Så backar vi igen…

Efter en bra skrittur runt Ivarssons, blev det ett tömkörningspass. Skritturen dagen efter var däremot inte bra. Korta steg etc. Så det blev tömkörning en dag till, vilket funkade alldeles utmärkt. Inga snedsteg alls och gick på bra.

Men dagen efter (i onsdags) markerade hon att hon hade ont, när jag kom med sadeln… 🤔😞 Så vi tog en rejäl promenad istället. Solen sken och vi gick bort genom hagen och upp backen runt Fällesåsen och hem igen. Vi gjorde halt några gånger i den branta uppförsbacken, så hon inte skulle förta sig…

Plus att hon fick mysa med gräsätning på ett par tre ställen. Det var populärt. 🤩

Sedan tyckte jag att hon skulle posera för ett porträttfoto. Det tyckte hon var vansinnigt onödigt. 😄

Men nu har jag avtalat med Carola att hon ska känna på henne IGEN när hon ändå kommer till stallet den 13 februari, om tre veckor. Jag grubblar ju förstås, min vana trogen, och tänker att det där som var snett sist, kanske har rört sig igen en bit? Maupilation behöver ju ofta göras om ett par gånger. Men jag vet inte. Det känns också tveksamt om jag verkligen ska testa att hoppa upp på henne igen innan dess? Eller om vi enbart ska hålla oss till tömkörning? Jag ska få hyra equiband av Michaela – ska hämta i morgon – och på onsdag kommer Sandra och visar lite. Tänker att hon ska bli hjälpt av den till att verkligen jobba ryggen på ett bra sätt, så den kan stärkas fram tills dess att jag sitter upp igen. Sedan hade det ju varit betydligt enklare att markträna/variera markträningen, om hon hade kunnat köras i paddocken och även trava på volter. Men men, nu är det ju som det är.

Publicerat i Blogg, Djur, foto | Etiketter , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Aningen bättre?

Idag upprepade vi 40 minuter skritt. Hon var inte lika försiktig som igår och hade ingen sådan stor smärtkollaps som igår, men ändå ett par mindre. Detta gör ju att det känns lite som att rida en porslinshäst. Men vi lyckades ändå genomföra lite sidvärtes rörelser och få upp ryggen lite och hon gick ändå villigt fram. Alltid något.

Publicerat i Blogg | Lämna en kommentar

Tveksam start

Dagens skrittur på 40 minuter blev inte vad jag hade trott eller förväntat mig. Särskilt efter att hon kom i galopp i hagen igår, när jag kom med grimman. Men igår ösregnade det och blåste halv storm så aktiviteterna ställdes in då.

Men idag, alltså… hon skrittade på men var inåtvänd och på sin vakt hela tiden. Som hon är när hon känner nåt konstigt i sin kropp. Helt tyst också, inget frustande. Halvvägs kom det: en sån där ”kollaps” hon får av ett smärthugg. Hon liksom faller ihop plötsligt, med ett våldsamt klapprande av hovar. Sedan skrittade hon ju på igen, men…

Jag vet ju inte om detta har något alls att göra med den behandling hon fick – jag menar alltså om smärtan kom från stället där hon var sned, eller om det var en smärta som kom av att ben kom mot ben någonstans, som det KAN göra någon gång där man har artros. Men det tjänar ju ingenting till att grubbla. Ny 40-minutare i morgon, så får vi se.

Det positiva är ju i alla fall att hon är allmänt gladare efter behandlingen. Inga sura miner vid borstningen heller!! Eller när jag knäpper täcket över bringan. Så det tyder ju på att det onda i kroppen är borta. Men något var ändå fel idag. Förhoppningsvis är det rätt i morgon…

Publicerat i Blogg, Djur, foto | Etiketter , , , , , , | Lämna en kommentar

Nålar och laser

Idag kom Carola och behandlade Cola. Fantastiska människa! Hon kände med en gång att något var snett i bakdelen, ungefär på samma ställe där kotan dragit snett från allra första början. Men nu hade det ju inte alls gått så långt. (Hon sa till Cola att det är tur att hon har en matte som har blivit så känslig för när något är fel.) Halsen, som jag nämnde var lite stel, främst åt vänster, samt obehaget vid manken, bedömde hon vara sekundärt. Dvs att hon gått och spänt sig för att avlasta ländryggen. Hon jämförde med när en människa går och drar upp axlarna och spänner sig. Carola trodde mest på att hon halkat och/eller gått omkull i hagen i leran, men sedan gör ju alla stegringar och vridningar inte saken bättre. Mest troligt dock, är att hon hade det här redan innan de här sista ”anfallen” av stegringar började, för om man har ett obehag i kroppen så förstärks det om man blir lite rädd och då blir det lätt så här överdrivet.

