Skrittur igen

Efter ytterligare ett par promenader, så har vi alltså hunnit hit igen: Till dagen då vi börjar med skritturer. Vi får se hur det utvecklar sig.

Cola var i varje fall mycket positivt inställd till att det skulle bli ridtur av och hade bråttom till min uppsittningsplats tio minuter bort och buffade då och då lekfullt och vänskapligt på mig.

Efteråt släppte jag och Marina Cola och Soni i den stora hagen uppe vid stallet. Det var tal om att släppa nu till helgen men jag är inte hemma då och Marina kunde inte i morgon kväll, så det blev ikväll. 😊 Så nu fick de två vara ensamma om de bästa torvorna innan de andra kommer. Det uppskattades minsann! 😊

Jag tyckte iofs inte om att hon flög iväg i både trav och galopp och i nedförbacke dessutom! 😱 Och jag hann inte ens se ordentligt hur det såg ut (= om hon gick orent) men nog var stegen lite korta ändå? Ja, ja, jag ska i alla fall bara skritta henne hela nästa vecka också, utom på söndagen den 23e, då jag planerar att ta en liten liten trav, för att känna hur det känns, så jag kan berätta det för Carola den 24e, när hon ska behandla Cola.

Publicerat i Blogg, Djur, foto | Etiketter , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Snart. Kanske.

Jag har inte haft nån inspiration till att skriva nåt, men idag tog vi den första ”riktiga” promenaden sedan förra inlägget. Jag har medvetet bara låtit henne gå och vila i hagen – för det är den enda taktik jag inte har testat förut. Ja vi har ju varit ute på små, korta promenader – typ upp till stallet och tillbaka, men ibland inget alls. Hon rör ju sig lite i hagen och de få gånger jag sett henne springa har inte varit upplyftande. Men vid det här laget tycker jag faktiskt att örtmedicinen (med både boswellia och djävulsklo i) borde ha startat göra verkan. Så nu är planen att ta en eller ett par promenader till och sedan börja skritta små korta turer och se hur hon känns.

Hon har varit väldigt brunstig nu några dagar och har t.o.m. låtit valacken Qeso stå och flirta med henne i hagen! Separationsångest från flocken så fort jag tar ut henne ur hagen och det skriks fram och tillbaka tills vi är utom synhåll.

Hon har svårt att stå still vid trädet när jag ska ta på dojjorna, men det går till slut. Sedan traskar hon raskt iväg, men hinner ändå stanna för att stressigt slita åt sig grästorvor här och var.

Vi går bort dit där ”risskogen” börjar och där känner hon tydligen av att jag tänkt att vi ska vända, för det blir helomvändning och väldigt bråttom tillbaka plötsligt!

Hon har absolut inte tid med nån mer gräsätning utan fnyser och säger att det kan hon väl göra i hagen!?

För övrigt har det varit sommar sedan jag skrev sist: Nära 30 grader varmt och solsken. Det varade väl ca tre dagar. Men nu är det 13 – 14 igen och jätteblåsigt och regnskurar var tionde minut. Så det är väl hösten som kommit.

Det byggs höghus i Ullared. Det går inte jättefort, men det går. Har inte fått riktigt klart för mig om det ska vara lägenheter på alla våningarna eller om det ska höra till Furugården. Jag antar att jag varit för ointresserad. Tänkt att den som lever får se. Men det är i varje fall meningen att Hemtjänsten ska få sin lokal flyttad dit på nedervåningen, när det står klart.

Samtidigt är de styrande kommungubbarna upprörda över hur mycket back Hemtjänsten som helhet går. Det där vanliga tugget om att de vårdbehövande äldre blir bara fler och fler, svårt att hinna med osv, men som vanligt är mer personal absolut ingen lösning. Vi får mer administrativa uppgifter och mindre tid hos brukarna – och det ska bli bättre ekonomiskt hur???

En annan sak har de klubbat igenom, och det är att de inte längre ska få varm, nylagad mat utkörd (de som alltså inte fixar att laga mat själva) utan inplastad kall mat och dessutom för en vecka – tio dagar åt gången!!

De som inte har micro, får väl skaffa det då! Duh!

De som inte klarar att öppna dörren och ta emot allt detta när företaget levererar? Ja då får de väl maten satt utanför dörren antar jag?

