss Sandklefs, så blir hon väldigt spänd över i vilken hage deras två hästar går? Jag undrar ju jag med, för de kommer gärna i full galopp när nån går förbi hagen. Sakta, på stela ben tar vi oss förbi, men inga hästar??? Konstigt. Det får jag forska i en annan dag. Nu fortsätter vi fram längs Sutarebovägen och jag känner på Cola att hon tycker detta är både roligt och spännande! Att få komma ut lite längre, till ”nya” platser och inte BARA den evinnerliga banvallen! ❤

Uppför den långa backen som går parallellt med Sutarebovägen, har det fällts träd och lagts upp timmertravar, den första biten och allt ser annorlunda ut. Men en kortare sträcka mitt på, där det är som flackast, vågar vi oss på en liten galopp. Sedan tar vi oss igenom skogen där uppe på krönet, istället för att gå ner den branta backen till vägen. Men den skogen måste jag nog gå själv en gång till innan vi rider där nästa gång. För det blir ett väldigt zick-zackande i mjuk mossa där hon sjunker ner och över stock och sten för att hitta rätt. 😆🤭 Och mot slutet, där det är så blött, är det ännu blötare än jag minns det. Jag hoppar av där och vi slingrar oss fram där med och kommer till slut ut på vägen, precis efter bommen där den branta backen börjar upp mot Tranabo.

Då kommer Ragnar (med sär/sambo) åkandes och han stannar och vi pratar en stund. 😊 Sedan går Cola och jag uppför backen och hittar fina uppsittningsstenar i skogen till höger. Då vill Cola absolut passa på att gå in den skogsvägen också! Den ser så lovande ut men jag vet att den inte går mer än 2-300 meter och sen får man vända, så jag brukar jämt säga nej till det. Men idag fick hon och hon blir så glad så! 😍🤩💕

Sedan traskar vi tillbaks igen ut på vägen och fortsätter förbi Tranabo, och ner över stenbron vid Örasjön och upp mot Fällesåsen igen. En liten bit i galopp blir det efter stenbron.

Vi passar även på att ta en kort galopp på grässtigen innan Fällesåsebacken ner, samt på den sista sträckan hem. Man får som sagt passa på där det är skönt underlag. Cola känns jättenöjd med dagen och jag med och efter lite pyssel med kotan hö b. så lämnar jag henne i hagen och åker hem och äter middag. Tack för en härlig dag! ❤❤

Publicerat i Blogg, Djur, foto | Etiketter , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar