Sällskap

Igår, dagen efter veterinärbesöket, blir det ridtur ihop med Camilla och Qeso, en femtonårig ridtravare. Jag ska visa henne rundan med alla galoppbackarna bakom Ammås. Fast det blir i skritt, eftersom Cola inte är fullt igångsatt ännu. Det är fullt tillräckligt med skritt i dessa backar då och jag är egentligen tveksam till ens det. Men det går fint och Cola accepterar, även om hon blir väldigt ”på” i sluttampen, när vi närmar oss den riktiga racerbacken. Vi lyckas också efter mycket om och men ta oss förbi den stora, flata, livsfarliga stenen i skogen (den som hon nästan backade ner i diket för, förra sommaren.) Puuh, vad hemsk den är! (?) 🤣

Men så får Qeso plötsligt ett anfall av hysteri mitt i skogen. Något är väldigt fel! Efter en bra stund lyckas Camilla lugna ner honom såpass att hon kan återvända till oss och stå hyfsat stilla. Jag ser då att han har fått in en lång stor pinne igenom/innanför benskyddet bak, så varje gång han böjer benet, så petar den honom i ”hasvecket” eller vad man ska säga. Jag hoppar av och lyckas komma såpass nära att jag når att knäppa loss benskyddet, utan att Cola samtidigt kommer för nära Qeso. Deras rangordning är nämligen lite osäker än så länge och en uppgörelse där inne i skogen är inte önskvärd.

Sedan kommer vi då till den stora, platta farliga stenen igen. Jag tänker då att den blir ju perfekt som uppsittningssten! Cola stirrar först med fasa på den när vi närmar oss, men blir sedan mest väldigt förvånad, när jag ställer mig på den! 😆 Hon vågar då t.o.m nosa på den och sedan går det alldeles utmärkt att ställa upp sig där, så matte kan sitta upp. 🤪❤

Pga att jag sedan väljer fel väg, i mening att vi ska undvika den sista branta backen, så hamnar vi på en snårig stig där jag får sitta av igen för att kunna ta bort de största grenarna så att vi kan passera, bara för att sedan stå inför ett riktigt stup, nästan. Uppför alltså. En gräsbevuxen brant! Väl däruppe inser jag att detta är jättefel och vi får ta oss ner igen och sedan uppför den branta backen trots allt, inklusive ner på andra sidan! Så det blev ju jättemycket branter idag för stackars Cola… 😣

Men hon slapp åtminstone bära på mig nu. Själv var jag helt genomsvettig – delvis beroende på att jag valt en något för varm jacka idag… Jag satt upp igen när vi kom ut på Tallvägen och den allra sista biten längs grusvägen hem, tog vi en liten galopp.

Publicerat i Blogg, Djur, foto | Etiketter , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Försvunnen, hittad och godkänd

Ja så var dags för veterinärkoll igen. Colahästen får äta lite gräs medan vi väntar för det har blivit förseningar. Plötsligt har hon trasslat in sig i linan. Medan jag trasslar upp, ställer hon sig på den på ett annat ställe och jag tvingas knäppa loss medan jag trasslar tillbaka. Tar typ 1 1/2 sekund. Och plötsligt har jag ingen häst längre, bara ett dammoln och ljudet av klapprande hovar längs grusvägen… 😱
Jag springer efter, visslar, ropar, men ingen häst. Det finns stoooora skogar på bäggesidor vägen och en och annan gräsväg.
Efter ett par kilometer ligger en varm hästskit och ett avtryck från en ”gympadoja” för häst.
Jag går in en gräsväg där, ropar, tittar, vägen delar sig två gånger, vilka har hon valt? Om hon över huvud taget gick in här?
Plötsligt står hon i en glänta omgiven av högt gräs! Munnen full.
-”Matte här finns jättemycket mat!!”

När vi traskat tillbaka två kilometer, var det vår tur. Uppvärmda och klara, så att säga. Dessutom gick en snygg häst i en hage i anslutning till paddocken, så hon kunde bara prestera tjusig uppvisningstrav, med sviktande gång och högljutt trumpetande.
Men inne i manegen gick det bättre och resultatet blev att vi fick åka hem utan någon ny behandling! Bara med rådet att fortsätta vara lyhörd och undvika större påfrestningar. 🥰🌞😆❤

Publicerat i Blogg, Djur, foto | Etiketter , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Dagen före

Dagen före vi ska till veterinären igen, för femhundrasjuttielfte gången, tar vi en promenad. Det blir en riktigt mysig runda på ca 1 1/2 timma, bestående av både grusväg, asfalt, trafik, villasamhälle och skogsstigar. Kvällssol och 23 grader varmt. Dessutom finns det högt, grönt, saftigt gräs i princip överallt, som den hungriga hästen tillåts äta. Nåja, matte envisas förstås med att man måste gå ganska långa bitar i raskt tempo emellan varje matstopp, men ändå!