Hur som helst, så satte hon två nålar i kotlederna, en i vänster fram och en i höger bak, även om Cola inte riktigt var med på de noterna. Men när jag höll upp höger fram, så lyckades hon få i nålen i kotleden bak också. Sedan fick hon stå med dem en stund. När de verkat klart fick hon laserbehandling över ländryggen och mot slutet sa hon att hon kände hur det började vibrera där inne i musklerna! 😀 Efter detta var det dags för lite lätt manupilation också. Även av halsen, men där behövdes inte alls mycket nu, för det mesta hade släppt av sig själv under tiden nålarna verkade.

När det var klart, så ömmade hon inte alls runt ländryggen längre. ❤

Hon kan få väldig träningsvärk av detta ett par dagar, så idag blev det lätt promenad 20 minuter och i morgon tror jag också att det blir promenad. Men sedan kunde jag börja med att skritta henne några dagar och därefter öka på med trav och galopp igen. Så får vi se hur länge hon håller sig denna gången.

Publicerat i Blogg, Djur | Etiketter , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Grå, grå, grå…

Dagarna fortsätter likadant. Vi går promenader och antingen regnar det eller blåser eller bådadera. Grått är det i alla fall. Igår blåste det halv storm med regn, så då struntade vi i promenaden helt. Känns onödigt att få trädgrenar i skallen.

I måndags var hovis här och satte på nya skor, Metacamen är uppäten och i morgon kommer Carola. Så nu får vi se vad hon säger och tror om det hela och vilken behandling Cola får. Om allt går väl, hoppas jag kunna rida igen på onsdag i alla fall. Skritt bara, till att börja med.

Publicerat i Blogg, Djur, foto | Etiketter , , , , , , , | Lämna en kommentar

Funderingar

Jag tänker som så här:

Colas artros lär ju aldrig bli bra, det vet jag ju. Sedan finns det artroshästar som fungerar fint i många år och andra som det går rakt utför med från start. Cola har väl åkt lite berg-och-dalbana kan man säga. När det väl konstaterats VAR det hela satt, (vänster höftled och en facettled nånstans där bak, oklart exakt var) och hon behandlats med först kortison på nämnda ställen i slutet av 2017 och därefter med den där osphos-sprutan, så gick hon ju jättebra hela 2018.

De symtom hon uppvisat innan, var ju då främst kraftiga tapp av vänster bak och kollaps av hela bakpartier (smärta). Hon kunde också i övergången här, få plötsliga smärthugg som gjorde att hon flög framåt eller åt sidan med klapprande hovsteg.

Någonstans runt årsskiftet 2019 började hon kännas kass igen. Främst att hon fick smärthugg, flera stycken. Ny röntgen i slutet av januari visade på lite ökade pålagringar och hon fick ny kortisonbehandling. Eftrr igångsättning kändes hon bra under våren och vi började galoppera. Nånstans runt slutet av april började galopperna successivt funka allt sämre. Svårt med fattningen, och eller bröt av och ville inte. Sedan visade hon även rejäl hälta på vänster bak. Dvs att hon inte fick fram det alls. Veterinärbesök i slutet av maj, men då var allt bra. (?)

Sedan började helvetet.

Från att hon blev bättre igen i slutet av maj och de släpptes på bete första juni, så blev hon halt igen efter några dagar. Vet inte om de sprungit för mycket, med nya hästar i flocken och så… När det sakta blev bättre igen, så blev hon omkullsparkad i hagen. Tre sparkar rakt på, varav den tredje skickade iväg henne så hon for omkull och rullade ett helt varv!

Carola behandlade med akupunktur efter att ha hittat en liten, liten snedhet i ländryggen. Stelheten som känts hos henne blev lite bättre.

