Dagen började med mockning av ligghall och lösdrift plus stenplockning i densamma. Sedan blev det en ridtur runt Ivarssons plus en liten extra sväng med gräsätning. Hon rörde sig bra och gick som hon skulle men var egentligen inte intresserad av att göra något annat alls än att äta.

Så blev jag otroligt sårad och lessen i stallet idag, av M – och av V som höll med.

Jag VET att Cola vill vara den som bestämmer.

Jag VET att hon jagar bort och nafsar eller bara helt enkelt har ett behov av att flytta på de andra runt foderbordet.

Jag VET att det ser väldigt otrevligt ut och även kan se ologiskt ut. Med människoögon mätt.

Jag VET också att hon känner sin överman ganska direkt och henne/honom låter hon vara/aktar hon sig för. Exempel på det var Ruffe på sin tid, Lisas gråa sto som jag jämt glömmer namnet på, och Q, den tid han var här (hon bara gick undan för honom med en gång). Två andra exempel på hästar som hon är/ har varit jämbördig med är L och P. Hon kan mycket väl slänga surt med huvudet mot en jämbördig häst då och då. Detta är för att testa. Flyttar sig den andre då, är hon tillfälligt starkare. Men det kan lika gärna bli tvärtom. P verkade hon trivas med, förmodligen var han nog snäppet högre än henne förresten när jag tänker efter. För hon utmanade aldrig honom.

Att då säga att ”hon är helt knäpp”, att hon ”ger sig på andra utan orsak” osv är ju en mänsklig reaktion. För det är ju inte kul att ha en häst som blir jagad. Men att säga att hon ”minsann ger sig på, och sparkar andra utan anledning” är faktiskt brist på hästkännedom! Hur många hästar har Cola skadat? Har inte hört någon! Hur många gånger har Cola blivit sparkad så hon fått ont? Tre gånger. Hon har även blivit biten. Inget allvarligt. Men det visar att hon är en ranghög häst, men som inte är högst! Därav hennes osäkerhet som gör att hon måste hävda sig hela tiden.

Att då säga att hon förtjänar att bli sparkad för att hon är för kaxig, anser jag vara elakt. Jag har ju inte omvänt letat efter nån syndabock, eftersom det är sånt som händer. FÖRUTOM den gången när Q sparkade omkull henne. För DET var ingen naturlig situation. 1) han var högre rang än henne och hon mopsade aldrig sig mot honom. 2) Bägge två plus en till, står fredligt och dåsar bredvid varandra i hagen, med ordentligt avstånd till varandra. Helt plötsligt (snabbt) vänder Q baken till och slår med bägge bakhovarna, tre gånger i följd mot Colas buk och länd, varav den tredje sparken slår omkull henne! (Hon kunde inte flytta sig längre bort eftersom eltråden var där.)

Att då säga med det tonfallet, att joodå, Cola hade säääkert gjort nåt mot honom innan, för att förtjäna det! Och att jag inte ska ”försnälla” min häst! Då anser jag att man inte vet vad man pratar om. Hur hästar fungerar i flock. Jag försnällar inte min häst. Jag ser ju själv hur hon håller på. Ur människoperspektiv ser det tråkigt ut.

Men det är så man gör som häst, om man a) vill vara hög i rang och b) samtidigt är lite osäker på sin ställning. Då flyttar man på andra hästar. Antingen flyttar man dem bara till andra sidan foderbordet, så de vet att man bestämmer. Eller så jagar man. Om den som ska flyttas på, inte flyttar sig tillräckligt snabbt eller gör nån annan liten rörelse som tyder på respektlöshet, då växlas det upp och går först över till hot om att bitas, sedan till nafsande och står de kvar ändå; till bett. Blir det någon form av litet tumult, kan även hot om spark och spark komma på tal. Nu pratar jag rent allmänt om hur hästar beter sig. Tycker att Cola följer den mallen. Att hon håller detta beteende vid liv tyder alltså på osäkerhet. Hon har ju X över sig, och det gör att hon hela tiden måste försäkra sig om att åtminstone alla de andra lyder henne.

Att jag sett t.o.m. snälla H (för hon ÄR snäll) komma rusande långt bortifrån, med öronen bak, för att jaga bort S som står ensam vid foderbordet, det är det ingen som lyssnar på. Det är tydligen inte samma sak, utan bara undanflykter från mig, för att jag inte vill inse att Cola är elak. ??

Nej det är det inte!! Jag ville ju bara påvisa att det är så hästar beter sig emot varandra! Cola flyttade senare H till andra sidan foderbordet, och efteråt stod de och åt sida vid sida i godan ro.

X vaktar vattenkoppen. Men låter snällt Cola dricka när hon kommer ut i hagen. När Cola druckit klart, slinker hon förbi X. Man ser tydligt hur C liksom drar in sidan som vetter mot X, för att inte komma för nära. Lika tydligt ser man hur X verkligen står där hon står och minsann inte tänker vika en tum för att Cola ska få plats. Hade Cola gått för nära där, hade hon fått sig ett nyp! Jag märker det även när jag leder Cola, när jag hämtar henne i hagen. Hon vill inte gå nära X om hon står nära utgången. Men om det är nån anna som står där, då är det bara öronen bakåt och ”här kommer jag!”

Det är intressant att studera hästar i en hage. Kan ju vara lite segt ibland också, då de kan stå och dåsa och göra ingenting alls i en halv evighet emellanåt. När man sedan stämmer av sina intryck med annat hästkunnigt folk och även i artiklar på nätet och hör och ser att åsikterna stämmer överens, så känner man sig ännu mer säker. Sedan är det ju väldigt många gånger som man som människa inte alls fattar ”vad i helvete gjorde hen sådär för!!??” Ibland är det svårt. Hästspråk. Människospråk. Inte lika. Plus att vi inte alltid ser det finstilta i deras tecken till varandra.

Så visst, andra får ju lov att tycka vad de vill om min häst, det är ju inget jag styr över. Men de behöver ju inte kasta det i ansiktet på mig för det! Och komma med dumma kommentarer som i deras värld skulle bevisa att min häst är knäpp i huvudet. Och inte över huvud taget vilja disktera hästars beteende, utan bara avfärda mig med ett litet överseende skratt och ”ja ja” och avbryta utan att vilja lyssna. Om jag var likadan, så skulle jag ju kunna säga att det är rätt åt dem, (hästarna med lägst rang) att de blir jagade och nafsade på! De får väl lära sig att försvara sig! Men så skulle jag ju aldrig kunna säga!