Får det inte plats i kylen med så många formar? Äh, petitesser!

Meningen är att brukarna ska värma sin mat själva och äta, så vi (personalen) kan få tid att ägna oss åt viktigare saker. Som???

Beslutsfattarna har redan innan beslutet fattades, fått en hel rad med fakta-invändningar mot detta, men eftersom dessa fakta baserades på fakta, så struntade de i detta.

Istället för att vi som nu, åker runt och delar ut varm mat, dukar fram bestick, glas och tallrik ibland, och tar av plasten för dem så de kan sätta sig till bords och äta, så kommer vi nu behöva:

På en del ställen bära in en massa formar som står ute, ca en gång i veckan.

Fråga brukaren vilken av alla rätter de vill ha idag.

I de fall de inte har micro, hälla över maten i en kastrull och värma den där och sedan servera denna ”gröt”.

Gå in och kontrollera alla som fysiskt skulle kunna värma sin egen mat, men som det inte blir av för pga lätt demens eller annat. (Anledningen till att de valt att få mat genom oss.)

Förutom problemet med att kylskåpen inte kommer att rymma tio rätter.

Och på dag tio… Skulle du själv vilja äta en inplastad maträtt som stått i tio dagar i din kyl???

Detta ska bli spännande… 😖

Publicerat i Blandat, Blogg, Djur, foto | Etiketter , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Skör och bräcklig

Det var inte länge det höll denna gången! Efter den trevliga ridturen dagen innan betessläppet, fick hon gå och njuta i hagen i två dagar. När jag sedan red henne igen i tisdags, så var det minst lika illa igen!! Vi skrittade ju mesta delen av rundan och då märktes som vanligt ingen hälta. Däremot drog hon upp hela vänstersidan så högersidan kunde dra tyngsta lasset. Hon skrittade dock på, villigt och raskt, så jag tänkte att kanske hon slappnar av efter ett tag.

På hemvägen skulle vi ta lite trav – men då visade hon sig vara jättehalt! 😥 Hon fick skritta den sista biten hem på långa tyglar, i vilken form hon ville, men det konstiga var att hon då valde självmant att trava lite, vid ett par tillfällen. Hon fick göra det hon kände för och jag bara stod över henne tills hon saktade av igen. Jag fick känslan av att hon försökte ”mjuka upp” sig själv…


När vi kom tillbaks till stallet, tog jag ändå in henne i paddocken för att kolla för säkerhets skull. Det räckte mer än väl med två travsteg i respektive varv. Ingen rolig syn.

Jag öppnade den nya flaskan med boswellia/djävulsklo och började en ny kur och i onsdag kom Carola och satte en nål och lasrade lite igen. Cola stod som ett ljus hela tiden! ❤

Efter det, har vi bara gått promenader under torsdag och fredagen. Igår, fredag, var det en dag med riktigt fint väder som omväxling och det var sagolikt vackert i skogen. Vi gick upp till höger bortanför berget vid banvallen och sedan runt och tillbaka igen.

Hade jag varit lite förutseende, hade jag ju tagit av henne flughuvan så man hade kunnat se hela hennes skönhet. Älskade häst. ❤ Ska du bli en häst att bara gå promenader med tro?

Publicerat i Blogg, Djur, foto | Etiketter , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Äntligen flockliv

Idag hade vi det riktiga betssläppet, hela flocken tillsammans! Minus Hera då, som är iväg och tränar och ansluter sig senare. Men hon har ju gått med alla tidigare, så där är inga nyheter. Det var förväntansfulla hästar som traskade ner tillsammans längs den kilometerlånga grusvägen och så väntade vi in varandra vid ingången så alla kom med samtidigt. Jag och Cola stod först. Hon stod lugnt och stilla men då och då ryckte det lite här och där i olika muskelgrupper, av spänning. 🥰

Själva hopsläppet gick jättebra, ett par varv i galopp och sedan gräääs! Inga slagsmål. 😊 Cola och Lillan parade ihop sig i princip omgående och sedan gick de omkring som siamesiska tvillingar! ❤ Tänk sååå himla längesen de fått gå ihop – men känslorna finns kvar! Kan undra hur det blir när Hera kommer? Henne är ju Cola också kär i! 😁 Qeso hade mest att göra med att vakta så den ”nya” valacken Soni inte kom i närheten av ”hans” ston. 🤣

Lilla Shakira, yngst i flocken, 4 år
Publicerat i Blogg, Djur, foto | Etiketter , , , , , , , | Lämna en kommentar

Jag vill!