Men sedan var det insektsjävlarna och så slogs hela immunförsvaret ut på henne, med jättebölder och sår överallt och mugg och enorma lymfkörtlar etc. Hon kunde knappt röra sig när det var som värst och någon ridning var ju verkligen inte att tänka på!! Detta var säkert en reaktion på kortisonbehandlingen, alltså att immunförsvaret slogs ut.

På detta viset förflöt sommaren. När jag äntligen kunde börja skritta uppsuttet igen från mitten av augusti, så tog jag hela igångsättningen väääldigt långsamt. Cola kändes väldigt trippig under första halvtimmen. Som om en jättehand drog henne uppåt i korset. Det släppte efter att vi jobbat ett tag i skritten, men var likdant nästa dag.

Carola kom och behandlade igen och denna gång hjälpte det jättebra! Det var i slutet av september. Sedan dess har hon gått jättebra! Jag har undvikit backar och hoppat av och gått om vi måste upp för nån. Bara nu på slutet har vi börjat rida för de små backar som finns på Ängavägen och i risskogen. I skritt. De större har jag tänkt att vi aldrig ska rida i mer.

Men nu, sedan nån vecka har hon fått väldigt svårt för det här med galopperna igen. Kan inte fatta alls, 80 % av gångerna och de andra gångerna bryter hon bara av efter en kort stund. Hon HAR ju faktiskt haft lite svårt med själva fattningarna nästan hela tiden om man ska vara ärlig – MEN det är som så många säger en väldigt krävande rörelse i bäckenet just i själva bäckenet och man har tänkt att träning ger färdighet, för att:

A) hon ska hålla igång rörelserna i lederna och då är det skritt och galopp som gäller

B) typ varannan gång har fattningen gått jättelätt

C) hon har verkligen VELAT galoppera, och när hon väl fattat, så har det aldrig varit några problem med att hålla igång och hon har känts precis som förr.

Men nu känns hon alltså inte riktigt på topp någonstans. Hon har lite ont. Så nu blir det promenader och metacam tills Carola kommer nästa vecka. Så får vi se om hon ”hittar” något, eller om bara en ny behandling hjälper henne ett tag igen.

Summa summarum är att de symtom som började med tapp av vänster bak, har hela tiden ändrats. Till hälta, till stelhet, till snedhet, till smärthugg, till galopptrötthet, till jag vet inte vad.

Jag tänker som så här: Veterinären sa att vi skulle rida mycket i skritt och mycket i galopp, för att lederna i ländryggen rör sig som mest då. Skritt = mycket, galopp = ännu mer. Dessa rörelser är bra för henne. Vi skulle undvika en massa travande, för då rör sig i princip de lederna inte alls.

Men OM hon visar trötthet i kroppen (och kanske ömhet?) under ett pass, så borde inte en stunds trav vara som en avlastni ng för henne? Under traven jobbar istället musklerna RUNT ländryggen för att hålla ihop det, medan lederna i princip är stilla. Jag kan märka på henne att när hon känns trött och håglös när vi skrittat väldigt långt, då VILL hon trava. Hon föreslår det själv. Jsg tror det är vilsamt för ryggen helt enkelt. Jsg ska ta upp detta med Carola.

Publicerat i Blogg | Lämna en kommentar

Nyårsafton och dagen efter

På nyårsaftonen lyste en vårlik sol över oss och temperaturen låg på sisådär fem plusgrader. Cola och jag gav oss iväg på den längre rundan till Arturs sjöar. Hon kändes lite ”avslagen” eller håglös, när vi skrittade bortåt, men jag tänkte att det blir väl bättre så småningom. ?? Det kändes nämligen inte av någon stelhet, hälta, snedhet eller trippig gång.

Men när det var dags för den första galoppen, en bit innan Torvbacken, så gick det inte alls. Hon kröp ihop och ville ingenting fortare än skritt. Om jag manade på henne kunde hon tänka sig att trava.

Inte likt Cola.

Vi fortsatte dock, om än i skritt, och en bit längre bort på väg upp mot sjön så vaknade hon åtminstone till i huvudet och ville försöka sig på galopp. Det gick bra en liten bit, men sedan bröt hon av. En längre stund senare, vid en annan sträcka där hon brukar tända till lite, så gick det en ännu kortare bit innan hon bröt av.