Det är diverse bussar och lastbilar på landsvägen som vi korsar och inne på villagatan kommer en stooor lastbil med släp och vi går ut på kanten och Colahästen är helt lugn, för där finns ju GRÄS!

Vid hagen utmed gångbanan är det tomt just nu. Ibland går där lurviga kor och jag blev först orolig att där skulle gå får nu. Men nejdå, inga får. Korna går långt inne i en annan hage, en hund i en hundgård skäller nästan sönder halsen, men vi viker av längs den mysiga lilla skogsstigen och där växer det massor av gräs. 🥰

Strax innan vi ska över landsvägen för andra gången (på hemvägen), så passar det här repet på att stillsamt släppa taget om haken och där står jag med ett rep i handen och en lös häst jämte mig, precis vid väg 153 i Ullared! 😱

Som tur är hinner inte Cola fatta något och de där ilskna, väldigt högljudda läskiga mopederna passerar oss inte förrän lite senare, när repet är fastbundet med en råbandsknop. Dem tycker hon inte om. Men hennes ansiktsuttryck och kroppshållning, när hon stannat efter att ha flugit iväg lite åt olika håll, ser så kul ut. För det är liksom att hon är lika delar förvånad/undrande, som skärrad! För vad VAR det egentligen och matte står ju alldeles stilla och oberörd…? 😂

Fast det går ju inte att undvika att man får lite bråttom sedan över bron, extra adrenalin i kroppen och allt.

En stund senare, när vi vikit av på trygga hemvägen på riktigt, då blir hon sådär jätteglad och det visar hon alltid genom att komma och buffa alldeles väldigt på mig! Jag buffar tillbaka med händerna på hennes panna och runt hennes hals och när vi är klara, frustar hon nöjt och kan återgå till gräsätning. ❤😊

När jag lite senare kör hem, passerar jag en hage med galopperande svartvita kalvar. DEN grejen känner jag att vi båda kan vara utan. 😜

Publicerat i Blogg, Djur, foto | Etiketter , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Limbo

Vi har gått lite promenader under den gångna veckan, men i måndags och igår red vi en skrittrunda på nån timme. Det kändes mestadels bra och hon gick piggt och villigt fram, men superkänslig som jag blivit, så kunde jag känna några felsteg ibland, som talade om att det inte är bra. 😥

När jag sedan stod och tittade på henne i hagen, så travade hon spontant nedför den lilla backen mot foderlådorna och först kände jag lite hopp. Men jag såg snabbt att steget med bakbenet var INTE bra! Men det fick mig att undra om hon möjligtvis inte känner av nån smärta när hon rör sig sådär? Dvs ett begränsat steg, utan att böja knä- och höftled mer än litegrann. Eller är det så att hon uthärdar lite smärta, om det gäller att jaga undan Soni och hävda sin förtur till maten? Jag lär väl aldrig få veta…

En dag berättade Viktoria om hur ”galna” av glädje både Soni och Cola blev varje morgon efter frukost, när hon öppnade in till gräshagen. Tre dagar i rad. Jag bestämde mig för att öppna själv idag och filma detta. Detta blev resultatet. 😁

Jag skulle väl inte kalla det ”galna av glädje”, men det var väl för att jag ville filma förstås. Men nöjda verkade de i alla fall. 🥰

Igår var det nästan sommartemperatur ute, även om det blåste, och jag kunde rida i t-shirt. Det har man inte kunnat sedan i april!