När jag kommer till hagen idag, går jag först och hälsar på Cola och sen bestämmer jag mig för att gå ett varv och leta efter hennes flughuva som hon slängde av sig igår. Cola följer efter som en hund och undrar vart vi ska gå? Till slut stannar jag, rufsar till henne i pannan och säger att ”Äh, jag letar mer sen, nu ger vi oss ut en sväng va?” Så puttar jag henne på halsen i riktning bort mot stallet och då fattar hon omedelbart galopp och galopperar hela vägen bort till utgången! Där står hon sedan och väntar på mig. ❤

Sedan tar vi oss en tur. Bara runt Ivarssons. Mest skritt, men det blir även en del galopp längs banvallen på hemvägen. Pigg och glad. Och helt underbar. 🥰

Senare hittar jag flughuvan, liggandes mitt i delen av hagen som varit vinterhage. Imorgon ska vi flytta alla sju hästarna ner till hagen vid ån. Min gissning är att det glesa gräset där kommer att bli uppätet på några få dagar. Viktoria tror på fjorton! I hagen längst bort mot Århult, där vi skulle vänta med att släppa dem tills gräset vuxit tillbaka lite efter att kossorna gått där hela april – där har nu Nicke släppt korna igen!!! 🐂🐂🐂🐂🐂🐂🐂

Jag saknar ord. Eller de stockar sig i halsen på mig. Jag vet inte vilket. Men han måste vara dum i huvudet på riktigt! Eller också är han med i den nystartade hemliga motståndsrörelsen som hatar hästar… 🤬😡🔪🤺

Publicerat i Blogg, Djur, foto | Etiketter , , , , , , , | Lämna en kommentar

Sällskap

Igår, dagen efter veterinärbesöket, blir det ridtur ihop med Camilla och Qeso, en femtonårig ridtravare. Jag ska visa henne rundan med alla galoppbackarna bakom Ammås. Fast det blir i skritt, eftersom Cola inte är fullt igångsatt ännu. Det är fullt tillräckligt med skritt i dessa backar då och jag är egentligen tveksam till ens det. Men det går fint och Cola accepterar, även om hon blir väldigt ”på” i sluttampen, när vi närmar oss den riktiga racerbacken. Vi lyckas också efter mycket om och men ta oss förbi den stora, flata, livsfarliga stenen i skogen (den som hon nästan backade ner i diket för, förra sommaren.) Puuh, vad hemsk den är! (?) 🤣

Men så får Qeso plötsligt ett anfall av hysteri mitt i skogen. Något är väldigt fel! Efter en bra stund lyckas Camilla lugna ner honom såpass att hon kan återvända till oss och stå hyfsat stilla. Jag ser då att han har fått in en lång stor pinne igenom/innanför benskyddet bak, så varje gång han böjer benet, så petar den honom i ”hasvecket” eller vad man ska säga. Jag hoppar av och lyckas komma såpass nära att jag når att knäppa loss benskyddet, utan att Cola samtidigt kommer för nära Qeso. Deras rangordning är nämligen lite osäker än så länge och en uppgörelse där inne i skogen är inte önskvärd.

Sedan kommer vi då till den stora, platta farliga stenen igen. Jag tänker då att den blir ju perfekt som uppsittningssten! Cola stirrar först med fasa på den när vi närmar oss, men blir sedan mest väldigt förvånad, när jag ställer mig på den! 😆 Hon vågar då t.o.m nosa på den och sedan går det alldeles utmärkt att ställa upp sig där, så matte kan sitta upp. 🤪❤

Pga att jag sedan väljer fel väg, i mening att vi ska undvika den sista branta backen, så hamnar vi på en snårig stig där jag får sitta av igen för att kunna ta bort de största grenarna så att vi kan passera, bara för att sedan stå inför ett riktigt stup, nästan. Uppför alltså. En gräsbevuxen brant! Väl däruppe inser jag att detta är jättefel och vi får ta oss ner igen och sedan uppför den branta backen trots allt, inklusive ner på andra sidan! Så det blev ju jättemycket branter idag för stackars Cola… 😣

Men hon slapp åtminstone bära på mig nu. Själv var jag helt genomsvettig – delvis beroende på att jag valt en något för varm jacka idag… Jag satt upp igen när vi kom ut på Tallvägen och den allra sista biten längs grusvägen hem, tog vi en liten galopp.