Men nu verkade hon i allafall nöjd med att skritta – hon traskade glatt på. På banvallen hemåt, efter Torvbacken, verkade hon vilja springa igen och kom glatt upp i trav, men sedan blev det inget mer. Det gick inte alls med galopp och det hela började kännas som en repris från tidigt i våras nån gång.

Vi skrittade på hemåt och Cola suckade. En bit senare ville hon trava, vilket hon fick göra ett stycke. Jag tänker som så, att om det tröttar henne uppe i bäckenet vid all rörelse som kommer av skritt (och ännu mer i galopp) och vi hade ju skrittat läääänge nu, så kan det nog faktiskt vara lite vilsamt med trav emellanåt, eftersom lederna där inte rör sig så mycket i trav.

Men sedan när vi skrittat en stund igen, så stannade hon helt sonika. Bara stod. Hon vände på huvudet och tittade på mig. Då hoppade jag av och så gick vi bägge två sista biten hem och det verkade hon mycket nöjd med.

Idag blev det promenad. Jag avstår ridning nu en vecka i alla fall, tills Carola kommer och behandlar den 9:e och så får hon Metacam nu denna veckan, så får vi se sedan. Och täcke på även när det inte regnar, för det blåser lite snålt nu.

Cola verkade i alla fall mycket nöjd över att gå promenad idag, särskilt som hon fick en längre paus för gräsätning. Metacam älskar hon ju och hon högg inte efter mig när jag knäppte täcket över bringan heller. (Det där sista kan ju vara en tillfällighet…)

Publicerat i Blogg, Djur, foto | Etiketter , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Nästäppa, jul och familj

Nu är julen slut och jag sitter här själv med katten igen. Ett dygn till eller så, så kommer det att kännas som vanligt igen, men de första timmarna efter att alla åkt, så känns det grymt ensamt och konstigt. Man ser liksom spår efter dem överallt.

Jag åkte till stallet på julaftons morgon och mockade och gav mat och körde sedan upp till Göteborg och hämtade ner mamma. Det duggregnade och var trist, så det gjorde ju inget egentligen att spendera halva dagen i bilen. Vi var hemma i Sutarebo vid tretiden och åt frikadellsoppa och åt frukt och spelade wordfeud. Risgrynsgröt hann vi också med. ❤

Mamma fick sina födelsedagspresenter också och jag fick ett par salladsbestick. (Ett par extra som hon hittat hemma.) Det kunde inte ha passat bättre eftersom mina happat till att vara försvunna sedan minst nåt år tillbaka! 😊

På juldagen var det uppehåll och jag tog en ridtur på förmiddagen. Vi red ”risskogen” bort och banvallen hem. Efter en frisk galopp hemåt, hade jag precis brutit av till skritt för att fatta den andra galoppen också. Precis i galoppfattningen så reser hon sig upp istället och jag fattar ingenting!!? Samtidigt kastar hon sig våldsamt runt. Jag vänder tillbaka henne och ser då en liten rulle med nån sorts vajer, vid kanten av banvallen. 🤣 Livsfarlig!! Cola fortsätter. Reser sig, kastar runt. Jag vänder tillbaka. Sådär fortsätter vi en stund och jag börjar undra hur det här ska gå. Men till sluuut får jag förbi henne! Spänd och full med adrenalin. Men hon får galoppera igen en liten stund senare, och så är allting bra igen. 🥰😁

Jag var hemma igen vid ett. Då fikade vi och tog sedan en promenad i skymningen. Matisse gjorde oss sällskap hela vägen. 😊

På annandagen blev det en repris, minus promenad. Då red vi bort till den ”farliga” rullen med vajer borta vid banvallen. Den var inte alls lika farlig idag, även om hon försökte vända först ett par gånger. Men sedan sansade hon sig så att hon vågade gå nära och titta. Efteråt blev det galopp på Ängavägen och hem igen. 🥰

Sedan blev det fredag. Jag hann med en ridtur då också, eftersom inte Andreas med familj väntades komma förrän närmare halv två. Men då var det fyra minus och så hårt i backen att vi bara skrittade. Vi tog vägen runt Fällesåsen, Århult och genom hagen hem. I hagen kunde vi ta en liten, liten galopp. 😊

När Andreas, Elisabeth och Alicia kommit så åt vi lunch, dvs klassiskt med ägg och sill och rödbetssallad och prinskorv o smörgås… Gott. Sedan fika med presentutdelning! Alicia kom ju ihåg Matisse sedan förra gången och var mycket modigare nu. Hon ville (och vågade) klappa och ville att han skulle leka med henne och göra som hon sa. 🤣🤣

”Kan du inte prata?”