När jag kom hem blev jag välkomnad av denne lille killen. ❤

Publicerat i Blogg, Djur, foto | Etiketter , , , , , , | Lämna en kommentar

Dags igen…

Suck. Testade att longera henne dagen efter den misslyckade ritten i onsdags förra veckan. Och det var verkligen ingen rolig syn. 😥😪

Min lilla älskling. Det var inte länge behandlingen hjälpte den här gången… Hon fick bara gå i hagen och vara häst över helgen. Det är så fruktansvärt lessamt. Hon är verkligen mitt allt och jag vet inte hur jag ska klara den dagen jag måste ta ett beslut. Min tankeverksamhet stoppar där. Jag pratade med Ylva, veterinären, på tisdagen och hon skrev ut Metacam. Ska på undersökning med henne den 22:e. För att göra det hela ännu tristare, så berättade Ylva att det blir hennes sista vecka på Lundens djurhälsa, för sedan flyttar hon upp till Landvetter! 😥 Det blir den andra fantastiska veterinären som flyttar!! Den första var Sisso. Han flyttade ju ända till norra Sverige.

Så har jag skaffat hem en ny mixtur som bl a innehåller BÅDE djävulsklo och boswellia. Den ska jag börja med efter vet.besöket.

Så var Carola och behandlade henne i går. Hon hade både nålar och djupvåg. När hon kände igenom henne så hittade hon en liten snedhet och efter behandlingen var den borta! Fantastiskt! Drömmen skulle ju varit om denna nya hältan berodde på att hon vridit till någonting återigen i hagen. I så fall skulle det ju vara lätt avhjälpt. Men det är förmodligen hennes befintliga artros som jävlas.

Vi har varit ute och gått lite om dagarna och hon har fått äta gräs. Och boklöv. 😊👍

Idag var vi faktiskt ute på en ridtur. Bara skritt. Vi gick en halvtimme, åt gräs tio minuter och sedan gick vi en halvtimme igen. Jobbade även lite i skritten på banvallen och hon kändes mjuk och fin och kom upp med ryggen bra.

Efteråt tog jag kort när hon åt sin hinkmat i hagen. Bara för att hon är så söt. Gick inte att låta bli. Var även helt omöjligt att välja/välja bort några, så här kommer hela raddan.

Publicerat i Blogg, Djur, foto | Etiketter , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Något måste vara fel

Idag tog vi oss runt Fällesåsen och Gläsbackavägen. Högst upp ovanför den branta risiga stigen, fanns en knäckt unggran som spärrade vägen för oss och jag tvingades sitta av för att testa om den gick att bryta av. (Det gick inte.)

Under tiden jag höll på, tog sig Cola runt, genom att kliva i det värsta riset man kan tänka sig! Det finns ju gränser för hur mycket ”gympadojjor” för hästar tål och Cola slet av en rem… Det är tur att hon är en snäll pålla, som stod stilla sedan, så jag kunde trä in remmen i den smala skåran och hjälpligt få fast den igen. ❤

Vi hade i och för sig en mysig tur ihop, men den tog 2 1/2 timma pga att vi skrittade i princip hela vägen. Hon var inte bra. 😥 Så länge vi skrittade på slät mark eller uppför märktes inget, men i nedförsluten tappade hon bakdelen många gånger.

Och att galoppera funkade inte. Hon började villigt två gånger, men bröt av efter en liten bit utan att det gick att förstå varför. Och denna gången var det inte nån brant backe, utan bara lite lagom. Så vi skrittade.

Längs banvallen jobbade vi med lösgörande rörelser i skritten och där och då kändes hon mjuk och fin och positiv. Vi travade en kortare sträcka och det kändes också bra. Sista biten innan vi var hemma, kändes hon så bra och framåt att jag vågade försöka en liten galopp igen. Hon fattade villigt men efter bara en liten bit skyggade hon först åt vänster, sen åt höger och bröt av till snabb trav. Dvs hon glodde ju in bland träden, så teoretiskt sett KAN det ju vara nåt hon tyckte var läskigt, men just på den sträckan BRUKAR hon aldrig vara så tittig, så jag kan inte hjälpa att jag tolkade det som att hon kände smärta bak under galoppen och skyggade för smärtan. Jag hade aldrig tolkat det så annars, men i och med att hon tappade så mycket i nedförsluten och att hon varit lite ovillig av nån anledning till galopper innan och att hon har haft vissa svårigheter med just galoppen av och till, de sista 8 – 10 dagarna. 😥😥

Usch, jag vet inte. Jag får nog ringa veterinären en dag snart och be om råd. Jag är ledig på måndag…

Jag får avsluta med något som inte är så deppigt. En av stallkatterna. Jag har tidigare fotat honom när han ”ligger och ber” ovanpå en stor rundbal, men nu har han tydligen fått en egen bönematta! 😁

Publicerat i Blogg, Djur, foto | Etiketter , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Vårgrönt

Nu har allting exploderat i naturen! Efter en helg med efterlängtat regn, har nu allt – björkar, bokskogar, lärkträd osv slagit ut och blivit intensivt grönt! ❤

Cola gör dock sitt bästa för att äta upp alla boklöv…

I torsdags red vi banvallen till Skällstorp, hem till Sara. Det gäller att passa på innan kalvar och kor släpps på bete längs med vägen. Cola tyckte det var lite ovant att vara så långt hemifrån och ville inte riktigt galoppera nån gång. Det blev bara en superkort galopp den sista biten, annars skrittade vi (glatt och villigt) och tittade på omgivningarna. Det tog oss 1 tim och 45 minuter.

Hos Sara fick Cola låna en box medan jag bjöds in på kaffe och pratstund. När vi sedan red hem igen gick det bättre med galopperna, även om de första var lite osäkra och tvekande. Men när vi passerat Torvbacken kände hon att hon var på hemmaplan och då galopperade hon gääärna! Så hela hemfärden tog bara 1 timma. 🤣😁

Hon var ganska svettig när vi kom hem och det var verkligen superskönt att rulla sig i hagen efteråt! ❤

Idag var vi ute nästan 2 1/2 timma. Vi red förbi Århult och Vräk och passerade det sällskapssjuka nordsvenska stoet där bortanför. Sedan red vi upp till Bökenäs. Det funkade inte riktigt med galoppen idag. Åtminstone inte i alla branta backar. Hon började på så glatt, men bröt av efter en stund och ville gå. Ibland stå still en liten stund.

Det känns som att det var en blandning av trötthet (vår, pälssättning, dålig kondis osv) och att det tar emot i höft och rygg att galoppera brant uppför. Men jag vet inte. Det kändes också som det var osäkerhet när vi var därborta. Men det har säkert med höften att göra. Även om hon vissa dagar kan galoppera supersnabbt uppför…

Men hon fick ta det i sin takt. Skritt är också bra träning. Lite, lite trav emellanåt också, utöver de korta galoppförsöken.

Efter Bökenäs red vi igenom den stiglösa skogen ner till Sutarebovägen, för att jag skulle checka av att jag fortfarande kom ihåg vägen. Sedan upp för den branta backen mot nästa stiglösa skog bort mot Platån. Hon galopperade en pyttebit, skrittade och galopperade igen sista biten. Men sedan galopperade hon friskt där uppe bort till skogen, när det inte var nån backe. Likaså på den platta vägen bort mot Fällesåsen (men skritt uppför halva backen) och sedan jättepigg galopp den sista biten hem, på skogsvägen och höll på att skrämma slag på Amanda och Beatlez (åtminstone B) när vi kom ikapp dem mot slutet! 😁

Vi får väl se hur det är nästa gång med ”galoppandet”. En del gånger är det ju själva fattningen av galopp som inte funkar så bra, men så var det inte idag. Hursomhelst, så hade vi ändå en mysig tur ihop. ❤

Publicerat i Blogg, Djur, foto | Etiketter , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Torrt och soligt

Det ökenartade vädret fortsätter, men nu har de lovat regn till helgen. Vi får hoppas att det stämmer. För det är väl inte riktigt normalt att hästen söker skydd i skuggan för att det är för gassigt i april? 🤔

Det blev i alla fall en härlig runda för några dagar sedan. Upp längs Gläsbackavägen och över hygget med allt ris, för att komma till den långa serpentinformade galoppbacken mot Tranabo. Tjohoo! Matte har alltid hjärtat i halsgropen där, men jag testade ”fartkontrollen” halvvägs och den fungerade. 😆

Risigt och dant, men det går faktiskt riktigt bra att gå den här vägen.

Denna gång var det inga kalvar lösa uppe på Fällesåsen i alla fall och det var ju skönt. Det blev ju galopp även efter stenbron, mot Fällesåsen till, men sedan gjorde vi något så ovanligt som att skritta upp den sista backen! Bara för att, liksom. Cola verkade något stressad över detta först, men fann sig förvånansvärt fort vid det och inså att då kunde man ju passa på att sno åt sigra grässtrån här också, i förbifarten. 😂

I söndags tog jag en promenad själv, dels för att kolla in stenbron mellan Stupet och Gläsbackavägen och dels bara för skojs skull. Det är nåt stopp under stenarna vid den bron för marken är fortfarande blöt runtom, trots torkan. Det går inte att komma åt för att se under stenarna (om man inte vill bada) men jag fick i alla fall bort lite, lite grann emellan, så att vattnet från sidorna rann tillbaks ner i diket något fortare.