Publicerat i Blogg, Djur, foto | Etiketter , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Försvunnen, hittad och godkänd

Ja så var dags för veterinärkoll igen. Colahästen får äta lite gräs medan vi väntar för det har blivit förseningar. Plötsligt har hon trasslat in sig i linan. Medan jag trasslar upp, ställer hon sig på den på ett annat ställe och jag tvingas knäppa loss medan jag trasslar tillbaka. Tar typ 1 1/2 sekund. Och plötsligt har jag ingen häst längre, bara ett dammoln och ljudet av klapprande hovar längs grusvägen… 😱
Jag springer efter, visslar, ropar, men ingen häst. Det finns stoooora skogar på bäggesidor vägen och en och annan gräsväg.
Efter ett par kilometer ligger en varm hästskit och ett avtryck från en ”gympadoja” för häst.
Jag går in en gräsväg där, ropar, tittar, vägen delar sig två gånger, vilka har hon valt? Om hon över huvud taget gick in här?
Plötsligt står hon i en glänta omgiven av högt gräs! Munnen full.
-”Matte här finns jättemycket mat!!”

När vi traskat tillbaka två kilometer, var det vår tur. Uppvärmda och klara, så att säga. Dessutom gick en snygg häst i en hage i anslutning till paddocken, så hon kunde bara prestera tjusig uppvisningstrav, med sviktande gång och högljutt trumpetande.
Men inne i manegen gick det bättre och resultatet blev att vi fick åka hem utan någon ny behandling! Bara med rådet att fortsätta vara lyhörd och undvika större påfrestningar. 🥰🌞😆❤

Publicerat i Blogg, Djur, foto | Etiketter , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Dagen före

Dagen före vi ska till veterinären igen, för femhundrasjuttielfte gången, tar vi en promenad. Det blir en riktigt mysig runda på ca 1 1/2 timma, bestående av både grusväg, asfalt, trafik, villasamhälle och skogsstigar. Kvällssol och 23 grader varmt. Dessutom finns det högt, grönt, saftigt gräs i princip överallt, som den hungriga hästen tillåts äta. Nåja, matte envisas förstås med att man måste gå ganska långa bitar i raskt tempo emellan varje matstopp, men ändå!

Det är diverse bussar och lastbilar på landsvägen som vi korsar och inne på villagatan kommer en stooor lastbil med släp och vi går ut på kanten och Colahästen är helt lugn, för där finns ju GRÄS!

Vid hagen utmed gångbanan är det tomt just nu. Ibland går där lurviga kor och jag blev först orolig att där skulle gå får nu. Men nejdå, inga får. Korna går långt inne i en annan hage, en hund i en hundgård skäller nästan sönder halsen, men vi viker av längs den mysiga lilla skogsstigen och där växer det massor av gräs. 🥰

Strax innan vi ska över landsvägen för andra gången (på hemvägen), så passar det här repet på att stillsamt släppa taget om haken och där står jag med ett rep i handen och en lös häst jämte mig, precis vid väg 153 i Ullared! 😱

Som tur är hinner inte Cola fatta något och de där ilskna, väldigt högljudda läskiga mopederna passerar oss inte förrän lite senare, när repet är fastbundet med en råbandsknop. Dem tycker hon inte om. Men hennes ansiktsuttryck och kroppshållning, när hon stannat efter att ha flugit iväg lite åt olika håll, ser så kul ut. För det är liksom att hon är lika delar förvånad/undrande, som skärrad! För vad VAR det egentligen och matte står ju alldeles stilla och oberörd…? 😂

Fast det går ju inte att undvika att man får lite bråttom sedan över bron, extra adrenalin i kroppen och allt.