Läs mer

Publicerat i Blogg, Djur, foto | Etiketter , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Inget regn???!

Det har inte regnat på flera dagar nu och jag börjar så smått undra om man ska oroa sig för torka/grundvattnet nu igen? Igår var det visserligen väldigt disigt, men nåt regn kom det aldrig. 😉

Däremot blev vi avbrutna mitt på den trevliga galoppsträckan efter sjön, mot Århult, av att vi mötte en bil. Ack så förargligt, det händer ju nästan aldrig…

Hur som helst så har det med andra ord gått alldeles utmärkt att rida, så det har vi gjort nu onsdag, torsdag, fredag och lördag. Det kunde blivit idag med, en kortis innan mörkret för jag slutade jobbet kl 14, men jag hade lovat en av våra brukare att komma och hälsa på med Colahästen. Hon (tanten) har haft ångest och mått dåligt nu några dagar, så jag tyckte hon behövde piggas upp.

Cola fick knäckebröd och tyckte att det där med att hälsa på gamla tanter, kan vi gärna göra igen. 😁

Dessutom har vi ägnat oss åt lite uppfostran i ett par dagar. Lite allmän hyfs. För vi kan inte ha det på det viset att hon hugger som en orm omkring sig när man handskas med henne i stallgången. Personligen tror jag det beror på en blandning av ”man blir som man umgås” (eftersom dräktiga Lillan inte är nådig så här en bit in i graviditeten) och av att hon fått göra lite som hon velat nu hela sommaren när hon varit så dålig och sedan har det bara fortsatt. Men det är inte okej att ta ut allt på mig.

Så vi har tränat vanligt stopp och gå och backa för hand när vi är ute och går. Det hade hon ”glömt av” men efter fyra gånger så satt det där igen. Sedan blir det ju väldigt många åthutningar i stallgången. Innan har jag uppgivet spänt upp henne i sidorna för att hon inte ska komma åt, men nu får hon stå bara uppbunden i grimskaftet och ska fan lära sig att låta bli att hugga efter mig ändå!

Det går bättre, det gör det faktiskt! Men vi har en bit kvar. Man uppfostrar inte på två dagar…

Som synes så har vi ingen vattenbrist ännu.

Publicerat i Blogg, Djur, foto | Etiketter , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Uppsuttet igen

Det har gått fyra dagar nu, som jag inte ridit. Det här vädret tar knäcken på en. Men idag blev det äntligen av. Det blev Ivarssons. Bara skritt, tänkte jag, eftersom det var så längesen. Men herreguuuud vad hon så g monster överallt!!! På hela tiden jag har ägt henne, (5 år och 4 månader snart) har hon aldrig varit så totalt utflippad som hon var idag. Varje grässtrå som fladdrade var en presumtiv köttätare, mossan var farlig, stenar, (ja jag gissar här) och det där lilla jakttornet bakom Ivarssons, som vi ridit förbi flera hundra gånger, även i halv storm, där fladdrade ju litegrann i nätet idag och det var så fruktansvärt att det går inte att fatta! Hon reste sig, vände om, och spände hela kroppen och när jag ändå vände tillbaks henne flög hon ut på åkern och på nåt sätt lyckades vi ta oss förbi den vägen, på avstånd…

När vi kom till banvallen så kändes hon ju ändå lika lättarbetad som vanligt och jag tänkte att hon behöver nog få springa lite. Fast hur skulle det gå? Nåt hejdlöst rejs skulle ju inte vara så bra. Men ta mig tusan, det gick alldeles utmärkt att galoppera lugnt och samlat!! Alla farligheter var plötsligt borta!

Publicerat i Blogg, Djur, foto | Etiketter , , , , , , , | Lämna en kommentar