Testade markens bärighet och jag tror faktiskt man ska kunna rida här, även när det ser ut så här…

Sedan gick jag omkring i områdena i närheten och det var riktigt trevligt. Löven är snart utslagna och solen strålade och så träffade jag på en stor fin snok som låg och solade sig. 🥰

Ser ni den lilla vita pricken där framme till vänster? Tror ni det går att galoppera förbi där?
Det är en avsågad björkstam och den andra halvan ligger på högersidan, osynlig härifrån. Och det går INTE att galoppera förbi där utan tvärnit och tvära kast åt diverse håll! 😂 🤣

I förrgår blev det bara rundan längs banvallen och risskogen tillbaka mot Ivarssons. Det går ju ändå inte att låta bli att njuta av sol och grönska nu, även om det känns oroande inför betessäsongen med denna torka. Men vi får ju verkligen hoppas att det kommer tillräckligt med regn – än är det ju inte för sent.

Pikasso har lämnat gården nu, och flyttat till de evigt gröna ängarna. Det kändes lite konstigt och sorgligt för han har ju varit till salu länge och F har sagt att han varit helt bra i ryggen efter sina behandlingar. Men nu blev han plötsligt utdömd. Men det har säkert sina förklaringar som jag inte känner till.

Den 1 juni kommer så den tionde hästen – som är ännu en hingst – till Örnatorpet. Hur det nu ska gå med tillgång på hagar..? Det kommer alltså att behövas tre hagar åt gången som betas, så då gäller det att det finns tillräckligt med gräs!!! En hage till Crut och Roy. En till den nya hingsten. Och en till resterande sju hästar.

Publicerat i Blogg, Djur, foto | Etiketter , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Sommar i april

Två och en halv timmes tur, bararmad i härlig kvällssol till halv åtta på kvällen! 🥰
Cola spatserade lugnt förbi och emellan alla husbilar när vi tog oss igenom Sönnerängs i princip fullbelagda uppställningsplats. Vi fick leta ett tag efter stigen ut därifrån för den syntes inte för alla husvagnsekipage. Solande människor ropade käcka saker till oss, som ”var har du kärran?” och ”har ni löst biljett?” och hundar skällde, det grillades och musik spelades. Cola kunde inte bry sig mindre. 🥰
Sedan tog hon sig modigt men misstänksam förbi okända gårdar med mystiska saker och igenom djupa hjulspår med lerigt vatten och andra läbbiga saker.

När vi långt senare var på hemväg igen, längs banvallen, då kunde hon kosta på sig att busa till det lite i galopperna. Knyckte på nacken och rusade i fattningen, tvära sidokast för allt farligt längs kanterna etc.
När jag då körde lite trav-halt-skritt-halt-galopp för att få henne uppmärksam, så gjorde jag misstaget att vid ett tillfälle göra halt från trav precis där det var en stor ljus sten! Och om JAG ville att vi skulle tvärstanna där, så måste den ju vara livsfarlig – alltså kastar vi oss raskt åt sidan för att fly… 🤣

När vi kom hem igen så var det ju sent och det smakade väldigt gott med kvällsmat. ❤

Publicerat i Blogg, Djur, foto | Etiketter , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Sällskapsturen

Idag hade vi sällskap på turen. Amanda har bara sin häst tillfälligt på Örnatorpet en månad, så hästarna känner inte varann. I sista galoppen kände jag hur Cola plötsligt rann iväg och hon som ”är så lätt att stanna/sakta ner”, bara ruskade på nacken och ökade när vi närmade oss det jag ansåg vara stoppunkten. Hon var mitt inne i ett race som hon ledde och hade inga planer på att ge upp! 😂
Jag fick ta i med hårdhandskarna och när vi väl stannat så blåste hon högljutt och taktade på stället och var säkert fem cm högre än hon brukar…
Kul att hon mår bra just nu. ❤

Publicerat i Blogg, Djur, foto | Etiketter , , , , , , | Lämna en kommentar