En stund senare, när vi vikit av på trygga hemvägen på riktigt, då blir hon sådär jätteglad och det visar hon alltid genom att komma och buffa alldeles väldigt på mig! Jag buffar tillbaka med händerna på hennes panna och runt hennes hals och när vi är klara, frustar hon nöjt och kan återgå till gräsätning. ❤😊

När jag lite senare kör hem, passerar jag en hage med galopperande svartvita kalvar. DEN grejen känner jag att vi båda kan vara utan. 😜

Publicerat i Blogg, Djur, foto | Etiketter , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Limbo

Vi har gått lite promenader under den gångna veckan, men i måndags och igår red vi en skrittrunda på nån timme. Det kändes mestadels bra och hon gick piggt och villigt fram, men superkänslig som jag blivit, så kunde jag känna några felsteg ibland, som talade om att det inte är bra. 😥

När jag sedan stod och tittade på henne i hagen, så travade hon spontant nedför den lilla backen mot foderlådorna och först kände jag lite hopp. Men jag såg snabbt att steget med bakbenet var INTE bra! Men det fick mig att undra om hon möjligtvis inte känner av nån smärta när hon rör sig sådär? Dvs ett begränsat steg, utan att böja knä- och höftled mer än litegrann. Eller är det så att hon uthärdar lite smärta, om det gäller att jaga undan Soni och hävda sin förtur till maten? Jag lär väl aldrig få veta…

En dag berättade Viktoria om hur ”galna” av glädje både Soni och Cola blev varje morgon efter frukost, när hon öppnade in till gräshagen. Tre dagar i rad. Jag bestämde mig för att öppna själv idag och filma detta. Detta blev resultatet. 😁

Jag skulle väl inte kalla det ”galna av glädje”, men det var väl för att jag ville filma förstås. Men nöjda verkade de i alla fall. 🥰

Igår var det nästan sommartemperatur ute, även om det blåste, och jag kunde rida i t-shirt. Det har man inte kunnat sedan i april!

När jag kom hem blev jag välkomnad av denne lille killen. ❤

Publicerat i Blogg, Djur, foto | Etiketter , , , , , , | Lämna en kommentar

Dags igen…

Suck. Testade att longera henne dagen efter den misslyckade ritten i onsdags förra veckan. Och det var verkligen ingen rolig syn. 😥😪

Min lilla älskling. Det var inte länge behandlingen hjälpte den här gången… Hon fick bara gå i hagen och vara häst över helgen. Det är så fruktansvärt lessamt. Hon är verkligen mitt allt och jag vet inte hur jag ska klara den dagen jag måste ta ett beslut. Min tankeverksamhet stoppar där. Jag pratade med Ylva, veterinären, på tisdagen och hon skrev ut Metacam. Ska på undersökning med henne den 22:e. För att göra det hela ännu tristare, så berättade Ylva att det blir hennes sista vecka på Lundens djurhälsa, för sedan flyttar hon upp till Landvetter! 😥 Det blir den andra fantastiska veterinären som flyttar!! Den första var Sisso. Han flyttade ju ända till norra Sverige.

Så har jag skaffat hem en ny mixtur som bl a innehåller BÅDE djävulsklo och boswellia. Den ska jag börja med efter vet.besöket.

Så var Carola och behandlade henne i går. Hon hade både nålar och djupvåg. När hon kände igenom henne så hittade hon en liten snedhet och efter behandlingen var den borta! Fantastiskt! Drömmen skulle ju varit om denna nya hältan berodde på att hon vridit till någonting återigen i hagen. I så fall skulle det ju vara lätt avhjälpt. Men det är förmodligen hennes befintliga artros som jävlas.

Vi har varit ute och gått lite om dagarna och hon har fått äta gräs. Och boklöv. 😊👍

Idag var vi faktiskt ute på en ridtur. Bara skritt. Vi gick en halvtimme, åt gräs tio minuter och sedan gick vi en halvtimme igen. Jobbade även lite i skritten på banvallen och hon kändes mjuk och fin och kom upp med ryggen bra.

Efteråt tog jag kort när hon åt sin hinkmat i hagen. Bara för att hon är så söt. Gick inte att låta bli. Var även helt omöjligt att välja/välja bort några, så här kommer hela raddan.

Publicerat i Blogg, Djur, foto | Etiketter , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar